2014

Dagbok 2014

Onsdag 8 januari
Nu är det ett nytt år med nya möjligheter.
Förra året avslutas lyckosamt på utställningsfronten, precis som det började och precis som det var hela året. Även om det var lite extra stora utställningar i slutet av året.
Stora Stockholm som det kallas innebar många aktiviteter för vår del. Dels utställandet med allt vad det innebär i bad, borstande o förberedelser, resor osv. Dels deltagande i Cirkusen som visades i Stora Ringen. Fyra Gatefieldscollie visade upp sig i ngn slags rasparad där över 120 hundar deltog med en handler på varje ras. Eftersom våra hundar är fullständigt snälla och orädda och väldigt vana vid ståhej som ljud, massor av folk o andra hundar var det en enkel match att hålla ihop 4 koppel och traska omkring med Simon, Sixten, Asta och Mix. Ja Mix är ju inte född "Gatefieldare" men han ingår ändå i gänget! Det var trångt vill jag lova, men alla hundar skötte sig finfint.
Jag tänkte ha ännu fler hundar med i "packet" men avstod för jag hann inte bada alla innan.
Utställningen gick resultatmässigt toppenbra. Liz debuterade i officiell klass och det gjorde hon väldigt bra
Hon fick excellent och vann klassen med Ck. Det var Svensk Vinnarutställning där juniorer som vinner sin klass med minst excellent erhåller titeln Svensk Juniorvinnare 2013. Det innebär att redan vid sin första utställning skaffade Liz sig en titel. Kul
Mix ställdes i unghundsklass och fick excellent, placerades som 2 i konkurrensen och fick CK, jättekul!!!! Den pojken har nog fått CK på varje utställning tror jag.
Asta då, vår drottning var också med. Hon fick excellent i veteranklassen, vann den med CK. Hon fortsatte med att bli Bästa Tik och därmed Svensk Vinnare 2013. Sedan blev hon bäst i Rasen och givetvis Bäst i Rasen Veteran också. Det blev ett rännande i finalringen, jag hann inte gå till fotografen med henne. Normalt fotas de BIR-vinnande hundarna för att finnas med på SKKs website och tidningen Hundsport, men va 17, vi valde att visa oss för publik o domare på plats.
Vi åkte hem sent, trötta o otroligt glada och lite förvånade, tänk att tjejerna vann rubbet, två nya Svenska vinnare i familjen!
Redan på onsdagen bar det av igen, den här gången till Finland och Helsingfors.
Asta, Liz och jag hade sällskap av Adriana och Tombe och Bella. Det var en fin resa och jag är så glad att vi åkte. Även om Drottning Asta ställde till det lite med sin envishet på båten...
 
Det går inte att stänga in Asta, vill hon ut så tar hon sig oftast ut. Vi brukar barrikadera hyttdörrar o hotelldörrar med stolar, bord och andra ting så det nästan blir omöjligt att ta sig in igen när vi lämnat Asta för frukost eller liknande. Vi hade med oss två små extra hundar på resan och de skulle ju också rastas... Vi begick misstaget att gå ut med dem tillsammans Adriana och jag och det var ju inte bra tyckte Asta. Så när vi kom in på båten igen och tog oss ner mot hytterna såg vi en intressant syn.... Folk som promenerade o flanerade, barnvagnar o spritkassar.... och där i hopen två sobelcollies som intresserat promenerade omkring, nyfiken studerande allt o alla o glatt svansviftande. Åhhh, tänk om ngn hade stulit dem!!!!!
Eller om de kommit ut på däck o ramlat i sjön....
Båda Asta o Liz blev glada över att äntligen hitta oss o sjöng glatt ända till hytten.. som de lämnat med dörren på vid gavel....
Det blev så att vi fick be om lov att äta utanför restaurangen och ha hundarna med oss. Ja Bella och Tombe kunde vara i sin hytt men mina små rackare fick vi ta med oss...typ överallt....
 
Hotellet var perfekt, bra ytor att rasta på och lätt att köra till. Ordentliga fåtöljer att barrikadera dörren med hade det också, dessutom var frukostrummet nästan utanför dörren, så vi kunde faktiskt äta och ha koll på ev rymmare samtidigt.
Vi kom fram på torsdagen och vilade lite o gjorde i ordning hundarna, fredagen var det dags:
Helsingfors Vinnarutställning!
Det var omkr 80 långhårscollie anmälda tror jag, den dag av de tre som hade lägsta antalet deltagare, men betydligt fler än vad Sverige kunnat visa upp sedan lång tid tillbaka.
Det gick hur bra som helst!!
Lis fick excellent och vann juniorklassen med CK, dessutom placerades hon 3a av alla tikar och fick reserv-certet! Våran lilla bebis!
Inte nog med det, hon erhöll titel Helsingfors juniorvinnare 2013.
Asta då, ja honseglade omkring med samma självförtroende som vanligt och mycket framåtbjudning, hon vann bland veterantikarna och blev Bäst i Rasen Veteran och Helsingfors Veteranvinnare 2013!!!! Vilken dag!!
Inte nog med det, bland 140 veteraner i kvällens finalring blev Asta utplockad som en av de 10 allra allra bästa... tänk er!!!!
Många kom förbi under resten av helgen och talade om hur bra de tyckte Asta var.... Kul.
 
Lördagen  var tuffare, då var det över 100 collie anmälda. Det lockar många att försöka få titeln Nordisk Vinnare
och jag hade inga större förhoppningar. Vi hade ju fått så mycket redan så jag var rätt nöjd. Även om SKK inte registrerar just Helsingforsvinnartitlarna på hunddata så hade vi ju ändå vunnit.
Juniorerna var flyttade till en finsk domare och jag hade inte behövt oroa mig... Liz gjorde om gårdagens bravad och lade till ännu en vinnartitel i raden... Nordisk Juniorvinnare 2013!
De" vuxna" hade en italiensk domare som var impad av Astas kondition o konstruktion så gamla Asta gjorde om fredagens bravader, numera är hon även Nordisk Veteranvinnare 2013. Hon blev 4a Bästa Tik och BIR-veteran.  Över 100 långhår anmälda som sagt... oj!
Vi valde att inte gå in i finalerna en gång till. Lång resa, flera utställningar efter varandra och långa dagar och mycket väntan, nej vi åkte till hotellet och promenerade och vilade.
Söndagen, dags för hemresa men också Finsk Vinnarutställning.
Hur det gick? Repris av lördagen  typ....
Så hem åkte vi med sex nya titlar. Som någon sade, åtta vinnartitlar på en vecka, det är rätt stort....
Ja och väldigt förvånande och märkligt. Jag är otroligt glad och tacksam och förvånad. Varje framgång följs av en motgång, så nu kanske det blir ett jobbigt 2014?
Den som lever får se, jag önskar bara att alla får vara friska och glada!
Om jag skulle önska ngt mer så vore det att få  en eller annan  toppenbra valpkull, några fler Korade och ytterligare ngn CH-titel kanske?
Några trevligt genomförda MHn och en samling Ao B -höfter på förra årets valpar... Det önskar jag mig nog mest av 2014!
 
2013

Dagbok 2013

Tisdag 3 december Mycket har hänt sedan sist.
Vi har haft två kurser, en spårkurs och en lek o skoj-kurs.

Det är så fantastiskt att ni valpköpare och goda vänner reser så långt för att komma och vara med. Jag hoppas att ni verkligen har nytta och glädje av det som ordnas här för oss alla.

En utställningsresa har det varit , vi for till Tartu i Estland. Med på resan var Mix som fick CERT o res CACIB på lördagen o Ch 4a Bästa Hane på söndagen och så Asta som ställdes ut i Championklass istället för veteranklass. Det var en bra helg för Asta, hon blev Bäst I Rasen båda dagarna och också Estländsk Champion.
Vi hade en toppenfin helg tillsammans med Tommy och Emma och hundarna.
Stort innerligt TACK till de som var hemma och tog hand om hundarna.

Bosses två valpar hos Kennel Bermark har nu blivit flyttklara. Den ena har flyttat och den andra är ännu så länge kvar hos uppfödaren.

Sixten har blivit pappa igen. Sex små valpar tillsammans med italienska tiken Pietra Preziosa Di Cambiano. Det blev fyra pojkar och två flickor som fyllde en vecka häromdagen.
Det är intressant att Sixten som anklagas av en "blivande uppfödare, absolut med noll kunskap" för att lämna endast döda valpar (hur nu det skulle gå till) nu har så många valpar att vi snart får börja tänka på att begränsa hans fortsatta användning.
Så kan det gå....

Vi planerar valpar här!
När? Tja det kan bli under vårsäsongen redan om vi har tur.
Föräldrar?
Tja de flesta av våra hundar har ju inte nöjt sig med att bara göra MH o ställas ut o röntgas o ögonlysas, de har ju också genomfört MT med finfina poäng. Så chansen finns att det kan bli valpar från några välmeriterade föräldrar, men man vet aldrig.

Beräknat dvs "Skattat" MI (mentalindex) på planerade valpar?
Glöm det, jag tillhör dem som inte kan säga på förhand hur valparna kommer att bli och vilka ägare de kommer att hamna hos. Men jag kan säga att våra hundar normalt ligger högre eller mycket högre än genomsnittet när det gäller MH / MI. Dvs mer nyfikna och orädda än vad vanligt är. Oftast betydligt mer lekfulla också och tack o lov oftast skottfasta också. Men det behövs bara en dåligt planerad nyårshelg eller liknande hos några valpköpare för att den trenden riskerar att vackla dessvärre.

Vi får rapporter från valpköpare då och då, fortsätt med det snälla ni!
Av de som bor hemma i Sverige är det många som varit på besök och även varit med på kurser. Av "Norrmännen" har de flesta varit här o hälsat på och "Fransosen" Lill-Felix har regelbunden brevkontakt. Stort TACK till er alla för att ni hör av er och håller kontakten oavsett var ni bor.
Jag återkommer snart med en sammanställning av årets höjdpunkter
Nu är det dags att ta en långpromenad med Gänget
 
Tisdag 8 oktober
Det händer alltid saker, stora som små.
Vi har varit på en SCK show i Uppsalatrakten i september o kan glädja oss åt att "Liz" blev Best In Show valp, det var faktiskt kul för det var rätt många valpar med. Tänk så det förändras genom åren, förr skulle jag hoppat högt av glädje, nu är jag glad över ett sånt fint resultat men glömmer det fort igen... suger inte på det som en god karamell som jag gjorde förr. Utställningar har kanske inte samma betydelse för mig längre? Jag vet inte. Men jag vet att jag gärna visar Liz igen, ser fram mot att hon ska få debutera i juniorklass ngn gång i december.
Vi var till Åland en sväng också, visade Mix i unghundsklass, där vann han med CK och slutade som 2a Bästa Hanhund med res CERT o res CACIB. Inte väntat men väldigt väldigt roligt!
Blondie var med, men var för pälslös i domarens tycke och kan verkligen ge honom rätt i det. Jag trodde att hon skulle hinna pälsa i bättre när jag anmälde henne.
Asta var med också, hon vill alltid följa med.
Hon blev Bästa Tik, Bäst i Rasen Veteran och Bäst i Rasen. Verkligen roligt, jag är sååå glad över det!
 
I helgen var vi på MT!!!!
Mix var först ut, han var otroligt imponerande måste jag säga. Visserligen sumpade vi lekpoängen så han blev inte godkänd, fattades 12 poäng där, men han hade skyhöga poäng på del 2 istället. Den delen som handlar om hundens mentalitet. Det var endast tre moment som inte hade högsta betyg! 402 poäng Helt otroligt.
Men hans kullbror Charm lekte desto bättre, hela 90 lekpoäng kom han upp i!!! Så där var det ingen tvekan om att han skulle bli gk.90 lekpoäng!!!! Han fick ihop 440 poäng, lika mycket som halvbror LillAnton fick i somras.
Så nu har pappa Anton FYRA avkommor av tolv möjliga som har eller får titeln KORAD. Det innebär att en tredjedel.
Inte så många avelshundar som kommer upp i den procenten. Chansen finns att det kommer fler!
CIB Gatefields Gyllene Månstråle, Astas dotter hos Sammens Kennel som är mamma till bl a Charm o Mix är ju mamma t Doris också. Doran gjorde också MT.... 428 poäng, meeen.... det fattades 8 lekpoäng! Hon hade alltså ännu högre poäng än Mix och alla andra oavsett ras på del 2 under den här dagen och under de flesta andra korningar också... Vilken brud! Stentuff och jätteglad, ett enormt ego och självförtroende.
Nu funderar jag som bäst på om hon ska ha en kull valpar till och med vem i så fall. Har aldrig haft en blå kull...Kommer jag att ha någon sådan? Vi får se. Men en sak är säker och det är att Mix kommer jag att använda till en utvald flickvän. Om de känner för det alltså. Kanske han blir pappa redan i början på nästa år. Men han kan bli morbror också, för jag har en förhoppning att Scott ska få valpar inom ett halvår. Vem som ska bli pappa till hennes eventuella valpar? Tja, jag har mina planer.
 
Apropå det, Bosse har blivit pappa!!!! Två helfeta hanvalpar föddes på natten mellan torsd o fredag. De vägde i halvkilosklassen båda två, den ena är blå o den andra är trefärgad. Så fina ungar och det borde de vara med vackra CH Blomlanes Blue Beauty som mamma och Bosse som pappa. Önskar dem alla lycka i livet.
Sixten har också nya avkommor. De är sju veckor och jag ska fara och titta på dem i veckan om allt vill sig väl. De ser så fina ut de också, men det är alltid svårt att se ordentligt på foton.
 
Tisdag 3 september
Vi har genomfört exteriörbeskrivningen på Scott, Anton o Emil så de är nu KORADe. Jättekul. Alice har nu SJU korade avkommor, inte så vanligt för en tik. Jag är så glad över det!
Hon har förtjänat SBKs Korningsdiplom som avelstik, vi har ansökt om det o hoppas få ta emot det på SCKs årsmöte framöver.
I helgen var det spårkurs här igen. Vår eminente kursledare Michael Hedman är kunnig, entusiastisk o ödmjuk o har förmågan att hitta rätt övning o rätt metod för varje individ. Tänk så privilegierade vi är som har en sådan tillgång nästan som granne!!!
Jag måste nämna Anna Eklund som reste 70 mil med sina hundar för att delta i kursen, något att ta efter tycker jag.
Liz syster Bingo var med, Bosse, hans syster Jenni, Mix' syster Ia m fl. De var jätteduktiga allesammans o fick många lovord av kursledaren. Precis som collie ska vara.
 
Heby Bk hade också MH samma helg som spårkursen var så jag blev lite splittrad. Spåra lördag o jobba m MH söndag blev uppdragen.
Bosses bror "Lotus" kom hit från Tranås och gjorde ett lugnt o avvägt MH. Han lekte med allt o alla som skulle lekas med, han flydde inte vare sig från överraskningar, ljud eller skott och han var tämligen nyfiken.
De rutor som kryssades i hans protokoll visar på att han liksom de tre kullsyskonen som tidigare gjort sina MHn under året hamnar på vad Kent Svartberg o SCK kallar "Hög Boldness" dvs lekfulla, nyfikna, orädda o skottfasta. Bosse o Jenni har hb 1 dvs de gick fram till Dumpe med större nyfikenhet än Brorsan o Lotus som har hb 2. Det här med hb är ingen big deal, men väldigt kul att så stor del av kullen visar sig vara tämligen lika, trots att de bor i olika miljöer o har olika förutsättningar. Det  visar att de har bra ägare!
 
Det går att läsa sig till på SCKs hemsida vad Hög Boldness står för.
 
En glädjande nyhet är att Brorsan är röntgad och resultatet är A-höfter!
Bosse, Mix o Scott är omlysta på ögonen som vuxna och Scott hade liiite crd o de andra två var helt normala. Cea ua alltså.
Sixten har blivit pappa igen, den här gången blev det återigen 8 valpar, 4 hanar o 4 tikar. Det är 6 blåa barn o två trefärgade. De är nu 2 veckor o jag tror att det möjligen finns en eller två otingade. Efterfrågade... tja skojar du?
Sixten hör ju troligen till en av de 10 mest meriterade hanhundarna i landet som använd i avel fn. Hans pappa ligger inte långt efter.
Sixtens föräldrar och syskon har visat att mentaliteten o även exteriören inte är någon tillfällighet hos just Sixten, så givetvis hoppas vi att hans avkommor ska hålla samma standard i den mån det är möjligt.
Möjligen blir det en el två kullar till närmsta tiden som någon av våra killar är pappa till.  Hoppas på ett par kullar blåa o trefärgade småttingar i mellersta Sverige o i Norrland. Men man vet aldrig hur det går.
 
Vad gör vi annars, bortsett  från att skryta över Sixten?
Tja det är alltid fullt ös med så många hundar i familjen. Efter många år som uppfödare, om än i liten skala, har vi ett stort kontaktnät av valpköpare som förgyller vardagen för oss också. I sommar har vi haft så många fantastiska gäster, många har resor på över 100 mil för att komma hit o hem, men jag hoppas att jag återser er alla nästa år senast, trots långa resor!
 
Under hösten har vi inte så mycket inplanerat ännu, alla aktiviteter som varit under året tar ut sin rätt och jag behöver jobba och vila... kanske.
Någon utställning kanske det blir, möjligen ngn rallylydnad, men det troliga är att vi ligger lågt.

Våra valpar som föddes i februari har gjort succe i valpklass och vunnit "massor" av BIR o även BIM.
Några uppfödningar har visats i ukl och "Siv" i Norge var med i Oslo och knep åt sig res CERT o res CACIB, hoppas att hon vinner det riktiga certet snart nu när hon går över t öppen klass i september. Tänk att få fira ytterligare att championat nästa år, det vore grejer det!!!
Det är snart dags att summera årets resultat under "året som gått" och jag ser fram mot det. Tänk sån otrolig tur vi har som har så bra hundar och sådana fantastiska valpköpare!
Hoppas på att få en kull valpar nästa år som hittar lika fantastiska ägare!
 
Lördag 20 juli
Nu har vi varit ute på turné igen. Det var länge sedan sist, februari närmare bestämt.
 
Vi packade Folke med hundburar, kläder o tält o hundar o styrde kosan mot Stockholm för vidare färjefärd mot Tallin. En fin resa, vi vilade och myste. Jag hade verkligen längtat efter att komma ombord o inta hytten, titta på TV o slappa.
 
Vi kom fram till Tallin o styrde kosan mot Riga. Fin väg, vackert väder och härlig utsikt gjorde resan mycket trevlig. Som vanligt stannade vi ofta o rastade hundarna, såg till att de drack och fick sträcka på benen o ta in nya spännande dofter.
 
Det fanns ingen hundhytt ledig när jag försökte boka resa till Riga så det här var plan B, därför blev det lite extra bilåkande.
Men Riga var målet o vi kom fram till staden i god tid. God tid tog det också att hitta hotellet kan man säga, men vi såg o åkte över i stort sett alla broarna i staden, så vi fick en fin turistresa. Efter incheckning o en rejäl hundpromenad var det dags att borsta hundar o vila inför morgondagens TVÅ utställningar.
 
Vi hade redan varit till utställningsplatsen på fredagskvällen o kollat hur långt det var, körtid osv så vi hade det lugnt o fint på morgonen. Jag var inte impad av hotellet, men frukosten var underbar, så efter att vi ätit oss nöjda o glada for vi mot Ogre. Hundarna fick en fin promenad, tättet restes och så var det bara att snygga till hundarna igen, så gott det gick.
 
Först var det en officiell show för hundar i grupp 1 som jag hade anmält till.
Bosse deltog som junior men gillades inte av den vitryska domaren. Han var den största junior hans skådat, alldeles för mycket av allt och inte värd excellent. Det kändes ju sådär, men bara att hämta Sixten o in i championklass. Han var alldeles för stor, alldeles för mycket av allt.... Då förstod jag att den här domaren o andra domare inte riktigt delar samma ideal....Det var lite komiskt!
 
Filippa då, ja hon dög. Liten o finlemmad som hon är passade hon perfekt! Hon vann ökl efter att ha fått excellent, CK fick hon också o även CERT.
Asta vann veteranklassen, även hon fick excellent och ck och dessutom Veteran CERT. Hon blev även BIR-veteran.
 
Det var inte lång tid innan det var dags för collie att bedömas i nästa ring, Lettlands Kennel Klubb hade Nationell utställning på området. Domare på collie var Natalja Skalin, en domare vars åsikter jag hyser stor respekt för.
 
Bosse placerades trea el fyra, minns inte. Men han var varken för stor eller för mycket, bara outvecklad och lite trött, vilket stämde mycket bra med min åsikt.
Sixten vann championklassen med CK, han blev Bästa Hanhund och fick CERT, därmed LTVUCh också...
 
Filippa vann ökl igen, excellent o CK o 2a BT med CERT.... igen!
Asta, ja hon vann allt. Veterancert, BIR-veteran, BIR....
 
Nu var det sådär angenäma bekymmer som typ vilken Final ska vi satsa på? Asta 10 år gammal i september kan ju inte orka med TRE finaler på samma dag, efter två utställningar. Vi beslöt att  skippa grupp 1 showen. När finalerna började i den ringen tog vi en promenad i skuggan, de hundar som ville fick svalka fötterna i den lilla sjön intill. På väg tillbaka till vårt tält såg jag att man samlade in veteranerna för BIS-veterantävlingen vid Grupp 1 showen... kunde inte låta bli att kliva in i ringen med Asta, iförd rastningskoppel och med lite mossa i pälsen... Det lönade sig, Asta utsågs till vinnare i BIS-finalen för veteraner och packningen inför hemresan utökades ytterligare med ännu fler pokaler o hundmat... redan i LKKs rasring hade Sixten o Asta samlat på sig statyetter för Ogre Winner 2013 o Ogre Veteran Winner 2013.
 
Det var strax tid att för uppsamling inför utställningens Bästa Veteran i kennelklubbsutställningen.
Asta var putsad igen, mossan borta o hårstråna i ordning. Hon strålade av självförtroende, "Alla tittar på miiig" utstrålningen var påkopplad.
 
Dömde gjorde Natalja Skalin som tyckt så bra om Asta i rasringen. Det höll i sig, av alla raser o deltagare plockades Asta ut som den Bästa Veteranen på hela utställningen! Mer priser, fotande o stor glädje!
 
På väg ut ur ringen blev vi inkallade till nästa Final... Grupp 1! domare där var Michael Leonard från Irland. Han gillade också Asta och jag trodde jag skulle svimma när han placerade henne 2a av alla hundar i grupp 1!!!!!
Ännu mera priser, mycket hundmat och det var toppen, det går alltid åt!
 
Vi plockade ihop våra pinaler och for till Riga o hotellet. Firade med Donkenmat och studerade lite av baksidan i stora städer, gatubarn som plockade i soptunnor och hemlösa hundar o katter. Det tog bort en del av vår glädje, jag önskar så att jag kunde hjälpa alla.
Hur som helst, söndagen grydde med ny hotellfrukost av samma klass som lördagens och mätta o belåtna gav vi oss iväg till Ogre igen.
Den här gången för en utställning endast.
 
En vanlig Nationell show ordnad av Lettiska Kennelklubben, precis som show 2 igår.
Domare i collieringen var den här gången Mr Michael Leonard som hade dömt BIGet igår. Det gjorde att jag hade en hel del hopp för Astas del...
Bosse fick vila sig, jag orkade inte med fyra hundar en dag till och han var nog förtjänt av vila o avkoppling o lek istället.

Sixten blev Bästa hanhund o BIM. BIR o BIR-veteran blev... ja ni förstår. Asta gjorde det igen, tveklöst o överlägset. Filippa klämde till med helgens 3e cert och så var det vila o prat med nya hundbekanta innan det var dags för finalerna igen.
 
Veteran BISet dömdes av en man vid namn Vjaceslavs Verbicks. Han såg jag dagen innan då han satt i tältet med de andra domarna under finaltävlingarna. Han fotade Asta då!
Den här gången blev han fotad tillsammans med Asta i stället! Hon vann nämligen Best In Show igen bland veteranerna!!!! Tredje gången samma helg, svårt att överträffa!
 
Som på moln traskade jag in i tävlan om dagens bästa hund i grupp 1.... och ut kom jag igen, svävande ovan molnen... Asta travade sig till vinst den här gången, första gången hon vinner gruppen på en All Breed Show!!!!
Dömde gjorde gårdagens rasdomare som redan då visat att hon tyckte Asta var en supercollie.

Dags för BIS då!!!
Domare där var Veteranens BIS-domare och han granskade de tio finalisterna i Stora Ringen till publikens applåder o hejarop. Sedan tackade han mig o Asta o vi travade ut, liite lite snopna men inte förvånade, 10 år, sex finaler, hur 17 ska hon kunna övertyga och orka!?

I uppsamlingsringen blev vi hejdade o måste stanna kvar o jag förstod att det var som det brukar vara i Sverige, alla åker ut o de som ska placeras kallas in igen...
Så var det. Efter lång tid var alla 10 ute igen och trampade omkring lite nervöst ....
 
Så ropades 5an upp... Stort jubel, en populär "vinnare" med överlycklig handler travade in i ringen och mottog priser o mer jubel. Sedan började speakern ett långt tal på engelska om en hund som vunnit si o så under helgen mycket prat blev det och folk började applådera o jubla.......Ringsekreteraren viftade enträget åt mig o jag började fatta... jublet o applåderna gällde Asta!!!! Hon blev 4e placerad, min första o hittills enda "riktiga" BIS placering på Kennelklubbsutställning någonsin!!!!
När alla placerats o fotats kom det en liten ström av domare fram o gratulerade de främst placerade. Asta hade en liten kö av vänliga  domare som berömde hennes fantastiska kvalitet och otroliga kondition!!!
 
Makalöst roligt, ett steg framåt på något sätt, aldrig har jag fått sådan cred från så många domare över någon hund. Asta gjorde verkligen succé.

Packa ihop, städa, hundpromenad, Donken...ja allt flöt på lugnt o fint men nog var jag lite euforisk allt.

Tänk att Asta har grupplaceringar i 5 länder! BIS-veteran Nationella utställningar 3 gånger! BIS-veteran o BIS många gånger på SBK o SCK o nu även "grupp 1 show"
Jag kommer aldrig att förstå varför just jag har fått äran, glädjen o lyckan att få ha en hund som Asta.
Jag kommer bara att kunna vara tacksam i alla tider över ynnesten o turen att få uppleva en Asta under mitt liv!!!
 
Tisdag 9 juli
Ikväll har vi för andra gången haft MH på den nya banan.
Det flöt på bra, jag hade turen att få se två för landet nya hundar genomföra sina MH. Det var också två "avkommor" med, dels Bosses kullsyster Gatefields Magic Smile/Jenni som ägs av Anna Eklund i Skåne. Tänk så kul att hela familjen tog sig tid att resa hela vägen upp hit och hälsa på o genomföra MH! Hjärtligt TACK Anna m familj för trevligt besök och för att du tar så väl hand om dina hundar! .
 
Jenni hon var väldigt lik sina bröder Bosse o Brorsan i sitt MH. Hon kryssades som totalt orädd, mycket nyfiken o lekfull och absolut skottfast. Ytterligare en "Hög Boldness" i kullen! Hittills tre av tre möjliga.
 
Även en avkomma efter Anton u Månstråle dvs kullbror till Mix deltog. Det var vår (Anneli Pettersson o min) Noah
Noah, ja han är som syskonen en smula tankspridd ibland, men var social o trevlig och visade god leklust. Han tog sig tid till att jaga lilla bytet och trava ut till avståndstanten för att sedan lunka vidare.... Ingen som helst rädsla för Dumpe eller skrammel, men väldigt nyfiken, fram direkt o kollade. Samma med spökena. Skotten hörde han de tre första men det fjärde märkte han inte av, underbart att han är skottfast också! Om jag räknat rätt så har nu 9 av Antons avkommor genomfört MH. Eller är det 10? Hur som helst, ännu är samtliga skottfasta o förbaskat nyfikna/orädda... det finns 12 avkommor efter Anton (u två olika mammor)som är födda i Sverige, 11 bor i landet, säg att 9 genomföört MH o gjort det med glans.
 
Simon o Alice har tillsammans 15 valpar (!) i två kullar. De yngsta är ca 1 år. 9-10 stycken har genomfört MH, flera som Hög Boldness, alla utom en skottfasta (hon blev sedan KORAD så hon är skottfast!) Där är det även otroliga utställningsframgångar hos äldsta kullen, hoppas den yngre varianten kan komma i närheten i framtiden. Men ännu är de bara gängliga juniorer som behöver tid på sig att utvecklas. Tänk vad det är spännande med unga hundar, hur de utvecklas både fysiskt o psykiskt.
 
Lördag 6 juli
Så var det dags igen....
Det nervpirrande, spännande, hemska och roliga.... MT!
Många påstår att deras hundar gjort Mental Test när de i själva verket genomfört MH.
MH är dock som bekant en beskrivning av hundens reaktioner i social kontakt, lek, passivitet och överraskningar o ljudreaktioner mm.
MT är lite liknande, men med fler moment och en bedömning, alltså möjlighet att bli godkänd eller ej, något som aldrig kan ske på MH.
Det är två domare som dömer MT.
 
75 procent av Alices mellankull skulle delta! Scott, Emil o (Lill)Anton . Inte nog med dem, även Sixtens äldsta son, Collvets Thalamus deltog.

Jag var först ut med Scott.
Hon brukar ju vara en lek o kampglad tjej men på senare tid har hon under hormonpåverkan (skendräktig) haft lite si o så med den där leklusten... En hund som inte leker på MT kan aldrig bli gk numera. Det är krav på minst 50 poäng på första delen som innerhåller lek o kamp o "jaktlust" o uthållighet. Så givetvis var jag nervös!
Jag kan väl säga att leken gick sådär. Inte som jag hoppats, Scott lekte mest själv och bjöd inte in som hon brukat göra tidigare. Kamp, njää.... Men det löste sig ändå, full rulle ut efter lilla bytet och ordentlig uthållighet vid röret där bytet gömde sig räddade poängen på första delen.
Då slappnade jag av, jag vet att Scott är en tämligen modig o nyfiken liten tjej så jag hade förhoppning att hon skulle lösa resten ganska bra.
Visst gjorde hon det!
 
När sista skotten skjutits och hon fortarande slet och drog i leksaken visste jag med en lyckligt pirrande känsla i magen: JAAA vi klarade det!!!!
Det betyder så oerhört mycket att få gk på ett MT.
Dels får hunden (efter MT o exteriörbeskrivningen ) en titel :  KORAD
Dels visar det på att jag har en lekfull, nyfiken o tämligen orädd hund som kan lösa o hantera de flesta situationer den hamnar i. Sådant vet jag ju oftast innan, men jag får kvitto på det.
Jag kvittrade omkring, glad som en lärka med vetskapen om något mer:
Vår alldeles fantastiska Alice, SE V-07 Gatefields Good Ol'Days har nu förtjänat SBKs diplom för Korade avkommor! Så glad för det att jag kan gråta av lycka!!
 
Så fortsatte den makalösa dagen
Maria Linds "Emil" Gatefields Good News, dvs kullbror till Scott lyckades ännu bättre! Han kom upp i ännu högre poäng än Scott, tror han hade omkring 380? mot Scotts 354 som redan de var riktigt bra. Nu är det ju bara gk man vill bli, det är ingen poängtävling precis, men alltid kul med höga poäng!
Den tredje i kullen "Lill-Anton" Gatefields Golddust For Me som ägs av Josef o Minna Schwan gjorde en ännu häftigare insats o lekte o drog o slet i allt så hans lekpoäng överträffade det mesta... Han hamnade på 440 poäng, hittills det högsta någon av våra uppfödningar erhållit!!!
 
Sixtens son då?
Tja, om en hund kommer upp i 480 poäng eller mer så bedöms den som vg på MT, dvs Väl Godkänd.... inte många collie har hamnat där, möjligen en tidigare? Men Tarzan slog till med 485 poäng, matte Linda var överlycklig och jag också!
Tänk er vilken dag, 4 collie deltog, 4 blev godkända och poängen överträffade varandra hela tiden!!!!
Samtliga 8 hundar som deltog blev godkända, grattis till alla!
 
En rolig grej är också att jag fick bekräftelse på att jag tänkte rätt när jag använde vår Lundecock's Pay My Dues till Alice den där gången. "Stor-Anton" har brutet MH och borde väl enl "vi som vet mest" inte användas i avel. Som tur är känner jag både Anton och mina egna uppfödningars linjer ganska väl o jag vet också att se till helhet och inte enbart en individs kryss i MH-protokollet. Tänk om jag inte vågat använda Anton, då hade collievärlden kunnat vara utan 3 Korade hundar med riktigt fina poäng idag. Jag känner ju Anton o vet att han är trygg, orädd, absolut skottfast och himla trevlig, även om han inte är den mest lekfulla hund jag träffat... Men Alice, ja hon är verkligen Den Mest Lekfulla jag träffat! så kombinationen blev lyckad, i a f mentalt... Ja inte bara det,  avkommorna har ju vunnit flera CERT o Res Cert också, så även där är kombinationen lyckad. Tre av 4 är röntgade, de har A-höfter. Så i kullen har 75% A-höfter (minst) 75 % är (snart) Korade och 50% har minst ett CERT. Kul.
 
Vi hade fint besök från Norge med oss hela dagen, Beate Helgesen var med och tittade både på MT o ett MH under några dagar. Nu hoppas jag att hon inspirerats till fortsatt lekande med sin Twiggy (eKORAD LP1 Sammens Middle Five  uKORAD SEUCH Gatefields Sunny Girl)
Nästa år är det dags för årest valpar att göra MH för de som vill och mot slutet av året kanske MT är aktuellt för några av dem, vem vet? Jag ser fram mot fler besök fr Norge!
 
Jag var trött och jättelycklig och kände mest ett behov av att vila och vila o vila när kvällen kom.
Men vi tog en tur till Västerås o Power Meet, livet består inte enbart av hundar.... Kul att se många fina bilar och träffa "ungdomarna"
 
På söndagen väntade ytterligare ett MT, den här gången var det som figge för min del, även mat-tant....
Trött? Tja gissa.
 
Torsdag 4 juli
Ikväll har vi invigt en ny MH-bana och den fungerade fint!
Det kändes lite extra kul att få gå ut först med Bosse, alias Gatefields Magical Player.
Bosse är ju en trevlig prick, lekfull och glad och busig som en ung colliekille ska vara.
 
Han for omkring o ville leka, han plockade upp trasan och han hade tämligen trevligt i de första momenten. Att springa efter haren var inte hans grej, men det kan ju kvitta. Avståndsleken var bland det roligaste den här dagen, kul att få springa iväg och leka med någon! Så kom så småningom de mer skrämmande grejerna, Dumpe var helt OK, direkt fram o kollade! Skrammel, ja det var kul och intressant, spökena roliga figurer... Skotten hörde han nog inte alls för han visade ingen uppmärksamhet mot dessa. Ett makalöst kul MH, jag kollade protokollet mot SCK "Hög Boldness" och givetvis hamnade Bosse där. Beskrivaren kallade Bosse för "nog den bästa collie jag beskrivit" och det kändes mumsigt kul!

Brorsan Brorsan var också med! Han var nästan ännu mer lekfull än Bosse men hade en liten åsikt om Dumpe. Hans kryss i protokollet visade också på Hög Boldness!

Två andra collie deltog också, de var vänliga o orädda o skottfasta de också. En av dem var en bror till Mix, nu har fler än hälften i den kullen genomfört sina MH som skottfasta och tämligen orädda och nyfikna. Kul.
 
Söndag 17 februari
Helgen har verkligen gått i hundens tecken!
Igår lördag inleddes en kurs ledd av Mikael Hedman. Vi träffades i Sala ett gäng bestående av 4-5 collie, 2 aussie, en schäfer och en malle. På schemat stod inomhussök bland trävaror, staplar och maskiner.
 
Jag hade med mig Scott och Mix och Bosse. Den sistnämnda mest för att ge honom lite vidgade vyer, inte direkt för träning för jag ville inte ta upp så mycket tid för de andra. Alla tre har "tränat" sök ett par gånger men då i skog och mark, inte inomhus i helt okänd miljö.
 
Hur det gick? Ja, bra givetvis. Det var en av de trevligaste kurser jag varit på under lång tid (säger jag alltid så efter varje ny kurs?) Mix som jag lite småelakt har gett tillnamnet Teflonhjärna fick chans att visa att jag helt tagit fel. Han var väldigt duktig och motiverad och det visade sig att han enkelt hittade figgar även på långt håll,   t o m de som inte var tänkta att hittas just då.... Han är inte den mest lekfulla killen, men eftersom han är mycket social och hungrig så var han lätt att motivera.
 
Scott är minst sagt lika social och hungrig men har även ett stort lekintresse. Hon tyckte nog att det här var en av hennes bästa dagar hittills. Tänk att det satt folk gömda här och var och bara väntade på att få leka med just henne, eller att proppa i henne godis! Vilken lycka!
 
Vi jobbade med hundarna i koppel första tiden och släppte dem senare på skick.
 
En del hundar har tränat sök i många år, några har just börjat och några har varit med så där mitt emellan länge. Alla hade vi både som hundar och hundförare ett stort utbyte av kursen. Alla filmades och vi tittade gemensamt, lade upp strategi för nästa träning som skedde en kort stund senare, tränade, tittade på film och tränade....
 
Jag vill t ex att mina hundar ska engagera sig väldigt mycket i figgen och strunta i mig vilket de också gjorde mycket bra. Både i vallning och annat jobb måste hundarna kunna vara självständiga och inte fråga och söka kontakt hela tiden o det vill jag grunda väl och utveckla tidigt. Funkade utmärkt, bra jobbat figgar!
 
Vid lunchpaus fick Bosse komma in och reka lokalerna och träffa folk. Han har ju tränat lite sök här hemma och gjort det bra men idag var han mest praoelev och var inte med och tränade som sagt. Alltid bra att veta att unghundarna inte har problem med olika underlag och miljöer. Korridorer omgärdade med enorma staplar av virke kan vara lite skrämmande för vem som helst. Eller bara jätteroliga.....
 
Söndagen ägnades år spår inomhus och utomhus.
Inne i trånga korridorer med fler spår lagda intill varandra och ute med hårda spår eller spår i djupare snö.
 
Jag var inbjuden till SCKs uppfödarkonferens för att prata lite om vallning mitt i alltihopa så jag kunde inte vara med på fm-delen av kursen.
 
På konferensen var även Katja o Per som arbetar med MentaIindex för collie och redogjorde lite om MI samt om uppdatering av indexet. Det har gått ett år sedan senaste uppdatering o det visade sig bero på att Katja har varit barnledig. Uppdatering kommer, kanske i mars. De berättade om vikten av att inte stirra på individens resultat vid MH utan till indexet. Jämförde med t ex HD-index där visserligen A-höfter oftast ger A-höfter men där t o m D-höft föräldrar kan ge bättre höfter än A-höft-föräldern. Jag säger inte "vad var det jag sa" ..... även om jag menar det. Fenotyp och genotyp är ju som bekant inte samma sak.
 
Tillbaka till kursen i Sala. Jag hade bara Scott med mig, hade ju begränsad träningstid. Vi hann bara med ett spår.
Hur som helst, Scott som inte spårat annat än mat-spår om jag minns rätt var jätteduktig, givetvis hade jag väntat mig det. Hon spårade noggrant trots korsande viltspår, hon markerade nästan alla föremål och hon var så lycklig! Föremålen ja, det var typ skruvar, påsklämmor, klädnypor, gem o liknande.
 
Fia Floden (Korad Gatefields Sweet Georgia) var en riktig hejare på att spåra! Hon var så lycklig så hon markerade varje föremål med både skall och apportering. Under den här helgen kunde man absolut inte förstå att det lär finnas problem med apportering i rasen :) Hur som helst, inga problem för matte Kerstin att märka när föremål var funnet.
 
Brorsan, kullbror t Bosse och yngre helbror till Fia, Blondie, Sixten m fl visade att han är ett spårgeni. Han spårade liksom de andra hårda spår, korsande spår o störningar. Han markerade föremålen med stort intresse och var imponerande duktig.
Så gick en härlig kurshelg mot sitt slut.
 
Ett stort tack till Mikael Hedman  som inspirerar, informerar och engagerar oss i hundtränandet. Ibland får jag höra kommentarer som att "men så kan man väl inte träna?" av ngn som aldrig träffat Mikael. Men svaret blir alltid, Jo det kan man. Titta på resultatet så ser du att man kan träna så! Med bästa resultat. Har man hundens bästa för ögonen, har man många års erfarenhet av att anpassa träning till olika hundar, ja då har man kommit långt! och hittar lätt lösningar på eventuella problem. Nu väntar jag på att få datum för en sökhelg och för en spårhelg under närmaste månaderna. Valpköpare, se till att hålla er framme då.
 
Torsdag 14 februari
Vi har haft en fantastiskt trevlig helg!
Mix, Sixten, Asta husse och jag reste till Tallin för att testa hundutställning i Estland.
Vi for med M/S Victoria o Tallink från Stockholm på fredagen och anlände på lördag fm till Tallin.
Asta och Sixten är mycket resvana men Mix har aldrig varit med om något liknande. Husse fick vänta en liten liten stund på att lillkillen skulle gå upp för sista trappan, öppen och med ett "folkhav" som väntade...det var allt. Efter det var all miljöträning klar, Mix var hemma på båten, i hissar, trappor, korridorer, ute som inne.
Vi hade en bra överresa om än lite gungig.
 
Väl av båten i hamnen bestämde vi oss för att se till att vi hittade till utställningsplatsen så att vi skulle slippa oroa oss för att komma för sent på söndagen. Vi fick snirkla lite men tog oss via omväg fram till Saaru Suurhall. Jag kunde hämta nummerlappar och katalog (!) och vi for åter mot hamnen, rätt väg den här gången.
Vi hittade även hotellet efter lite letande, det låg på gångavstånd från färjan men vi körde ngn km extra....
 
Rummet var helt OK, vi bar in pick o pack o så var det dags för stadsvandring i Gamla Stan. Hundarna behövde verkligen sträcka på benen efter allt resande och alla korta rastningar.
Vi vandrade i ett par timmar och såg en hel del. Hundarna fotades i stort sett hela tiden, de filmades även. Ja inte av oss utan av turister och nasare.
Senare åt vi en härlig soppbuffe, borstade hundar och slappade framför TVn.
 
Jaha, söndag morgon, uppe före solen. Rastning och borstning. Snabb frukost o så iväg. Showen började 10 och Mix skulle in som nr två i ringen. Men vi hittade ju i alla fall.... Not! Vi åkte så ordentligt i motsatt riktning mot var vi kommit ifrån utställningen dagen innan, men det var ett dåligt beslut. Enkelriktat och enkelriktat... vi hamnade faktiskt i en annan del av Tallin och när klockan var halv tio o vi var långt ifrån hallen insåg jag att hela den långa resan kanske varit förgäves ur utställningssynpunkt, vi verkade missa bedömningen helt enkelt!
 
Stanna bilen, jag tar en Taxi! var min åsikt. Men efter att frågat någon flanör till råds så pekades en riktning ut för oss och efter diverse turer så var vi utanför entrédörren, kvart i tio kunde vi göra entré i hallen med hundar o pick o pack. Det var ju inte så lång väntan innan Mix skulle in, men han var ju ganska väl iordninggjord redan på hotellet så det oroade mig inte nu när vi väl var på rätt plats.
 
Han visade sig väl, erhöll Excellent och 1 junkk och CK. Det medförde att han även fick JUNIORCERT! Senare blev han BIR.junior och erhöll en inofficiell titel Winter Cup Juniorwinner 2013. Kul! Han skulle ju även vara med i Bästa Hanhundsklass.
 
Sixten var anmäld i championklass. Han fick excellent, vann championklassen med CK. Så var det dags för bästa Hanhund och jag fick hjälp av  en mycket duktig finsk korthårsuppfödare att visa Mix o själv tog jag Sixten. Sixten blev bästa hanhund med CERT o CACIB o CHAMPIONAT. Mix blev 3a av alla hanhundar m CK, en riktig bedrift av en debuterande junior. Sixten fick även han titeln Winter Cup Winner 2013.
 
Asta var anmäld i fel klass, hon är ju veteran sedan länge men var anmäld i Championklass. Hon vann med excellent o CK o placerade sig som 4e bästa tik. En rikgit framgångsrik dag!
 
Vi spenderade lite tid i väntan på BiG på Donken med snabbmat o fika med äppelpaj. Hundarna promenerade och så åkte vi tillbaka till utställningen.
Mix placerade sig inte i BISet. Han var helt enkelt för stöddig i sin situation, svansen åkte upp och han lekte mer än poserade. Helt OK, jag vill ha glada lyckliga hundar.
 
Sixten plockades ut bland de bästa och slutligen placerades han på tredje plats!!!! Nu har våra hundar BIG-placeringar i alla länder vi varit i. Det känns jättekul!
Vi packade ihop, åkte hem till hotellet och tog en rejäl tur med hundarna. Väl hemma igen öppnade jag fönstret för att hålla luften fräsch ni vet...
Då brakade det loss. Kanoner lät det som, fyrverkerier och smällare och stjärnor och blixtar...utanför hotellet!
 
Ingen fara dock, hundarna tog det med ro, de är ju vana vid mycket ståhej och skottfasta, så varför bry sig? Men även den bästa kan få ont i öronen och huvudet vid fel tillfälle... Dock verkade inte det här vara fel tillfälle, alla var helt lugna och nöjda.
 
Husse och jag tog en tur utan hundarna för att äta ngt annat än soppa eller Donkenfood. Det finns ju så många mysiga platser i Gamla Stan. Bäst som vi satt o åt hörde vi att kanonaderna brakade loss igen och undrade vad som firades så innerligt. Jag vet än idag inte vad som hyllades med detta ihärdiga smällande, vi glömde helt enkelt att fråga.
 
Måndagen tillbringades med promenerande o fotande i Gamla Stan tillsammans med hundarna. Vi åt sopplunch på hotellet och gav oss av till hamnen för vidare färd hem till Sverige.
 
Resan gick fint, ingen sjögång  utan kav lugnt.
Vi blev ordentligt kollade i tullen för ovanligheten skull. Även polisen var i farten o stoppade alla redan i tullområdet och vi kunde konstatera att allt var helt OK med oss, hundar o bil.
 
Tack till er hemmavarande som gör det möjligt för oss att komma ut på sådana här resor. Utan er skulle vi vara hemma för det mesta.
Nu kan Sixten ta adjö av utställningar forever om han vill. Han hör till en av de mer meriterade colliekillarna för närvarnade, tillsammans med pappa Simon och några andra. Sixten har championat i fem länder, är Nordisk Champion och kvalificerad till CIB/Internationellt championat. Han är ju även KORAD. Vi får se hur vi gör, kanske får han göra någon mer showresa, kanske får han hålla sig hemma med lek och vallning och långa promenader. Men han behöver aldrig mer bevisa något, han har redan gjort det. Stort TACK till alla domare som sett och uppskattat hans kvalitéer!!!!!
 
Torsdag 24 januari
Redovisningen från "Stora Stockholm" har jag helt missat.
Det var många Gatefieldsrelaterade framgångar. Asta blev BIR-veteran o tyvärr delar just SKK av ngn anledning inte ut Svensk Vinnar-titel till veteraner. Men hon blev ju faktiskt veteran vinnare ändå, även i Sverige.
 
Simons en dotter blev Svensk vinnare 2012, grattis till ägare/uppfödare!
I juniorklasserna dominerade våra släktingar, dock ingen vinnartitel men väl 2a 3a 4a.... Kul.
Scott var 3e placerad i junkk efter att erhållit excellent, det var väldigt trevligt.

Uppfödaregrupp vanns med Hp av Kennel Sammens, där var det idel Gatefields-släktingar som ingick. Avelsgrupper var 2 till antalet som fick Hp, Antons som blev 2a placerad och Champion Månstråles (ägd av Kennel Sammens) som vann. Många har hört av sig och uppmärksammat den fantastiskt vackra avelsgruppen i Stora Ringen, t o m foderfirmor. Kul.
 
Men nu till färskare rapportering:
Våra killar har haft ett par dam-besök. Om vi har tur kommer ngn Gatefieldsrelaterad kull att födas hos några andra uppfödare i februari.

Jag brukar aldrig gå ut med sådana här uppgifter, men nu kommer det:
Doris och Blondie har dejtat i december!! Doris har träffat DKJW-12 Zealot Gold Fantazija. En kille som jag träffade redan i maj och föll pladask för. Han är genomtrevlig, glad och positiv och dessutom väldigt snygg. Han har redan 2-3 cert från juniorklass och har visat sig skottfast och orädd vid genomförandet av sitt MH. Tänk om det blir valpar, så otroligt spännande!
Blondie, ja hon är 4 år och det är verkligen hög tid att hon träffar en kille hon gillar. Hon har vid ett tidigare tillfälle varit skeptisk. Den nya kavaljeren som föreslogs var KORAD Sammens Middle Five. Han föll damen i smaken och har vi en otrolig tur så kan det bli små Blondievalpar. Men vägen från att gilla sin erbjudna kavaljer till att föda en frisk, välskapt underbar valpkull är lång och ännu längre är tiden tills man vet hur de små artar sig. Spännande är det som sagt, jag kan inte säga om ngn är dräktig ännu, men båda tjejerna tror givetvis det själva.
 
Ja och så till en annan nyhet:
Vår kille, husses stolthet Sixten har varit på resande fot. Vi tog med honom till Finland för utställning. Man kan ju alltid hoppas på ett Finskt Championat , dessutom behövde han ett CACIB i 3e land men det förväntade vi oss inte att vi skulle få just i Finland som brukar erbjuda hård konkurrens.

Resan företogs utan bil vilket medförde lång väntan i terminaler, lång vandring i korridorer för äntring av färjor och många möten med överförfriskade resenärer. Sixten är en trygg collie, som så många andra. Han hade givetvis inga bekymmer med någon miljö över huvud taget. Många kommentarer fälldes i stil med "Åhh...titta!"  "Så fin!!!"  "Åh titta på den där, brukar inte den där sorten vara rädd av sig? Det har jag läst på någon hemsida."... "Men kolla vilken cool hund" ( när S piggade upp tillvaron med att jaga koppel ) och förstulna viskningar...titta... blandat med bullrigare kommentarer från landstigande lindrigt nyktra, vinglande herrar i yngre åldrar där kommentarerna var i stil med  "Tjena Lassie" osv. En del vågade sig fram för att berätta vilken otroligt fin hund vi hade och försiktigt klappa Sixten. Han är verkligen en god ambassadör för rasen vår Sixten. Han bland många många andra.
Hur som helst, natten blev inte så lugn, S hade fullt skubb att se till att ingen vinglande gastande person tog sig in i vår hytt. Men pigg som en mört vandrade hunden långa vägen av färjan till nästa terminal, genom tullen o vidare till...
 27 gradig kyla väntade oss utanför terminalen!
 
Vi träffade några andra hundägare, mycket trevliga o deras trevliga vita herdehund som vi gjorde sällskap med i taxi till utställningsarenan. För ovanlighetens skull var jag först vid ringside.
 
Jag hann se några av hanhundarna i de första klasserna innan det var dags för finish-borstning och entré i championklassen. Sixten showade superbra, trots den långa resan. Han vann championklassen med CK och då stod det plötsligt klart för mig att vi var väldigt nära certet... och även CACIBet.
Mycket riktigt, i Bästa hanhundklassen var endast två kvalificerade, Sixten och en som jag tror var junior. Sixten blev Bästa Hanhund och plötsligt är han Finsk champion! Inte nog med det, han är även kvalificerad till Internationellt Championat, CIB. Hurra hurra hurra!!!
 
Tikarna höll bättre kvalitet än hanhundarna just den här dagen. Jag hade inga förhoppningar om BIR så jag blev väldigt förvånad över att räckas den röd-gula rosetten. Jätteglad, givetvis! Sixten, ja han skuttade upp i famnen som vanligt när han vinner något.
Domaren kom och talade med oss efter bedömningen och öste lovord över Sixten. Mycket trevligt.
 
I BIGet blev vi inte placerade, men vi hade ändå något tidsfördriv i väntan på hemresan. Vi t o m firade med lite vin tillsammans med nyfunna vänner, det räckte till en skål för Sixtens nya titlar.
 
Sixten fick också en del priser som vi kunde byta mot värdekuponger. Så i stället för att släpa hem ytterligare pokaler fick vi i stället lunch o fika och Sixten köpte sig några smaskiga tjurmuskler att tugga på.  Mycket populärt hos oss alla tre!
 
Men så var det dags för avslut, vi tog en taxi till terminalen, väntade o väntade... Nu var Sixten så trött så han orkade inte mer. Han låg som en jättepläd i famnen på husse, föga imponerande men rätt charmigt. Väl ombord på båten åt han sin middag och somnade. Vår kämpe gav fullständigt 17 i om någon tänkte bryta sig in i hytten eller gastade i korridoren. Hemresan gick fint, vi somnade alla ovaggade kan man säga. Jaha ja, hur gör vi i framtiden, ska Sixten försöka sig på att få ytterligare en titel för att matcha pappa Simon? Det får vi allt se, just nu känns det bara mysigt att få glädja sig åt de framgångar som varit.

 

2012

Dagbok 2012

Tisdag 4 december
Alla de där stunderna av magi i vardagslivet går inte spårlöst förbi. Men jag har inte alltid lust att dela med mig av dem.
Så här på hemsidan blir det oftast numera beskrivningar av utställningar o  liknande som inte hör till vardagslivet.
Hur ser vår vardag ut?
Ja jag hoppas och tror att alla lever ett gott liv.
Hundarna o jag promenerar en långtur varje dag. Det betyder minst två långturer för mig, ofta tre men en vända är lite kortare för t ex gamlingar och valpar/ unghundar.
 
Godis/matspår är också vanligt förekommande. Jag går en ordentlig tur i skogen, backe upp o backe ner, undviker gölar och lera så gott det går. Efter sådär 20-30 minuters traskande då jag spiller ut hundmat o ostbitar, en  o annan Frolic och om det finns droppas även fårkött/lammkött här o var i mina spår, hämtar jag de ivrigt väntande hundarna.
De stannar upp vid "påsläppet" och stoppar i sig godsaker innan starten går och de börjar spåra, var o en på sitt sätt.
Mix har blivit en hejare på att spåra, han är så noggrann. Scott far givetvis iväg som en katapult och har inte alltid full koll på spåret. Svea är duktigast, så noga och ordentlig. Men alla spårar och kämpar, jag kan se att minstingen Bosse blir mer och mer noga i sitt spårande. De spårar och stannar och tuggar, travar vidare, fnyser ut gammal luft och tar in ny, jobbar vidare... en härlig upplevelse. De minuterna som det tog mig att förbereda jobbet ger minst dubbelt tillbaka i hundaktivitet och jag kan vila mina trötta ben o långsamt traska efter de "jobbande" hundarna. En favoritsysselsättning! Det kan ibland få ersätta långpromenad om det är befogat.
 
Cykelturer gör vi också, mest för att flytta från punkt a till b, oftast hemifrån till By och tillbaka igen. Är det rätt tid på dagen kan några hundar trava lösa på grusvägen, det är bekvämt för oss alla.
 
Fåren ger också de en intressant sysselsättning. Bara att sitta, ligga eller stå utanför en öppen boxdörr eller en öppen grind och hålla kvar skocken med sin blotta närvaro och tryck ger ett bra jobb och är en viktig uppgift. Att flytta får från en hage t en annan, att flytta in dem vid behov och se till att de kommer utomhus igen... viktigt. För att sådant ska fungera måste man träna en del och det gör vi i perioder. "Jobbet" blir ju också träning, men funkar inte om hunden inte är tränad innan... Vi träffas ibland och tränar tillsammans några stycken ,det blir lättare "av" då. Ibland åker jag och får proffshjälp hos Jasna och det behövs.

Någon gång får jag för mig att lägga blodspår åt någon hund och det är också mycket uppskattat. Jag tänker ofta att jag måste låta ett gäng göra anlagsprov i viltspår, tänk att det inte blivit av ännu.
 
Folk kommer o hälsar på ganska ofta, det är höjdpunkter i livet för många i hundfamiljen som trängs på soffor för att få uppmärksamhet från besökande.
 
Ibland går jag ngn kurs med ngn hund, det är fint att få ägna sig odelat åt en enda kamrat i taget.
Vissa dagar ägnar vi åt mycket lek med de som vill. Det roar mig oerhört även om det sliter på kroppen.
 
Så kan det vara dags för utställning. En kringresande cirkus brukar jag kalla det för, rätt kul om man är inne i det.
Numera är det sällan så enkelt som att ta sin snygga hund, borsta till den och visa upp den... Det krävs en ordentlig insats för att försöka få fram det där lilla extra som ska göra att just min hund syns i ringen och kan bedömas efter sina förtjänster. Speciellt om hunden i fråga normalt går skogspromenader bland ris och lera, vallar får i leriga hagar eller badar i lerdiken och brottas med kompisar.... Jag kan lova att det är ett flerdagarsprojekt att förbereda t ex fyra hundar till samma utställning. Inte bara det, förberedelserna har pågått och pågår ständigt, en omotionerad omusklad hund vinner sällan.... Helst ska de älska att showa och visa upp sig och ha en härlig utstrålning av gott självförtroende. En hund som stimuleras och berikas har lätt att ha gott självförtroende.
 
Jag kan fortfarande glädja mig oerhört åt utställningsframgångar. Lite titelsjuk är jag också, eftersom en erhållen titel följer med hunden livet ut. Men jag har onekligen skaffat mig en distans under årens lopp, utställning är ett intresse och en typ av show, men inte livsviktigt. Jag kan summera året som gått som ett av de mest framgångsrika någonsin när det gäller utställningar och Korningar. Det känns fint! Men allra allra roligast har jag nog under något magiskt moment när allt klaffar med vallningen, eller när något jag försökt träna in i annat sammanhang funkar och ger löften om framtida möjligheter....
 
För att inte tala om så trevligt vi har det i "vårat gäng" där vi träffas och firar framgångar då och då med god mat och dryck och givande samtal. Hundarna deltar givetvis de också och får oftast en liten värd eller värdinnegåva, beroende på vem som ska firas.
Trevliga valpköpare som tar väl hand om sina hundar och sköter och aktiverar dem på bästa sätt är en stor glädje och ynnest att ha.
Så hundlivet ger många många guldkanter  på tillvaron!
 
Måndag 26 november
Lyckligt och väl hemma efter ytterligare en Norge resa.
Nu får det vara nog för i år känns det som.
 
Vi for iväg på lördagen i två bilar hemifrån. Redan efter 5 km hade vi tappat bort varandra, inget annat att vänta. Men eftersom vi skulle åka samma väg så kändes det OK att nöja sig m telefonkontakt och upplysningar om var de andra befann sig.
Resan gick bra och tämligen snabbt, innan kvällen var vi framme vid Kolbotten och Mastermyr Hotell.
 
Jag checkade in medan Palle och Helena och Anneli rastade hundarna. Det var omöjligt att ta sig in på rummet, jag kämpade o kämpade med nyckelkortet. Per som redan var på plats sedan dagen innan fick ett undrande telefonsamtal om hur farao han kommit in på sittrum, men det hade inte varit några problem... hmm. hur gör man, släpar iväg hela packningen ner t receptionen igen och frågor och börjar om eller vad ???
Jag fick syn på en städerska som hjälpsamt försökte få in mig i rummet, men inte heller hon lyckades...Det visade sig att jag försökte ta mig in i fel rum och när jag väl använde kortet i rätt "nyckelhål" så fungerade det utmärkt!
 
Vi installerade oss snabbt, kvällen var tänkt till lite get together och firande av Pers Norska Juniorvinnare och Norska Champion. Vi ockuperade fyra rum på hotellet, Adriana och Linda hade kommit norrifrån även de i god tid.

Men vi samlades i vårt rum och ni vet hur stora hotellrum är... sju pers och tre hundar samt knytkalas kan fresta på utrymmet lite. Palle löste det enkelt genom att lyfta ner dörren till badrummet och lägga det som bord mellan sängarna. Vips var det bara att sätta sig och ta för sig av godsakerna! Vi hade en härlig kväll vill jag lova.
 
På morgonen måste Helena resa iväg tidigt för att hinna göra Charm klar för att visas redan 9.00. Anneli följde med henne och även Adriana o Linda åkte tidigt. Palle Per o jag åt en lååång frukost, rastade hundarna länge och väl och hann snygga till dem rätt bra också innan avfärd. Omtänksamt nog hängdes dörren tillbaka till badrummet redan på kvällen...
 
Ett SMS bekräftade vad vi hoppats på: Astas barnbarn och Antons son "Charm Carlsson" / Sammens New Look vann juniorklassen med CK och fick titeln Norsk Juniorvinnare 2012!!!!
Mer kan inte begäras, dagen var räddad och eventuella ytterligare framgångar kunde komma eller utebli, strunt samma!
Men det slutade inte där, det bara började!
 
Vi kom fram till utställningen med leende ansikten och installerade oss med hundar, burar o trimbord och Bengt.
Många trevliga glada människor att prata med och också många hårstrån att få på rätt plats....

Anton, Filippa och Asta var våra huvudpersoner, Asta o Filippa i fällning och Anton redan urfälld... Inte lätt att få pälsarna att seså där enastående ut , men bara att jobba på.
 
Antons uppfödare kom o frågade om han skulle visa Anton och det tackade jag gärna ja till.
Därför var det från ringside som jag fick uppleva ytterligare en vinnartitel till familjen... Ja Anton kan numera titulera sig Norsk Veteranvinnare 2012 Lundecock's Pay My Dues. En välförtjänt titel till den killen tycker jag.
 
I tävlan om bästa hanhund där alla Ck-vinnare möts, hängde både Anton o Charm kvar länge men fick ge sig som femte o sjätte hund, helt OK

Asta då? Ja  gissa..... Hon vann veteranklassen med CK bland tikarna, blev Norsk Veteranvinnare 2012, Bäst i Rasen-veteran ,3a Bästa Tik och inte nog med det.. i finalen om Best In Show Veteran bland alla Norska vinnarna blev hon utplockad som en av de sex allra allra bästa....
 
Behöver jag säga att hemresan gick som en dans?
TRE nya titlar till släkten, mer kan man ju inte önska sig!
Nu känns det som om showandet är över för i år. Ett otroligt framgångsrikt år närmar sig sitt slut och jag kan bara tacka alla domare som tyckt så bra om våra hundar och de kamrater som gjort utställningarna till trevliga sammankomster. Jag tror att vi fått TIO nya championat o vinnartitlar i år och dessutom tre KORADE hundar. Det går till historien som det framgångsrikaste året. Kommer aldrig att slås!
 
Söndag 16 september
Nu börjar ungarna bli stora.
Ungarna är alltså inte de yngsta valparna som visserligen börjar bli stora de också, men de har onekligen en bit kvar till ett-års dagen.
 
Storasyskonen Scott, Siv, Emil och (Lill) Anton fyllde ett år i veckan som var.
Det firade de med att göra MH i helgen. Siv i Norge kunde inte komma, men tre av fyra i en kull är toppen tycker jag. Visserligen ska man inte låta kullsyskon göra MH vid samma tillfälle om man litar mycket på SCKs MH-index, för indexet blir lägre om kullsyskonen beskrivs på samma ställe av samma beskrivare. Det bryr jag mig inte ett dugg om kan jag säga, varken bu eller bä. Så länge jag tycker om att träffa valpköpare och sålda valpar så är de så välkomna att göra MH samtidigt om de vill. Jag vet ju rätt bra ändå vad jag vill använda i min avel, index eller ej. Det har ju fungerat skapligt i sådär 25-30 år så det kan nog fungera ett tag till :)

Det är alltid kul att se lekfulla glada hundar på MH, för de kan verkligen ha en härlig dag.
Scott är ju en buse och hon trivdes verkligen. Tänk att få uppmärksamhet från en hel samling människor och få leka och jaga små lurviga tygtrasor, undersöka saker och springa iväg till roliga lektanter, jösses vilken toppengrej för en tjej som Scott. Hon är ju så glad i människor och så otroligt orädd och nyfiken och jag önskar att hon får förbli så hela livet. Även om jag måste erkänna att hon ibland är rätt vild och ostyrig, men det kan jag leva med.
 
Hon fick mycket beröm av beskrivaren som uppgav att hon nog var den bästa (MH) collie som denne beskrivit någon gång.
Bröderna var inte sämre de. Emil lekte och stojade med testledaren, han sprang nyfiket ut till avståndsfiggen även om han inte tog så mycket i leksaken så uppehöll han sig hos lektanten så länge han fick och bjöd in till lek. Han var orädd och nyfiken och liksom de andra helt skottfast.
 
Anton, ja han hade en lika fin dag han som de andra två. Lekte, var orädd och nyfiken och hans kryss i protokollet visade på den sk "Hög Boldness" som rasklubben eftersträvar. Det gjorde kryssen i Scotts protokoll också, Emil "missade" med ett enda kryss på avståndsleken eftersom han inte drog i trasan...för övrigt hade också "HB" -kryss. Typiska Alice-avkommor tycker jag, glada, lekfulla och vänliga hundar.
Snygga också, givetvis :)
 
Efter lunchen, när alla "anhöriga" gjort sitt MH var det dags för mig att agera A-figge. Det var kul och alldeles lagom att figga en halv dag tycker jag.
Sixtens son "Tarzan" gjorde sitt MH den dagen och han var såå lik Alice-släkten och pappa. Lekte med allt och alla, jätteglad och orädd och nyfiken och helt skottfast. Det var så kul att se honom i farten.
 
Måndag 10 september
Ibland tycker jag att det är onödigt att åka på utställningar i Sverige om jag inte jagar cert för SEUCH eller CACIB för CIB.
Varför ska jag lägga pengar och tid på att resa omkring och visa hundar som inte kan erhålla någon titel eller vinna något på att visas.
 
Därför lånar jag ibland någon av mina sålda uppfödningar för att matcha, t ex som jag i år visat KORAD Gatefields Speedy Gonzales tre gånger. Han har under de försöken erhållit ett CERT (plus BIR o BIS 4a SBK) ett reserv cert o ett Excellent utan CK. Kanske att Speedy får följa med någon mer gång nästa år, vem vet? Han har ju väldigt nära till sin Svenska Championat-titel!
 
I helgen var det utställning i Gimo, SKK arrangerade en nationell show där. Domare på collie var Micael Johansson som är en av våra ras-specialister. Om jag kan så anmäler jag alltid när någon av våra ras-specialister dömer, det är lärorikt och intressant att få hundarna bedömda och beskrivnaav så kunniga domare som t ex Eva Eriksson, Ulla Beg-Persson, Johnny Andersson o Micael Johansson.
Jag hade anmält Mix, Speedy, Filippa och Asta. Maria hade anmält Emil och Josef o Minna deltog med Lill-Anton, så vi hade en mycket trevlig "familjedag".
Helena och en sheltie åkte med mig o colliegänget. Vi kom fram o god tid, hittade rätt direkt. Vädret var perfekt, tälten lätta att resa och som sagt, trevligt folk runt ringen. 
Mix är aldrig utställd tidigare, det här var en av hans sista chanser att hinna delta i valpklass innan juniortiden kommer.
Det var inte så många valpar, kankse tre-fyra stycken men Mix vann konkurrensen och fick Hp, därmed BästaValp och kvalificerad för finalerna. Kul, en trevlig debut för grabben!
Juniorerna Emil och Anton fick excellent om jag inns rätt men inte Ck och placerades i nämnd ordning.
Speedy stod på tur i öppenklassen, han hade tappat muskler och kondition p g av husses sjukdom och det visade sig genom ett innehållet CK. Dock fick han excellent vilket är glädjande.
Endast en hanhund tilldelades CK och även CERT, stort grattis till familjen Warell från Gotland. Det är alltid lika trevligt att träffa den positiva familjen med sina snygga och trevliga hundar.
Så var det dags för tjejerna. Filippa har inte visats mycket i Sverige, men hon höll sig väl framme den här gången igen, precis som nyligen i Eskilstuna. Hon fick excellent, vann ökk med CK och vann Bästa Tik-klassen. Det resulterade i hennes ??? svenska SKK cert. Genom de regler vi haft sedan 2007-2008 nån gång kan man vinna hur många cert som helst med sin collie på SKK-utställningar så länge hunden inte fått ngt cert på ett mindre SBK-arrangemang. Jag har aldrig brytt mig om att kolla hur mycket hon vunnit i Sverige, men tror det är typ 3 cert??? Hur som helst, Asta var också med i veteranklass. Hon fick excellent och CK o blev BIR-veteran.
Så var det BIR o BIM för vuxna och där vann Filippa och blev alltså bäst i Rasen för tredje gångeni år.
Vi hade uppfödargrupp också, god kritik och Hp o Bästa Grupp. Så totalt 4 besök i Finalringen väntade på eftermiddagen.
Vi hade det trevlig och gemytligt i väntan på finaldags och så kom det evinnerliga halvt hysteriska preparerandet för att ge sista finishen till varje hund utan att egentligen veta exakt när de ska se som bäst ut. Det krävs en insats av vänner/valpköpare för att logistiken ska fungera när ett helt gäng olika hundar ska in i finalring och uppsamlingsring i stort sett samtidigt...
Mix lämnade jag över till Helena i finalen. Det var massor av valpar och tog lång tid så ja hann inte stå där och vänta.
Asta skulle in i uppsamlingsringen och det skulle i stort sett Filippa samtidigt och gruppen också.
Jag visade Asta i förhandsgranskningen, bad Birgitta hålla Filippa utanför uppsamlingsringen för att jag snabbt skulle hinna ut och visa henne och iväg igen till finalringen med Asta. När jag väntat en stund i tältet där vi köade innan entren i Stora Ringen ropade jag och frågade när det var dags för Filippa..... NU! Så jag lämnade Astas koppel till någon, skenade iväg och visade upp Filippa och så tillbaka till Asta och då var det entredags i Le Grand Final för veteraner. Asta flöt fram som bara hon kan med jättekliv och mycket avslappnat och utan ansträngning. Hon blev utplockad bland finalisterna!! dömde gjorde Doktor Göran Bodegård, välkänd kynolog med beryktat kunnande. Vädret bestämde sig för att ta i ordentligt så den tidigare vackra dagen förvandlades till rena ovädersdagen med jättehagel som dunkade ner på hundar och folk.
Det gjorde inget! När det var 4 hundar kvar i ringen var Asta en av dem. När det var två hundar kvar som inte var placerade var Asta en av dem.... Hon har haft en underbar säsong i veteranklass under sommaren, BIS 4a i Alfta, BIS 2a i Köping, utplockad i Högbo bland de 6 bästa och så nu då... Asta blev BEST IN SHOW!!
Fanfarer, jubel, ja jag vet inte vad....
Sådan glädje!
 
Men det var inte slut där. Filippa stod ju och väntade utanför Finalringen medan hennes konkurrenter redan hade travat in.... Jag lämnadeAsta, tog Filippas koppel, flyttade om  pälsen lite och skenade in i ringen igen... domaren vinkade åt mig och jag sprang lite  fortare, pinsamt att komma försent till finalen! Han vinkade igen och jag sprang vidare. Han vinkade igen och först då fattade jag att Filippa var utplockad bland dem han ville behålla och titta extra på.
Jag har ingen koll på vilka de andra var som var kvar i ringen. Det var så körigt och så omtumlande att veta att även Filippa skulle bli placerad i Finalen, en BIG-placering på SKK är inte vardagsmat för vår ras.
Men när domaren räckte över den röda vinnar-rosetten till mig o Flippan, ja då trodde jag inte mina ögon.
En sådan dag får jag nog bara uppleva en gång i mitt liv. Att vinna BIS-veteran och BIG med två olika hundar samma dag på en SKK-utställning är inte vad som händer alla, det är en stor ynnest och en sann glädje att få uppleva det en gång.
Visst har våra hundar vunnit BIS och BIS-veteran åtskilliga gånger på SBK o SCK men det här är ju lite större med tanke på att det handlar om tusentals anmälda hundar.
 
Hur det gick för uppfödargruppen? oplacerad. Jag minns inte ens om den var in före eller efter Filippa.
Jag kan ibland känna en sådan lugn inåtvänd glädje över sådana här framgångar att jag inte märker av så mycket annat.
Jaha, då var det dags att packa ihop och åka hem en stund. Filippa och jag måste tillbaka på söndagen för BIS-tävlan.
Jag hade ingen förhoppnnig om ngn BIS-placering men det hör till god ton att delta och dessutom så måste man ta chansen att visa sin BIG-vinnare när den kommer. Vi var betydligt mer ensamma på söndagen, ingen hejaklack och inga supporters, jo en och annan men inte så många som på lördagen.
Filippa skötte sig utmärkt, var lika fin som på lördagen men det räckte "bara" till en delad femte plats :) Det är fyra som placeras av de tio finalisterna.
Ja då kan jag egentligen luta mig tillbaka och vila på lagrarna för i år. Inget kan någonsin slå denna helg framgångsmässigt när det gäller utställning. Asta bäst av samtliga veteraner och Filippa bäst av alla i hela grupp 1. Det finns inte mycket mer att önska av ett utställningsår och jag ska när jag har tid översätta mig och sammanfatta året under "Året som gått".
Bilder på de vinnande tjejerna finns på Hundsports websida och bild på Filippa finns även i papperstidninge Hundsport.
Bilder på tjejerna kan också ses på Upplands Kennelklubbs Hemsida under "Gimo 2012" Filippa och jag ser lite hagelstukade ut medan Asta, som fick showa genom hela hagelskuren, visar sig på topp!
 
Söndag 19 augusti
I helgen har det varit många saker på gång.
Utställning i Norge, Sverige och Estland och våra hundar med överallt.
 
Adriana lånade Doris till Norge, Anne  tog Simon till Estland och Helena och jag for till SKK Internationella show i Eskilstuna.
Ovanligt närbelägen utställning för oss.
 
Helenas Silver behövde CACIB, han är ju nationell champion redan. Filippa som jag hade med, ja hon behövde både CERT o CACIB.
Dömde gjorde en för rasen ny domare som jag sett många gånger in action med sina bearded collie, Johan Andersson. Han gjorde sin debut strålande tycker jag, duktig, påläst och mycket trevlig mot hundar och utställare. Dessutom inget velande vid placeringarna.

Jag hade äran att visa Silver och han gjorde väl ifrån sig, vann championklassen med CK och blev även Bästa Hanhund. Det medförde att han fick sitt eftertraktade CACIB!!!! En bra start på helgen onekligen.
 
Filippa vann ökk med CK och blev så småningom Bästa Tik med CERT o CACIB.
Bättre än så kunde vi ju inte önska, våra hundar möttes om BIR o BIM o Filippa blev Bäst i Rasen. Kul!!!
I BIGet hade vi ingen framgång, men strunt i det, två cacib o ett cert av samma antal möjliga, full pott med andra ord.
 
Doris vann inget cert i Norge, hon hade bestämt sig för att äntligen lägga av sig pälsen och det gjorde hon med besked. Hon ser mer ut som en "nakenfis" än en collie just nu.
 
Simon då??? Ja han behövde ett CACIB för sin Internationella Championat-titel. Gärna ett cert också för Estländsk Championat.
Det var med spänning jag läste sms-et från Anne på söndagen.
CERT o res CACIB!! Men resCACIBet omvandlas till CACIB eftersom den som fick det redan var CIB!!!!! Hurra! Hurra! Hurra! Dömde gjorde Tomas Rohlin som faktiskt gav Simon hans första CERT o CACIB på STOKK för ett antal år sedan. 2008 tror jag att det var. Nu har Simon minst 6 cacib i fyra länder, minst 8 cert i fem länder, han är nationell champion i fem länder och han är dessutom Nordisk champion och Korad. Han kan ta ledigt från utställningar för resten av livet om han vill det.
 
Tre Cacib av fyra möjliga, två cert av tre möjliga.... vilken underbar helg!
Nu är det bara att börja ansöka om nya championat-titlar, jag är så glad.
Dessutom börjar det bli dags för Simon att komma hem till Molnebo, vi läängtar efter honom innerligt.
 
Söndag 29 juli
Simon har flyttat hemifrån!
Inte för evigt givetvis, det skulle jag inte klara av. Men för ett par månader ska han bo hos Anne Kokkonen, Kennel Silverlady's. Han ska ställas ut några gånger och kanske, om han har tur, träffa någon collieflicka.
 
Det var lite si och så med biljettbokandet för hans resa. Jag tillbringade oceaner av tid i telefonköer för att boka utresa för husse och Simon och hemresa för den förstnämnde samma dag.... Det var inget enkel match, till slut gav jag upp och använde mailen i stället. Det gick fint till en början, vi lovades tur o även retur samma dag för husse och hunden behövde vi inte boka för, det var inga problem. När jag sedan skulle betala resan fick jag ett besked att tyvärr var vår resa inte bokad som utlovat, biljettkontoret svarade inte i telefonen... Oj, ja det var ju ingen nyhet, men reseföretaget borde väl kunna fixa det där? Icke. Men ett uppmuntrande mail kom, bara att infinna sig i god tid före planerad avresa, det skulle inte vara några problem att komma med på färjan vare sig till eller från Finland.
 
OK, sagt och gjort, avresedagen kom och husse och Simon packade in sig i bilen och for iväg mitt i natten för att vara i Umeå före 07.00. Jag kom ihåg att skicka med mat till Simon men glömde leksak/minnes-sak till honom... ensam i stora vida världen....
 
Hur som helst, det gick tydligen bra att gasa på norrut för killarna var framme i väldigt god tid. Husse ringde så småningom och berättade att de var på färjan i riktning österut och snart framme vid målet. Jag frågade om återresan? Inga problem sa husse, han hade biljett. Vilken dag? Vadå vilken dag? Idag såklart. Har du kollat? Näää.... Men husse kunde berätta att Simon sovit sig över hela resan och uppfört sig så väl som det anstår en Kunglighet. Andra hundar som ville hälsa och nosa bekom honom inte ett dyft, han gav dem bara en blick så att de gick vidare och då fick husse en blick också, typ "du och jag husse, nu är det vi"
Men inte så länge till.
 
Snart fick jag sms från Anne att Simon var på plats i Vasa och väl omhändertagen. Tack och lov!
Men lite sämre gick det för husse. Hans returbiljett var utställd på en annan dag!
 
Efter envist köande fick han som sista man äntra färjan och påbörja hemresan direkt, som det var tänkt. Bara ett problem.... Matsäcken som jag skickat med var slut för länge sedan. Beväpnad med kontokort för att köpa kaffe och macka fick han veta att det gällde "cash only" på färjan...... Det tar ju några timmar och husse blev rätt hungrig och trött innan han var i land på svenska sidan och kunde styra bilen (som hade väntat kvar i Sverige) mot närmaste Donken. Han är lite av en hjälte måste jag säga!
 
Hemresan gick tack och lov snabbt och lätt, ett dygn efter avresan var husse hemma igen.... utan vår älskade Simon!

Anledningen till att inte jag åkte, eller att vi inte åkte båda två heter valpar!
Vi har fått en kull småttingar som givetvis kräver ordentlig tillsyn. Husse är mycket mer rutinerad som bilförare än som "småvalpspassare" så valet var lätt.
Jag är så lycklig för de små!
Fem pojkar och en flicka är det, stolt mor är älskade Alice och tämligen ovetande far är Simon.
Ungarna är alltså helsyskon till den framgångsrika kullen där bl a Sixten, Blondie, Fia, Vilda och Speedy är födda. Jag när ett hopp att de ska komma i närheten av sina storasyskons framgångar. Men mest av allt önskar jag dem ett långt lyckligt liv.
 
 
Torsdag 12 juli
 Det har varit så otroligt roliga och givande dagar!
I måndags åkte jag t Jasna i Torp för att vara med på Bobby Dalzier-kursen utan hund och på tisdagen följde Doris med och vi fick massor av ny kunskap och erfarenhet med oss hem i bagaget.
 
Bobby är från Skottland men har hela världen som arbetsfält eftersom han är en oerhört skicklig vallhundsinstruktör och kanske ännu skickligare tävlingsherde.
Han är unikt framstående som tävlingsförare då han har vunnit en massa mästerskap i Skottland och andra länder och dessutom inte mindre än 3 gånger vunnit International Supreme Championship!
 
Jag var väldigt orolig att jag mest skulle vara i vägen då jag har ganska lite erfarenhet av vallnig, i synnerhet i jämförelse med de andra som var med och kursade. Kändes som om jag skulle stjäla tid för de andra som troligen skulle ha så mycket mer utbyte av kursandet än jag och Doris. Lite som om jag mest skulle vara till besvär och i vägen....
 
Men jag hade fel, väldigt fel. Bobby respekterar alla kursare, oavsett ras och kunskaper. Jag gick en hel dag och lyssnade på de instruktioner och tips som de andra fick och var riktigt förväntansfull när jag på tisdagen tog ut Doris för att träna.
 
Vi använde lååång lina och hade som mål att hunden lugnt och avslappnat med stort intresse skulle trava efter fåren. Inga grodhopp i starten och full fokus på fösandet. Det gick fint, trodde inte att jag skulle få se Doris100 meter iväg från mig i lugn trav fösandes fåren..... Inga kommandon eller direkt påverkan, bara mer el mindre definitivt stopp vid varje försök att gå på för mycket  och tillåtelse at ta upp fösandet när allt var lugnt igen. Hunden fick tänka och lära utan en massa tjat. Uppför dig och gör rätt och du får göra det du mest av allt önskar: följa fåren. Jaga eller gör utfall och du får inga får. Enkelt och konkret, utan annan inblandning. Genom att använda väldigt lång lina, minst 200 meter, kunde hunden få jobba till synes utan inverkan av förare. Det var oerhört lärorikt, både för förare och hundar. Vi övade korta pass men med goda resultat. Många glada skratt hördes och insiktsfulla uttryck syntes i våra ansikten. Jag tror att alla kände sig mycket berikade efter kursandet.
 
Min känsla av att vara i vägen och att ha fel hund kom helt "på skam". Jag är förvånad men väldigt glad och tacksam över att det här bordercollie gänget tar för givet att en "vanlig" collie är lika välkommen som någon annan att lära och utvecklas efter sina förutsättningar.
 
Ska sanningen fram så är väl mina hundars största problem att jag tränar för lite. Men efter varje gång jag har varit hos Jasna och tränat med henne eller Shania Longyard eller som nu, Bobby, så är jag väldigt taggad och motiverad. Dessvärre är vardagen så oerhört fullspäckad så det blir inte så mycket tränat som jag önskar. Ibland önskar jag att jag kunde bestämma mig för exakt vad jag vill låta mina hundar syssla med. Men de vill ju lite olika och det är ungefär som att ett barn i familjen vill spela hockey och ett annat som föredrar balettdans medan ett tredje helst av allt spelar schack med vad det innebär.... Så jag kommer att fortsätta att vara halvdålig hundtränare i ett antal grenar.

Tänk om rasklubben skulle börja ha vallning som SM-gren också?
Hur som helst, det visade sig att Doris lärt sig mycket! När jag tränade på ridbanan ngn dag efter kursen så fungerade hon helt annorlunda, trodde nästan inte mina ögon. Hon travade riktigt bra, bara ett o annat skutt, hon flankade ut fint vid vändningarna, genade inte en enda gång och läste av riktigt bra. Det har hon inte tagit sig tid till på samma sätt förut. Jag är jätteglad!!!
 
Måndag 11 juni
Det har vait en helg att minnas.
Vi hade MT i Heby BKs regi och det var endast för collie, tre uppfödare i samarbete. Jag gillar samarbete!
 
Som domare agerade Gunnel Ferm och Martti Koskela, två mycket erfarna och duktiga domare.
 
Vi hade 8 startande, ingen reserv fick chansen att kallas in då alla anmälda kom och var på plats i god tid.
Först ut var jag och Blondies. Jag har börjat lägga till ett s bakom Blondie för att få henne att lyssna bättre och det funkar ganska bra.
 
Hur som helst, jag var oerhört nervös, tänk om inte leken skulle fungera, då är det morsning och godbye med korning för hennes del eftersom hon fyller 4 i augusti.
Vi började med hälsning och kontakt och hantering och det gick ju som väntat fint. Testledare Victoria Ahrehult är duktig med hundar och klantar aldrig till det med ryck eller liknande.
 
Så är det lek, först med föraren, där vi fick högsta poäng ,sedan med tesledare där det också blev toppoäng. Sedan gav B tusan i att gripa på 5 m, vet inte om vi fick några poäng där alls, o på 40 meter  gick hon inte ens ut, mycket bekväm dam.
 
Så till haren, jag trodde hon skulle springa och ta den, men hon knallade ut i halva banan bara och strosade omkring o kom tillbaka, inte bra.... Där var det kört trodde jag.

Nästa moment, hare gömmer sig i rör (uthållighet) var helt avgörande. Skulle hon gå ut och leta, ja, då fanns en chans ,skulle hon hitta på ngt annat så var det kört. Hon behövde nog stanna o jobba en god stund också för att poängen skulle räcka til.
B traskade ut, nosade omkring röret en liten stund ,ansåg sig klar och kom tillbaka. Alldeles för lite jobb!
Ja, så kan det gå.  Jag som varit stel av nervositet kunde koppla av ,resten spelade ju ingen roll.
Numera måste man ha minst 50 poäng på de 6 första momenten, annars kan man inte bli godkänd hur orädd och nyfiken och duktig hunden än är på de andra momenten.

Så figur-raden gick perfekt, snabb orädd hund som dessutom själv tog kontakt med gubbarna på återvägen.
 
Dumpe är inte skrämmande när man gjort MH, även om det är ett tag sedan. Skramlet, ja B for iväg när det dånade till bakom rumpan, men vände strax och jobbade sig fram mot trumman duktigt. Så den märkliga figuren på kälken, ytterligare en halvfigur som kommer närmare ryckvis och utgör ett hot med stora ögon och grinande mun som är full av vita stora tänder.
B märkte den inte först, kollade lite när den kom närmare men gjorde inget väsen av den. När den nådde riktigt nära steg hon fram och "stoppade" den, jag fick släppa kopplet o hon knallade fram och luktade. En väldigt trygg och orädd hund, utan en massa aggression eller stora åtbörder.
 
Så skotten ,de är fyra till antalet och två sker i passivitet, dvs stillastående och två sker under lek och stoj. B tittade mot skytten första skottet, sedan var det lugnt. Hon lekte glatt under de två sista smällarna, duktigt gjort, för smäller det gör det verkligen i Gropen, det ekar mellan sandväggarna och dånar väldigt.
Klart! Ett genomfört MT, vi bröt inte, vi tog oss i mål och poängen var troligen hyfsade förutom på lekdelen då.
 
B fick gå till bilen , det regnade och hon kunde få komma in och vila sig på täckena där.
Så ropade Martti på mig och ja gick dit för att få protokollet genomgånget.
"jag får börja med att gratulera, det blev ju godkänt"
Skojar du????
Nej då, han skojade inte. 52 poäng på lekdelen räckte ju långt. Den övriga delen var bra ,vi slutade på 338 poäng, ha -ha-ha, 8 poäng mer än brorsan Sixten!
Så otroligt glad jag blev. Ett godkänt MT innebär så mycket i förlängningen och känns betydelsefullt. Det visar också att jag satsat rätt på kombinationen Simon-Alice, avkommorna blev mentalt stabila, lekfulla och dessutom bra exteriört med tanke på deras utställningsframgångar.
Det slutade inte där ,det var bara början!
 
Innan dagen var slut sådär vid 19-tiden hade alla 8 genomfört sitt mt, ingen bröt.
FEM stycken blev godkända!

Kullsyskonen till Blondies o Sixten m fl, Speedy och Fia Floden o Foxy var också med. Foxys poäng räckte inte riktigt till, men domarna berättade att hon var en mycket trevlig hund som passar perfekt för sitt arbete på hunddagis och som en av medlemmarna i en barnfamilj. Snäll och pålitlig och mycket trevlig!

Speedy, ja han skötte sig strålande. Lite loj o långsam knallade han omkring och löste allt på sitt eget sätt, efter att ha lekt och stojat och haft jättekul i de första momenten. Han fick ihop strålande goda lekpoäng och hamnade på närmare 350 poäng om jag minns rätt. När han behövde andas tog han en sväng och kissade lite, kom tillbaka och tog nya tag efter varje gång. Han var mycket stolt över sig själv!
 
Fia Floden var riktigt duktig med leken, bättre än matte väntat. Hon lekte ihop 52 poäng och det visste inte matte Kerstin om förrän banan nästan var avklarad. Liksom de flesta andra är hon skottfast och blev godkänd med 326 poäng. Jubel!
 
Kullbror till Doris var också med. Han var inte på riktigt lekhumör tyvärr. Men hans övriga poäng hade gett honom ett godkänt resultat om han hade ansträngt sig lite att ha roligt och lekt! Han var totalt orädd, skottfast och bra i avreaktionerna, men  han får leka lite mer innan han gör om försöket. Den ena domaren var väldigt förtjust i honom och slutade aldrig påpeka hur mycket han skulle lekträna innan nästa gång....en sådan bra hund!
 
Tre  stycken avkommor till Felix var också med. Två av dem klarade sig med gk resultat, den tredje behöver leka lite mer till nästa gång.

Moa skällde och stojade som besatt i var o vartannat moment, hon lovade att döda kälk-gubben om han kom för nära matte, hon var rolig att se. Hon lekte dessutom till sig 88 poäng, det var ju härligt! Klart godkänd, minns inte poängen. Brorsan Lakkris stojade han också, men hade lite mer bas-stämma och tog det kanske något lugnare. Han klarade sig galant han också. Zappa var duktig på många sätt men behöver som sagt leka lite mer för att få ihop poängen där.
Kan man få en bättre läxa än att leka mer med sin hund?

Tack till valpköpare, vänner och "kollegor" för att ni kom och gjorde dagen så betydelsefull och minnes värd.
Nu väntar exteriörbeskrivningar så att titeln KORAD registreras på de som var godkända den här gången. Kanske ett och annat championat dyker upp med tiden också, vem vet?
 
Torsdag 7 juni
Nu är det länge sedan jag skrev och berättade nå't om oss.
Måste tacka de som hört av sig och påpekat att de har utbyte av att läsa denna "dagbok" och bett mig sätta lite fart med skrivandet.
 
Mycket har givetvis hänt sedan sist, vi lutade oss inte tillbaka efter att Sixten blivit champion i början av maj utan jobbade vidare.
Doris och jag åkte på kurs!

Vi var hos Jasna Bohlin i Torp utanför Tärnsjö, kursledare var Shania Longyard. När det gäller vallning är för mig Jasna o Shania nästan idoler och jag köper allt de säger om vallning rakt av.

Doris passade väl in i sällskapet, alla andra var också "svart-vita" dvs border collies. Nej nu ljuger jag, ett par kelpie var med också.
Vi samlades lagom till frukostkaffet och fick information om planering och teori om vallning och hundhantering.

Några bekanta ansikten och några nya, alltid trevligt med kurser, man träffas och har något gemensamt. Samtidigt är det lite pirrigt, helst vill vi väl visa att vi redan kan? Men vad har vi då på kurs att göra, kan man ju tänka sig.

Övningarna på fm hölls i en sk "25a" för att begränsa fart och rörlighet. Alla arbetade med sina hundar i lina, vi övade att fösa. Mycket stannande och framåt, det sist nämnda var lätt för oss medan det första var lite marigare...
 
Doris och jag kämpade med att stå stilla på kommando med slak lina och vänta på nästa kommando, väldigt nyttigt. Vi fick beröm, det beror nog mest på att Shania är en god pedagog, inte för att vi är så bra...
 
Alltid intressant att se olika hundar arbeta och dessutom lite mysigt att kunna prata om hur man känner sig i den eller den situationen och hur man tänkte där och där... Det var ett mycket trevligt gäng, ingen världsmästare eller liknande, det var väldigt avspänt och trevligt. Det är då kurser blir lärorika!

Doris o jag hade andra uppdrag under helgen också, så vi kunde inte stanna kvar så länge på em men vi hann öva några gånger då också. Korta intensiva pass, ut och vila, in o jobba ett kort pass igen, ut och vila.... upplägget är strålande.
 
På söndagen hade Doris gått igång i stress, hon gapade och tjöt när hon inte fick vara med och öva utan måste vänta på sin tur.
Då beslöt Shania att Doran skulle få vara med henne inne i 25an tills hon lugnade sig, hon fick titta på de andra som övade och vann absolut ingenting på sitt stojande. Till slut orkade hon inte hetsa upp sig, fick jobba ett pass, vila och jobba igen.... Hon var riktigt duktig o koncentrerad.

Senare, ute i stora hagen drev vi fåren en sträcka, vände och drev dem tillbaka igen. Doran klarade att stå stilla med slak lina då och då och lyssnade fortf bra på kommandot "framåt". Det blir ju en del "kom höger" "kom vänster" osv med en liten hund som ibland ville gena in mot fåren. De kommandona funkade bra. Men hon var ibland lite väl jakt-tänkande i stället för vallning är jag rädd.
 
Vi fick ut så mycket vi kunde av kursen, otränade som vi är. Ibland funderar jag på att lägga av med får och vallning, men blir så oerhört motiverad att träna efter en kurs som denna.
Så nu ser jag med skräckblandad förtjusning fram mot en kurs i juli som hålls av en av världens främsta herde. Givetvis har jag ingenting på den kursen att göra egentligen, är ju alldeles för orutinerad för att ta upp tid för Världens Främsta..... Men jag ska öva så gott jag kan, hemma o hos Jasna, så ska vi se om jag kan ha ngt utbyte av den där kursen eller om Bobby D kräks på mig och min collie.
 
Ja, så kommer vi till utställningsdelen. Inte mycket att kämpa för längre i år, Sixten är ju "klar" i flera länder, det gick oerhört snabbt och lättvindligt. Tänk att en gk KORNING, utmärkt svans, en utmärkt kropp och goda vinklar samt ett bra huvud gör det så enkelt att rada upp championaten. Jag är så oerhört tacksam till de domare som hållit honom så högt, extra kul att ras-specialisterna Ulla Berg-Persson och Eva Eriksson har så höga tankar om honom. Även vår tredje ras-specialist Micael Johansson (eller är han vår fjärde? Funderar på Johnny Andersson, har måste givetvis också vara ras-specialist. Då har vi 4 sådana i landet?) har gett Sixten CK.
 
I Österbybruk i slutet av maj dömde Karin Åkesson som gjorde Sixten till 2a BH med CACIB, det tredje.... nu fattas bara ett enda CACIB i ett tredje land så är killen Internationell Champion. Precis som pappa Simon behöver samma typ av CACIB för att nå sitt internationella Championat. Undrar om de får den titeln någon gång? Antar att det beror på hur mycket vi reser till ex Finland o Danmark. Men det börjar bli så dyrt att resa, så vi får allt se hur det blir. Det är ju samma hundar, oavsett titlar.
 
Scotts bror "Emil" vann två BIM i Östebybruk och Vallentuna. Han är så snygg och så trevlig ,en riktig solstråle! hjärtligt grattis till matte Maria Lind. Syster Siv kom ända från Norge och gjorde Succe! Bäst i Rasen i Vallentuna bland nio valpar! Bim som sagt Emil och tvåa bästa tik vår "busunge" Scott! Storslam bland valparna för ras-specialist i hård konkurrens, kan inte bli mycket bättre. Asta blev 3a bästa tik efter vinnande svenska tiken och den gästande Världsvinnaren. Bra jobbat av en dam som snart är nio år gammal att "still" hålla ungdomarna bakom sig. Heja Asta!
Utställningar är roligt tycker jag och ännu roligare är det faktiskt att leka med hundarna tycker jag. Det bästa jag vet är glada hundar omkring mig.
 
Felix fortsätter att imponera med sin djurkänsla och sitt lugna, kloka arbetssätt. Han är verkligen en pärla i praktiskt arbete den killen. Jag värdesätter honom så mycket i det dagliga arbetet.
 
En dag rymde två tackor och deras lamm. Det tog sex timmars traskande i skogen att hitta dem.
Först spårade Felix dem med Mix som prao-elev. Högar av fårbajs visade att de var på helt rätt väg. Men efter två timmar måste jag bryta, det var alldeles för belastande för Mix att traska omkring i skogen ens så länge.
Hem o bytte hundar, ut igen. De som var med nu var ingen lek....Filippa, Sixten, Doris och Alice, tuffa gänget. De kämpade i två timmar, vi vindlade fram o åter i skogen, men måste ge upp. Hem och hämta nya hundar. Sista gänget innehöll bl a Asta o Simon o Blondie. Lugna o metodiska tog de vid där vi slutat och kunde strax visa upp två förvirrade rymlingar med sina telningar. Lite bökigt att övertyga den lilla flocken om att den måste in i hagen igen ,men det fick Asta fixa och det gjorde hon galant....med hälften ,den andra tackan försvann som en virvelvind med sitt lamm in i skogen igen... Jag ansåg att Asta o co fått nog, åkte hem o hämtade Felix. Lätt som en plätt. Han visade mig tackan, han tryckte den lugnt och stilla upp i famnen på mig så att halsremmen kom på och vi kunde traska hem i samlad tropp.
Jag slutar aldrig beundra hundarna!
 
Måndag 7 maj
Nu har vi varit ute på en roadtrip igen, törs inte tänka på hur många mil vi åkt och vad det kostar....
 
Hur som helst, SKK hade utställning i Lidköping i helgen, dit hade vi anmält ett gäng hundar. Jagar ju sista certet till Sixten SEUCH-titel och det gäller att vara med nästan överallt och ta alla chanser innan pälsen ryker av.
 
Vi gav oss iväg redan i fyra tiden på lördagsmorgonen. Sex hundar med från oss och så åkte vi och hämtade Helena och hennes Charm och Lisen (en sheltie). Vände bilen i riktning mot Örebro och gav oss iväg. Att få med sig packning bestående av två tält, fyra burar, ett trimbord, mat till hundar och människor, två väskor med ombytes och övernattningsutrustning, två stycken Bengt (ni som har pälshundar vet vad jag menar) samt tre personer och 8 hundar kan vara äventyrligt. Men med en stor bil, utplockat baksäte och välplanerad packning går det fint. Hundarna är ju huvudpersonerna så de åker bäst. Täcken, filtar, mattor, fårskinn och kuddar gör det mjukt, mysigt och ombonat i herr VW.
 
Ms Mercedes vilar sig fortfarande efter förra besiktningen så vi åker i lite mindre bil numera.
Palle var trött så han sov gott under vår resa söderut. På honom sov Charm som behövde lite trygghet som yngsta resenären bland en rejäl flock.
Det var ingen trafik, allt flöt fint, bra väder, tämligen pigg chaufför (jag) gjorde att vi var framme i Lidköping i väldigt god tid. Det var ju bra, för Helena skulle  visa sin sheltie ganska tidigt. Collie tror jag började efter 13.00 nå'n gång så vi hann bli lite sega innan det var vår tur. Ja, sega och sega, ett evinnerligt borstande och förberedande tog nog ut sin rätt tillsammans med få sovtimmar under föregående natt.  Det fanns även många bekanta att prata med, men det hanns inte med så mycket p g av att vi hade många hundar med oss.
 
Ibland undrar jag vad jag gjorde utan Palle? Han släpade och slet, kånkade och bar på grejer, det var ju en del som jag nämnt. När han släpat in allting i utställningshallen tog vi in hundarna. Möttes av en kvinnlig funktionär som spände ögonen i mig och sa: Vet du hur mycket han har slitit? Han har burit och kämpat och hämtat saker gång på gång... äntligen kommer hundarna! Blicken sade också "Du bortskämda människa" eller något ditåt. Ja, det stämmer ju.
 
Först in i ringen av våra collie var Scott. Eller Lille Skutt som hon också kallas. Helena var hygglig nog att visa henne så att jag kunde fokusera på att förbereda i första hand Sixten, men även Blondie, Asta och Svea. De skötte sig fint, Scott fick Hp o blev andraplacerad av tikvalparna. Hon hoppade inte omkring, hon travade fint och stod riktigt duktigt! Heja Scott!
 
Så var det hanhundar och Sixtens tur. Han vann ökk efter att ha erhållit excellent och fick CK. I Bästa Hanhundsklassen blev han tvåa, domaren sade att det var hugget som stucket, vem som av ettan o tvåan kunde ha vunnit och den här gången blev placeringen så här. OK, kul för den som vann ,en ung hane som inte  hunnits visas så mycket ännu. Bara att gratulera.
 
Tikarna, ja där var Asta 2a BT från Championklass, tror att Blondie var trea och Svea fyra från veteranklassen? eller tvärs om. Cert vanns av en söt tik från Rudängens Kennel.
Svea blev också BIR-veteran.
 
Vi hade uppfödargrupp och fick god hjälp att visa upp den genom Junita/Speedline och Louise. I stora ringen hjälpte Malena från Rudängens till att visa, det är så härligt när man kan samarbeta kennlar emellan.
Vi hade två reserv CERT, en BIR veteran och en Bästa Grupp med fantastisk kritik så det var helt OK. resultat.
Hämtade inteckningskort och priser och kände att det började bli trängre i bilen, trots att Lisen åkte hem tillsammans med Mariana och Björn så att hundantalet minskade lite.
 
Vi slog följe med Junita och Louise och efter ett snabbesök på Donken bar det av mot Bäckebo i Småland.
Det gick fint. Palle vilade sig och jag körde..... Strax innan Vetlanda vaknade Palle till och insåg att han ville sitta upp och se sig omkring. Han installerade en vilstol i hundavdelningen och satt yrvaket och färdades på ett lite annorlunda sätt.
 
Vi mötte väldigt många amerikanska bilar och polisbilar så vi gissade att det var ngn cruising på gång.
I Vetlanda insåg vi att vi hamnat "mitt i smeten". Bilar överallt, stockningar och halvt kaos, avspärrade vägar och yngre män med nedhasade byxor.... väldigt nedhasade....speciellt där bak....(kanske tur det)
 
Poliser överallt och givetvis stoppades vi. En ung sympatiskt polisman tittade in genom rutan, tittade på Helena och mig, undrade vart vi skulle, om vi kunde köra någon annan väg.... fick syn på några nyfikna hundansikten som flinade mot honom, fick syn på Palle som bekvämt tillbakalutad turistade i flocken.... och visste inte riktigt vad han skulle säga. Jag berättade att vi måste få släppas fram till framförvarande bil där våra kamrater färdades, annars skulle vi vara helt bortvillade och aldrig hitta till Nybro. Så vi släpptes fram genom kön och kunde följa Junita i hälarna igen, det var inte så svårt för vi stod mest stilla. Vi skrattade så att vi grät åt polismannens förbryllade min, han borde ju vara härdad när han jobbade vid en cruising. Men då är det nog inte så många hundar med i bilarna? Vi undvek att få bara stjärtar på motorhuven bara genom att ha rätt sorts bil (stupar brant där fram) Helena undvek rodnande kinder genom att gömma sig i huvan, man vill ju inte se allt, om man säger så. Jag kunde inte sluta skratta, trött och flamsig som jag var. Vi höll till i Vetlanda en timme innan vi som genom ett under rullade fram till rätt rondell där vi kunde svänga av och lämna de fina bilarna med sina stolta förare och de mindre stolta överförfriskade deltagarna som definitivt inte var lämpliga bilförare närmaste dygnen.
En trevlig men sen kväll i Småland följde, hundarna kunde sträcka rejält på benen i hundgårdarna och vi kalasade på kladdkaka och vin.
 
Följande morgon serverades vi en hotellfrukost, packade in oss i bilen och styrde mot Nybro Brukshundsklubb.
Tog en rejäl promenad med hundarna och så följde sedvanligt tältresande och borstande och visande och rastande och borstande och visande och...
 
Charm, Helenas valp från Sammens Kennel som vår Anton är pappa till och Asta är mormor till (Int Ch Gatefields Gyllene Månstråle är mamma) var först ut. Han blev BIR-valp i åldern 4-6 månader. Vi var så glada!!! Helena sken som en sol, så glädjande! Speciellt som collie dömdes av en av våra allra mest meriterade ras-specialister Eva Eriksson, Kennel Crony.
 
Så var det Scott/LilleSkutts tur. Hon skötte sig strålande, fick HP och blev Bäst i Rasen. Vi fick så fina och många priser, det var helt fantastisk satsning på bra priser.

Strax Sixtens tur, han vann öppenklassen med CK.... Så bästa Hanhundsklassen för alla med CK. Vann igen! Hurra! Jippie! Raketer och girlanger! CHAMPION idag står det på hans kritiklapp. Så obeskrivligt roligt! Jag vet just nu inte vilket championat i ordningen som en av våra hundar erhåller, men varje är ett mirakel och en otrolig glädje. Man vill ju så gärna ha den där titeln!
För Sixtens del handlar det inte bara om Svenskt Utställningschampionat, han har meriter för NORDISKT UTSTÄLLNINGSCHAMPIONAT men det måste ju bekräftas från respektive kennelklubbar innan alla titlar är klara.
Själv tyckte Sixten att det var väldigt kul med all uppmärksamhet så han hoppade omkring och slet i rosetterna och kramades. Gulle!
 
Det var bara att ta sig samman och visa tikarna. Nu med känslan av att det kvittar hur det går....
Bästa tik-klassen såg ut så här
Vann gjorde Asta, tvåa en tik fr Angeleyes Kennel som fick certet, trea Svea och fyra Blondie som fick reservcertet.
BIR blev Sixten, BIM Asta.
 
Så följde finaltävlingarna ,det var ingen lätt match att hinna med att visa upp de olika vinnarna där.
Charm blev BIS valp bland gänget i 4-6 månader!!!!! Grattis Helena!
Scott blev BIS 2a bland 6-9 valparna. Dömde gjorde Eva Liljekvist-Borg
Svea blev BIS-veteran. Dömde gjorde Eva Eriksson
 
Gatefields Uppfödargrupp blev Bästa Grupp, Eva Eriksson
 
BEST IN SHOW dömdes av Eva L-B och vanns av .... ja det var lite spännande. Alla BIR-vinnarna hehölls i ringen och så placerades fyran, många kvar, har  vi någon chans?....trean.... ja jag tror han blir 2a!!!! Tvåan placerades...nähä....domaren tittade inte åt vårt håll, men jag tittade på de andra hundarna och tänkte men hon måste väl se att Sixten är bra... (ingen självkritik här inte) och visst hade hon sett det. Med ett stort leende vände hon sig om mot oss och höll fram vinnarrosetten. Jippie!!!!
Sixten hoppade och tjoade och slet i grejer och många grejer var det. Jag har ställt ut så länge jag minns, men jag tror inte att många utställningar kan överträffas av denna generösa prisutdelning.
Sponsorer var bl a Nybro Chrystal och en foderfirma. Vi överöstes av vackra glasfat, vaser, fotoramar i glas, för att inte tala om all hundmat.
Totalt nio säckar foder skulle med hem förutom allt annat som vi haft med oss från början. Det var ju inte bara Sixten som fick pris i finalen, ALLA våra hundar var vinnare, sämst var ju Lilla Skutts BIS 2 placering.....och därmed en något mindre säck hundmat och en glasvas i stället för stort fat. Den mest annorlunda saken Sixten vann var ett skottkärrehjul! Men det är ju också användbart och trevligt, jag är inte förtjust i pokaler och dammsamlare.
"Jag vägrar lämna kvar någon säck" envisades jag och stackars Palle packade och packade... Det gick! Alla hundar hade gott om bekvämt utrymme. Trots detta somnade Charm "i famnen" på Svea och där sov han nästa hela vägen hem.
 
Vi for hemåt med en konstig känsla av trötthet. Så laddade och på gång, så engagerade och ivriga, så fokuserade på rörelser, hårstrån och timing... och nu var det över. En helt fantastisk utställningsdag avslutad, med nya stjärnor på gång i gänget och en ny efterlängtad utställningstitel bekräftad. Som grädde på moset ytterligare en BEST IN SHOW vinst i år. (Filippa vann ju i Danmark) Jag minns Sixtens mormorsmor Gittan (SEUCH, TJH bev Gatefields Git Gay) Den dagen hon blev champion var det också en SBK utställning, denna gång i Västerås. Hon vann BISet där samma dag. Det ligger visst i släkten :)
Jag är så glad över all  hjälp vi fick, boende frukost och sällskap och handlinghjälp av Junita, hjälp att visa av Linda P, hjälp att fota av Nina Svedegård och Therese P, hjälp att visa även av Louise mfl. TACK! Vi kanske ses igen i sommar, vem vet.
 
Lördag 28 april
Jag borde verkligen berätta om den vackraste resan vi gjort, nämligen den till Bergen i Norge!
 
Utställning (givetvis) och Anton o Filippa var anmälda. Tyvärr har Anton råkat ut för ett påhopp av en annan hund och var tvungen att få smärtlindring för att må bra, så han måste stanna hemma. Filippa reste majestätiskt med hela bussen för sig själv sånär som på det utrymmet förarstol och en passagerarstol tar upp. Hon mådde fint, allt fokus på henne!
 
Vi hade en fantastiskt vacker resa, böljande berg, snö, grönska och blommor, strålande sol, snöstorm....
 
Resultatmässigt var det den sämsta någonsin, "bara" excellent, men vi ska väl hamna där då och då vi också för att inte glömma bort att man inte kan vinna varje gång :) För övrigt var det en av de bästa resorna någonsin!
 
Vi tog oss tid att hälsa på Siv och hennes trevliga familj på hemresan. Det var så roligt (och lite tår-framkallande) att träffa Siv som blev jätteglad över att träffa oss! Hon har det jättebra, bor fint, har bra kamrater och kunniga, snälla ägare, så hon klagar inte! Men visst känns det i hjärtat att återse en god kamrat.
 
Hur som helst, idag har vi varit på utställning i Sverige för ovanlighetens skull, så nära som i Västerås.
 
Jag hade anmält Sixten och Filippa för en kroatisk domare. Inga förväntningar alls, men så nära att det är dumt att inte chansa.
 
Sixten slog till och vann öppenklassen för att sedan bli Bästa Hanhund! Därmed fick han sitt fjärde CERT! Han har god chans att erhålla ett flertal titlar under året om han fortsätter i den här stilen vår gosse. Hoppas!  Husse är stolt som en tupp och jag är jätteglad!
 
Filippa fick Excellent i öppenklass och placerades 2a där, slutade sedan som 5 BT (jag vet, det är bara 4 men en del domare envisas)

Vi köpte med oss ett rejält lass med torkad våm och liknande för att ge alla möjlighet att fira Sixtens framgång. Det har kalasats på flätad våm och annat smaskigt under kvällen. (Husse och jag slapp!)
 
Det kändes avslappnat och lugnt att köra hem. Inga fler uppdrag idag ,bara hundpromenader och de vanliga hushållsbestyren.

I kväll kom Noah på besök. Jättekul för bror Mix och även för Noah tror jag. Visst är han lite fundersam precis när matte åkt, men nu har de lekt och härjat i snart två timmar och plötsligt är det tyst.... De har somnat! Noah ska bo hos oss över helgen för matte och husse och Anton är på tävlingar.
 
Nästa helg är det en roadtrip inplanerad.... Lidköping och Nybro.
Förutom utställningar ska vi försöka hinna se Simons yngsta valpar och dessutom hälsa på en mycket kär vän i Nybrotrakten. Det gäller att få ut mesta möjliga av varje resa :)
Jag som var tveksam till utställningar i år sitter nu och planerar ytterligare anmälningar. Skönt att kunna ändra sig.
 
Fredag 13 april
Nu är det gjort.
MH alltså.
MH står för Mental Hund och är en beskrivning av hunds reaktioner på en någorlunda standardiserad bana där hunds intresse för lek och jakt, eventuella rädslereaktioner vid överraskningar, oljud, möten med spöken och 4 skott bl a. beskrivs.
 
Det finns inget godkänt eller icke godkänt på ett MH och det är ingen test eller någon merit, utan bara en beskrivning.
 
Vår Doris fyllde ju ett år i december så det var dags för henne och några av hennes syskon. Dessutom var det "verkligen hög tid" för två syskon till Sixten och Blondie som fyller fyra år i år. Jag vill passa på att tacka hussar och mattar som var snälla och deltog! Ni fick kanske tack nog genom allt intresse och beröm över era hundar från figgar, testledare och publik, samt kryss i vad man kan tycka lämpliga rutor av beskrivaren. Gissar att ni kände er rätt stolta!
 
Doris är en ung fröken med bestämda åsikter, ibland vill hon och ibland vill hon inte ,beroende på humör och omständigheter.
Den stackars testledaren föll henne inte på läppen kan man lugnt säga. Han råkar ut för det då och då den mannen, möts av en hund som stirrar misstroende på honom, vet inte varför, mot oss människor är han trevlig och populär.
 
Doris hälsade på honom helt OK, följde med snällt på promenad, men sedan tog han tag lite oväntat i kopplet och då var det stopp!
Hon vägrade låta honom klappa eller hantera sig, såg ut som om hon inte trodde sina ögon! Intressant, där ser man vad olika det kan vara med olika människor.
Leka med testledaren var det inte tal om, han var inte populär.
 
Jaga hare var OK, Doran sprang snällt efter trasan både en och två och tre och fyra gånger.....dessvärre fastnade trasan i banan gång efter gång efter gång.... Så när Doris hade tillbringat lång stund med att jaga hare som fastnade på halva sträckan stack hon pekfingret i luften och gav högtidligt f-n i den den 5e gången, när den lyckades ta sig genom hela banan enligt normerna..... Jo, visst är MH standardiserat och pålitligt :) hi-hi! Det var ingens fel, elharen trasslade helt enkelt, sådant händer. Jag är mycket skeptisk till folk som lägger STOR vikt vid MH just p g av att jag har erfarenhet av sådan här omständigheter. Allt kan hända!

Så var det avståndsleken där Doris glodde stort och travade iväg en bit men inte var tillräckligt intresserad av att springa fram och leka men figgen. Testledaren fanns nog väl bevarad i minnet.
 
Sedan börjar den delen av beskrivningen som är till för att skrämma hunden och se hur den reagerar.
Dumpe är en overall med utspända armar som ligger i dvala på marken, osynlig. När hunden är ngn meter framför rycks den upp med fart och kläm och utgör därmed både överraskning och hot för hunden. Även hundägarna brukar hoppa till.
Givetvis får hunden bli rädd, som sagt, vem blir inte det, men man/jag vill gärna se att de inte flyr all världens väg och att de vågar sig fram inom rimlig tid och vågar vara nyfikna.
 
Doris är ju en nyfiken tjej men man vet ju aldrig hur en sådan ung hund reagerar.... Vi närmade oss overallen, Doris glatt stretande framåt i kopplet, intet ont anandes vad som väntade... Så for Dumpe upp, Doran hoppade till, givetvis, men utan att vända undan blicken. Hon stannade till och så lunkade hon fram och nosade på konstigheten.  Jaha ja ,hänger du här?
 
Vi promenerade  förbi Dumpe några gånger som man får göra, men Doris visade ingen som helst rädsla, bara lite nyfikenhet ungefär som "Vad är det här egentligen" och nosade ett par ggr när vi passerade.
 
Sedan följer skramlet, det låter ganska illa och pågår ett visst antal sekunder. Givetvis hoppade Doris iväg en bit, men sedan tog hon sig fram och kollade vad det var som lät så illa. Inget speciellt där heller, men nyfiken, härligt!
 
Sedan följer spökena. De är två till antalet och kommer framryckandes från två håll. Ibland stannar de, ibland går de. När de är väldigt nära vänder de ryggen åt hunden och tar försiktigt fram fingrarna till beskådan under övre kåpan, alltså ger möjlighet till kontakt. Ja ,det är verkligen en spökdräkt, vit, svarta ögon och svart mun. Ku klux klan-stuket. Doran var inte speciellt rädd för dem, tror hon nosade sig till att det var människor. När jag släppte henne gick hon nyfiket raka vägen fram till ett spöke, nosade och viftade på svansen!
 
Efter att ha hälsat även på nästa spöke gick vi vidare till lek och nu var det som vanligt att leka, dvs kul!
 
Därefter kommer skotten, fyra till antalet där man ska vara aktiv vid de två första med lek och spring och passiv vid de sista två. Man får leka med vad man vill, men det berättas aldrig eller sällan ,så man behöver vara lite påläst ibland. Ingen kan tvinga dig att "kampa" med hunden vid skotten ,du kan lika gärna vara aktiv genom att springa och vara "rolig" på annat sätt. Det är inget som någon berättar för dig, det händer ibland att inte testledaren ens vet om det. Som sagt, bra att läsa på! Jag bad att inte behöva leka, ville vara aktiv ändå, eftersom Doran inte ville leka i början. Det struntades fullständigt i, Doran o jag lekte och så började skotten smälla. Jag vet att Doris inte är rädd för skott, men vissa hundar beskrivs som skotträdda om de släpper leksaken och inte vill fortsätta leka med den utan vill leka på annat sätt. Så jag tänkte börja gräla på testledaren men tog mig samman och fortsatte leka, Doran brydde sig ju inte. Dessutom är beskrivaren klok och erfaren och kan urskilja en skottfast hund utan problem.
 
Så var det klart, Doran ville inte sluta leka utan fortsatte tjoa och tjimma hela  vägen tillbaka till stugan. Vi gick igenom protokollet och det visade som jag visste en hund som inte gillade testledaren men som kom igen och visade sig vara orädd och nyfiken och skottfast, precis som jag önskade. Känner man sin hund tämligen väl så vet man ofta ungefär vad man har att vänta sig av den. Ju yngre, desto svårare givetvis, eftersom de inte är så erfarna.1 är den minsta reaktionen och 5 den högsta, sedan får man själv avgöra vad som är bra för just min hund. Doris hade 5 på nyfikenhet på dumpe, skrammel och spöken, bättre kan jag inte önska! Låga siffror på rädslor och ingen kvarstående rädsla. Kul tjej vår Doris!
 
Två av hennes syskon gjorde sitt MH samma kväll, de var också skottfasta och tämligen orädda, men inte heller de gillade testledaren nämnvärt. Stackars man, vad han gjort för ont! Gatefields Sweet Georgia med sin ägare Kerstin Floden gick in och visade att hon minsann gillade testledaren! Hon gillade avståndsfiggen också, liksom spökena, en social och mycket lekfull tjej. Givetvis skottfast efter att liv i Uppsala med mer eller mindre krig vid nyår. Hon var inte så nyfiken som Doris, det är ju inte mycket som hon inte är van vid som storstadshund, till skillnad från lantisen Doris :)
 
Ja det var en trevlig tillställning och vi tackades för att ha visat upp ovanligt trevliga och orädda collie. Det är inte sant, våra collie är fullständigt normala tycker jag.
Några dagar senare var det dags igen, ytterligare syskon till Doris och så Gatefields Speedy Gonzales, ägare Christer Vestlin.
För att göra en lång historia kort så kan jag berätta att testledaren troligt bytt rakvatten eller nåt, för han var mycket mer populär den här  gången!
Det var mycket lek och tjo och kamp, duktiga hundar som inte blev speciellt rädda för nå't alls och bara en reagerade lite på skott.
Så vi tackades igen för att visa så ovanligt bra collie, men som sagt, vi är inte förvånade.

Så vårens MH läggs till handingarna som tämligen trevliga. Ett stort TACK till er som kom och var med. Som sagt, MH är ingen merit i sig, men alltid kul att veta att hunden är så orädd eller lekfull även på papperet som jag redan visste.
 
Tisdag 20 mars
Jag tycker om att engagera "våra" valpköpare och deras hundar på alla möjliga olika sätt.
Därför finns bl a Kunskapskanalen här på hemsidan, där planerade aktiviteter brukar utlysas.
Senast genomfördes en Kennel Utställning.
Det var inte bara hundar från min uppfödning eller i min ägo som deltog utan Daylight Bright Sheltie var med och arrangerade liksom Beyonds Kennel. Även andra som ville träna sina hundar och få dem bedömda av en skicklig uppfödare och beskrivare var välkomna. Vi hade över 50 anmälningar på vår utställning som hölls i Nickbo Ridhus utanför Heby.
Domare för dagen var Charina Fäldt, Kennel Rustic. Hon gjorde verkligen dagen till en härlig tillställning, glad, positiv och hjälpsam och duktig.
 
Sheltie började och där fanns några bra valpar att börja med, varav en senare slutade som BIS-valp!
Det flöt på fint, många vackra och trevliga hundar fanns att bedöma.

Så var det då vår tur och först var valparna även där.
Bästa hanvalp och BIM blev Gatefields Good News, ägare Maria Lind
Två med Hp blev kullbrodern "Anton", ägd av Minna och Josef Schwan., för dagen lite gängligare i växandet, men minst lika välbygd för övrigt.
Tikvalpar, ja där vann Scott ,Gatefields Gyllene Glädje. Hon blev även BIR och BIS 2a, men var nära att bli slagen av bror Emil!

Hanarna hade anmälningar i alla klasser och bästa juniorhane blev Sixtens son "Tarzan", minns inte namnet just nu. Ägare Linda De Beau, Hudiksvall.
Bästa unghane blev samma ägares hund, från Kennel Sammens, en kullbror till Doris.
Öppen klass hanar samlade flest deltagare bland killarna och där var det ingen lätt match att utse vinnaren tror jag. Det slutade med att Sixten vann (KORAD Gatefields Smart Guy) följd av Felix (G Gyllene Månsken), en hanhund från Paha Sapas Kennel kom sedan och G Gyllene Månljus fyra.

Veteraner och champions fanns det också, Gatefields Gigolo äg Merja Runeklev vann veteranklassen med HP och senare BIM-veteran. En härlig hund som är så otroligt välskött och i topptrim för sin höga ålder. En sann glädje att träffa, varje gång!
Championhanen SEUCH, KORAD Sammens One Blue River-Helena Bertilsson fick HP och återsågs i Bästa Hanhundsklassen där han slutade tvåa, slagen av Sixten, Felix trea och dessvärre minns jag inte vem som blev 4a just nu?
 
Tikarna, ja där var det ett par bekantas tjejer i juniorklassen, varav den ena dotter till Simon. Både fick Hp men placerade sig inte i Bästa Tik-klass.
Unghundsklass tikar hade en deltagare, nämligen vår Doris /Sammens Moon Goddess. Hon fick Hp och gick vidare till Bästa tikklassen.
Öppenklassen tikar var en samling mycket imponerande hundar. Vann gjorde NORDJW-07 Steadwyn Fancy It, följd av Gatefields Gyllene Gryning-Helena Bertilsson, Gatefields Sweet Georgia-Kerstin Floden och Gatefields Special Gift-Anna Lindbom-Heden. Ytterligare ett antal fick Hp.

Veteran klass tikar, där fanns två riktigt bra damer som tilldelades Hp. Vann där, för att sedan bli BIR-veteran, Bästa Tik, BIR,BIS och Gatefields Kennel Mästare 2012 gjorde Gatefields Go Ahead, vår älskade lilla Svea. Hon showade som aldrig förr och svepte fram över ridhusbotten med böljande kjol och ett stort leende i ansikte och svans!
 
 Jag vill rikta ett stort Tack till er som bidrog till att göra dagen oförglömlig. Tack för att ni kom, för att ni skänkte priser, för att ni var allmänt trevliga och för att ni finns!

Vi hade tillgång till de vackraste diplom man kan tänka sig, signerade Maria Lind. Ursnygga! De är väl värda att ramas in och placeras på väggen, då beskrivningen av hundarna stämmer mycket väl överens med verkligheten. Tack snälla Charina för att du kom och dömde, tack Elisabeth för att du skrev så fint!
Det är mycket jobb och förberedelser och en del kostnader att försöka gå iland med vid  sådana här arrangemang, men det är det värt. Kanske vi upprepar arrangemanget nästa år, då hoppas jag att just Du kommer också!
 
Måndag 5 mars
Nu börjar det bli vardag igen efter en härlig helg.
Vi har varit Danmark på hundutställning.
 
Startade resan i fredags och det flöt fint, kom fram i lagom tid till Köge-trakten där hotellrum bokats.
Hotellet var en upplevelse i sig, man måste gå genom en galleria för att ta sig till hissarna, åka 8 våningar upp, ta sig in i hotellet med nyckelkort el ringklocka, gå uppför två öppna trappor med glasväggar på två håll som visade vyer ända ut över havet. En av hissarna hade använts som toalett så den undvek vi, trots att hundarna gärna hade gått in där för närmare koll.... uh! Hur som helst, längst bort i en korridor fanns vårt rum och det visade sig vara det största hotellrum jag bott i någonsin! Fyra bäddar högt och lågt och massor med golvyta.
 
Scott började genast leka titt-ut med sig själv i en väggspegel. Nosade höger-vänster, märkligt, sprang ut i hallen och kollade spegelväggens baksida, nä, ingen där, in i sovrummet igen, jo där är den, ut igen nä, ingen där....
Efter en stund gav hon upp och hoppade i sängarna, välte lampor och sedan var det badrumsdags. Scott är som en riktig rockstar på hotell, allt krossas.... nästan. En fåtölj och ett bord fick lite stryk, men för övrigt klarade vi oss genom att gömma papperskorgar och toaborstar, stänga toalocket, dra för draperiet till badkaret och lite sånt.
 
Filippa behövde vila sig efter resan så hon knölade ner sig i sängen bland täcken och kuddar och myste. Shakira som vi lånat från Helena tog det lugnt och softade  tillsammans med Anton. De var mest intresserade av när middagen skulle serveras. Genast, helst. Det fanns en egen stor säng till dem också, ett ovanligt väl hundanpassat rum.
 
Hotellområdet inbjöd inte till några hundpromenader så vi tog bilen och letade upp nå't parkliknande där vi gick länge.
Därefter besökte jag shoppingcentret intill och handlade ost, bröd juice och vin som fick bli människomiddag den kvällen.
 
På morgonen var det lugnt, vi tog en lång promenad med hundarna och snyggade till dem lite inför showen.. Frukosten, ja den fanns och vi blev mätta, men jag saknade ägg och bacon :)
 
Innan vi åkte försökte vi återställa rummet i ursprungsskick, men bordet blev sig inte likt mera och fåtöljen, ja, vad säger man.... den var nog lite trasig redan när vi kom. Någon annan måste ha tippat omkull den tidigare också....tror jag. 
 
Vi reste utmed stranden söderut och stannade för en mycket avkopplande strandpromenad. Det var så vackert, soligt och underbart. Jag tyckte att utställningen kunde kvitta, det här var en härlig semester!

Utställningen började på em, så det var gott om tid och lugnt.
Vi hittade rätt direkt, märkligt, och blev välkomnade med kramar och vänliga ord. Det är inte alltid mottagandet är så hjärtligt när man kommer till en show. Hjärtligt Tack till arrangörerna i Danska Collieklubben!

Väl på plats träffade vi Anne från Finland som var vänlig nog att hjälpa mig grooma och visa Shakira. Det går åt en del tid till att ha 4 hundar beredda att gå in i ringen.

Först var det dags för Scott i valpklass. Det var 14 valpar anmälda och mina förväntningar var inte så höga men jag är stolt över Scott och tycker att hon är välbyggd, så Hp hoppades jag på.
Visst, hon vann bland tikarna! Jippie! Slutade som BIM, slagen av en jättefin hane som faktiskt flyttade vidare till Finland samma dag.
Domare var Micael Johansson från Sverige. Tillsammans med Eva Eriksson, Ulla Berg och Johnny Andersson utgör han rasspecialisterna som vi har i landet och det är alltid stort att få vinna för någon av dessa. 
 
Anton, han fick excellent och CK i veteranklass, blev 4 bästa hanhund och BIR o BIS-veteran. Heja gubben!
 
Filippa och Shakira i öppen klass tikar hade en fantastisk dag. De blev 1 och 2 i ökk! Båda fick CK och gick vidare till Bästa Tik där Filippa vann och Shakira blev 3a. Vilken dag! Filippa fick alltså CERT. Hon mötte den fina vinnande hanhunden och vann över honom denna gång så hon blev Bäst i Rasen. Inte nog med det, hon blev även Best In Show, alltså bäst av alla hundar på utställningen!
 
Vi fick så många fina vandringspriser, den ena vackrare pokalen än den andra. Ingen fick följa med hem dock, de måste stanna i landet, kanske tur det för det är rätt trist med vandringspriser när de ska återlämnas. Några fotograferades i alla fall, så vi kan minnas vad Filippa egentligen vann .... Vi fick ett enormt fruktfat också, tungt, gediget i glas, fyllt till råge med frukt och annat gott. Det fick vi ta med hem och det var en tillgång under nattlig körning vill jag lova.

Vi lämnade ett Danmark som värmt hjärtat i dubbel mening. Kom över till Sverige och körde vidare norrut. Stannade för att sova mitt i ingenstans och vaknade av att vi frös så in i baljan. Det var tio minusgrader och bistert, skillnaden var enorm mot den härliga strandpromenaden för bara några timmar sedan.
Undrar om man kanske ska flytta till Danmark?
 
Måndag 20 februari
I helgen var det åter dags för en långresa.
Denna gång var det Bö i Norge som var målet. En Internationell Show ordnades av NKK och vi hade anmält Sixten och Filippa. Med på resan var också Scott för miljöträning och Siv för att (ev) stanna kvar hos sin nya familj i sitt nya land....
 
Vi träffade Sivs nya ägare utanför Oslo och fikade och pratade och rastade hundarna. Det var gråt och sorgsenhet att resa därifrån men jag vet att Siv får ett bättre hem hos sina nya ägare än här, så vad göra?
Önskar ett stort "Lycka Till" till familjen Rosenlund, Kennel Torrosly med älskade Siv.
 
Vi hade en virrig färd innan vi äntligen nådde hotellet i trakten av Skien. Ögonen var trötta och såg inte att läsa kartan ordentligt, vägskyltar missades.... men till sist var vi framme, tog en ordentlig hundpromenad och så var det dags att vila. Men Scott var så oerhört nyfiken... Hon krafsade upp silen ur golvbrunnen i duschen, hon kladdade ner badrums-spegeln med sin nyfikna nos där hon stod på bakbenen med frambenen på tvättfatet och speglade sig, hon plockade ner en lampa... uhh, hon är farlig för sig själv den hunden! Palle hade fullt skubb med att rädda henne mest hela tiden.
 
Vi bodde en våning upp och trappen dit var av det öppna slaget där man ser golvet nedanför hela tiden. Ingen tvekan hos Scott att gå vare sig upp eller ner i den. Jag tänkte inte ens på det förrän jag såg en stor hund av brukshundsras förtvivlat försöka slippa ta sig nedför denna fasans trappa..... Hur som helst fick vår  "unge" en bra miljöträning i mängder under helgen.
 
Vi startade i god stil resan till utställningen direkt efter rastning och frukost på morgonen. Åt fel håll...
Som tur var gjorde vi sällskap med Adriana och Christer som upptäckte fadäsen ganska snabbt och vi kunde vända och styra åt rätt håll. Färden gick över berg och dal, ishala branta krokiga vägar och vi har dubbfria däck på efter Danmarksresan.... Uj uj uj, tur att jag slapp köra, det var spännande nog att sitta bredvid och titta på. Tur att Palle är en mycket rutinerad och lugn förare.
 
Nåja, vi kom fram så småningom. Hallen är trång och det var nästan ogenomträngligt tätt med folk och hundar. Palle hade fixat en bra plats medan jag parkerade och gick in med hundarna, så vi klarade oss fint.  Vi hade en så trevlig dag med många trevliga människor omkring oss. Blev även inbjudna till knytkalas efter utställandet, jättefint!
 
Själva utställandet ja, jo tack, det gick fint.
Sixten vann ökk med excellent o CK, blev Bästa Hanhund och fick CERT o CACIB. Hurra! Han behöver nu bara två cert i t ex Sverige el Norge så är han Nordisk champion... Det vore väl kul! Tvåa blev vår goda vän Silver, ägd av Helena och uppfödd av Kennel Sammens och fyra en annan bekant från Kennel Tickary. Kul!
Filippa slutade 4a Bästa tik efter att placerats 2a i ökk, excellent o givetvis CK ,annars hade hon ju inte kunnat placera sig i bästa tik-klass.
Adrianas Lovisa blev Bästa Tik och Bäst i Rasen, Sixten blev BIM.
Ja det var en härlig dag!

Hemfärden gick fint, bra vägar, bra väglag och lugnt.
Vi lämnade Silver hemma hos Helena omkring halv ett på natten och for vidare hem de resterande kilometerna trötta och lite sådär småretliga som man kan bli av för lite sömn och nästan utmattning....
Men egentligen var vi fullständigt lyckliga och tacksamma över ännu en fantastisk helg med härliga upplevelser!
 
Onsdag 15 februari
Det känns som om våren kanske tänker dyka upp inom vettig framtid. I min värld är mars en vårmånad och snart är vi där!
 
Vi har roat oss med några resor under senaste tiden.
 
Ett besök hos Kennel Sammens som har valpar efter Anton/Lundecock's Pay My Dues u CIB Gatefields Gyllene Månstråle - ni som är insatta förstår att det är barnbarn till Asta, syskonbarn till Felix och halvsyskon till Scott och Siv med syskon.
Det är inte lätt att bestämma vem av en underbar samling valpar som ska flytta till Heby Kommun. Vi ska titta igen!
 
Vi var nyligen till Danmark och en utställning i Fredericia.
Efter att ha hämtat upp Helena och Shakira i Morgongåva fortsatte vi färden till den stora metropolen Heby. Där körde vi fel... Efter att vi enats om att vi skulle till Danmark och inte till Norge lyckades vi få bilen åt rätt håll och kunde fortsätta färden.
Helena som hört talas om hur våra färder brukar vara kände nog en lätt skräckblandad förtjusning... När kommer första punkan? När händer nästa felkörning?
Vi hade en härlig resa, inget missöde inträffade och vi tog oss fram till Fredericia snabbare än beräknat.
 
Efter att checkat in tog vi en helt underbar promenad i den hundvänliga staden där det fanns härliga promenadmöjligheter utmed stranden. Incheckningen var lite knölig, hundar var plötsligt inte tillåtna på hotellet. Men de blev tillåtna i ett visst rum när jag ville ha hjälp att boka ett annat hotell. Jag hade bokat för hundarna så något måste blivit fel på något sätt.
 
Sedan fick hundarna sova en välbehövlig sömn medan vi andra gick ut på stadstur. Redan efter några 100 meter hittade vi en butik som vi gjorde fynd i. Jag som alltid letar efter lämpliga kläder till hundutställningar blev lycklig av att hitta en kostym med kavaj och byxor, lämpligt skärp och en söt topp som passade till, precis i sådan stil som jag sökt efter läänge...
 
Helena gjorde också fynd och vi kunde trötta och nöjda avsluta stadsturen med en härlig middag på en kinakrog med ljuvlig mat till otroligt lågt pris. Helt otippat!
Det blev en tidig kväll. Inte undra på, vi hade ju varit i farten sedan kl 5 på morgonen torsdag, jobbat och ordnat och rest hemifrån omkr 23.30 och nu var det 20.00 på fredagen.
 
Det var väldigt bekvämt att ha 5 minuters resväg till utställningen. Hallarna var stora och rymliga, jag har aldrig upplevt så gott om utrymme på en inomhus-show. Shakira, Sixten och Filippa kom väl överens och verkade ha det trevligt.

Först ut var Sixten. Han fick excellent, vann öppenklassen med CK och blev 3a bästa hanhund efter två championhanar. Jippie! Det betyder att han också fick sitt danska CERT!
 
Sedan var det Shakira och Filippas tur. Båda fick excellent, Filippa vann öppen klassen med CK och Shakira blev 5a.
I Bästa Tik klass blev Filippa tvåa, fick reserv CERT och reserv CACIB.
 
Vi var jätteglada över Sixtens cert, träffade många trevliga människor och hade en riktigt fin dag. Vi hade ingen brådska att störta hemåt, så vi kollade shoppingutbudet (dyrt) rastade hundarna väl och pratade en del med trevliga människor innan vi styrde kosan hemmåt igen.
Det gick finfint att komma hem, visst var vi trötta men glada. Efter 3 timmars sömn på morgonen var det dags för nya friska tag.
Stort TACK till de eminenta hundvakterna som tar så väl hand om våra vänner när vi är ute på turné.
 
Söndag 22 januari
Nytt år, nya möjligheter!
Jag är så glad över att "kunskapskanalen" är proppfylld med planerade aktiviteter. I skrivande stund är handlerkursen så gott som fulltecknad, en otrolig respons! Jag önskar bara att ännu fler hade möjlighet att få vara med där.
 
Siv och Scott växer så det knakar. Tand Fen har varit här ett antal gånger, men nu har ungdomarna slutat läspa, det har kommit nya framtänder.
Scott har visat sig vara en vallhund i vardande, i alla fall ser det ut så. Hon började när jag släppte henne i fårhagen vid 3,5 månaders ålder med att sätta iväg efter fåren, ingen liten flock för övrigt utan 20 stycken! Hon vände dem och drev dem mot mig, dessvärre i alldeles för högt tempo. Fåren sprang förbi mig med ursäktande miner, tyvärr, vi hinner inte stanna hos dig just nu, det är nå't litet och ludet som är efter oss.... Tro det eller ej, men Scott var fast besluten att fåren skulle till mig, så hon vände dem en gång till, de hade vägarna förbi men stannade inte, jag hann inte balansera upp dem,  då försökte hon en gång till... Jag tänkte att jösses, hur dum var jag inte som släppte Scott, tänk om hon blir översprungen av hela skocken, eller tänk om jag inte får stopp på henne. Så när hon kom förbi mig för tredje gången med fårflocken väl samlad framför sig, men i lite för högt tempo provade jag min vanliga inkallningsvissling. Vips så vände Scott och kom glädjestrålande tillbaka till mig! Jag häpnade men gladdes ohyggligt, stolta som bara den lämnade vi fårhagen tillsammans, vallhunden (?) Scott och jag.
Hur som helst, nu vet jag att hon har anlag för det där med vallning  och hoppas att det håller i sig. Men springa lös bland fåren ,nej det får nog vänta några månader innan nästa gång. Först ska hon bli lite lydig och styrbar i lilla fållan och växa till sig. Men nu är hon tänd.
 
Syster Siv ,den eleganta tjejen, fick också gå med in i fårhagen. Hon gillade att titta på fåren i sällskap med mig, vis av skadan fick hon ha koppel på sig. Att en drygt 3 månaders valp blir överkörd av 20 får är inte att rekommendera och att en sån ungdom har sådan pondus som Scott visade kan man ju inte vänta sig varje gång. Siv var mer tveksam till får, vi hade en god vän med i hagen medförande kamera och hon var mycket, mycket mer lockande för Sociala Siv. Visst kunde vi knalla efter fåren i lugnt tempo, men hon var inte i närheten av att stå på bakbenen och försöka komma loss och i fatt fåren som syster varit.

Det betyder absolut inte att Siv inte kommer att valla. Jag minns Felix, som fn är landets enda collie som tävlat i herding, när han var valp. Hans bror Nisse var jätteduktig och jätteivrig, precis som mamma Asta, medan Felix var som Ferdinand och mest luktade på blommorna. Felix var över året innan han kom igång ordentligt. Vissa tycker att det är jättebra att kunna träna hundarna bland får innan de tänt på allvar, då har man så mycket som är någorlunda befäst när det blir allvar.

I år har jag fått erbjudande om att vara med på en vallhundskurs för en instruktör som heter Bobby Dalziel från Skottland. Denne man är otroligt välkänd och beryktad för sina framgångar i tävlingar och sin förmåga att läsa och träna hund. Jag har anmält mig men undrar ibland vad jag gett mig in på! Hur som helst så är det en stor ära att få vara med och det ska bli så spännande. Vilken hund? Ingen aning ännu... Någon med mycket fart i, så det kan bli Doris eller Filippa eller kanske Blondie? Scott lär ju vara för ung, hon är bara 10 månader då... Eller det är kanske helt perfekt? Vi får se. Innan dess ska jag på kurs för Shania Longyard och så tränar jag hos Jasna givetvis.
 
Vi har anmält till två utställningar, får se hur det blir under året, kanske vi håller oss till små valputställningar och liknande inofficiella arrangemang? Inte så seriöst satsat precis, men ibland undrar jag om vi verkligen ska satsa så mycket på utställandet? Kul att visa valparna och låta dem få lite träning, vi kanske ska ha ett mellanår när det gäller riktiga utställningar? Jag önskar att Filippa ville behålla sin päls hela vårsäsongen så att vi skulle få hennes storcert i Norge, liksom Anton. De förtjänar mer än väl att vara champions. Skulle jag önska något mer så är det väl ngt mer cert på Sixten så att han får sin titel också.

Idag får vi besök av Fia Floden med rottiskamrat samt en dotter till Simon från en annan uppfödare och dennes kamrat. Så nu måste jag ta och snygga till våra hundar så att de är någorlunda presentabla.
 
2011

Dagbok 2011

Tisdag 6 december
Igår fyllde Lisen 13 år. Det var en strålande vacker solskensdag.Hon fick tuggben, extra mycket mat och blev lite pysslad med borstning och extra klapp och kram. Jag minns så väl när hon föddes, det var en kraftig snöstorm som härjade i landet. Bandvagnar transporterade hemtjänstpersonal i Gävle....
 
Igår var Lisens sista dag.
Hon har haft problem med artros i framknäna/handlovar, ätit smärtlindrande i flera år. Döv har hon varit sedan ett tag tillbaka, men tämligen pigg och väldigt glad och vänlig. Hon drog sig inte för en kattjakt när tillfälle bjöds, även om det var svårt att hinna med.... hon klarade att gå i trappen upp till övervåningen och hoppa upp i soffor o fåtöljer.
 
Senaste två veckorna märktes en förändring, hon gick visserligen upp på övervåningen för TV-kväll, men inte så gärna ner igen, hon tyckte att det var onödigt att gå ut på toaletten när man lika gärna kan toaletta inne.....
 
Däremot ville hon gå ut och titta sig omkring och lufsa på tomten när vädret var bra.
Hon tillbringade mest tid sovande. dessutom ville hon inte äta med så god aptit längre.
 
Det tunga, ohyggligt svåra beslutet hängde över oss. När är tiden ute? När är det dags att säga adjö, när är det på våra villkor och inte på hundens vi håller dem vid liv? Vem är jag att besluta att någons liv är slutlevt?
 
Göte, Lisens halvbror, fyllde 14 år i maj, han närmade sig nu 15 år. Göte blev med tiden något senil, han ville helst vara utomhus, vi fick övertala honom att komma in och han utvecklade en viss irritation mot sin omgivning. De andra hundarna betraktade honom lite överseende, ja, ja det är bara Göte som bits lite, det kan jag stå ut med.... De var otroligt snälla mot honom.
 
Göte tappade matlusten mer och mer och även vikt, han blev klenare, förlorade muskelmassa...
Göte och Lisen gjorde sällskap på sin sista resa. De firade sin sista dag med tuggben och godis, tillbringade mycket tid utomhus i strålande sol, de hade det bra in i det sista tror jag.
 
De hade helt enkelt levt färdigt, det fanns ingen riktigt värdig framtid för dem. När de tappade matlusten och lusten att vara med familjen, då förstod jag  att dagarna var räknade.

Jag kommer alltid att undra om jag gjorde rätt, om jag berövade dem några månaders hyggligt liv, eller om jag gav dem så bra liv jag kunde så länge det gick och gav dem ett bra slut i rättan tid?
 
Vila i frid, jag glömmer er aldrig och kommer alltid att vara tacksam över att jag fick lära känna er.
Tack för allt ni gav.
Sorgen är tung just nu.
 
Söndag 27 november
Regn och blåst, det är ganska ruggigt och helst skulle jag vilja kura i en soffa med något gott att äta och en bra bok. Så är ju inte verkligheten direkt.
Hundarna är visserligen rastade och motionerade och sover här och var i huset. Men det finns andra djur att ta hand om som kräver egen tid, både i sol och regn.....

Igår var vi på utställning. Vi åkte redan i fredags.
Antons Anneli hade erbjudit sig att bo hos oss och ta hand om hundar och får och hjälpa till på hästfronten, så det kändes helt lugnt att åka hemifrån.

Resan gick fint, inga haverier eller punkteringar, hotellet var bra och det var perfekt att ha hundar med sig där men härliga strövområden intill.
Vi hade det så fint och bra, marken var frusen så hundarna var rena hur mycket man än promenerade. Frukosten superbra, ja en riktig mysgrej.... Dessutom trevligt sällskap av vänner, vad mer kan man begära?

Utställningen då? Tja ,den var en av de minst framgångsrika under året... Anton snubblade på målsnöret och fick reserv Cert, hade han nått en placering till hade vi fått fira hans Championat nu. Så inga vinnartitlar till Gatefieldsgänget den här gången. Det lär inte bli några fler heller i år, eftersom jag missade att anmäla till STOKK och Nordisk Vinnare. Ibland händer det så mycket omkring mig att sådana saker som anmälningstider och utställningar får en underordnad betydelse.
 
Valparna är ett stort glädjeämne! Vi behåller båda tikarna, tack alla som hört av sig och varit intresserade av att köpa dem, men just nu vill vi ha dem kvar för oss själva. Egoistiskt, ja, men det är ju våra valpar :)
Nu kallas de Siv och Selma och för tillfället ligger de och sover vid mina fötter. De har varit på skogspromenad och sedan fönats torra så nu behöver de vila en stund innan nästa strapats i ovädret.
 
Nästa helg eller näst-nästa tror jag att det är exteriörbeskrivning norrut och efter den bör två av Astas barnbarn få titeln KORAD.... Det ser jag fram mot!
Önskar att Blondie kan ordna sig den titeln nästa år, den som lever får se....
Ha en trevlig 1:a advent!
 
Tisdag 15 november
Har haft en riktig sovmorgon, vaknade inte förrän åtta!
Det känns som om det behövdes.
 
Den gångna helgen var riktigt fin.
Vallanlagsprov!
I Torp utanför Tärnsjö bor Jasna Bohlin som har får vilka är vana vid kroppsvallande hundar. Så vad vore lämpligare än att förlägga anlagsprov för sk kroppsvallare där.Det finns inte sådana får överallt, de flesta är endast vana vid border  collie.
Jasna hade valt ut några gäng lämpliga får att byta av med då och då.
Domare var Shania Longyard, SVaK-instruktör, SVaK domare, instruktör och mycket framgångsrik på vallhundprov/tävlingar.
 
Det var 17 hundar som deltog, de flesta var långhårscollie men även en sheltie och en aussie. 
Shania är nog den strängaste av de fem som får döma anlagsproven i Sverige. Hon är kanske den mest kunniga också och troligen den absolut mest framgångsrika i tävlingssammanhang. Jag är säker på att de andra fyra är mycket, mycket duktiga också, men det känns som om just Shania är lite extra. Kanske för att hon har förmågan att förklara vallning på ett så positivt sätt och att hon bemöter människor och hundar så fantastiskt. Alla blir glada och intresserade av att lyssna på Shania.
Nåväl, jag bad Jasna gå in med Filippa i fållan när det var provdags. Jasna är så mycket mer rutinerad än vad jag är och mycket snabbare att parera, för parera måste man göra med Filippa, "The Killer".
 
Jag vågade inte titta (jösses vilken fegis jag är) på nära håll, så jag smög iväg och hämtade Doris och kikade på Filippa på avstånd. Det såg bra ut, intresset är det ju inget fel på och inte heller hennes naturliga förmåga. Men så värst lugnt var det ju inte, det var nog lika mycket galopp som trav hos fröken Filippa.
Jag hörde bara domaren sammanfatta kommentarerna när jag kom tillbaka "Ett synnerligen trevligt exemplar av sin ras med stor potential för framtiden. Så här ska det se ut"  WOW! Hon klarade sig nog!
 
Så var det Doris. Även henne lämnade jag till snabba Jasna och Jasna fick kämpa... Doran är ingen lek , hon har så mycket vilja och energi att Shania hämtade en "flärp" för att ordna till styrbarheten lite. Doris är lätt att korrigera så hon respekterade flärpen, lugnade ner sig och började valla fantastiskt bra. Trav, bra avstånd, full koll, styrbar....
Ut från fållan kom så småningom två trötta individer, Jasna och Doris, båda nöjda och glada. Jag hörde slutkommentaren från Shania :  Härlig hund med stor potential, så ska det se ut! Lycka till i framtiden.
Gissade att hon klarat sig också!
 
Isa gick jag med själv, henne hinner jag lugnt med. Idag var hon lite dämpad och nästan för lugn, hon visade god naturlig förmåga men saknade lite motor just  då. Hon besväras lite av en hälta som kommer o går, så jag ska kolla upp henne igen, hon linkade till lite under provet och då funkar det givetvis inte att valla bra.

Blondie ,min fina lilla Blondie som ofta får stå åt sidan för sina mer "namnkunniga" släktingar. Hon var så duktig! Jag känner mig helt lugn med Blondie, vet att hon inte jagar får eller hittar på något våldsamt bland dem så jag gick in med henne själv.
Jag hörde Shania be publiken titta på än det ena, än det andra som Blondie gjorde och förstod att hon var nöjd. Jag hörde kommentaren : Synnerligen trevlig hund med mycket vallning, gör allting rätt, dessutom samarbetsvillig.
I protokollet räckte liksom inte de högsta betygen till, på mental uthållighet står det 5+ !

Om jag någonsin skulle ha tvivlat på att "collie kan" som det så populärt heter skulle jag ha uttryckt detta nu. Men jag hör till dem som aldrig någonsin tvivlat på att just collie inte skulle kunna (vad då?) så jag gillar inte detta för mig märkliga påstående....

Astas ett barnbarn godkändes också, (frånSammens Kennel) liksom Doris farmor. (Steadwynuppfödd, ägd av Sammens) Den sistnämnda är tio år gammal, rätt häftigt tycker jag!

Svea var med, hon hade behövt två poäng till, hon valde att arbeta när jag var aktiv och avvakta när jag var passiv, troligen mitt fel som vill styra lite för mycket ibland när jag tränar.
 
Ytterligare en hund godkändes, hon hade turen att få komma in i ett nytt försök för att stötta sin mamma och då kom hon igång tillräckligt för att nå 3 på varje moment.

Det är kravet för godkännande, minst 3 på varje moment.

Ett par hundar hade 4 och 5 på två moment men 2 på ett annat, så de räckte inte ända fram, även om deras snittpoäng låg långt över 3. Bara att öva lite o komma igen!

Jag är så nöjd med mina "tjejers" resultat, Filippa hade 5,5 och 4, ( 3 på styrbarhet/samarbete vilket inte räknas in i slutresultatet, men för mig är 3 absolut bäst just på det momentet eftersom 0 är absolut ostyrbar /extremt hård och 5 är extremt förarvek. Inget av dessa passar mig personligen) Doris 5,5,5 ( 3 på styrbarhet/samarbete) och Blondie alltså 5,5,5+ (3 på styrbarhet/samarbete)
 
Ett  gäng av intresserade hundar och ägare vill enigt tacka Jasna Bohlin och Shanaia Longyard för en fantastiskt dag!
Vi kommer tillbaka!
Tack alla som kom och var med.
 
Måndag 7 november
Det har varit en tuff tid, jag känner mig sliten. Men det är det värt om man vill göra något som känns viktigt.
 
Förberedelserna för Carol Delsmanprojektet var omfattande och ibland lite tröga. Vem gör vad, gör den verkligen det och vad gör vi annars? Vi måste visa upp ett någorlunda vettigt upplägg och genomförandet måste ge någon behållning till deltagarna och helst, absolut, bidra till att få arrangera officiella tävlingar och prov i Sverige enl AKCs vallningsregler.
 
Mitt i allt blev en hund sjuk, jag blir nästan sjuk själv när sådant händer.
 
När väl vallningshelgen var över då gällde det att storsatsa på nästa projekt: MT i Heby BKs regi.
Åhh vad vi har kämpat. Domare (ja på MT är det domare till skillnad mot MH, MH är en beskrivning av en beskrivare, medan MT är en Mental Test som bedöms av två domare.... Jag är lite allergisk mot uttalanden om att hunden varit på MentalTest och det visar sig att det varit på ett vanligt MH. Skilj på det gott folk! På ett MH kan din hund aldrig bli godkänd ,eftersom det är en beskrivning, medan MT är test och hundar som kommer upp i 300 poäng eller mer blir godkända) testledare, figgar med MT behörighet och annat skulle ordnas. Mat, fika osv ,egentligen bagateller, men när det krävs ett  elverk för att få värme och ljus eftersom el-lednigarna är stulna, när det inte finns fönster o dörrar på huset eftersom de slagits sönder, ja då kan ni fatta själva....
Inte nog med det, banan skulle läggas, godkännas och sju hundar skulle genomföra testet!
 
Palle och Per fixade huset, Palle visade sig vara en tillgång som "el-hare-fixare" också. Men sällan har så många frågor (verkligen befogade sådana) kommit upp om reglers eventuella töntigheter och nödvändigheter... 
 
Mia och jag byggde och slet in i det sista, mörkret föll på fredagen och tack vare goda makar/sambor kunde vi konstatera att vi var så gott som klara då.
 
På lördagen drog Palle iväg tidigt för att installera elverket ( vi ville ju inte riskera att det skulle bli stulet under natten) och vi andra tog oss dit i olika omgångar....Fikat var klart att servera strax efter sju och bankontrollen inleddes i stort sett samtidigt. Banan måste besiktigas, fotograferas, ev ändras lite här o var osv för att vi skulle få tillständ att genomföra vårt MT.
 
Sedan haren slutat rymma eller fastna på fel ställe, skramlet flyttats liksom släden för att korta av banan så var det tummen upp! Yes!
 
Nog undrade säkert både deltagare och framför allt funktionärer var i hela friden de hamnat. Mitt i en sandöken utan el, men med elverk, utedass, massor av mackor, frukt, fika, mat....och väldigt trevliga människor!
 
Ja så var det dags för första hunden ,det gick så snabbt att komma igång att jag inte hann med att se Astas barnbarn "Cole" från Sammens Kennel när han genomförde banan. Men det gick bra utan mig, poängen räckte mycket väl till ett godkännande! CIB Gatefields Gyllene Månstråle har därmed sin första avkomma som kommer att få titeln KORAD när han blivit exteriörbeskriven. JIPPIE!!
 
Från Sammens kom även nästa hund, kallad Joy, född hos Malin Jansson, Sunwinds Kennel. Det gick lika fint där, inte riktigt lika höga poäng ,men de räckte mycket väl till godkännande! Vilken dag va?
 
En Asta dotter deltog, men matte valde att bryta eftersom hon inte ville leka och då skulle poängen kanske inte räcka till för ett godkännande. Men Astasläkten fick revansch igen! En son till Felix från Spireans Kennel, ägd av Ann-Sofie Isaksson ändå från Boden, nämligen  Spireans Brilliant Moonlight  (Jag är hopplös med namn, men jag tror han heter så, kallas TEXAS) genomförde ett nästan skrällartat MT då han kom i mål med 391 poäng! Vilken kille och vilka ägare! Det känns så fint! Just nu är det de högsta redovisade poängen för rasen i år, men det kan ju finnas resultat som inte kommit in ännu. Hur som helst har nog Felix son kommit upp i tio i topp poäng för året. Lätt. Jag är onekligen lite nöjd över att just Felix är pappa till grabben :)
 
Månstråles andra son som deltog "Jovi" kom upp i retfulla 294 poäng! Snacka om att snubbla på målsnöret. Sex poäng från en hägrande titel. Men nu vet vi att han lätt kan klara sitt nästa MT om han behagar vara lite mer lekfull. Väldigt orädd och cool kille! Faktiskt riktigt bra! Nästa år måste man ha minst 50 poäng från de första sex momenten för att bli godkänd, oavsett hur orädd och nyfiken hunden är under resten av momenten. Det kan bli tufft, så LEK med era hundar om ni vill prova på MT.
 
Ytterligare en hund bröt då något hände vid haren i gömman .
En  annan mycket trevlig tik som älskade alla och var väldigt väldigt snäll (också Asta-barnbarn/Månstråleavkomma) fick inte ihop tillräckligt med poäng den här gången ,men visade prov på stor begåvning och klurighet. Hon kommer säkert att försöka igen och då tror jag att hon kan klara sig galant.
 
Domarna sammanfattade dagen mycket positivt och hade lovord över hundarna som inte hade några rädsleproblem  och var skottfasta! Det känns fint att höra som collieentusiast. Men jag är inte förvånad, jag vet ju att collie är så här bra hundar. Speciellt med rätt ägare. Vi fick rådet att leka mer med hundarna ,redan från tidig valpålder för att lättare få ihop poängen i framtiden.
 
Det var en tuff helg med tufft jobb men jag är så glad över resultatet. Nu vet vi att det går att ordna MT i Heby Bks regi igen!
Jag funderar allvarligt på att ge upp allt föreningsliv nästa år. Men jag vet att jag inte kan låta bli att engagera mig, trots att det sliter så. Det är ju onekligen väldigt roligt när allt slit ger något tillbaka!
 
Måndag 30 oktober
Oj vilken helg det har varit!
Mrs Carol Delsman från USA, anställd av American Kennel Club har besökt Sverige.
IKV hade ordnat en helg med föreläsning och tävlingsträning i Uppsalatrakten.

Alla rasklubbar med vallanknytning var inbjudna att närvara, givetvis var det öppet även för intresserade privatpersoner.
Många rasklubbar hade hörsammat och bidrog med både åhörare och sponsring, medan några inte visade något större intresse dessvärre.
Men vi som var med, vi hade en oförglömlig helg!
 
Carol föreläser inspirerande och lättfattligt, man blir så engagerad. Hon berättade b la att just collie är den ras/de raser som ökat mest i vallhundsprov/tävlingar senaste åren.
Hon berättade om olika rasers ursprungsfunktion, om skillnaden mellan europeiska och brittiska hundar (hoppsan, där fick jag en riktig aha-upplevelse, givetvis ska inte de brittiska vallhundarna vara lika de europeiska, de har ju utvecklats under helt olika förutsättningar o för olika ändamål) om hur man bäst tränar de olika typerna av hundar (uppmuntra collie o sheltie, de ska inte ha bannor, de lär sig allra bäst av positiv förstärkning) om prov och tävlingar osv.
Jag var ordentligt trött när föreläsningen var klar, inte bara av att lyssna koncentrerat utan också av alla förberedelser som vi i "Carol-gruppen" lagt ned tid och energi på.
 
Söndagen ägnades åt tävling eller i varje fall träningstävlingar.
Carol dömde och det var ett helt OK startfält. Vi som deltog fick veta att vi alla var duktiga och på helt rätt väg.
Själv tävlade jag med Felix och han var ju jätteduktig medan jag trasslade till det ganska mycket på slutet.
"Fålla-in" har vi ju fixat galant tidigare, lugnt och fint. Men nu hamnade jag i funderingar. Måste jag hålla i grinden på AKC-bana? Får jag hjälpa till att stoppa fåren? Hur tar Felix det om jag stoppar dem lite med käppen?
Fåren och jag blev förvirrade och Felix fick verkligen kämpa för att få ordning på oss. Men, som han är en superkille så fick han in alla tackor på plats och vi kunde lämna banan oerhört stolta och lyckliga!
Matte fick lite ros för en ganska väl genomförd "run" och ris för velandet och käppfunderingar. Felix, ja han fick bara ros, givetvis!
Jag är så stolt och glad över honom och nu ska vi ut o tävla på alla inoff vi kan! Finns ju inga officiella att tävla i ännu.
 
Valparna, ja de äter och växer. Vi har beslutat oss för att det finns två till salu, efterfrågan finns, men vi har inte beslutat vilka som ska säljas eller till vilka... kanske vi säljer till någon som inte ens gjort ngn förfrågan ännu?
Så vi får allt se hur det blir med t ex ögonlysningen mm.
 
Onsdag 26 oktober
Ännu bara morgon, men full fart.
Valparna har kommit till den spännande åldern "jag-är-oslagbar", 6 veckor.
De backar inte för vare sig tappade kastrullock (nej, jag hör inte till dem som medvetet slänger grytlock kring valparna, men jag är tämligen drullig och har en väldigt liten diskbänk) eller som nyss, klättring i trapp... Hittade en knubbig flicka på fjärde steget, just på väg att dimpa baklänges och räddade(?)  henne i sista stund.
Det är bara en början på alla faror de kommer att utsätta sig för av ren nyfikenhet.
 
Tränade vallning igår ,det gick sådär, inga lysande framsteg precis. Skam den som ger sig, jag ska träna idag också.
Funderar på vilka som ska få vara med på anlagsprovet i november.
Blondie är given, även Isa. Gamla Svea? Filippa, skulle det fungera eller åker hon ut direkt som fårätare? Doris? Hon har samma förutsättningar som Filippa. Jag vet att domare/beskrivare Shania har fantastiskt kunnande och pondus, så jag kanske vågar prova även med The Killers?

Nu är det frukostdags för hungriga hundar och jag ska såpaskura hallen som valparna just använt som toalett. Det är för blött o kallt att ta ut dem på morgonen, men eftersom de betraktar sig som rumsrena så toalettar de i hallen, så nära ut de kan komma. Älsklingar!
 
Måndag 24 oktober
Trevliga höstdagar med uppehållsväder, det gillar jag!
Valparna har varit utomhus några gånger, det gillar de!
Full galopp så länge de små benen orkar och säkert längre än så, det gäller att ta in dem innan de slocknar av ren galopputmattning. Jag vågar inte ha dem ute så länge i taget, det är alltför lätt att bli kall i det fuktiga höstgräset .
 
Simons dotter "Maja" var och hälsade på idag. En sådan söt tjej med attityd!
För någon vecka sedan kom en annan dotter (Elsa) ur en annan Simonkull på besök i fårhagen och hon var också orädd och nyfiken med stort intresse för fåren. Det är roligt att se ungdomarna.
 
En gång läste jag i en rasklubbstidning ett inlägg skrivet av en tämligen ovetande författare. Denne berättade att vallanlag var arvbart till 3%....   Hade han bara tänkt ett steg till och ställt sig frågan: Varför vallar de flesta border collie? så hade han själv insett både felaktigheten och humorn i 3 % uppgiften.
Felix o Asta var hos Jasna o tränade häromdagen. Asta tryckte som vanligt på lite för mycket, medan Felix övade på fålla in o fålla ut och gjorde det så duktigt! Han kunde lydigt flytta sig 1 dm i taget, framåt el i sidled, så jobbet fungerade utmärkt. Han är bra duktig den där Felix!
Vi ska träna lite extra denna vecka, i mån av tid. Förhoppningsvis blir det en skaplig grund lagd till vintern.
Nu ser jag att det har blivit en pöl på köksgolvet, dags att ta fram moppen igen.
 
Måndag 10 oktober
Häromveckan frågade Palle om vi inte skulle åka utomlands på någon hundutställning snart, det var ju så länge sedan sist!
Tack och lov för den förstående mannen!
 
Jag kollade lite o bestämde mig för att  anmäla till Norska Kennelklubbens Internationella utställning i Hamar. När jag anmälde hade jag för mig att det var Norsk Vinnare jag anmälde  till, men det visade sig att jag anmälde till en alldeles vanlig Internationell Show, tankspridd som jag är. Borde blivit professor! Hur som helst, med tanke på vinnarchanser så anmälde jag Simon och Asta och för träningens skull även Doris. Hade jag kollat vilken status showen hade, finns chansen att jag anmält några andra hundar, men det här gick ju bra i alla fall!
 
Vi körde hemifrån mitt i natten, åkte 30 mil, sov en stund i bilen och for sedan vidare mot Hamar. Det  var bra vägar och bra väglag, så milen rann undan i god fart. Ja det var Palle som körde, själv var jag intill döden trött den första halvan av resan och orkade knappt prata.... efter tre timmars sömn kände jag mig som ny igen, men P tyckte det var bäst att han körde och inte mig emot.
 
Det var roligt att träffa alla vänner och bekanta i Vikingaskeppet. Adriana och Ann-Kristin hade varit så hyggliga att de höll plats åt oss vid ringside, Vikingaskeppet är inte berömt för sina stora ytor i hundsammanhang.
 
Först ut i elden var Simon och innan det var hans tur satt jag och tjurade på golvet och tänkte vägra gå in och visa honom, ett öra "spökade" plötsligt på Simon och jag tänkte att jag skäms ihjäl om domaren ser att örat vill ställa sig upp.
 
Palle väntade ut mitt tjafs, han är ju van, och såg till att nummerlapp var på plats och föste iväg oss in i ringen i stort sett.
Simon vann championklassen! Domaren tyckte väldigt mycket om honom, han visade sig bra och örat höll sig i styr riktigt bra.
Härligt. Bästa hanhundsklass nästan direkt, bara en veteran innan och så måste Doris vara klar att gå in direkt efter Simon och Bästa Hanhundsklassen. Puh.
Simon vann faktiskt av hanhundarna, ytterligare ett CACIB till samlingen! Hurra så himla roligt! Jag måste kolla hur många han har, kanske fem?
 
In med Doris som hade vilat lite för mycket under Simonuppvisandet. Doran hoppade omkring i ringen o bet mig i ena benet, jag höll på att kikna av skratt! Rackarunge, hon uppförde sig precis som jag förtjänade efter att lagt en massa tid på Simon. Så det var bara att försöka få henne att lugna sig lite genom att gå och gå och gå i väntan på hennes tur .Mitt i allt flög några hundar ihop och slogs intill henne och dessa drog till sig Doris uppmärksamhet på gott och ont. Hon lugnade ner sig men blev tveksam om hon verkligen måste gå intill slagskämparna. Det är inte lätt att vara hund. Hur som helst fick hon excellent, jättekul.

Så småningom var det Astas tur i tikarnas championklass. Asta sågs och segrade, även om domaren tyckte att hon var i knubbigaste laget, det är sant, tant A har lagt ut ett halv kilo.
Jaha ytterligare ett CACIB till Astas, hennes åttonde för åttonde domaren! Hon är rätt bra vår Asta! Bekräftelsen på hennes CIB har ännu inte kommit, så hon kan fortfarande ta emot sina CACIB trots att hon har dubbelt så många som hon behöver.
 
BIR och BIM blev alltså en ren Gatefieldsuppgörelse, Asta slog till sist Simon på målsnöret.
Vilken härlig dag!
 
Jag är så glad och tacksam över all hjälp och all support, ett extra tack till Adriana som hjälpte mig visa.
Vi stannade kvar till gruppfinalerna och det var bra att vi gjorde det för Asta blev kvar i sista uppgörelsen. När endast 6 hundar ur hela grupp 1 återstod fick Asta och en annan lämna ringen, så vi hängde med to the bitter end. Kul. Asta var ganska trött efter den långa resan och allt ståhej. Ibland är hon det när det är dags för finalerna och det kan jag lätt förstå. Nu är hon ju faktiskt veteran och kan visa sig i veteranklass framöver. Då får hon inte tävla om CACIB, men hon har ju dessa i överflöd, så varför ska vi kämpa om dem? Blir hon eventuellt BIR-veteran nå'n gång så möter hon ju likasinnade "åldringar" i finalringen och dem kan hon nog matcha.
 
Hemresan gick fint, trots ett förfärligt spöregnande. Jag körde inte en meter, det finns givetvis någon anledning till att jag kallas Divan.... Skämt å sido så tror jag att jag är en mycket lyckligt lottad människa som har en man som Palle. Nej jag tror inte, jag vet!
 
Måndag 3 oktober
Oktober, nu är det lite höstlikt.
Var och tittade vid Gävle BKs off utställning som hastigast igår. Det var så roligt att Glenn, dvs kullbror till vår Doris= Sammens Moon Goddess, barnbarn till Asta fick CERT o blev BIM på sin officiella debut. Härligt! BIR o sedan även BIS blev Jerker o Charlottes lilla Freja, en tik som jag tycker är bra.
Astas barnbarnsbarn från Kennel Sammens blev BIR o BIS 3a valp, det värmer hjärtat det också!
 
Här hemma har familjen utökats. Vi har fyra små kottar som föddes för några veckor sedan. En tämligen unik kull!
Pappa Anton (Lundecock's Pay My Dues) har åtta-nio CERT o CACIB, han har lämnat en enda kull tidigare, den föddes i Finland. I den kullen finns hundar som blivit godkända på finska mentaltesten (KORNING) och någon som är UTSTÄLLNINGSCHAMPION. Mamma Alice (SV-07 Gatefields Good Ol'Days) är fullcertad, MH-ad med "Hög Boldness", har i sin tidigare kull lämnat KORAD avkomma samt Svensk Vinnare 2011, totalt har valparna i hennes kull fn vunnit 10 CERT o CACIB. Tre är röntgade, de har A-höfter. Jag är obeskrivligt glad över ynnesten att få ha en kull med de föräldradjuren!
Valparna själva är helt omedvetna om sin betydelse, de knallar som bäst omkring och övar sig på att gå på stadigare och stadigare ben. De har en fantastiskt duktig mamma som tar väl hand om dem och jag önskar dem ett långt lyckligt liv med massor av glädjeämnen!
 
Fredag 19 augusti
Det är roligt med all respons jag får varje gång jag skrivit något nytt i dagboken. Det har fått mig att fatta att det finns de som har nöje av att läsa om vårt triviala leverne med de högt älskade hundarna.
 
Så varsågod, här kommer en liten rapport om den senaste veckan:
I helgen hade vi besök av ganska många collieägare med hundar. Alla ville se om hundarna var intresserade av får och vallning. Svaret är JA, det är de! Både de långhåriga och de korthåriga collie som var med visade gott intresse och förmåga. Jättekul!!!!
Fantastiskt trevligt att träffa seriösa uppfödare och hundägare som kan läsa hund och som har rätt inställning till djur i allmänhet. Jag hoppas få se er här igen, tack för att ni kom!
 
Själv tränade jag frenetiskt fösning några dagar med en del av våra hundar. Asta behövde förbättra hastigheten i stoppen, Sixten och Felix likaså. Det resulterade i väldigt bra stopp och lite sämre framåtbjudning...

På onsdagen var jag till Jasna med Felix, Asta och Blondie. Blondie har inte varit så aktiv i vallningssammanhang, men när jag testade henne lite i helgen så var hon väldigt duktig, både motiverad och oerhört lyhörd. Jag lämnade över henne till Jasna som fick arbeta med henne en stund. Båda var nöjda och glada efter insatsen, Jasna uppfattade snabbt Blondies förmåga, vilja, lyhördhet och vänlighet och lugn. Dessutom jobbade hon mycket självständigt!
 
Självständig var inte Asta direkt. Hon var jättebra på att stanna, men i fösningen ville hon vänta in mig då och då vid igångsättningarna. Det var ju lite så hemma också efter all nitisk stopp-träning så det var skönt att få hjälp att lösa problemet.
Så vi backade bandet och övade drivning en sund, det motiverade och förstärkte "framåt" kommandot. Fungerade toppenbra!

Felix hade lite liknande problem, men det löste vi också med drivning. Han var så otroligt lydig att det var helt märkligt! inte nog med det, bra balans och jobbarglädje, en riktig pärla.

Nu har vi i läxa att fösa får med mig på lååångt avstånd. Har inte övat ännu, hoppas det ska bli imorgon.

I helgen fick jag (äntligen) möjlighet att lämna över "FullCertad"-gåvan till Ulla Kvist och hennes Vilda, Gatefields Sunshine Gift.
Helena Bertilsson och Gatefields Gyllene Gryning (Shakira) har redan fått sin. En varsin ganska stor, lite lyxig rosett. Jag hoppas och tror att de var glada över presenten. Det är så roligt att få ge något som tack till de som meriterar våra uppfödningar!

Jag har anmält till min första officiella rallylydnad!!! Risken att komma med är minimal, det är jättemånga anmälda redan nu fast anmälningstiden inte gått ut ännu. Skulle vi komma med så hoppas jag att det blir en positiv upplevelse som ger mersmak.
Då kommer jag att berätta mer här, var så säker!
 
Torsdag 11 augusti
Igår agerade jag figge vid Heby BKs MH. Det innebär numera t ex att trycka på en knapp i stället för att springa med en lina för att få fart på haren, onekligen lite bekvämare måste jag säga. Avståndslek, Dumpe och spökandet osv är oförändrat.
Det är så roligt att se hur olika hundar uppför sig i olika situationer.

Den här gången hade jag tur, det var tre collie och en rottis som genomförde sina MH:n. Tur därför att det givetvis är speciellt trevligt att se normala colle beskrivas. Det är också avslappnat, för en normal collie biter inga spöken som står oskyddade med ryggen vänd åt den.
 
Bland de här hundarna fanns ett barnbarn till Asta som givetvis drog på sig min uppmärksamhet lite extra. Inte bara min uppmärksamhet, hon var som en clown och fick hela gänget av publik, testledare och funktionärer att vika sig dubbla av skratt vid t ex Dumpe. Beskrivaren var den enda som lyckades hålla masken, men ett leende syntes även där... Tiken tyckte nämligen att Dumpe verkade tämligen ofarlig, hon gjorde en väldigt liten undanmanöver utan att vända bort blicken, hon gick också nästan ända fram för att själv undersöka Dumpe, men beslöt sig i sista stund för att skicka fram matte i stället, så hon tog fart och knuffade matte mot Dumpe! Där bröt fnittret loss....gick inte att hejda helt enkelt. Jag har aldrig sett något liknande, men matte sade lugnt att hon inte var det minsta förvånad!
 
Vid spökena var hon väldigt lugn och uppmärksam, svansen började vifta mer och mer ju närmare spökena kom och just som det var bara fyra meter kvar (då brukar de flesta hundarna ha backat undan lite) beslöt hon sig för att välkomna det ena spöket på bästa sätt och tog fart för att nå fram och hälsa! Testledaren beskrev henne senare som en riktigt smart Lassie, hon hade sedan länge konstaterat att det luktade människa om spökena.
 
Som väntat var hunden helt oberörd av skotten och jag kände mig så stolt och glad över släkten!

Lite mindre roligt är det att ha en rottis bakom ryggen som ömsom gör utfall, ömsom backar undan. Men just den här rottistjejen var så ung, hon visste inte riktigt hur hon skulle hantera situationen bara. När hon väl kom sig för att kolla in de avklädda (nåja, avklädda spökdräkten alltså) figurerna så var det helt OK igen.
 
Det är trevligt att träffa hundar av olika raser i olika åldrar och se hur de uppför sig. Det är också väldigt trevligt med kunniga beskrivare som förstår att berätta att ålder mm har stor påverkan på beteendet under beskrivningen och att det och det kommer att ändra sig. Här står inget hugget i sten, här sker förändringar under årens lopp. Jag vet det, de flesta vet det och jag önskar så att de som inte vet det vill lära sig.
 
Måndag 8 augusti
Nu har jag ledigt några dagar och därför passar jag på att uppdatera lite här i dagboken.
Massor har hänt sedan sist, jag tänker inte berätta så mycket om det idag.
 
En glädjande sak är att samtliga colliekillar här är ögonlysta som vuxna med resultat ua på ögonen. Det känns bra. De flesta tikarna är givetvis också omlysta som vuxna.
 
En annan nyhet är att jag känner mig så otroligt trött på utställningar, hundpolitik och liknande att jag allvarligt funderat på att sluta visa hundarna och bara göra roligare saker, som vallning och viltspår o rallylydnad...
Den här helgen fick mig på lite bättre tankar igen.
 
SCK ordnade en officiell utställning i Timrå. Domare var Micael Johansson, en av vårt lands mest kunniga rasspecialister (tillsammans med t ex Ulla Berg-Persson, Eva Eriksson, Johnny Andersson m fl)
 
Jag ville gärna visa några av våra hundar på den utställningen så vi hade anmält 4 stycken när vi ändå skulle åka.
Resan började i lördags. Efter ett kort besök i Södertälje under dagen tillsammans med Helena Bertilson och hennes Silver (som jag fick äran att visa till hans 3 e cert och championtitel !!! Grattis till ägare och uppfödare !) var det dags att styra kosan norrut, mot Hudiksvall.
 
Palle, hundar och jag åkte i Ms Mercedes medan Helena o Marita åkte i egen bil. Vet inte varför folk väljer egen bil i stället för Ms Mercedes? Nu när vi har reservdäck o allt? Skämt å sido så gick resan bra, vi kom fram i god tid till familjen Sammens där vi var bjudna på grillfest. Jättegod mat och trevligt umgänge, vad mer kan man begära?
Jo möjligen att få träffa Sixtens son Tarzan! Hans nya ägare bor i närheten och har även en kullbror till Doris. Hon hade vänligheten att komma och visa sina ynglingar, sååå kul!
 
Sixtens unge son visade sig vara ytterst charmig och självsäker.
Doris hade fler syskon på plats och de lekte och hade en helkväll! Unga Tarzan fick inte tumla omkring med de betydligt äldre bråkstakarna trots att han gärna hade önskat det...
 
Även de bästa dagar har ett slut och vi drog oss tillbaka för några (få) timmars sömn i Ms Mercedes.
På morgonen var det en härlig frukostbuffé dukad i köket, bara att ta för sig. Vilken start på dagen! Hundarna fick en lång promenad på skogsstigar, perfekt uppmjukning inför dagens show.
 
Väl framme i Timrå hängde regnet i luften så vi satte upp tältet och så började det evinnerliga borstandet. Varje gång undrar jag hur i hela friden jag kan vara så dum att jag anmäler så många hundar? Men som tur är har jag världens bästa Palle med mig och goda vänner som stöttar o håller i och borstar... Palle borstade flitigt hela tiden, han såg inget av bedömningen, han fixade Felix medan jag ordnade Doris, han borstade Svea tillsammans med Marita när jag ordnade Asta...
 
Doris var helt ostyrig. Hon hoppade o skuttade, drog åt alla håll utom dit vi skulle, slingrade sig som en ål och jag kände mig som en nybörjare... jag som respekterar domaren så mycket och så gärna hade velat visa proffsigt och elegant. Men Dorran ville annat. Hur som helst så tog vi oss samman och lyckades få några sekunder av stillastående mot slutet och även någorlunda trav...
 
Doris är en väldigt välkonstruerad tjej och det såg domaren trots vårt oproffsiga framträdande.
Doris fick Hp och blev bästa tikvalp, sedan BIR-valp (brorsan blev BIM!)
 
Sedan visade jag Felix i öppen klass. Han fick Very Good, det hade jag väntat mig. Kritiken stämde mycket väl överens med min egen uppfattning.
Det visade sig att ingen hane fick Ck, det satte lite press på tikarna....
 
I öppenklass tik vann fullcertade Gatefields Gyllene Gryning /Helena Bertilsson med excellent och CK.
Ytterligare två tikar i den klassen fick CK.

Så var det Astas tur i championklassen.
Hennes kritik finns att läsa under resultat.
Det blev CK
 
Svea fick också CK från veteranklassen som hon vann.

Bästa tik-klass: Asta 1a, Shakira 2a!

BIR blev ju Asta, ingen hane kunde konkurrera då ingen fått CK.
Så var det dags för uppfödargruppen som fick fin kritik och Hederspris o Bästa Grupp
BIS valp blev DORIS
BIS veteran blev SVEA
BIS blev ASTA
Hurra så otroligt roligt!!!

Det var trevligt med liten fikapaus tillsammans med några andra utställare innan vi for hemåt.
Tack alla för all hjälp, alla gratulationer och uppmuntring. Tack för fina priser och fina vandringspriser.
Nu kanske jag anmäler till en utställning till det här året.
 
Söndag 12 juni
Igår var vi bjudna på middag  hos vänner som har storpudlar. Vi hade en mycket trevlig kväll med god mat och givande samtal om rasklubbar, avel, ansvar och så vidare. Trevligt att träffa så välmeriterade och snygga pudelpojkar i deras hemmamiljö, tidigare har jag bara mött dem på utställningar. Det är alltid så lärorikt att se på andra hundraser och lyssna på andras problem med t ex uppfödning, eventuella sjukdomar mm.
 
Idag har jag tränat lite vallning.
Först gick Simon, Sixten, Svea och Blondie och jag till By. Jag tog in några ungtackor i lilla hagen och så tränade vi där. Det var så lyckad träning, Svea svepte omkring iförd sin långa balklänning, ja för på henne är det inte längre tal om någon liten kjol, och jobbade med så stort självförtroende att jag häpnade. Lydig är hon ju alltid lilla Svea, även denna gång, men hon tänjde gränserna lite mer än hon brukar. Det är precis det hon behöver göra, ibland är hon för diskret i sin framtoning, men inte idag. Så braa!
 
Blondie var lite försiktigare i början, hon tog det så lugnt och avvaktande att jag fick peppa henne lite. Så visade hon hur duktig hon är, vilken djurkänsla hon har och så fint hon balanserar.. Hon tände till ordentligt men var hela tiden väldigt styrbar och lyhörd.
 
Sixten var inte så lyhörd precis. Han var väldigt mycket på hugget och visserligen gick han ut bra och balanserade fint, han stressade inte djuren men han sprang i galopp en lång stund innan han lugnade sig. Snabb att vända, inga problem så, men tempot... Han gjorde av med så oerhört mycket energi helt i onödan. Visserligen lugnade han sig och hamnade i ett bra, avspänt travtempo så småningom men då var han lite trött.
 
Simon studsade lite i början, men han hittade snart sin fina trav och jobbade väldigt bra. Balansen fin, lydig på stopp och vändningar, ett riktigt lyckat arbete. I bland blir man förvånad...
Efter det fick fåren gå ut till sina kamrater och hundarna och jag gick hem. Jag hämtade ett nytt gäng hundar och så gick vi till fåren igen.
 
Asta fick träna stopp i lilla fållan, hon har slarvat lite på sistone med lydnaden. Men nu när det var begränsad yta så fanns det inga som helst tendenser till olydnad. Vi övade bl a stopp i balans och hon var så duktig! Asta är bra på att använda ytor, hon går verkligen ut om man ber henne om det så det är nästan svårt att träna i en liten hage. Men ibland behöver man in på små ytor och få den träningen också.

Isa behövde lite peppning och efter det blev hon så glad att hon inte visste till sig. Hon är ju för mysig den tjejen när hon jobbar med något. Fullständigt överlycklig om man behandlar henne rättvist och juste och hon kan utföra stordåd!
 
Så Doris då.... Jag har inte haft henne lös bland fåren, hon är så otroligt ivrig att få springa efter dem att jag inte  vågat. Men idag övade vi lite i lilla fållan med stopp och placering vid staketet och jag orkade inte med henne. Hon bara  stretade och slet och var helt fixerad vid ledartackan som vände upp stampade då och då. Så jag klippte navelsträngen och släppte henne, må det bära eller brista. Som jag trodde var hon inte riktigt lika kaxig utan mig i snöret. Det blev några smakbitar på fårbajset medan hon  funderade över den nya situationen. Sex månader gammal, i en liten fålla med åtta bestämda får... utan ngn matte intill som stöd. Hmmmm... Jag lockade lite på henne och genast var hon igång. Hon cirklade flocken så galant, inga problem med att ta sig mellan får och staket, jag backade undan och hon flyttade fåren mot mig, gång på gång. En sådan unge!  Jag vände och hon vände.  Precis så här var Asta när hon var valp! Tänk om barnbarn Doris blir lika bra!!! Doris kom t o m på inkallning , men jag var inte dum nog att försöka med det i början, finns ju ingen anledning att uppmuntra olydnad.
Vilken härlig träning det blev!
 
Jag har funderat lite på föreningar. Då och då tar jag Time Out från föreningsverksamhet, jag orkar inte med alla viljor och intriger. Nu känns det som om det börjar bli dags igen, nästa år får nog några föreningar söka upp ngn ersättare i sina styrelser som kan engagera sig mera. Jag vill hålla på med mina hundar i stället.
 
Lördag 4 juni
Simon har blivit pappa igen, vi önskar ett hjärtligt Lycka Till åt uppfödarna, Kennel Hazelgrove.
 
Idag har vi haft angenämt besök av ett gäng hundar med mattar. Det blev en mycket trevlig och givande dag, jag lär mig något nytt av varje hund jag träffar.
 
Det har handlat om vallning och flera olika raser av sk kroppsvallande hundar har provat på detta. Våra unga tackor är jättesnälla och lugna och fick agera försökskaniner i lilla fållan, medan "Grabbarna Grus" höll till på ridbanan. Samtliga inblandade skötte sig jättebra och jag är imponerad över hundägarnas stora intresse och engagemang. Ni är välkomna tillbaka!
 
Felix har haft till uppgift att vakta utgången samt demonstrera en del övningar och den killen är en pärla när det gäller sån't.
 
Isa och Doris har också medverkat för att visa ett eller annat och Dorran sover nu som en stock. Det är avslutning på hennes valpkurs på tisdag, tävlingar vad jag hört...hur farao ska det gå att vinna dem, vi som missat två-tre gånger? jag som ville att Doris skulle bli kursetta...OBS, jag skämtar!
 
Nu närmar sig augusti så smått. Då kommer det förhoppningsvis att hända riktigt stora och spännande saker inom vallningen, mer info kommer senare.
 
Söndag 29 maj
Eftersom vi inte kommer att ställa ut så mycket i år lär väl uppgifter om resor och shower inte redovisas så ofta här, men nu är det dags.
 
I lördags var det nationell show i Österbybruk. Där blev Svea BIR-veteran och uppfödargruppen 1a med Hp. Vi placerade oss inte i finalringen.
 
Anna visade sin "Foxy" till CK och god placering i ökk, de andra fick Excellent och CK, utom Sixten som fick nöja sig med Excellent p g av fällning. Men jag var väldigt glad att visa honom, så bra rörelser och så bra svans! Härligt, det är inte ofta man ser hanhundarna bära sina svansar så flytande fint i ringen.

Igår var det dags igen. STOKK ordnade Internationell show i Vallentuna.
Hit var det betydligt fler hundar anmälda och många bekanta och vänner var där.
Jag hade med min Asta, Svea och Blondie och Helena hade med sig Shakira från Gatefields och Silver från Sammens. På plats fanns också Astas barnbarn Jovi från sistnämnda kennel.

Förväntningarna var inte höga kan jag säga. Men det gjorde det ju ännu roligare i slutänden.
Silver blev Bästa Hanhund med CERT och CACIB, Jovi blev 2a BH med Res CERT, det ligger i släkten...

Tikarna då? Ja så här slutade tävlan om Bästa Tik:
1a, CACIB och BIR blev NOUCH, DKUCH, DKV-10 Gatefields My Goldmine som fick sitt 7e CACIB på ett år!
2a med res CACIB Gatefields Gyllene Gryning, (fullcertad)
3a och BIR-veteran Gatefields Go Ahead
4a och CERT Gatefields Sunny Girl, hennes tredje SKK cert.
Uppfödargruppen Hp och Bästa Grupp.
 
I uppsamlingsringarna var det väldigt körigt, jag fick lämna än den ena än den andra ringen för att springa till nästa förhandsgranskning och så tillbaks till den första igen... Så har det varit på alla tre utställningarna i år, men det är ett litet problem som är rätt angenämt... Veteranen Svea showade jättebra ,trots att hon borde vara otroligt trött efter gårdagens finalinsatser. Hon blev inte placerad men jag är väldigt glad över att få presentera henne inför hela domarkåren på det sättet.
 
Gruppen var fin, de placerades inte, men som sagt, härligt att få visa upp dem! Tack för hjälpen tjejer!
Asta var så himla glad över att få vara med, hon showade nästan non-stop, drog i kopplet och klev på med sina fantastiska steg. Hon fick många applåder, dels från "anhöriga" men också från stora delar av övrig publik. Asta blev utplockad att stanna kvar i Stora Ringen tillsammans med sex stycken andra raser ur grupp 1. Fantastiskt i den konkurrensen! Vi blev inte placerade bland de fyra bästa, men top-plats ändå, sååå kul!
 
Jag vill rikta ett stort tack till alla som hjälpte mig med hundar, tält, visning och allt annat. Tack!
Så helgen kan väl summeras på ett nöjsamt sätt, att delta 5 gånger i finalerna är fantastiskt bra, CERT och CACIB på olika hundar är toppen, 3 BIR-vinster och så hela Bästa Tikklassens topp 4a hundar uppfödda av Gatefields. Hurra så roligt!
 
Domaren kom och pratade efter bedömningen, han har fött upp collie för många år sedan. Han tackade för att ha fått döma sådana klassiska, riktiga collie, eleganta, ädla och välbyggda med substans. Sådana ord värmer! Han efterlyste bilder på Asta, det ska jag försöka ordna.
 
Felix barn fortsätter att göra sig gällande. I veckan som var godkändes två av Sobelgårdens uppfödningar på anlagsprov i viltspår. Heja Catrine och Bitte! Nu vill vi se första öppenklass ettan med Hp... Grattis!

Vi besökte Simons yngsta kull häromdagen. Fem jättesöta tikvalpar hos Marie Klittner-Larsson. Kul att se dem, de verkar lovande i mina ögon. Håller tummarna för bra ögonresultat.

Sixtens barn äter och växer enligt uppgift, jag hoppas de ska bli riktiga stjärnor de också. Jag vet att efterfrågan är stor på valparna, både hos Ylva och Marie och Susanns Simonkull är redan såld. Hoppas alla kommer till riktigt bra hem och att jag får träffa dem alla nån gång.
 
Onsdag 18 maj
Helgen som gått var härlig!
Astas dotter Gatefields Gyllene Gryning som ägs av Helena Bertilsson fick sitt tredje CERT, dömd av ras specialisten Tomas Rohlin. Himla trevligt!
Felix dotter "Moa" från Sobelgården gjorde sitt MH med mycket trevligt resultat. Jättekul!
 
Felix själv har varit på vallhundskurs i Torp hos Jasna. Kursledare var Shania Longyard som är mycket rutinerad och skicklig och dessutom fantastisk pedagog.
 
Vi hade så givande och så roligt, jag hade totalt glömt hur kul det faktiskt kan vara att delta i kursande!
Felix var givetvis den enda collien bland border collie och working kelpie. Men det var  ingen som tyckte att det var något märkligt med det, tvärt om så var det bara positivt.
 
Vi övade mycket och jag längtar så efter att kunna fortsätta öva här hemma.
Men... En magsjuka slog till efter hemkomsten i söndags och trots att det är onsdag idag är jag ännu inte pigg! Faktum är att jag helst skulle vilja dra täcket över huvudet och fortsätta sovandet som jag gjort de senaste dygnen.
 
Men en sak är säker, får jag chansen att vara med på ytterligare kurs hos Jasna så tvekar jag inte en sekund!
Felix behövde det här, han har växt. Jag lärde mig att hans problem med balans inte behöver vara så stort problem, han har en väldig utvecklad herdingkänsla som kan vara typisk för rasen och t o m kanske bör vara typisk om man läser gamla skrifter.
Asta verkar OK efter ormbettet, vi ska snart kolla hennes värden igen. Men det var nog bra att Felix fick vara med istället den här gången.
 
I helgen ska vi träffas  några stycken för att äta tillsammans och fira de senaste framgångarna. Det gäller att tillåta sig glädjas och njuta av varje efterlängtad framgång och aldrig ta något för givet.
Hoppas magen är i trim då.... Men det  finns ju alltid blåbärssoppa och skorpor att fira med.
 
Tisdag 10 maj
Vilken lyx att ha en ledig dag just en sådan här vacker sommarlik majdag.
Enda plågan är ormarna, förstår inte varför det är så många just här på trakten. Jag räknade överkörda huggormar på väg till fåren och på en sträcka av ca 300 meter var det FYRA stycken!
En god vän cyklade på asfaltvägen och räknade till fyra överkörda där också.
Stackars ormar ,de vill ju också leva och stackars oss som inte vågar gå med hundarna på de vanliga promenaderna.
 
Asta blev biten av en huggis förra veckan ,så hon har haft det lite tufft. Nu är hon tämligen återställd och jag hoppas att det inte blir några sviter. Hon blev snabbt omhändertagen på Morgongåva vet klinik med bl a dropp för att spä ut giftet. Det är nog det viktigaste av allt.
Jag undrar varför alla huggormar måste samlas just här?
 
En fantastisk trevlig nyhet (som jag nästan inte vågar berätta för att det är så himla kul) är att Sixten har blivit pappa till en kull på fyra valpar. De är nu några dygn och jag hoppas att de fortsätter må så bra som de mår nu enligt uppgift från matte. Det är kul att även mamman är KORAD, precis som pappa och farfar....dessutom mycket utställnigsmeriterad släkt. Håller tummarna för ett gäng bra valpar!
 
Simons barn i årets första kull är snart flyttfärdiga hos kennel Runnerways och hans andra kull, som bor hos Kennel Bluching är snart fyra veckor och har börjat busa och leka..  Åhh så underbart! Hoppas att vi kommer iväg och får se dem, kanske nästa helg? Den här helgen ska jag vara med på kurs i vallning så då finns det inte tid till någon resa.
 
Vallhundskursen blir inte riktigt som det var tänkt, Asta kan ju inte vara med p g av ormbettet. Hon måste vila ett tag till. Så det blir väl Felix eller Sixten el Blondie som får rycka in i stället. Ibland (alltid) är det tur att det finns några hundar att välja på.
 
Har anmält till två utställningar. Det känns liksom snopet att höra om alla roliga utställningar som är här och var och inte vara med...
Men vi har inte så många att åka med, Sixten har tappat pälsen i kragen, Blondie ska fälla, Svea åker bara med om vi åker m ngn annan, hon är ju veteran och fullcertad, Asta ska ha ett CACIB till men är inte i päls, Isa fäller och Felix... ja han skulle ju gå att visa, ibland glöms han bort i utställningssammanhang den pojken. Han kan ju få ett CERT till, sedan är han klar. 
 
Ännu en suveränt rolig nyhet:
Fanfarer och jubel:
Gatefields Gyllene Månstråle, Astas dotter, kullsyster med Felix och mamma till vår Doris, har nu meriterna för sitt INTERNATIONELLA CHAMPIONAT!!!!! Hurra! Hurra! Hurra! Jag är så glad och tacksam över Kennel Sammens som matchat Månstråle så bra! Ett STORT TACK till er och GRATTIS!!!
 
Så utmaningen som jag gav till valpköpare för ngn månad sedan är antagen och avklarad av kära Månstråle med familj. Hon har förtjänat titeln C.I.B. Hoppas nu att några fler av er valpköpare känner er manade att komma "sättandes" med en titel. Gren? Precis vad ni vill, bara ni och hunden har roligt och trivs. Heja på!
 
Söndag 24 april
Det blir inte av att skriva så ofta numera, ska försöka ordna bättring på den punkten.
Det finns ju mängder att berätta.
 
Instruktörskursen i början av april var både givande och bra, jag är verkligen glad att jag åkte dit och var med. Visst, det går åt mycket tid och mycket pengar, det är inte gratis direkt.... Många (alla andra)deltagare har rasklubbar som betalar deras utbildning, tänk så fint det måste kännas.
Hur som helst, en bra helg.
 
Förra helgen var det den årliga utställningen i Västerås, Rocklunda.
Jag hade anmält Sixten, Blondie, Filippa och Svea dit. När alla ska göras i ordning dagarna före showtime är det tufft... jobbigt för kroppen, ont om tid och mycket som ska göras. Jag var inte helt nöjd med hur hundarna såg ut,  men inget att göra när orken och tiden tryter. Husse kunde inte följa med så jag väntade mig ett hårt jobb med att ta in 4 hundar och all utrustning som krävs, släpandes i ca 1 km från parkerade bilen till rätt ring i rätt hall....
 
Som tur var träffade jag bekanta redan vid bilen och jag hade god hjälp av Gun att ta in hundar och prylar.
Det fanns gott om plats inne i hallen att rada upp burar, väskor och hundar, bättre än det brukar vara.
Kul att träffa en massa bekanta människor och väldigt roligt att få ansikten på en del FB-vänner. På det hela taget en mycket trevlig utställning.
 
Sixten fick excellent och blev 2:a placerad i ökl, inget CK dock. Det var bara en hane som fick det, ur veteranklass.

Tikarna, ja där fanns en snygg blå juniortik som vann sin klass bland 10 st och fick CK. Jag tippade henne som dagens vinnare.

I öppen klass deltog bl a Blondie, Filippa och Shakira/ Helena. Så blev också placeringen, inte  nog med det, Astas dotterdotter Savannah blev 4a!!!! Hurra så roligt!

Svea vann veteranklassen med CK så när det var dags för bästa tik var det de tre första ur ökl och veteranen som möttes.
Blondie vann, Filippa tvåa, Shakira trea och Svea fyra, storslam!
Blondie fick certet och blev BIR.
Årets utställningsdebut gick över förväntan måste jag säga.
BIR vuxen ,BIR-veteran och Bästa Uppfödargrupp (givetvis Hp) ett härligt resultat.
Jag är så glad!
 
I dag debuterade jag i Rallylydnad. Ännu så länge är det inoff, men 1 juli blir det officiella resultat och det är  nog bäst att ha testat inoff först...
Med var Felix, Asta o Svea. Egentligen skulle Isa varit med men hon for omkring som ett yrväder och blev lite halt precis innan vi skulle åka, så kan det gå.

Vi hade sällskap av Lord och Sandra o Isabelle o Stoja, det kändes bra.
Banan var inomhus, det var svalt och lite mörkt och stor kontrast mot det strålande solskenet utomhus.
Felix var först av mina, han var glad och följsam och lydig men lite trög. Inga direkta missar kändes det som. Svea hade en riktigt annorlunda dag, hon gjorde allt bra utom sittandet... ska kolla upp henne så hon inte har ont.
 
Asta hade en toppendag, "alla tittar på mig" och var mycket glad och någorlunda lydig. Hon gjorde några extra svängar här o var och tog lite egna initiativ, men var mycket alert och glad.
När det var prisutdelning blev jag jätteförvånad över att det var så bra resultat, Felix var 4a och Asta femma!!! 87 respektive 84 poäng, jättekul!
Så nu får vi allvarligt överväga att anmäla "på riktigt" till sommaren.
 
Torsdag 7 april
Att ha hundar är ju trevligt och mysigt på alla sätt.
Att ha en j-la massa björkved att såga upp, på två gårdar, är inte lika mysigt. Visst skulle det kunna vara riktigt trevligt att såga i lugn och ro medan hundarna lekte på avstånd, säkra från skaderisk av såg eller klyv...
Nu är det inte så det går till här.
 
I vedboden brukar någon hund lägga sig o sova bland vedklabbar som kastas in, medan några klättrar livsfarligt omkring på timmerhögen. Under tiden släpar nån annan omkring uppsågade bitar, en annan biter i byxbenen och vill ha uppmärksamhet och någon jagar omkring och leker med någon annan, i full galopp med glada hopp och skutt, ibland i vedboden, ibland vid sågbocken och ibland på någon annan plats, du vet aldrig när de dyker upp i närheten. Själv balanserar jag omkring med motorsågen i högsta hugg och försöker få arbetet gjort.
Det går ju bara inte!
 
Jag måste hindra de värsta marodörerna från att vara med ute när det pågår arbete med veden.
Vad jag bara inte kan fatta är hur renrasiga, utställningsmeriterade vackra collie kan få för sig att vara totalt orädda för alla höga ljud från maskiner, alla smällar och dunsar, alla vedklabbar som slängs omkring....;))
Ja så skriver jag för jag läste på på annan plats hur hemskt dåliga renrasiga hundar är och hur dåliga mentalt de också är.... Ja det verkar ju väldigt erfaret och kunnigt tänkt....
 
Ja visst kan de/våra hundar alltså vara lite jobbiga i sin glädje och framfusighet, men det är ju det som är livet för en hund! Jag vill ha glada, lyckliga hundar, därför har jag rastypiska collie. Enkelt.
 
Inte nog med det.
Jag måste berätta att i tävlan om ÅRETS COLLIE, ett vandringspris skänkt av Kennel Steadlyn 1984, blev resultatet följande:
vinnare KORAD SEUCH, NOUCH, Steadwyn Showmanship kallas i vardagslag Simon och tvåan, slagen med ett enda futtigt poäng,
NOUCH, DKUCH, DKV-10 Gatefields My Goldmine kallas Asta..... Snacka om storslam!!!!
Simon och Asta var i särklass.
 
Jag sökte inte SCKs pris för framgångsrikaste utställningscollie, men där hade vinnaren 70-80 poäng. Simon o Asta hade båda över 230 poäng!!!!
 
Det har varit reportage om Asta i Upplands Nyheter, dessvärre har jag ännu inte läst artikeln. Men jag väntar att få tidningen skickad till mig endera dagen.
 
I helgen ska jag på kurs. Andra omgången i kelpieklubbens instruktörsutbildning för kroppsvallande hundar. Jag ser inte fram mot det direkt, hade behövt varit hemma och jobba med veden, men jag ska genomföra den här kursen också, sedan vet jag inte om jag fortsätter med den utbildningen. Men jag hoppas att helgen ska vara givande och intressant.
 
Jag är så glad över att kunna träna vallning hos Jasna.
I veckan var jag där med Felix och Doris(!!) och den lilla dorran visade stort intresse. Jättekul!
Förhoppningsvis kommer vi att kunna ha inoff tävling hos Jasna under året, enl AKCs regler. Då tycker jag att ni ska hålla er framme!!

I mitten på maj ska jag på kurs, det är Shania Longyard som är intruktör då. Det ser jag verkligen fram mot!
Det är Jasna som arrangerar kursen, så det blir några border collie och så Felix eller Asta.
 
Torsdag 31 mars
Det har kommit ytterligare ett lamm idag. En pojke, stor och svart.
 
I helgen fick jag ett mail från SCKs prisansvariga. Hon berättade att min hund vunnit tävlan om framgångsrikaste utställningscollie 2010. Det skilde ett poäng till 2an ,så det var tufft i toppen.
Jag berättade för Palle när han kom hem
- Asta vann inte priset för bästa utställningscollie.
-Va? hon som vunnit så mycket?
-Nä hon blev bara tvåa.... slagen med ett poäng....
Palle såg lite moloken ut.
....av Simon, fortsatte jag.
Vi gapskrattade båda två!
 
Asta har vunnit mer än Simon egentligen, men då jag inte varit medlem i SCK hela förra året så utgick jag från att jag inte kunde söka med resultat från "icke-medlemstiden" Så det blev Simon som erhöll ETT poäng mer än Asta... Så himla roligt att ha de TVÅ Främsta 2010!!!
Vi är så stolta och glada över det hela familjen.
 
Nu finns det ju lite att bita i under 2011 för att komma i närheten av förra årets framgångar. Men jag planerar inte att försöka matcha någon speciellt mycket alls i år. Var sak har sin tid och jag tror att Palle kanske behöver satsa på sitt racande i sommar.

Men om någon annan "Gatefieldare" tar upp handsken och meriterar på ett eller annat sätt, ja då.... då blir det tjo och tjim!
Heja på!
 
Torsdag 10 mars
Vårdag med regn och snö och sol, sånt tär på den gamla snön.
 
Jag tittade just på Felix och Blondie utanför stallet idag. De var upptagna med att leta rådjursbajs vid storbalen. Då rasade ett stort sjok med blötsnö från taket med ett brakande och landade tungt intill dem. Felix tittade upp och fortsatte sedan oberört med sitt. Blondie tittade upp, gick fram och nosade på snön och återgick sedan till sitt bajsletande/ätande. Hon är väl för nyfiken den tjejen!
 
Det är så härligt att ha hundar av en ras som är precis som jag vill ha: Snälla, vänliga, glada, busiga, nyfikna, aktiva med förmåga att koppla av, orädda och självsäkra....Hurra för collie!
 
Det är fantastiskt roligt att studera hundarna i deras vardag och se hur de kommunicerar, hur de leker, hur de har glädje av livet. Såg på Sixten idag under långpromenaden. Jag stannade vid en stor sten, nära tre meter hög med is som frusit utefter sidorna. Det var vackert att se den tjocka isskorpan som följde konturerna av bumlingen. Sixten blev nyfiken och galopperade upp på stenen, ända upp  på toppen där han stolt blickade ner på oss andra. Svea var inte sen att följa hans idé, hon kämpade sig upp på stenen och trängdes med Sixten. Blandade känslor att se dem, roligt att de ville upp på stenen och jättefarligt i denna halka som var. Just som Isa beslöt sig för att kolla utsikten tillsammans med de första två kände jag att det fick vara nog och gick därifrån. När jag sneglade bakåt såg jag hur Sixten kastade sig rakt ut från stenens topp i ett jättehopp (undrar hur han tänker den grabben) medan Svea valde en hasande promenad utför "stupet". I ett par jättegaloppsteg var Sixten ifatt mig medan Svea travade efter på sitt betydligt värdigare sätt. Filippa hade lämnat sällskapet för en egen utflykt i doftvärlden och Simon valde att stanna hos mig och kolla efter "lillasyster". Isa bestämde sig för att hänga på oss och lämna tanken på bergsbestigning för stunden. Som en ruta i en Lucky Luke bok, där händer alltid hur mycket som helst i bakgrunden.
 
Varje dag är fylld av underbara ögonblick med hundarna. Inte bara ögonblick, hela dagarna är fyllda av glädje över dem. Givetvis även sorg och oro ibland när något går på tok.

På lördag är det årsmöte hos IKV i Uppsala.
I april är det en fortsättningskurs på vallinstruktörskursen som kelpieklubben ordnar. Det handlar då framför allt om djurskydd och djurhantering. Det kan aldrig bli för mycket kunskap i det ämnet! Jag har anmält mig och blivit antagen så det ska förhoppningsvis bli en intressant helg.
I april är det utställning i Västerås som det brukar vara. Jag har inte anmält någon dit ännu, men jag kanske kommer att göra det.
 
Måndag 7 mars
Åhh, denna mailström som drar fram över dataskärmen...
Det är årsmöten, konferenser, föreläsningar, MH-möten, styrelsemöten...
Varje gång det kör ihop sig så här så undrar jag varför jag inte hållit mitt löfte till att bestämt säga NEJ till alla styrelseuppdrag?
Bullar att baka, tider att passa, handlingar att ta del av och en massa planering. Långa möten, sena kvällar, telefonsamtal i timmar....
Det viktigaste är att jag hinner engagera mig i hundarna så mycket som jag brukar göra. Samtidigt kan jag ju inte begära att andra ska göra i "mina" föreningar det som jag kan göra, nå't kan man alltid bidra med.
Heby BK har varit och tittat på en eventuell ny klubbstuga och det känns positivt att börja med något nytt och upplyftande som kan engagera alla medlemmar.
 
Förra veckan var jag på en mycket bra föreläsning i Västerås.
Veterinär Liss-Marie från Strömsholms DS föreläste i ämnet parning-dräktighet-valpning. Jag har åhört liknande föreläsningar tidigare av just Liss-Marie och beundrar hennes kunnande och hennes framtoning. Det finns alltid något nytt att lära sig.
Det blir en liknande föreläsning på Strömsholm i maj, jag rekommenderar er att gå och lyssna om ni är intresserade.
 
På SCKs konferens i februari lyssnade jag på en veterinär som föreläste om kennelhosta och en annan föreläsare som talade om avmaskning.
Kennelhosta är alltid intressant att få veta mer om, ingen rolig sjukdom.
Förläsaren från företaget med avmaskningspreparat var lätt att lyssna till och entusiastisk. Men jag är så gammaldags att jag reagerade med förundran på den rekommenderade frekvensen avmaskning. Veterinärer här avråder på det bestämdaste till att avmaska så ofta, tänk så svårt det är att veta vad som är rätt o fel.
 
Här hemma blir det intro-kurs i agility i april/maj. Kursledare blir Malin Pettersson, SM-kvalad med sin sheltie och mycket engagerad i agility.
Mer info kommer i kunskapskanalen om  det liksom rallylydnad, handlerträning mm.
 
Onsdag 23 februari
Är det sista riktiga köldknäppen för säsongen nu? Minus 25 idag, nu kan det bara bli bättre tycker jag.
 
För  någon vecka sedan hämtade vi en länge efterlängtad Doris. Jag kommer att berätta mer om henne i framtiden, hon förtjänar verkligen uppmärksamhet. Tills dess får ni fundera på vad/vem hon är, hund, katt, tacka, marsvin? jaa, det kommer att visa sig!
 
I förra veckan var Felix, Sixten och jag till Jasna och tränade vallning inomhus. Felix ser ut att kunna närma sig mor Astas färdigheter. Sixten är positiv men har väldigt mycket kvar att lära.
 
I maj ska Felix och jag på kurs hos Jasna, instruktör då blir Shania Longyard. En hel helg ska vi träna och arbeta och suga i oss kunskap, sååå roligt! Både Shania och Jasna är goda pedagoger och otroligt kunniga så det är en ren ynnest att få vara med. Varför Felix och inte Asta? Ja det kan ju bli Asta i stället för Felix men planerna nu är att satsa lite mer på Felixgrabben. De planerna hinner ändra sig till det är dags.

I helgen var det colliekonferens i Västerås. Bl a skulle projekt mental collie redovisas.
Jag var där och lyssnade och jag gillade det jag hörde.
Tanken är ett sk "mentalindex" där man i individens index tar hänsyn till föräldrar, syskon, avkommor m fl när det gäller bl a MH men även annan fakta.
Ett MH visar till 75% miljöfaktorer. (jag visste det)
Ett MH får inte slå ut några individer eftersom en hund med "dåligt" MH kan ha ett mycket högt avelsindex medan en hund med "topp-MH" kan ha ett lågt avelsindex.
Glasklart, inget nytt för mig, det är precis det här jag talat om.
Per Arvelius sammanfattade sin föreläsning på detta sätt: 
En mental test/ beskrivning kan aldrig ersätta, däremot komplettera, kunskap och erfarenhet hos duktiga uppfödare.
 
Inget nytt direkt, men jag är glad över att ha fått bekräftat att jag och många med mig tänkt rätt hela tiden.
 
Så nu återstår det enligt styrelsen i SCK att förankra detta hos uppfödare. Det borde inte  vara så svårt, i alla fall inte hos de som hela tiden framhållit vikten av att inte stirra sig blind på MH, vi är många.
Däremot rimmar resultatet av utvärderingen illa med SCKs skrivelse till SKK med ansökan om att hundar måste ha kryss i vissa rutor på MH/MT eller delta i bruksklass för att tävla om cert på utställning. Stick i stäv med forskningen, tyvärr. Dessutom kan man undra varför SCK tror att alla certvinnare per automatik går i avel?
 
Killarna här har haft dambesök ett par gånger under året. Fick just höra att åtminstone en av dem är dräktig. Jättekul!
De flesta tjejerna är trefärgade eller blåa, det är få soblar som väntas. Men om alla goda ting är med oss så kan det kanske bli någon sobelvalp här under våren. Åh vad jag önskar! Jag har första tjing i så fall!
 
Det är efterfrågan på ytterligare rallylydnadskurs, det respekterar jag och kan berätta att det finns i planerna.
Önskemål om lydnads/brukslydnads kurs i något ridhus finns också, även där finns vissa planer på att tillmötesgå efterfrågan.
Spårkurs dröjer det länge tills vi kan ha, snön ligger så djupt att det känns väldigt avlägset med spårarbete på barmark.
Rapport är efterfrågat, men vi kan bara ta oss fram i skoterspår fn och dessutom har det helt enkelt varit för kallt att binda upp hundar i skogen.
Agility efterfrågas också, jag ska prata med Malin om en lämplig helg och lämplig plats.
 
Söndag 13 februari
Rallylydnadskurs på schemat idag, kul!
 
Innan varje kurs här är det oftast febril verksamhet med städning och uppsnyggning av hundarna, matlagning och allmänna förberedelser. Ibland orkar jag bara inte....
 
Den här gången bestämde jag mig för att spara städningen till efter kursen. Sanningen att säga så har träningen och disken gjort sitt för att minska energin, så jag tänker inte städa nu heller.
Lammgryta och räksoppa har vi kört i oss, liksom Marias goda kaka och inköpt dajmtårta, mmmmm...

Träningen då?
Vi har övat på 30 skyltar, samtliga som kan förekomma i nybörjarklass, det är den nivån vi är på. I sanningens namn är nog alla på den nivån i sommar då RL får officiell status.
Jag har haft med mig Pärlan Felix som visade sitt bästa jag och frustade av glädje över att få "kursa" igen. Märkligt att den killen är så oerhört snäll. Trots löptikar här hemma så hade han inget problem med att koncentrera sig på träningen bland sex andra hanhundar, de flesta okända för honom. Gulliga justa Felix!

Kursledare var Marketta Mokko och hon har lovat komma tillbaka så att vi får öva vidare på en hel bana. Idag övade vi några moment i taget, mycket bra.
Tack Marketta och tack alla deltagare för en härlig dag!
 
Lördag 5 februari
Förra helgen hade vi ett verkligt celebert besök här.
Sissi med familj hälsade på oss. Sissi är ur Gittans (CH, TJH G Git Gay) första kull och hon fyller fjorton nu i mars.
Det var en mycket vacker, välskött och värdig dam som gästade oss och det var en stor ära att få träffa henne. 
Sissi är nog vår mest beresta uppfödning, hon har varit i fjorton länder på resa med familjen i husbilen. Nu gjorde hon sin sista längre resa, på väg hem från fjällsemester.
Sissi är fotograferad och beryktad i många länder, speciellt Japaner brukar föreviga henne på bild. Till och med i Skottland , colliens vagga, är hon plåtad som  "The Lassie".
Jag har bett hennes familj göra en skildring av Sissis resor runt i världen, den kommer jag att sätta ut på hemsidan när den kommer.
Sissi med familj är totalt ovetande om att SCK anser rasen vara i fara som rädd och nervös och golvrädd och liknande. Hon är ett levande bevis på hur en normal collie normalt uppför sig. Hon är inte ensam, det stora flertalet collie är levande bevis på hur bra de är.
 
Igår avgjordes Upplandsmästaren i Fyris Park i Uppsala. Ett stort antal mycket välmeriterade hundar var anmälda, samtliga måste ha vunnit minst BIM på utställning i Sverige under 2010.
Hela 6 collie deltog, tre olika ägare men samtliga sex med Gatefieldsanknytning.
Betyder det att Gatefields under 2010 var överlägset framgångsrikaste colliekenneln i länet 2010?
 
Gatefields Sweet Georgia (CERT, CACIB, BIR) med matte Kerstin, Gatefields Gyllene Gryning ( två CERT och ett BIR) med matte Helena och så CHAMPION Gatefields My Goldmine, Gatefields Go Ahead, FC (Två BIR och BIS-veteran) Gatefields Gyllene Månsken (CERT o BIM) och CHAMPION Steadwyn Showmanship ägda av familjen.
 
Vi hade jättekul! God middag, många trevliga människor, snygga hundar i mängder och en kunnig, glad och trevlig Patric Ragnarsson som domare.
Välfriserade hundar, glitterspray i pälsen (och i håret på många handlers!) och en härlig feststämning med showande glada hundar.
Nej Asta vann inte, men hon kom långt. Simon hängde också med ett par omgångar och Svea blev slagen i semifinalen bland veteranerna. Felix var så glittrande lycklig över all uppmärksamhet att han frustade och skuttade av glädje med ett stort flin i hela ansiktet!
Vi hade verkligen en toppenkväll som faktiskt blev natt innan vi var hemma.
Tack tjejer (Nettan, Marita, Helena och Kerstin) för att ni var med och förgyllde kvällen med er närvaro och goda hjälp!
Vi gör väl om det nästa år?
Lördag 22 januari
Länge sedan nu...
Jul och nyår avklarade och upplevda, glädje och trivsel!
 
På julaftonen fick alla hundar paket bestående av hemgjorda kex, torkad fårlever och annat smått o gott inslaget i tidningspapper med röda snören om...
 
Jag gick upp i god tid på julaftons morgon för att göra frukost till oss alla i god tid. Griljerade skinkan från Per-Erics Livs, (mmmmm) fixade kaffe och rostade bröd, skar upp den läckra skinkan i rejäla skivor och placerade på ett juligt fat. Väckte P, dukade bordet trevligt och vände mig för att hämta skinkfatet...
Va? skar jag inte upp skinka? Joo? Eller? Jag hör min egen ynkliga röst som tyst säger
- Men var är skinkan..?
Från Asta som står vid dörren och vill ut kommer svaret i form av RAAAP. Ok, då vet jag.
Jag tycker mycket om helger för då är jag ledig, i alla fall bestämmer jag själv om jag vill jobba. Av mina två jobb leder ridlektioner i popularitet hos mig.
 
Det händer mycket, killarna har haft dambesök, en tjej här väntas ha herrbesök i dagarna. Jösses så spännande!
Lite jobbigt också när vi har både hanar och tikar i flocken, jag måste säga att grabbarna är duktiga som håller sams.
 
Projektet Mental Collie (tror jag att det heter) har börjat redovisas i en del sammanhang och döm om min förvåning när jag får veta att nu är collien så otroligt dålig mentalt att det är skrämmande! Tur att inte hundarna här vet det. 55% lär ska vara golv/trapprädda. MH-spindlarna förfärliga....
Ja men varsågoda att kolla Gatefields Kennelspindel, eller besök oss och se drivor med collie springa på golv och i trappor. Det förekommer även att Felix går baklänges uppför trappan till övervåningen, är han månne höjdrädd då? Nä, då skulle han gå baklänges nerför trappen givetvis.
De kennlar jag har kontakt med redovisar 0 golvrädda hundar. Så vad är det frågan om? Ska bli spännande att få veta mer.
 
För närvarande ligger träningen ganska lågt. Vi håller oss till sk "köksgolvsövningar", de är väldigt användbara så här års.
Jag har faktiskt två hundar som egentligen kan vara startklara i apellklass i april, men då förväntar jag min sällskap av några kamrater, kom igen tjejer!
En av mina tävlingsaspiranter går kanske bort pg av andra åtaganden, där får vi väl satsa till hösten i stället.
Rallylydnad blir officiellt i år. Vi har en kurs inplanerad 13 februari. Det finns platser kvar och jag hoppas att det ska bli ett gäng Gatefieldare som tar några RL-titlar i år. Ni kan väl inte låta mig göra allt jobb själv, eller?
Vill passa på att gratta Caro som lånat Alice ett tag.
GRATTIS till lilltjejen som föddes 21 januari, LYCKA TILL! Lilltjejen är ingen hund vill jag poängtera.
 
2010

Dagbok 2010

Onsdag 1 december
Jaha, nu är det december. Vintern kom tidigt i år, redan i november slog det till med snö och därefter (extrem) kyla.
I morse hade vi minus 23 grader kallt, under dagen har det stigit till minus 15 för att nu på kvällskvisten hamnat på ca 20 kallgrader.... Det är utlovat rejäl kyla till natten och det tror jag på.
Uuaa så jobbigt kallt!
 
Hundarna gillar ju snö och har inget emot kylan, men nu är det så kallt att det inte är nyttigt med några längre promenader. Vi har delat upp lek och rast-turerna i korta pass, ytterdörren är låst för att inte Blondie ska köra sitt vanliga hjälpsamma ut och in släppande av kamrater.
 
Jag har borstat fyra hundar så där genomnoga, det känns bra att ha det gjort. Jag hade även Sixten på bordet en stund men blev aldrig klar med honom p g av telefonsamtal och andra uppdrag som kallade. Det är så stor skillnad på att borsta tikarna i jämförelse med grabbarna. Våra pojkar är så stora känns det som när det gäller bad och borstning.
 
Bad ja, inte blir det något hundbad på länge, skulle inte drömma om all blöta ner någon hund så länge det är så här kallt.
 
Vi har ingen utställning kvar det här året och det känns bra, vi har ju varit flitiga under året som gått.
Så har det också blivit sju titlar om jag  räknat rätt och inte missat något. Det känns som om satsandet har gått hem i år.
 
Jag ska ta mig i kragen och försöka sammanfatta året som gått under "highlights" så får jag räkna efter ordentligt.
 
Nästa år önskar jag att någon av mina valpköpare lyfter handsken och sätter igång och meriterar allt vad de kan!
 
Jag vet att Månstråle är väldigt, väldigt nära en titel och hoppas så innerligt att hon når fram under 2011. Dessutom hoppas jag på att Sia ska få en jaktmerit (jag kan ju alltid få hoppas Irene, ni är så duktiga) önskar att Nisse och Fia kommer ut och meriterar sig nu när de är så himla duktiga och har så himla duktiga ägare,( jo, ni är duktiga!)
Jag hoppas att Alice ska få en titel till, det skulle sitta fint, eller hur Carolina? Det fixar ni lätt!
Shakira, Vilda och Foxy, jag tror ni lätt kan få till nå't  ni också.

Känn det som en utmaning, tänk så mycket roligt ni kan göra tillsammans med era hundar, gör det! Det gäller alla mina valpköpare, inte bara de jag råkade nämna vid namn. Ni vet att jag tänker på er alla och jag är så glad när ni hör av er.
Jag skänker en tavla på din hund om du lyckas med en titel.... En tavla per titel, tänk på det!
Nu ska jag iväg till fåren o ge mat o vatten ,sen får det vara nog för idag.
 
Fredag 12 november
Igår fattade vi beslutet att flytta fram den så efterlängtade handlerkursen och "utställningen".
Trafikkaos här och var, väntat dåligt väder och flera oroliga deltagare övertygade även de största entusiasterna.
 
Jag håller med, skulle inte stå ut med tanken på att någon på grund av det dåliga väglaget hamnar i en helt onödig olycka (alla olyckor är ju onödiga i och för sig).
 
Efter nyår, då vintern stabiliserat sig, återkommer jag med nytt datum.
 
Annars så myser jag fortfarande över Danmarks-resultaten. Ja inte bara dem, jag myser åt alla fantastiska framgångar vi haft under året, och ännu mer myser jag åt så mycket roligt vi haft! Ibland är det samma sak, men inte alltid.
 
Ska försöka sätta mig och skriva till rubriken "Highlights" så snart jag får lust och tid. Det är dags att sammanfatta året.
 
För övrigt så håller jag tummarna för att det ska födas ett par kullar med Gatefieldsanknytning i Sverige och Grannland någon gång i december.
Jag håller tummarna!
 
Måndag 8 november
Nu har vi haft en semester i Danmark, Palle, Asta Simon och jag. Vi bodde på ett hotell i Århus med utsikt över hamnen, två minuter från city-butiker och ett stort utbud av restauranger och barer. Det såg vi när vi gick en på-staden-promenad på lördagskvällen. Vi besökte ingen Lokal men kikade in genom fönstena lite  diskret....
 
Det var givetvis en  utställning som fick oss att resa söderut. Inte bara en, TVÅ shower ordnades av DKK, båda internationella. Söndagens var även Dansk Vinnarutställning.
 
Jag visade en urfälld Simon som på lördagen bara erhöll "Very Good" av domaren Diane Andersen. Ovanligt, vi är ju så bortskämda med bättre resultat.
 
Asta erhöll "Excellent" och placerades som 3a, även det en annorlunda upplevelse för året (vi är hopplöst, omöjligt bortskämda med Astas årsresultat hittills).
 
Inga vare sig sura eller ledsna miner fanns dock hos oss, vi åkte glada mot hotellet och tog härliga promenader med hundarna i det vackra höstvädret. Vi stannade efter vägen och promenerade och tittade på intressanta saker här och var, vi var ju lediga..
..
Det var verkligen semester för oss, inga tider att passa, inget bråttom med nå't, bara ta det lugnt och mysa. Helt fantastiskt trevligt!
 
På kvällen gick vi ut på staden och tittade, hundarna var givetvis med. 
Problemet vara att inte ett enda grässtrå fanns att uppbringa, vare sig i närheten av hotellet eller i någon park eller liknande. Asfalt, sten och betong var det överallt och så krossat glas. Visa av fredagens rastplatsletande gick vi så småningom ut på ett större väg för att använda en liten mittremsa med gräs som rastplats....Det uppskattade Asta, Simon har inga skrupler, han kan rasta sig överallt kan man lugnt säga.
En lugn kväll följdes av en lugn morgon.
 
Hotellets frukostbuffé var mycket bra. Allt var ekologiskt och genomtänkt, jag hade gärna ätit både frukost, lunch och middag där.
 
Parkeringen var dock ingen höjdare för mig.. eller, jo just höjdare var det nog...Man fick helt enkelt köra in bilen i en liten liten lokal (Ms Mercedes hade aldrig kommit in där, hon hade fått försmäkta på gatan, (utlämnad till Vandaler) och trycka på en knapp och vips åkte lokalen/hissen upp till högre höjder, stannade några våningar upp och släppte ut oss på ett parkeringsplan högt upp i luften. Uhh... Hissen ner till hotellet rymde ungefär en hund eller en person, vi fick åka upp och ner ett antal gånger för att få med oss packning och Huvudpersonerna Asta och Simon. Jag hade Asta sittande på mina fötter för att rymmas. Var husse gjorde av Simon under hissfärden undrar jag fortfarande.
Men för övrigt var det jättebra allting.
 
Efter en lugn start på söndagen åkte vi till Herning igen. Det kändes bra, Simon var ännu mer utan päls idag, men strunt i det, jag visste att dagens domare är mycket mycket kunnig och kan det här med hundar, så det skulle bli roligt bara att få visa dem för henne.
Simon klarade sig bra, han var tvåa i ökk med Excellent och slutade trea Bästa Hanhund efter två mycket bra hundar, jätteroligt!
 
Asta, ja hon fick excellent och vann ökk. så då följde den spännande Bästa Tik-klassen...Asta vann! Asta vann! Asta vann!

Så nu är hon inte bara Norsk Champion, Dansk Champion utan även DANSK VINNARE 2010.
Dessutom har hon fått ett antal CERT och CACIB i fyra länder under året. Det kommer ingen av våra hundar nånsin att slå!
Asta blev även BÄST I RASEN, hennes 6:e för året om jag minns rätt.
Fatta vilken lycka, ynnest och rikedom att få ha en hund som Asta en gång under ens liv.
Hon är inte bara vacker med för rasen superrörelser, klok och en duktig vallhund, hon är vänlig och social och urtrevlig. Inte nog med det, totalt skottfast, nyfiken och enligt alla rasklubbens önskemål en mycket lämplig avelstik....
 
Nu ska vi inte visa Asta mer i år. Det får bli lite vallningsträning i stället. Om lyckan står oss bi ska vi satsa på att jaga ett sjätte eller sjunde CACIB (minns inte hur många hon har nu?) någon gång kommande sommar för att få det INTERNATIONELLA CHAMPIONATET klart. Den som lever får se, men jag vet att Asta verkligen förtjänar sin internationella titel.
 
Simon också, han är ett CACIB från den titeln han också.
Men nu är säsongen över för i år, vi får se  hur det blir nästa år. Husse vill satsa på Sixten, det låter som en bra ide'.....
 
Måndag 25 oktober
Igår kom vi hem efter ett besök i Finland.
Vi startade resan redan i fredags morse, tidigt uppe och iväg eftersom färjan kallade till inställelse redan vid sex-tiden.
 
Jag skulle bara hänga tvätt och plocka undan disk och ge hundarna mat och och dammsuga för sista gången innan vi kom iväg. Så vi var inte ute i god tid direkt kan jag avslöja....
Palle är en van förare och reser till Stockholm i stort sett varje vardag så han förde oss lugnt men snabbt och absolut säkert genom snöstorm och ishalka till Silja-terminalen. Det var skönt att inte jag körde, då hade vi missat färjan med hästlängder.
 
Vi hade en bra hytt med fönsterutsikt men inledde resan med att sova en stund, oberörda av skärgårdsvyerna.
 
Det är märkligt att de flesta resenärer på en liknande färja reser utan annat mål än att äta och dricka gott/mycket och handla dyrt i Tax-free.
 
Jag tänkte köpa choklad, men det var dyrare än hemma i Heby så det blev inget.
Vi åt och strosade lite i affärer och sov en stund igen, mycket avkopplande.
 
Väl framme i Finland rastade vi hundarna ordentligt, köpte vi en karta och styrde kosan norrut mot Seinäjoki. Otroligt så många fartkameror det finns i Finland, en del blinkar  när man kör förbi dem också!
Framåt ett på natten beslöt vi oss för att vila en stund vid en nattöppen mack. Vi rastade hundarna ordentligt igen och så sov vi en stund i bilen. Jag vaknade av traktorljud och såg inget ut alls genom fönsterna. Snöstormen hade kommit ifatt oss igen och hela bilen var nedisad och full av snö. Traktorn plogade omkring oss, det var bäst att flytta bilen, pyssla med hundarna, äta frukost och resa vidare.

Vi hade inte långt kvar till Seinäjoki Aarena där showen hölls. Antalet anmälda hundar var högre än vad det brukar vara här, varje domare hade över åttio hundar i sina ringar. Hallen var inte jättestor men jag märkte inte av någon trängsel och allt flöt på fint och smidigt.
 
Simon var jag lite orolig för. Natten innan avresan vaknade vi av att det skramlade i grinden in till sovrummet och så hoppade två hundar upp i sängen. Det var Simon och Felix och jag undrade vad farao det tagit åt dem. Jag gick upp och märkte att brandlarmet väsnades en trappa ner. De andra hundarna vilade lugnt men Simon och Felix var mycket noga med att se till att jag kollade vad som lät.
 
Jag hittade ingen brand, ingen röklukt eller liknande så jag plockade ur batteriet i varnaren och somnade om. Det visade sig senare att Simon gjorde sig lite illa när han hoppade över grinden. En liten hälta på högerbak dök upp ibland och var helt borta ibland.
 
Simon visade sig lite stelt i ringen så jag tog det väldigt lugnt med honom. Ingen direkt hälta, men lite loja rörelser så han kände nog av smällen han fått. Han blev 2a i sin klass med excellent, ett fint resultat med tanke på att vi bara lufsade omkring och inte alls visade hans strålande rörelser.
 
Asta var anmäld i championklass tillsammans med två andra tikar. En av dem var en dotter till Anton! En snygg tik av rätt modell, jag hann tyvärr inte prata med vare sig henne eller hennes matte.
Asta fick excellent och vann klassen. I Bästa Tik-klass var konkurrensen hård, allra hårdast från Marja-Liisa (Golden Mist) och hennes en Wicanitik från öppen klass.
 
Domaren Eva Eriksson berättade att just ettan och tvåan var av absolut värlsdklass och lite svåra att placera... men Asta vann!
CERT (hennes tionde tror jag) CACIB (Astas femte för året) och BIR (måste kolla hur många sådana hon har, minns inte) var resultatet.
 
Vi var så glada! Det här betyder att Asta bara behöver ha ett CACIB till i vilket land som helst tidigast i juni nästa år så är hon klar för sitt Internationella Championat.
Framgångarna slutade inte där.
I gruppfinalen blev Asta utplockad bland de som ansågs allra bäst. Hon placerades på TREDJE plats i GRUPPEN!!!
Hennes tredje grupplacering i år, hon har verkligen lyckats vår älskade Asta!
 
Tisdag 19 oktober
Nu är det riktig höstkänsla här, regnar och blåser och hundarna vill helst kura inomhus precis som vi andra.
 
Helgen som gått var trevlig och givande. Vi hade besök av några unga collie, de flesta avkommor till Felix. De kom med hussar och mattar för att titta närmare på fåren bl a.
Det var trevligt att se att hela gänget var mycket intresserade av de fyrbenta ulliga sakerna och alla verkade ha lovande vallanlag. Felix själv var inte speciellt intresserad i den åldern ( sju månader) om jag minns rätt, men han är ju numera väldigt duktig. Han fick visa sig på styva linan inför sina barn genom att demonstrera hur han samlade fåren och flyttade dem med mig samt några höger-vänsterövningar.
Tänk så trevligt det är att ha god kontakt med andra uppfödare, så givande!
 
Söndagen ägnade jag till stora delar på Heby Bk som MH-figurant. Det är ofta roligt och givande och alltid lär man sig något nytt.
Den här gången fick jag tips av beskrivaren att studera hundförarnas beteende och dess påverkan på hundarna, liksom testledarens påverkan . Tänk så mycket vi påverkar hundarna bara genom att "titta fel" och vara för försiktiga i pratet vid t ex en del moments nyfikenhetsdel.
 
Säg som de  flesta: NEJ då, det är INTE farligt, kom och titta på det otäcka skramlet....titta samtidigt på hunden och säg även med kroppsspråket : Nej jag vågar inte heller titta på det här NEJ, INTE som är här... hur stor är chansen att din hund springer fram till skramlet och kollar när inte ens du vågar? Vi gör så mycket som påverkar negativt bara genom att vara nervösa och inte lyssna på testledaren.
 
Varför är vi nervösa? Ja har du en icke SBK-hund så behöver du bara genomföra MH om du vill tävla i bruksprov och eftersom det är en beskrivning kan man inte bli godkänd eller underkänd så det är knappast något att vara nervös för. Mera en kul dag i skogen.
 
Har du en hund av SBK-ras måste den genomföra MH för att få registreringsbara avkommor om den ska användas i avel. De flesta vet att det är en beskrivning som inte borde vara värdeladdad men blir ändå ofta nervösa och vill göra publik och funktionärer till lags med vad man tror är bra reaktioner.... Dessutom finns det ett fåtal rasklubbar som lägger stor vikt vid MH då de tror att utläsbar arvbarhet är stor (vilket forskare och de flesta andra vet att den inte är) och vill gradera individens lämplighet efter kryss i MH-protokoll, snacka om att det gör hundägarna nervösa och stressade....frustrerade dessutom, eftersom det inte stämmer med verkligheten.
 
Som man kan läsa i Hundsport Special i senaste numret så vill man utveckla ett nytt MH för att så småningom få fram något som kan visa på större arvbarhet. Just av den anledningen att nuvarande MH resultat visar otillräcklig, dvs litet till mycket liten, arvbarhet. Det visste jag redan, har ju haft en av dem som jobbar med just nya Mh här som kursledare alldeles nyligen, vår populära Siwan.
 
Ska bli intressant att följa utvecklingen av det nya MH, det är ingen lätt match för de inblandade att hitta rätt metoder och moment.
 
Se även Hundsport och Anders Hallgrens artikel om MT, gissar att det riktar sig även till nuvarande MH också.
 
För övrigt så hoppas vi komma iväg på en helgtripp österut snart. Håll alla tänkbara tummar för oss, snälla!
Nästa vecka ska vi till Strömsholm och vuxenlysa ögonen på några i gänget.
Undrar när det är dags att åka med en kull valpar för ögonlysning? Det var så länge sedan nu, Sixten o Blondie o co blev ju två år i augusti.  
 
Måndag 27 september
Kursen fortsatte i söndags.
Vi lade på lördagen mycket vikt på rätt belöning, alltså på rätt ställe, på rätt sätt och vid rätt tillfälle. Det ät något som alla har med sig vidare  från kursen, även om man skulle glömma allt annat.

Nu var det fler moment att öva, bl a inkallning, framförgående och apportering. Vi fick dela upp momenten i små delar och träna det vi ville förbättra. T ex inget tugg på apporten, då gör man så här med den här hunden och många andra, långsam tillbaka in med apporten, då gör man förslagsvis så här, vill inte hålla kvar apporten, osv osv.....Det fungerade utmärkt!
 
Vår kroppshållning, placering mm fick vi verkligen jobba med också.
De som hade problem med utfall mot andra hundar fick även öva hundmöten, mycket effektivt!
De som ville fick hjälp med krypet eller hoppet och de som hade extra besvärligt med någon annan bit fick hjälp med det. Sedan hann vi tyvärr inte mer.
 
Det är så oerhört viktigt att disponera och utnyttja tiden så väl som möjligt under en sådan här kurs. Därför inledde Siwan med att berätta för oss att vi lämnar allt prat om "han gör så här därför att....", ja ni vet hur det brukar låta. Vi jobbar med det vi ser och upplever här och nu, utan att lägga någon värdering i det, då kommer vi längst.
Visst är det så! 
 
Hela tiden fick vi komma med förslag och idéer hur man kanske skulle lösa problem eller träna annorlunda, alla var vi så gott som ständigt aktiva och uppmärksamma.
 
Jag var så glad över att få bekräftat att jag redan hittat bästa sättet att jobba in just Felix apportering och ännu gladare över att nu känna till hur jag ska gå vidare i olika  
delmoment.
 
Hur som helst har allt roligt ett slut, så även vår kurs. Vi hade en utvärdering och avslut, men det var som att ingen ville sluta, ingen ville riktigt ge sig iväg, vi hade nog kunnat sitta väldigt länge och bara eftersnackat och ventilerat.
 
Våra hemmahundar som inte kursat var ganska åsidosatta så jag tog med mig ett gäng och gick och tränade lite vallningsarbete med dem. 
En mycket givande helg med många lärdomar och mycket utveckling, det känns verkligen bra.
 
Lördag 25 september
En riktigt suverän träningsdag är nu avslutad. Den har varit så bra!
Tänk vilken otrolig lyx att få en av våra främsta hundutbildare hem till gårdsplanen, kunna bjuda in vänner och låta alla ta del av Siwans fantastiska förmåga att pedagogiskt och kunnigt och samtidigt mycket ödmjukt  hjälpa oss alla utvecklas som hundtränare själva.
Helt suveränt!

Anledningen till att Siw kommer just hit?
Tja, själv säger hon att anledningen är denna:
Jag har aldrig träffat så trevliga collie som hos dig, jag kommer gärna och hjälper er med dessa härliga hundar.
Joo, det smakar fint.....

Jag hade med mig Felix på kursen och min förhoppning var bl a att kunna lära mig hur att få hunden att så där snitsigt korsa bakbenen a la framdelsvändning och komma in rätt vid sidan, att förbättra svängarna mm. Det gick lysande!

Vi fick träna en i taget med övriga som publik för att alla skulle lära sig så mycket som möjligt.
Innan den praktiska träningen började hade vi ett par timmars teori. Det var väldigt inspirerande och lärorikt så alla var ivriga att få träna praktiskt.
Vi fick även alla moment i lägre klass visade av Siw och hennes Elvira.

Efter lunchen tränade vi flitigt, det var en härlig stämning och glatt humör hos alla. Vi tog en paus för fika och så tränade vi igen. Det gick mycket bättre när hundarna och vi fått smälta vad vi lärt oss en stund, pausen kändes viktig.
 
Det var trötta och nöjda deltagare som tog plats vid kaffebordet på kvällen för en sammanfattning av dagen.
Några for hem och några stannade kvar på en trevlig middag med mycket hundprat.

Vi pratade en del om bl a MH, eftersom Siw jobbar med "bas-Mh" (som det inte heter, men just nu minns jag inte förkortningen) tillsammans med bl a Kurt Blixt.
Siwan berättade att en av vitsen med MH är att få urval, att få fram skillnad hos individerna. Om jag vill ha min hund till en speciell verksamhet så vill jag kanske ha speciella egenskaper på just den hunden. Om alla är lika finns det ingen att välja på.
 
Det nya sk "bas-MH" har kommit till bl a för att det MH vi använder idag visar alldeles för liten arvbarhet.....
Jag tänker på en rasklubb nära mig och deras förbudstankar..... de förbudsförslagen imponerar inte på mig och inte på många andra heller.

Vi pratade också om skillnaden på träning av hundar till praktisk verksamhet i jämförelse med "cirkuskonster" till tävlingsträning.
Ja, så var en mycket lärorik dag över.....
Nya tag  imorgon!
 
Torsdag 16 september Jäpp, nu är Simon CHAMPION! Hurra! Hurra! Hurra! Han leve! (I många år får vi hoppas)

Det här året har innehållit en mängd titlar och jag vet inte vad jag är mest glad över. Återkommer om det. Vid SCKs utställning i Alundatrakten i helgen lyckades Simon med bedriften att vinna sitt "lilla" cert för domaren och rasspecialisten Johnny Andersson. Jag respekterar verkligen de få specialister vi har på rasen i landet och är helt enkelt "skitglad" över att ha ställt ut för två av dessa under året och VUNNIT!

Simon hade en svår dag då höglöpande Svea, hans älsklingsflicka, var med och ställdes ut. Jag kan villigt erkänna att jag hade det lite besvärligt jag också. Det är svårt att visa en hund som så totalt struntar i allt utom tikar! Trots detta lyckades alltså Simon visa sina goda rörelser och sin fantastiska anatomi såväl som sin goda mentalitet och bli Bästa Hanhund med CERT och därmed championat. Både Svenskt o Norskt sådant. Han blev BIM, slagen av den BIS-vinnande urläckra juniortiken.

Asta blev 2a BT från championklassen,

Svea reserv BT, BIR-veteran och BIS-VETERAN för andra gången på två försök!!!

Blondie var 2a i ökk med CK. Jättebra!

Helena hade anmält Shakira som fick CK och blev 3e i ökk (hoppas jag minns rätt nu!) Shakira var given i vår uppfödargrupp. Tack för det Helena! Tack till Marita och Charina som hjälpte oss visa, er hjälp är värd rosor! Det var två uppfödargrupper med, Gatefields vann. Domaren hade öppen kritik och bad publiken komma för att titta på en uppfödargrupp av sådan kvalitet att om fler födde upp sådana hundar vore collierasen räddad.. typ... minns inte ordagrant. Jag är jätteglad över uppmärksamheten gruppen fick av domaren. En super-kritik där tyvärr nå't ord missats av ringsekreteraren (lätt gjort efter en arbetsam dag, jag vet hur det är) men det framgår ändå mycket tydligt vad domaren tyckte. Så vi fick alltså BIS -grupp! 

Trötta och nöjda och i förfärligt behov av en toalett (ni som var där vet vad jag menar, själv vågade jag aldrig prova) styrde vi Ms Mercedes hemåt. I sällskap hade vi BIS-vinnande valp med uppfödare och ägare, Joeline från Rudängen tillsammans med Champion Ruby och matte Malena och husse Peter. Vi festade lite med paj och kakor innan team Rudängen fortsatte hemåt mot Värmland. Såå roligt att kunna sitta och prata och skratta en stund tillsammans i någorlunda lugn och ro. Vi hade ju onekligen all anledning att fira allesammans.

När hundarna här hemma var ordentligt rastade och "matade" for husse och jag iväg på fest och vidare firande hos goda vänner. Sådana här tillfällen måste firas, det är inte varje dag man får en champion. Simon var lovad att få välja en egen meny på Mac Donalds (ha-ha) men vi avstod det försöket eftersom herrn inte ville äta alls, han bara trånade efter Svea den stackars pojken.

Nu väntar lite kurser, några små tävlingar och möjligen någon resa utomlands för utställnnig. Men det är ganska lugnt. Folk frågar mig ibland hur jag orkar hålla på så mycket med hundarna. Svaret är enkelt. Det är det roligaste jag vet. Jag älskar hundarna, är stolt över dem och vill dem allt gott. Dessutom läser jag aldrig collieovännersbloggen eller Forumet så jag tror (läs vet) fortfarande att collierasen är vacker, trevlig,duktig och mycket användbar. Jag låter ingen tuta i mig något annat, så jag kan tillåta mig att ha fantastiskt roligt och trivsamt tillsammans med mina hundar. Jippie!
 
Lördag 4 september
En del dagar är ännu mer speciella än andra. Tack vare våra fantastiska hundar får vi i vår familj uppleva så mycket trevligt och roligt, göra spännande och intressanta saker, träffa en mängd olika människor osv. Ja i ärlighetens namn gör vi ju roliga och trevliga och intressanta saker och träffar olika människor även utan hundarna, men det har ju inget med just den här dagboken att göra.
 
Idag packade vi in hela människoflocken och tre hundar i Ms Mercedes med siktet inställt på Östhammar. Sixten, Simon och Flippa var med som hundrepresentanter.
Jag är en ganska livlig och aktiv person normalt, men idag satt jag i ett hörn i bilen, tyst och inåtvänd. Jag var nervös, det är inte så vanligt.
Tankarna for omkring i huvudet, vilken himla onödig resa vi var ute på, varför utsätta sig för något som man inte kan påverka utgången av...?
 
Nåja, vi kom fram till Östhammars BK i god tid, träffade några människor att prata med, rastade hundarna och slappade lite.

Så var det dags:

Mentaltest.
Jag VET att våra hundar är oerhört svårskrämda och trygga. Men hjälper det på ett MT? och räcker det till att få nog med poäng för GK?
 
Flippa var först ut. Hon hade ingen bra dag. Började med att glatt hälsa på alla och svansviftande möta "långväga figgen" men sen tog hon en paus. Att leka med den äckliga kampstocken föll inte damen på läppen den här dagen, hon gav fullständigt 17 i den. Nu slutade hon ju löpa för bara ungefär en vecka sedan, så hormonerna gjorde henne inte på bästa humör precis.

Jaga hare, blaha, undersöka harbo, blaha blaha...

Leta efter matte bland halvfigurer, ja det var OK.  Social lek, jösses vilken pinsam människa, men jag får väl gå dit och morsa i alla fall för artighetens skull...Dumpe, ha, dej såg jag på MH, du ser lika ut idag, åldras du inte?

Skrammel, intressant, hur har ni gjort det här? Kälken, ja glo du, men jag tänker inte flytta på mig.....

Skotten, no reaction...
Så att vi har en absolut skottfast Filippa råder ingen tvekan om. Att vi för dagen har en lite småsur tjej som inte tyckte det var speciellt kul med MT vet vi. Att vi har en lite småsur tjej som inte lät sig skrämmas vet vi också. Filippa är ju ur en kull som rasklubben önskar avelsförbud på då föräldradjuren inte gjort önskvärda Mh-resultat. Filippa visade långfingret i luften åt dessa genom att visserligen inte komma upp i 300 poäng för godkännande men ta sig igenom hela testet (ja det här är ett test och inte en beskrivning som Mh är) utan att bli skrämd av nå't och tydligt visa att med lekintresse hade hon lätt klarat gränsen för godkännande! Snyggt bruden!
 
Så var det dags för lillpojken Sixten... jag var inte ett dugg nervös längre och det var inte Sixten heller. Han lekte en hel del, han lät sig med glädje hanteras precis som Filippa, han sprang iväg efter haren men inte riktigt hela  vägen, han sprang ut o gjorde en snabbkoll på "uthållighet".. Han undrade vad farao det tog åt matte som försvann in bland en samling halvfigurer och försvann, varefter en ny halvfigur hoppade upp med ett gnisslande... han lyckades trassla sig igenom figurraden och hitta mig osv. Han lät sig inte skrämmas vare sig av Dumpe, skrammel eller kälkfiguren. Han var som väntat skottfast både under passivitet och lek.
Det kändes lovande... när Filippa fick så pass skapliga poäng utan ett enda leende så borde väl Lyckliga Sixten komma över gränsen...?
Ja visst, inga problen, god marginal, han fick 330 poäng, blev exteriörbeskriven och KORAD. Snyggt Sixten!
 
Pappa Simon då? Ja han var ett skämt. Visst lekte han lite, men han rullade sig också i det svala gräset, han lät sig hanteras hur som helst av alla, satt nästan i knä på socialtanten, hittade matte gömd bortom figurerna hur enkelt som helst och var fullständigt överlycklig! Han märkte inte skramlet, han tänkte inte speciellt mycket på Dumpe, han tänkte på det viktigaste i livet: löptikar! Hemma väntade tre tjejer..... Simon är en hund med hjärtat på rätta stället, han är glad och totalt orädd. Trots att han skämtade med oss på många sätt och gjorde de mest skrattretande saker under testet som fick mig att generat och rodnande ursäktande titta på domarna... han hade inte behövt varit så totalt oberörd av tillställningen... så visade han också vad han går för. Absolut omöjlig att skrämma what so ever och ständigt jätteglad klämde han sig över gränsen till godkänd. Exteriörbeskriven och KORAD! Jippi! Jippi! och återigen. Jippi!!!
 
Så nu sitter jag här med två KORADE killar. Inte helt fel.
Domarna talade en del med mig efteråt. De sade att mina hundar var så utan rädslor och så snabba att avreagera att det var jättebra och ovanligt. De önskade lite mer "reptilhjärna" och leklust, men å andra sidan sa de är ju collie en brittisk vallhund som inte alls avlats fram som brukshund likt tex schäfer eller malle, och inte ska bete sig som sådana heller... kunniga domare med andra ord. Jag är glad över att just de dömde mina hundar och lät mig ta del av deras kunnande.
 
Husse och jag har funderat varför hundarna är så orädda som de beskrivs och som alla upplever dem. Kanske vårt liv och leverne påverkar dem? Vi förväntar oss aldrig att någon ska bli rädd, vi tar med dem på de mest (skrämmande) annorlunda aktiviteter och vi hanterar dem tämligen naturligt. (Husse berättade att jag fått beröm av publik och funktionärer för mitt sätt att hantera hundarna, det känns STORT)

Jag tycker även att de collie jag möter på t ex utställningar är precis lika trevliga som våra egna. Det är alltså inte där de sk "dåliga " exemplaren håller till!

Vi är så tacksamma över att få dela livet med just collie. Den vackraste och klokaste av dem alla!
 
Söndag 29 augusti
Igår var det SBK-utställning på Öland och vi var där. Egentligen har vi inte så stort behov av just SBK-utställningar, det är ju oftast Internationella shower som drar, men domaren på Öland lockade till anmälningar.
Eva Eriksson, en av våra rasspecialister dömde, och erkända specialister ställer jag gärna ut mina hundar för.

Vi for iväg i fredags med nästan alla hundar med i Ms Mercedes. I Strängnäs stannade vi hos svärfar o svärmor o lämnade Göte och intog en god middag. Sedan for vi vidare och framåt 23-tiden var vi vid Saxnäs brukshundsklubb. Planerna var att träffa andra campande utställare för trevligt samkväm, men vi var ensamma.
 
Det var mörkt och trist så jag ringde till Anna och klagade vår nöd, så vi fick komma dit och låna en stuga. Så kvällen blev till natt under trevligt umgänge och hundarna kunde springa lösa och leka. Det blev inte så mycket sömn, men vi hade trevligt.
 
Upp tidigt, hemgjord medhavd pizza till frukost, packa i grejer och hundar i bilen och iväg igen. Det var bara några kilometer till utställningsplatsen så vi var snabbt på plats.
 
Det är alltid mycket att göra när man väl är framme på en utställning och om man som i det här fallet har FEM hundar att förbereda för visande och ytterligare två hanhundar med som publik och när dessutom två av tikarna börjat löpa, då är det lite körigt.
 
En suverän husse, trevliga hjälpsamma kamrater och härligt väder gjorde att allt flöt fint.
Felix var inne i ringen först av våra hundar, hann vann öppenklassen med CK! En bedrift med tanke på löptikarna i flocken att han kunde koncentrera sig på nå't annat än tjejer!
 
I Bästa Hanhundsklassen gick det likadant, Felix vann och fick sitt andra cert!
En lika oväntad som fantastisk start på dagen!
 
Sedan var det körigt! Isa och Blondie skulle in i öppenklassen båda två, Asta därefter i Championklass och sedan Svea i veteranklass. Jag borstade och fejade, Palle borstade och fejade, Yvonne borstade, Anna borstade....och jag körde med folk som vanligt.....
 
Blondie blev 3a i Ökk med CK och Isa fyra. Båda är ur päls, jag hade hoppats att Isa skulle pälsa i lite mer,  men så icke. Vann öppenklassen gjorde våra vänner Jerker och Charlotte med sin lilla fina Freja, så det var verkligen en toppendag!
 
Asta var ensam i Champioklass, hon fick CK, det var två veterantikar och där vann Svea med CK,
o så var det bästa tik....
 
Asta blev bästa tik, underbart, mor o son skulle mötas i tävlan om Bäst i Rasen, Freja blev 2a BT och fick därmed certet, Svea blev 3a eller fyra, minns inte just nu.
Härligt härligt!
 
Bir och Bim: Det var nog inte så svårt att plocka fram Asta till BIR och ge Felix BIM, jag hade gjort det samma! Asta är liksom i en klass för sig.
 
Det var tre uppfödargrupper med och där blev Gatefields grupp Bästa! Hurra igen och dubbelhurra!
 
En kort paus med pasta och köttbullar, tack Charlotte o Jerker, o så var det finaldags.
Men innan dess fick jag ett glatt budskap från Nationella SKK-utställningen på Gotland: Gatefields Gyllene Gryning, en dotter till Asta som ägs av Helena Bertilsson, hade just vunnit CERT och BIR där... vilken dag!

Finalerna på Öland:
Först uppfödargrupper, där blev vår tvåa, vann gjorde en urläcker samling av Svart Terrier. Fina priser fick vi, ut ur ringen för att snabbt in igen i tävlan om Veteran-BIS:et med Svea. Hon vann! Hon vann! Svea blev Best In Show veteran, sååå roligt! Ännu mera priser, ut med Svea och så Asta till uppsamlingen för finalernas final, tävlan med dagens alla BIR-vinnande hundar om BEST IN SHOW. Asta showade hela tiden, flöt på med sina fantastiska rörelser och jag var så stolt över att få visa henne för en sådan kunnig domare.

Utplockningen började och så återstod de fem som skulle placeras. Tre hundar placerades och så återstod en schäfer och Asta, nå'n av dem skulle bli tvåa, nå'n skulle vinna...
Den Rödvita förstaprisrosetten räcktes över till......mig!  Asta blev BEST IN SHOW!

Vilken fantastisk otrolig dag. Cert, BIR, BIM, BIR-veteran, BIR uppfödargrupp,  BIS 2:a-uppfgrupp, BIS-veteran och Best In Show!!!
 
Ett stort TACK till alla hjälpsamma, rara och trevliga människor som hjälpte och stöttade och höll tummarna.
Ett stort tack för alla ytterst användbara priser, vår resa gick jämnt ut, inte med jätteförlust som det alltid gör annars. Närmare 40 kilo bra foder är inget att fnysa åt!
 
Vi började hemresan vid halv fyratiden och det stod inte på förrän de närmare femtio milen var avklarade. Ytterst lite trafik gjorde det lättkört, inga punkteringar eller andra haverier, bara att köra....
 
Nu sitter jag här iförd pyjamas och morgonrock och skriver... fick just ett telefonsamtal från Gotland... Helne Bertilssons Shakira, alias G Gyllene Gryning har just vunnit sitt andra CERT....2:a BT och res CACIB.... helt oootroligt framgångsrik helg! GRATTIS!

 

Söndag 22 augusti
Igår fick jag ett SMS med en glad hälsning från en valpköpare. Hon skrev att hennes hundar åkte öppen skidlift 8 meter upp i från marken och gjorde det med glädje och avslappning. Hon skrev nå't om collieklubben med sina dåliga mentaliteter också, ej lämpliga i tryck.
Visst är det så att de flesta av våra hundar har en härlig mentalitet, det är ju därför vi har denna underbara ras.
 
Dagen innan kom ett annat SMS från en annan valpköpare. Det innehöll ett sorgligt budskap.
SV CH Gatefields Going Places, rasens första viltspårchampion i Sverige (världen?) har somnat in, 13,5 år gammal. Mycket älskad, sörjd och saknad av sin fantastiska ägare Ewa Kjellberg.
Ewa, jag lider med dig, sörjer med dig och tänker på dig. Jag är också stolt över dig och Simon som han kallades, jag är glad att just du blev hans matte och att ni fick en så lång och händelserik och lycklig tid tillsammans. Minns de lyckliga stunderna, din Simon förtjänar att bli ihågkommen med glädje.
 
Livet går vidare och jag har även fått glädjande besked, t ex från Felix-avkommor som ställts ut. Tre visades norröver för Helge Lie och samtliga fick CK, hanarna blev 2a och 3a i Bästa Hanhunds klassen, tiken Reserv Bästa Tik. Snyggt jobbat! Har just nu inte namnen på dem, men de är uppfödda av Spireans Kennel.
 
Hösten närmar sig och därmed Kennel Mästerskapen! Du bara måste vara med på åtminstone nå't arrangemang nu när jag gör mig besvär och ordnar! Gissar att utställningen drar mest anmälningar, det kan bli en show med riktigt bra hundar! Funderar på att bjuda in de som har valpar efter våra hanhundar också , vi får se....
Domare? Ja blir det den jag hoppas på så får ni en mycket kunnig bedömning, det kan jag lova er!
Hör av er!
 
Nästa helg är det eventuellt dags för ytterligare en utställning för vårt gäng. Vi har i alla fall anmält, får se om vi kommer iväg som vi ska. Det är en mindre utställning, inget CACIB att tävla om, men en mycket kunnig domare, det är därför vi anmält.
Vi kanske ses där?
 
Måndag 16 augusti
Nu är ytterligare en utställning avklarad. Rättare sagt, TVÅ utställningar på samma plats.
NKK ordnade sk dubbelutställning i Oslo vid Bjerke travbana i helgen.
 
Jag hade anmält Simon och Asta, önskade ett cert på Simon och förhoppningsvis ett cacib på Asta någon av dagarna. Drömma kan man ju alltid, menar jag. Det är ju sällan det blir som man tänkt sig.
 
Hur det nu var så jobbade jag alldeles för mycket hela veckan innan och hann helt enkelt inte bada hundarna förrän på fredagen. Jobbade visserligen då också, men vi planerade att åka hemifrån sent så jag räknade med att hinna någorlunda.
Förbaskade optimist! 
 
När jag kom hem från jobbet tog jag med mig hundarna till motionsspåret och promenerade där. Rent och torrt och inte så många ormar.... 
På väg hem därifrån åkte jag till en av fårhagarna. Mest för att låta Göte och Lisen få en egen promenad där medan jag kollade fåren. När jag närmade mig hagen såg jag från vägen att den utökats mycket. Det var ulltussar långt vidare omkring än det brukar vara. Vid en närmare koll; Jodå, de var på rymmen! Normalt kommer de om man lockar på dem, men den här gången hade de inga planer på det. Jaha, hur skulle vi nu kunna åka på nå'n utställning? Rymmande får, ingen tid till att förbereda hundarna, vad göra? Vågade absolut inte ta ut Asta på jobb, tänk om hon skulle bli ormbiten, getingstucken eller skadad på annat sätt just idag?
 
Jag ringde till Palle och hojtade ut min förtvivlan i fem minuter innan han fick ordet. Han var nästan hemma, så han lovade hämta transporten och kraftfoder och för att göra en lång historia kort så flyttade vi hem rymlingarna efter diverse bestyr.
 
Hemma var det oförberett för hundvakten, ostädat och fortfarande obadade hundar. Matsäcken var inhandlad men inte färdig, den nya fönen inhandlad men oanvänd....

Jag badade vissa delar av Simon, blåste o borstade och blåste och borstade. Däremellan packade jag maten, tog fram sängkläder o handdukar till hundvakten, skrev listor till densamma , insåg att det måste förbli ostädat, förberedde packning av Ms Mercedes osv i all oändlighet. Fåren hade tagit nära två timmar i anspråk och det kändes som om jag trampade omkring i en leråker, kom ingenstans.
 
Jag bestämde mig för att bara bada det vita på Asta, men innan jag kommit så långt kom vårat ressällskap Sissel med husse. Jätteroligt att träffas, vi fikade och rastade hundarna efter att Asta fått ett light-bad.
Så var vi så småningom på väg. Två timmar försenade, men vid gott mod. Vi har bara ca 50 mil till Oslo och vi hade i alla fall minst 7 timmar på oss att köra.
 
Vi rullade fram i lugn och ro i mörkret, några småslumrade.... då hördes en bautaknall, en explosion och bilen började luta! Ett däck hade exploderat!

Inget annat att göra än att få hejd på bilen, ut och titta på förödelsen.  Mina bidrag till fortsatt färd bestod i oroligt mumlande och viftande med en ficklampa, ibland lyckades jag t o m lysa på rätt ställe, samt att sätta igång varningsblinkersen som slutade fungera efter en stund...Palle är en klippa i alla lägen, han tog bort ett av dubbelmotagen och placerade det fram, vi kunde fortsätta med fem hjul i stället för sex stycken. En stund i alla fall, visade det sig. Inom en timme var det dags igen. Punktering. Vi andra rastade hundarna när vi ändå stannat, Palle kröp omkring under bilen och tog bort ytterligare ett av bakhjulen för att sätta det fram. Vi konstaterade att bytet gått på rekordtid, vi hade många timmar på oss att komma fram till utställningen. Lite dåligt med reservdäck bara.
 
Vid en mack pumpades och lagades det däck som bara var punkterat, det exploderade fanns det bara små rester kvar av. så fortsatte vi.
 
Det ljusnade, såg ut att bli fint väder, vi kom in i Norge och allt var väl. Tills jag körde över en asfaltsskarv vid ett vägarbete. Då brakade helvetet loss ljudmässigt, medresenärerna for upp från halvslummar och vi stannade. Punktering trodde jag. Men nej, kofångaren hade fastnat i däcket! jo det är sant, däcken som suttit bak var större än de som normalt brukar sitta fram och när bilen skuttade till så slog däcken i kofångaren som åkte på sniskan och fastnade på något underligt sätt.
 
P. är en rådig man, han tog fram en såg och sågade bort oväsentliga delar, hjulen kom loss och vi åkte vidare...
 
Då upptäckte vi att klockan som vi tittat på då och då inte stämde med mobiltelefonernas klockor. I stället för att vara halv sju på morgonen var det tio över åtta.... och vi var absolut inte i närheten av utställningsplatsen. Det hade gått en säkring när varningsblinkern slocknade och när den byttes ut så kom klockan igång igen... sent omsider kan man väl tycka.
 
Jaha, jag försökte mentalt förbereda mig på att Simon inte skulle hinna visas. Det kändes inte bra, men vad gör man. Satte mitt hopp till att i alla fall få visa Asta.
 
Så kom vi fram till Bjerke. En kö som var obeskrivligt lång ringlade sig fram, eller stod mest stilla. Jag hoppade ur bilen, tog med mig Simon o Asta och väskan med borstar och sprang! Och visst är jag i rätt bra form, men jag fick ge upp och gå, det var så långt! Bilar överallt, tutande, köande, svärande, flera gjorde som jag, hoppade ur bilarna och sprang eller gick, det var rena tumultet. Med andan i halsen kom jag tillslut fram till en stackars parkeringsvakt som lugnade mig med att bedömningen var framflyttad en halvtimme och skickade mig vidare i riktning mot rätt ring.
 
Jag satt igång med att förbereda Simon, rastad var han ju i alla fall. Några ombyteskläder var inte med just då, jag fick visa i urringad bekväm resklänning och fleecejacka, helt nytt för mig. Hur som helst, Simon vann öppenklassen. Trots klädseln. Han fick CK och vi var på gång!
 
Nu hade resten av sällskapet kommit till ringen och Palle satte upp tältet och fixade allt. Jag gnällde över min klädsel, men fick finna mig i att gå in i samma utstyrsel i bästa hanhundsklassen, resväskan med ombyte var inte med in.
 
Dömde gjorde Karin Åkesson från Sverige. Hon tog fram Simon till Bästa Hanhund, CERT och CACIB!! Jippi! Hurra! och dubbel hurrahurra!!!
 
Nu var allt besvär och alla motigheter glömda, resultatet var värt allt!
Jag kunde sedan i någorlunda lugn och ro byta om och förbereda Asta till hennes entré i championklassen.
Vi lyckades där också! Trots hård konkurrens så placerades Asta först, fick CK. I Bästa tikklassen vann hon igen, fick sitt tredje CACIB på sin tredje utställning för året, jag tackar! Vår reskamrat Sissel fick certet, vilken otroligt underbar dag, full pott!
 
Bir och Bim följde, jag fick hjälp att visa av Peter som alltid är både hjälpsam och duktig.
Simon blev lite väl uppspelt av sin löpande kamrat Asta så jag tror inte att det var jättesvårt för domaren den här gången att besluta sig för att ge Asta den röd-gula rosetten.
 
Det var en fantastisk publik med mängder av rara, vänliga människor som gratulerade från alla håll.
Själv var jag överlycklig och knappast ens trött, trots att det var evigheter sedan jag steg upp omkring fem i fredags morse.
 
I gruppen blev vi inte placerade, men vad gör det. Asta visade sig bra som en mycket god representant för rasen och fick positiva kommentarer från domartältet.
 
Nu var det klart för den här gången!
 
En ny dag imorgon, vi längtade efter sömn, men lika mycket efter nå't att äta.
Så vi festade om med kräftor som förrätt och grillade kassler och ananas som varmrätt. Till det rött vin bröd och tomater och majs, vad mer kan man begära? 
Hundarna var välrastade, mätta och nöjda och detsamma var vi, ett underbart slut på en underbar dag. (som började lite annorlunda)
 
Söndagen var ingen tokig dag det heller. Domare då var Tomas Rohlin från Danmark.
Simon blev 2a bästa hanhund, slagen av 2010 års världsvinnare, en fantastisk vacker hund.
Asta blev 2a bästa tik med CACIB, sitt fjärde på årets fjärde utställning.... vann bästa tik med cert gjorde Sissel, så det var onekligen ganska full pott till oss den här dagen också.
Vi fick så många lyckönskningar om hemresan innan vi for. Det hjälpte tydligen för Ms Mercedes krånglade inte det minsta utan rullade på som hon skulle och hem kom vi. Tack alla underbara människor som stöttat, grattat och varit allmänt trevliga under utställningen! Jag ser fram mot att träffa er igen. Speciellt tack till Malena och Peter för hjälp med visning.
 
Inte förrän under hemresan började det verkligen sjunka in, vilken fantastisk helg det varit.
 
Lördag 31 juli
Idag fungerar min arm nästan helt smärtfritt, det är bra. Har pysslat med fårstaket efter bästa förmåga under halva dagen och ägnat mig åt hundarna för resten av slanten. Som vanligt har jag tvättat, det är alltid fullt i tvättmaskinen tycker jag. Tvättade ett gäng av hundarnas fällar ikväll. De blev så rena och fina... Dessvärre hade någon lagt in en samling underkläder i maskinen innan jag kastade in fällarna så jag har tillbringat en del tid med att ta bort hundhår från kalsonger och strumpor..... Stackars husse! Jag borde ha kollat bättre.
 
Hundarna har promenerat i två gäng. Ikväll fick jag för mig att lägga några spår, det var tänkt att Isa och Felix skulle träna. Jag beslöt att låta Asta få ett spår också. Hon var lite långsam i första delen av spåret men jobbade sig fram till första apporten... sen jäklar! Fantastiskt spårarbete! Noggrann, låg nos, fina markeringar. Asta kan det mesta som krävs för att starta apellklass när det gäller lydnaden. OK att linförigheten kanske är en aning för långt ifrån och att hon inte tränat apport. Men läggande, sättande, inkallande, hopp, platsliggning, framförgående, ja det är hon en riktig fena på. Allt sådant tränas ju i vallningen. Budföring funkar utmärkt och spårar gör hon ju... Men varför i hela friden skulle jag ut och tävla bruksprov med henne? Hon är ju Superstar all time, en levande reklampelare för rasen som någon nyss skrev... (Tack för det!) så varför jobba i onödan?
 
Felix spårade mycket intresserat och ivrigt, men han var faktiskt mer intresserad av föremålen än själva spåret idag. Han fick ett låångt spår med förhållandevis få apporter och det var svårt för honom. Han väntar sig föremål ganska ofta och verkade tro att han missat något när de inte dök upp så tätt. Mer än en gång fick jag stå och vänta medan han vände tillbaka en bit i spåret för att sedan vika av åt rätt håll och ta upp spåret igen. Det kan mycket väl bero på den starka vinden o inte ha ett dugg med föremålsintresse att göra också, vad vet jag? Hur som helst var han överlycklig för varje föremål som samlades in och lekte och frustade omkring med sina "byten" som en värsta boxer. När vi var klara med spåret tog han Pellefant i munnen och drog omkring i racerfart, jag kunde nästan se hur han skrattade av lycka...
 
Isa är helt outstanding. Hon är så lycklig över uppmärksamhet att hon gör vad som helst, och gör det med glädje! Hon var så ivrig i spåret att jag fick bromsa ordentligt, ändå galopperade hon mycket samlat nästan hela spåret. Givetvis fick vi problem i en vinkel, men hon gav sig 17 på att hitta spåret igen så hon snurrade som en tok innan hon fick sniff och bar iväg igen. Isa är så förtjust i leksaker, pinnar, filmjölkslock  i plast och vad det nu kan vara att hon fullständigt dansar omkring med föremålen i munnen när hon hittar dem. Ibland brukar jag tänka på hur Isa skulle vara som hund hos en duktig enhundsägare. Brukschampion? Alldeles säkert skulle hon vara lycklig i alla fall. Men nu vill jag inte vara utan Isa, så hon får nöja sig med det liv vi kan erbjuda henne här. Hon är nog lite lycklig i a fall...
 
När vi var klara släppte jag ut hundarna på tomten. Filippa stod vid grinden med nosen tryckt mot spjälorna. Hon visste minsann hur roligt de andra haft, hon vill minsann spåra hon också, så det så!
Ja, ja, jag lade ett spår åt henne också, vad gör man inte? Hon är så duktig! Så fokuserad, så noggrann, inget ivrigt snurrande, inget galopperande, inget ståhej över apporter...hon spårade snörrätt trots den starka vinden, hon markerade föremålen lugnt men tydligt, vi övade på att liggmarkera och det fungerade utmärkt.
Filippa må vara bortskämd och divig, men duktig ,det är hon!
 
I veckan hade vi fint främmande. Det var en son till Felix från kennel Sobelgården som hälsade på med sin nya familj.
En sån trevlig prick! Självsäker, kavat, social och vänlig. Snygg dessutom! Han tillbringade ett par timmar tillsammans med pappa Felix som visade sin son runt på tomten och tog väl hand om killen. Zappa fick följa med och titta på farsan när denne spårade och sedan fick han gå ett eget spår och han var JÄTTEDUKTIG!
Jag är glad att jag fick träffa honom, ni är välkomna tillbaka ska ni veta.
I morgon ska jag hålla tummarna för uppfödningar som ställs ut och för goda vänner som ställer ut sina hundar. Hoppas ni vinner!
 
Lördag 24 juli
Idag packade vi in oss i Ms Mercedes fyra personer och åtta hundar för en kortare roadtrip.
Den här gången var Strängnäs målet och dragracing på schemat.
 
Husse har ett förflutet som dragracingförare och gillar att nostalgitrippa ibland. Dagens classic cars visade upp sig på stripen med rök och bolmande och rejäla ljud. Husse planerar att återuppta denna sportform i den "classiska skaran" så det är lika bra att vi andra vänjer oss.
 
Hundarna väcker naturligtvis uppmärksamhet var de än drar fram. Ett gäng på ÅTTA collie framkallar även många kommentarer.
"Herre Gud så många hundar" är en vanlig. "Kolla Lassie" är lika vanligt. "En, två tre fyra fem sex sju åtta, oj kolla ÅTTA hundar!" var väldigt vanligt idag, liksom den ganska bekanta "oj kolla, dom måste vara klonade" (Då muttrar alltid Husse: Sixten är ju svart för h------e)
 
Många ville klappa och prata, det är uppskattat av hundarna vill jag lova.
I sådana här sammanhang förväntar sig ingen att collien ska vara rädd, alla tycker bara att de är så vackra och snälla och trevliga och lugna och allt vad det är.
 
Våra hundar tar sig fram bland hundratals bilar, tusentals människor, ett jädra liv rent ut sagt och har det väldigt trevligt under tiden.
 
Det smäller ur avgasrör, det misständer, det däckskriker, högtalarröster vrålar, motorer vrålar ännu högre, inget sådant bekymrar dem. För oss är det fullständigt normalt beteende hos våra hundar, något annat skulle förvåna hela familjen stort.
 
Något annat som inte förvånade mig men som gladde mig oerhört var besked från Fia Flodens matte Kerstin. Hon ringde och berättade att Fia/Gatefields Sweet Georgia idag vann ukk med CK, blev Bästa Tik, fick CERT och CACIB och blev Bäst i Rasen vid WKKs internationella utställning i Köping idag. Så bra gjort! Dömde gjorde Paul Stanton, välkänd för sitt kunnande men också för sin stränghet. Matte Kerstin är överlycklig och det är jag också!
 
Gatefields Gyllene Gryning ägd av Helena Bertilsson blev 3e placerade i ökk, ett strålande resultat. Jag har fått rapport om att 12-14 hundar fick 2a pris, kraven var hårda och Gatefieldshundarna höll måttet.... Tack tjejer, det gjorde ni bra!
 
Onsdag 14 juli
I helgen var jag på kurs i Almunge-trakten hos Ewa Myrbring på hennes Evallens kennel.
 
Kelpieklubben ordnade en kurs för (blivande) instruktörer för sk kroppsvallande hundar. Jag var så glad över att jag blev antagen till kursen.
 
Vi fick bl a prova på AKCs A o B-bana, Starter class. Jättekul!

Asta o jag fick ett speciellt TACK från vår australiska instruktör/domare/ för att hon fick se Asta in action. Kul!

För övrigt representerades bearded collie, aussie, ungerska vallhundar, gos, beaceron, groenendal, kelpie, cattle dog m fl.
 
Det var mycket givande att se de olika hundarnas vallningsarbete och intressant att lära sig mer om deras ursprung och tidigare användning.
De flesta har ungefär samma ursprungsuppgifter och liknande arbetssätt.

Vi blev hårt matade med vikten av god djurhållning och hänsyn till alla inblandade i vallning. Det är något som jag har med mig i stora mängder sedan tidigare från bl a Jasna och det känns som om det inte kan framhållas nog tydligt. Hänsyn, omtanke och respekt till de djur man arbetar med är en absolut grundförutsättning.
Vi blev också varnade för att tillåta vissa raser i våra fårhagar, även det viktigt.

Vi bildade en förening när vi ändå var i farten.
Intresseföreningen Kroppsvallarna. Hemsidan är under uppbyggnad och jag kommer snart att länka till den.
Här i veckan framkom att anlagsproven troligen kommer att registreras hos SKK tämligen snart, vilket skulle betyda att de får officiell status. Vi får se hur det blir med det....  Bearded collie har ju detta sedan flera år tillbaka så det är väl naturligt att alla får möjlighet till officiellt erkännande. Jag hade en del kontakt med genetikern Per-Erik Sundgren förra året om detta och han stödde verkligen förslaget med inlevelse!
 
Lördag 3 juli
Strålande sol, väldigt varmt. Förmiddagen tillbringade jag ute i skog och mark som spårläggare på Heby BKs lägre o högre tävlingar. Det är alltid roligt att vara med när "något händer". Sedan var jag med på sakletningen som avvallare och föremålstant. Därefter skrev jag på lydnadsdelen åt Marie som var en av domarna. Vi höll till i ett partytält för att få en aning skugga, men det var onekligen väldigt varmt!
Deltagarantalet hade efter spåren krympt från 10 stycken till sju, inte konstigt alls. En del av hundarna var ganska påverkade av både värme och insekter. Andra verkade totalt oberörda.
Man blir alltid inspirerad av att se tävlingar och det är väldigt givande att vara sekreterare och få direkt förklaring till betygen.
 
När jag väl var hemma igen tog vi med oss ett gäng hundar och åkte och badade. Det var säsongsdebut för min del. Felix och Filippa plaskade mest omkring i strandkanten och "fisbadade" men Sixten, Blondie och Isa tog sig ett par rejäla dopp, simmade och stänkte.
Ja, sedan var det tillsyn av hästar och får och hundpromenader. En riktigt trevlig sommardag!
 
Fredag 25 juni
Midsommarafton! Vi inledde dygnet med att avsluta färjefärden från Danmark till Göteborg. Väl i land var vi så himla trötta att vi bara åkte några mil innan vi stannade och lade oss och sov några timmar. Vaknade till en vacker morgon i Vårgårda (!) och efter att ha promenerat ordentligt med hundarna fortsatte vi färden hemåt. Ms Mercedes tuffade på, tydligen på fortsatt gott humör och efter ytterligare ett stopp för rastning och mat var vi snart hemma. Milen försvinner lätt när man har trevligt.
 
Det var onekligen väldigt skönt att komma hem och få träffa de andra hundarna och packa ur bilen. Simon som borde vara trött for omkring och lekte med de andra hundarna medan Filippa var lite mera upptagen med att återta eller möjligen förbättra sin position i flocken. Diva kallas det visst.
Vi var lite småtrötta men efter ordentliga hundpromenader piggnar man oftast till, så var det nu också.
Det kändes fint att plocka upp alla priser ut väskan. Resan gav större utdelning än väntat och jag är så glad!
 
På kvällen var det dags att pumpa cyklarna , packa korgarna och ge sig iväg några kilometer till Bygdegården. Där hade festen pågått ngn timme innan vi kom, men det var bara att ansluta till festligheterna med god mat, trevligt prat och den obligatoriska brännbollsmatchen. Jo då, jag var med. Men av förståeliga skäl höll jag mig undan från lyror och klappträn. P och jag bildade en person, han slog bollen och jag sprang. Vill faktiskt skryta med att jag var den enda som lyckades varva.... Beror mest på en ypperlig slagman....
 
Torsdag 24 juni
World Dog Show. Jag upplevde arrangemangen som mycket bra!
Vi var varnade för att parkeringen var jättelångt från utställningshall C som vi skulle till, men det var tämligen bekvämt promenadavstånd, en positiv överraskning.

Hallen var rymlig, det fanns gott om plats att sprida ut bord, stolar, burar osv. Inga köer, ingen trängsel, bara trevligt. Ringarna var täckta av röda mattor, det såg läckert ut!
Det kunde ha krånglat lite med timingen mellan de olika ringarna, men det funkade. Filippa var precis klar när Simon skulle in.
 
Tikarna dömdes av Tomas Rohlin, Danmark. Han har ett fint handlag med hundarna och trevligt bemötande till utställarna. Dessutom räknas han som en betydande ras-specialist. Flippa fick Excellent igen! Det var en enormt stor klass, så vi kallades så småningom in 5 i taget för bedömning. Efter att alla var bedömda kallades alla "excellent" in för att göra upp om segern. Filippa i sin korta sommarkjol med tillhörande bikiniöverdel var kvar efter första bortplockningen... efter andra... efter tredje... så återstod bara sex hundar i ringen, samtliga mycket bra tikar. Då tackades Filippa och en till och fick gå, men tänk vilken bedrift av vår lilla Flippa! Så långt kommen i den konkurrensen och med den pälsen! Jag var jätteglad!
 
Så var det hund-och nummerlappsbyte och in i nästa ring med Simon. Ringen var absolut proppfull av hanhundar men ingen muckade som jag märkte och det var en juste stämning. Vi fick göra på samma sätt här, först tittade domaren och rasspecialisten, författaren mm Charlotte Höijer samtliga uppställda grabbar, så fick några i taget springa och så ut med alla utom fem, som byttes ut vartefter de blev klara. Simon är en dröm att visa oftast, han travar så lätt och villigt och avslappnat. Dessvärre kan han ibland ha lite dåligt intresse för att sträcka upp sig och visa sin fantastiska nacke och överlinje, men det funkade någorlunda.
Jag höll på att missa att komma in i ringen när det äntligen efter långt och länge var dags för oss. Varför kan ni fundera på, men min kjol var inte så slitsad i början....
Ska ha bättre gångveck redan från början nästa gång....
 
Hur som helst, Simon skötte sig mycket bra, fick Excellent igen och så var det dags för konkurrensen. Så många snygga hundar som fått Excellent,  det var nästan trångt. Utplockningen började och Simon blev kvar... och blev kvar.... och blev kvar.... Fyra hundar placeras, och plötsligt var det bara sex hundar kvar... två plockades ut och Simon blev kvar! Hurra! Han placerades på fjärde plats, så himla kul!
Jag hade inte väntat nå't alls på den här utställningen och så fick vi Excellent på båda hundarna och dessutom så framskjutna placeringar! Det kändes fint att stå kvar i ringen och få Simon fotad bland de allra bästa.
 
Vi stannade inte så länge efter att våra hundar var klara, det väntade en bilresa till färjan i Fredrikshamn.
Den här gången fick inte hundarna vara kvar i bilen utan måste upp på däck till en hundavdelning. Det var en massa trappor dit och båda hundarna var jätteivriga att upptäcka vad som fanns på nästa våning... och nästa... och nästa...
 
Vi fann anvisad plats och några andra hundar. Filippa talade bestämt om att hon tänkte ta kommandot i salongen. En bullmastiff backade snällt undan inför det hotet.
En labrador med familj lämnade lokalen.... och jag skämdes. Vi var inte tillräckligt alerta och missade att hindra Divans utbrott mot de stackars medresenärerna direkt.
 
Vi placerade oss vid ett bord intill väggen och där fick hundarna hålla sig. Simon somnade omedelbart, vaknande bara upp när någon kom för att fotografera de fina hundarna eller bara klappa dem. Filippa sov inte alls, hon höll vakt ifall någon främmande hund skulle försöka komma för nära. Vi fick säga till henne att gå in under bordet och lägga sig och det gjorde hon, men sov, nej så sjutton heller.  En av de som kom och pratade med oss och klappade hundarna sa:
 Jag trodde att collie var försiktiga hundar men det ser jag ju nu att de inte alls är. Så trevliga hundar!
Filippa stod och tryckte sig mot henne för klappar och Simon klättrade på den stackars människan för att få uppmärksamhet. Jag vet inte om det alltid är så trevligt, men de visade ju hur våra hundar normalt uppför sig bland folk.
 
Onsdag 23 juni
Igår inledde vi Danmark-resan, Ms Mercedes tog oss till Göteborg utan missöden. Med i bilen var packning för ett par dagar, mat, väskan Bengt och Simon och Filippa. Från Göteborg tog vi färjan till Fredrikshamn. Hundarna skulle vara kvar i bilen under överresan och P o jag beslöt oss för att använda de tre timmarna på bästa sätt, nämligen sova! Så vi stannade också i bilen, bäddade ner oss, ställde väckning på telefonen och sov. Skönt!
 
Framme i Danmark tuffade vi söderut i riktning Ry och DCKs arrangemang. Vi var framme i god tid på morgonen, P valde att sova igen och jag promenerade med hundarna och började förbereda dem inför utställningen. Vartefter tiden gick dök det upp fler och fler utställare, många bodde i stugbyn där utställningen hölls.

Vi träffades ett gäng och gick till restaurangen och åt frukost, det var gott och trevligt.
Sedan fortsatte jag bestyren med  hundarna... Hur jag nu bar mig åt så lyckades jag vid ett tillfälle slå igen en bildörr om mitt lillfinger. Hur det gick till är obegripligt, men det hände hur som helst. Blodet forsade fram under nageln, förbaskat! Ont gjorde det också. Jag tog fram hundarnas Första-Hjälpen-Bag och fann gasbinda mm till bandage. Det behövdes ordentligt skydd för det skadade fingret.

Fortsatte med borstning. Bandaget blev hårigt, några trådar lossnade och irriterade så jag tog en sax och klippte bort det som lossnat... Konstigt nog kom det plötsligt blod på Simon, det droppade ner på honom... från mig! Tro det eller ej, man jag hade klippt mig själv i nästa finger!  Komiskt, ja visst, men förbaskat onödigt. Fixerade de två skadade fingrarna tillsammans med bl a silvertejp och fortsatte trimmandet. Snyggt.
 
Det var härligt väder och massor av hundar. En riktigt stor COLLIESHOW i ordets rätta bemärkelse. Här var collie från stora delar av världen för att bedömas av Ulla Berg-Persson (tikar) och Johnny Andersson (hanhundar)
 
Hur det gick?
Strålande!
Filippa fick Excellent i öppen klass. Hon var kvar tills det återstod fem tikar i ringen i konkurrensen, då fick hon gå ut, man placerar bara fyra. Fantastiskt! speciellt med tanke på hennes ((avsaknad) av päls. Femma i en jätteklass av mycket bra collietikar, jojo!
 
Simon fick även han Excellent i öppen klass. Han VANN den klassen! När jag ser bilder tagna under rörelse förstår jag varför. Han visar på ett näst intill ultimat rörelseschema. Och bär svansen bra!

Så var det då tävlan om Bästa Hanhund. Här fanns representanter från många nationer, ett flertal champions. En champion vann mycket riktigt Bästa Hane, en annan champion blev tvåa... och TREA blev Simon! Han fick CERT, ett vandringspris och lite annat smått o gott. Så otroligt roligt! Nästan tårögt! så framstående placering i den mängden av framgångsrika, vinstrika och snygga collie.
 
På kvällen var det middag och häxbränning. Jag klarade mig från elden.
Vi hade fantastiskt trevligt, så många glada, trevliga människor med gemensamma intressen, det kan bara vara bra. En utställning som absolut ligger högt på "De bästa utställningarna-listan"
 
Fredag 18 juni
Förra helgens Svensk Vinnar-utställning är avklarad. Jag visade Sixten och Filippa, båda fick CK, Sixten blev reserv Bästa Hanhund och Filippa 2a bästa tik med reserv CACIB.
Ett resultat som jag är nöjd med.

Nu väntar Danmark i nästa vecka, ingen risk att det blir några större framgångar där. Jag är säker på att varken Filippa eller Simon kommer att få någon högre placering p g av avsaknad av päls bl a. Men vi tar en liten semester till grannlandet och hoppas på att ha trevligt. Ett Excellent på bägge skulle vara helt OK. Gärna båda dagarna....

Häromdagen tränade vi rapport. Det blev ett rejält gäng som samlades, jag tror att det var över tio hundar.
Vi körde ganska kort sträcka och tur var väl det för det var bara Stoja och Felix som inte vände på första sträckan! Så kan det gå, nyttig erfarenhet, vi hade alla tränat för dåligt sedan sist och nu såg vi att inget är helt befäst ännu. Det gick bättre och bättre vartefter vi tränade och vi kunde sluta med lyckade skick och snabba hundar.
Blondie blev helt betagen i Stojas husse och vägrade i stort sett lämna honom! Hon är för söt den hunden.

Här är ömsom sol, ömsom regn och hagel. Ett väder som är oerhört tröttande. Jag jobbade på fm och hann inte ta cykeln eftersom det kom trevliga gäster redan före åtta på morgonen för fikapaus under resan till Jönköping. Vi pratade i vanlig ordning så mycket att jag upptäckte först 10 min innan första lektionen att det var bråttom iväg! P har volvon, Ms Mercedes isärplockad inför DK-resan... Vad göra? Jo igång med Nato-bilen, ett stort monster som jag helst inte får köra för P eftersom den är svårkörd och kräver känsla i körningen. Vilket jag tydligen saknar... Den är dessutom väldigt STOR.
 
Monstret gick igång, två tjuvstopp och iväg det bar. Ms Mercedes är en leksaksbil i jämförelse, jag hade dålig koll på om det över huvud taget gick att möta någon bil på våra småvägar... Det gick, märkte jag. Jag kom lyckligt både fram till eleverna och hem igen, hurra, nu kan jag köra den bilen också!
Men jag tänker inte göra det så ofta...
Håll tummarna för nån framgång i Danmark!
 
Söndag 6 juni
Nu är vi lyckligt hemma efter vår senaste utställningsresa.
 
Fredagen var lite tuff, började med tidig sopplunch i goda vänners lag, fortsatte med Skultunas butiker, shopping av studentpresenter osv.
Hem i full fart för att snygga till hundarna igen, därefter iväg på studentuppvaktning och härlig mat. Långpromenad med hundgänget följde, därefter tog jag ut alla grejer som skulle med till Norge. Palle kom hem sent om sider och tog hand om packandet av bilen. Vi kom iväg hemifrån, stannade hos nästa student för avlämnande av presenter och mer mat..
.
Efter 21.00 lämnade vi Heby med sikte på Drammen i Norge.
Palle har haft en arbetsam vecka så han sov och jag körde de  första 30 milen. Det är behagligt att köra på kvällar och nätter, bra temperatur och inte så mycket trafik. Vi stannade och rastade ett par gånger under färden, hundarna behöver sträcka på benen och dricka vatten då och då.

Till Drammen anlände vi strax efter tre tror jag, vi promenerade med hundarna och satte oss sedan för att vila och kanske sova några timmar...
 
Filippa, vår vakthund, var med och hon väckte oss då och då med morranden och skall. Det var inte bara vi som anlände i god tid och varje ny bil som kom skulle veta att hålla sig på avstånd...
Jag tänkte tanken att jag nog börjar bli för gammal och trött för sån't här liv.....

Hur som helst så var vi i farten med tältresning och frukost i god tid och jag hann göra i ordning hundarna tämligen väl.
 
Sixten var anmäld i ukl och den vann han med CK. Slutade 2a Bästa Hanhund efter en Champion, tämligen väl jobbat av vår unga grabb. Reserv CACIB, hm, det har varit ett bra år för Sixten. Två utställningar och ett CACIB o ett reserv. Inte illa av lillpojken.
 
Sedan hade jag chansat och anmält två tikar i öppen klass, bäde Asta och Filippa. Båda väntar på NOCH -titeln och behöver ett storcert så jag ville ha med bägge.
 
Jag fick hjälp att visa, TACK snälla för den hjälpen! och det gick ju bra!
Ökl vanns av Asta med Ck, trea med Ck blev Filippa!

Det var ett antal Championtikar anmälda men det var Astas dag. Hon lyste i ringen och från publiken hördes kommentarer som att "hon ÄGER ringen" osv. Asta blev Bästa Tik, fick sitt CERT, även CACIB och NORSKT CHAMPIONAT. Inte nog med det, hon blev även BÄST I RASEN.
Den långa resan lönade sig verkligen!
 
Vi stannade till BIGet och det var inte helt fel.
Asta var visserligen väldigt trött och visade inte sina allra bästa rörelser, jag var svimfärdig i värmen av sömnbrist, men vi blev utplockade i BIGet och belade en 5e plats. I Norge får bara 4 hundar pris i grupperna, men vi var ju ändå utplockade bland de fem främsta, så pris el ej kan ju kvitta. Skitkul rent ut sagt.
Så var vår utställning över för den här gången.
Alla prylar packades och hemfärden började.
Så roligt att ha en Drottning, en Championtitlad Asta med hem! Hurra för världens bästa Asta!

Vi var hemma i 23-tiden, där väntade välrastade och nöjda hundar och present från Helena och Shakira.
Trötta var vi både Palle och jag, för att inte tala om våra hundar. Det var väldigt skönt att somna med sista tanken i huvudet på hur roligt det är att Asta fått sin (första) titel....
 
Söndag 30 maj
I fredags gjorde jag i ordning hundarna inför SKKs internationella utställning i Österbybruk. Det kändes lite motigt, regn var utlovat, alla anmälda i fällning osv. Anna som äger Foxy ringde och kollade av att vi kunde samåka så jag kände att jag inte kunde stanna hemma fastän det lockade att avstå hela utställningsgrejen... På jobbet hade det saknats personal och vi som var där slet desto mer och jag tyckte bara att jag ville vila och vila och vila...
 
Hur som helst, Palle, Lilly, jag, Sixten, Blondie, Asta och som sällskap Simon packade in oss i Ms Mercedes tillsammans med Anna och Foxy och gav oss av på lördagsmorgonen. Halva bussen var full med tält, burar, regnkläder och ombyten ifall det skulle börja regna.
 
Väl framme visade det sig att Peter var där med Simons dotter vilket skulle innebära avelsklass för Simons del. Simon var inte i ordning-gjord för det, men jag tänkte att det hinner jag nog, kul med grupp...

Sixten var urkaxig och tog upp svansen den rackaren, husse promenerade i säkert en halvtimme innan pojken insåg att det var lika bra att koppla av. Ingen blev ju ändå imponerad av honom. Sixten var vår första hund att visa, anmäld i ukl. Han skötte sig utmärkt och vann klassen med CK, jättekul! I bästa hanhundsklassen blev han andraplacerad efter en junior vilket medförde att Sixten fick CACIB!!! Hurra! Hurra!
 
Regnet strömmade ner utan uppehåll men vad gjorde det, dagen var räddad. Det stannade inte där med framgångarna. Systrarna Blondie och Foxy var även de med i ukl, Blondie vann med CK, Foxy blev 2a med CK! så roligt för oss alla, Anna och hennes fina Foxy förtjänar så väl sina framgångar.

Asta var anmäld i ökl, mest för att jag skulle få uppfödargrupp. Hon vann klassen med CK, blev dessutom Bästa Tik och fick CACIB... CERTet och res CACIB hamnade som tvåa bästa tik, Gatefeilds Sunny Girl, även kallad Blondie... Trea bästa tik var Foxy, snacka om storslam!
 
Asta blev senare Bäst i Rasen och så var det dags för avelsgruppen.... jag hade inte hunnit göra i ordning Simon det minsta lilla. Han fick gå in i ringen med dåligt trimmade hasor och pälsen i oordning men det gick bra ändå, Hp o Bästa Grupp.

Uppfödargruppen härnäst innehöll två CACIB vinnare och en CERTvinnare samt BIR hunden så den var rätt bra! Hederspris och Bästa Grupp fick vi där också. Tack till Susanne och Marita som hjälpte oss visa grupperna.

Allt och alla var genomblöta, vi hade ungefär en timme på oss att torka och snygga till och borsta inför finalerna i Stora Ringen. Själv såg jag ut som Plupp med takdropp.

Det kändes som om jag verkligen slet och stretade, våt, frusen och med mascara på kinderna och håret i stripor med vattnet droppande försökte jag få till Asta i bästa skick, trots leran och vätan. Inte bara Asta, hela gänget skulle ju in i finalerna och där ville jag verkligen se till att de såg så bra ut som möjligt trots omständigheterna.
 
Peter, som äger Simons Steadwyndotter som var med i avelsgruppen var snäll och stannade kvar till finalerna och gjorde sin hund så torr och välborstad som möjligt.
Nina med dotter Elsa bidrog med hjälp, liksom Anna och givetvis Palle och Lilly. Vi kämpade! Till vår hjälp kom även Erja och vi lyckades få ihop det till slut.
 
Min kavaj dropptorkade fortfarande när jag skulle in med Asta i BIGet så det fick bli den medhavda reservkavajen som åkte på. Asta såg fin ut och jag kände mig stolt över henne. Det var bara så otroligt mååånga bra hundar i grupp 1 så chansen kändes väldigt liten att göra sig sedd i det gänget. Men vi blev utplockade bland de sex bästa och det var fantastiskt roligt! Det stannade inte där, vi blev inte femma... inte fyra... men 3a! Wow så kul!! Vår vackra Asta som är så duktig på alla sätt! Det här var inte hennes första grupplacering men det är länge sedan den senaste var så det var ännu roligare än någonsin! Dömde gruppen gjorde vår rasdomare Leif-Herman Wiberg, Norge
 
Fullt sjå ut ur ringen, uppfödargruppen väntade och så in igen .... Sixten, Blondie, Foxy och Asta. Vi blev utplockade bland de fem bästa grupperna, hurra!!!. Vi placerades på tredje plats, det är STORT i de  här sammanhangen, dömde gjorde Mr Andrew Brace, GB
 
Så småningom var det avelsgruppen, där var inte konkurrensen lika hård, vi belade andra platsen och nu började priserna hopa sig.... 
 
En av arrangörerna sa därefter "Uppsamling för Upplandshundarna..." Va? Alla BIR-vinnare boende i Uppland kallades till finaltävling, allt enligt uppgifter i katalogen som jag inte köpt. Palle sprang och hämtade  Asta, vi fluffade lite och så in i ringen igen. Dan Ericsson dömde och placerade Asta på en hedrande andra plats. Ännu mera priser och ännu mer glädje.
 
En fantastisk dag började lida mot sitt slut. Ett stort TACK till er alla som hjälpte till, TACK till Peter som stannade kvar med sin tik, TACK till Erja som hjälpte oss med grupperna. Det är fint med samarbete mellan kennlar, jag tror att jag räknade till sex olika kennlar som var inblandade i mina hundar. Det är precis så det ska vara, alla hjälps åt och alla har roligt. Hurra för er och hurra för våra underbara hundar!

En annan STOR grej: För någon vecka sedan ställde Ulla Kvist ut sin Vilda som är syster i till Sixten, Blondie Foxy m.fl. Det resulterade i CERT, BIR och BIS 2a på SBK i Katrineholm. Så plötsligt har Simon-Alice-valparna samlat på sig flera CERT o även CACIB trots att de ännu är så unga. Det lovar gott för framtiden.
 
Fredag 7 maj
Idag har det kommit lamm. Så underbart små och söta att det nästan inte är sant.

En annan grej har också hänt:
Gatefields Smart Guy, G Sunny Girl o G Gyllene Gryning har gjort sitt MH!

Först ut var Sixten och han gjorde ett fullkomligt lysande MH om man gillar att hunden leker, kampar, inte blir rädd, inte har  några kvar stående rädslor, viftar på svansen åt spöken, kutar iväg och leker med avståndsfiggen osv. Han fullkomligt härjade runt banan under stor glädje. Det fanns ingen rädsla eller agressivitet eller hot över huvud taget, han var bara snäll och lycklig vår lilla pojke.
Jag är stolt över Sixten, vi visste att han är bra mentalt, orädd, lekfull och genomsnäll, men nu har vi papper på det också.
 
Shakira var nästa hund ut. Hon är inte den kampande sorten men glad och vänlig och hon avreagerade totalt efter varje moment, i stället för att "lägga på sig" växte hon och blev karskare och morskare för varje moment! Gulliga, vackra Shakira!
 
Vår älskling Blondie kom sedan. Hon gillade publiken och testledaren skarpt, engagerade sig i människorna, lekte helt OK men inte lika intensivt som Sixten (S fick publiken att fundera på att byta ras, kanske en collie inte är så tokig ändå..?) Blondie jagade inte elharen, ett klokt beslut, men hon var mycket underhållande på aktiviteten. Hon kollade löv som for i den starka vinden, kollade de knakande grenarna ovanför oss och stretade då o då mot publiken. Ändå mycket lugn och samlad i sitt beteende, ingen stressad typ. Avståndsfiguranten var intressant, hon stretade mot den också. När hon väl fick springa iväg var det full galopp direkt ut i "gömslet" till avståndsfiggen, morsning på dig, är du här, och så iväg till publiken och vidare ut på en liten doftrunda innan hon tog en tur mot beskrivare och testledare och sedan kallades in. Hon hann med att kolla av ett rejält område och det är typiskt Blondie, hon älskar människor.
Så följer dumpe, B hoppade undan men tog inte  blicken från overallen. Hon kom och nosade på den då jag närmat mig den och visade ingen som helst kvarstående rädsla. Härligt. Skrammel, ja en liten undanmanöver men hon ville undersöka vad som orsakat skramlet, själva lådan med skrammel var inte så intressant. En spännande hund, hon tänker inte alltid som andra hundar gör. Absolut inga kvarstående rädslor på något moment. Spökena var intressanta, hon ville väldigt gärna gå ut till dem, hon satte sig framför mig så långt kopplet tillät och kollade dem. När hon väl fick gå till dem for hon iväg till första bästa spöke och hoppade upp på det med stor glädje "Hurra, jag visste att det var en människa här , puss på dig!" Underbara, älskade Blondie!
Leken innan skotten var faktiskt ännu mer intensiv än i starten, hon hade verkligen haft en rolig dag på sitt MH. När första skottet kom släppte hon trasan och ville kolla vem som förde väsen, sedan ville hon inte leka men visade absolut inget flyktbeteende eller oro.  Beskrivaren och jag hade lite olika åsikter, jag ville springa i stället för att leka, så tiden rann ut... Men nu har jag papper på att Blondie är en orädd, lekfull, nyfiken och otroligt social tjej, vilket vi visste innan!
 
Schäferkompisen Jazza var också med, hon skällde och stojade och hotade än den ena o än den andra, men lugnade ner sig och vid spökena satt hon snällt och mycket trött och inväntade deras ankomst... Skotten bekom henne inte och vi avslutade därefter beskrivardagen.

Alla var vi mycket nöjda och glada och stolta över våra hundar.
Så nu kan vi använda våra ungdomar i avel när vi vill... Jag är säker på att åtminstone Sixten vill!
 
Söndag 2 maj
Nu är spårkursen avslutad för den här gången.
 
Idag har vi spårat på betong med övergång till asfalt, övergång till betong o därefter övergång till gräs.... De spåren lades på butiken Karlssons område under öppet-tid... Cyklister och bilar passerade spåren då och då och från kundparkeringen intill vändes många nyfikna anleten mot hundarna under deras arbete.

Hundarna stördes inte av miljön, de var så fokuserade på sitt arbete. Felix föremålsintresse har utvecklats betydligt och han var så ivrig att finna miniföremålen att han kollade föremål både i och utanför spåret... Då ska ni veta att det var ca 15 meter i sidled mellan varje spår och stark vind. Felix markerade dock bara de rätta grejerna trots nyfikenhet på "allt" :

En del hundar hade lite problem med övergången mellan betong och asfalt, en del brydde sig inte ett dugg om växlingen.
 

Efter det spårarbetet åkte vi hem till Molnebo och tittade på film från gårdagens sista övningar och dagens första spår. Det var som vanligt intressant att se. Ännu mer intressant var det nästan att Blondie också tittade på filmen! Hon sprang och kollade i rummet intill bakom bilden om någon hund sprang "ut ur bild", hon stod framför bilden och tittade, hon kollade projektorn, hon satte sig i soffan och tittade, hon gick till bilden igen, kollade projektorn... Vi undrar alla vad hon hade i huvudet. Det såg givetvis ut som om hon såg hundarnas arbete på filmen , fattade att bilderna kom från projektorn osv.... Vem vet?
 
Efter pausen for vi till ett sandtag för att lägga spår i sanden. Det brukar vara svårt för hundarna att spåra i sand, men den här gången gick det bra, troligen beroende på fukten? Vi mer eller mindre gömde föremålen i sanden och Felix var bättre än någonsin på att hitta och markera dem. Det var så roligt!
 
Efter det spåret lade vi en ny typ av konkurrens-spår. I skogen fick vi lägga ett någorlunda långt spår med normalstora till stora föremål utlagda. Sedan  gick hundarna spåren två o två, en började spåra  fram till första föremålet, när markeringen var avklarad till belåtenhet och väl belönad tog föraren hunden åt sidan och släppte fram nästa hund med förare tills de spårat sig fram till föremål två och markerat och belönats storligen.
 
Sällan har en sådan kämpaglöd visats i spåren!  Nisse och Felix delade spår och de var så ivriga att få komma fram och ta över spårandet båda två. Det är en övning som jag definitivt ska använda mig av igen.

Med Gittan på tjänstehundsövningar gjorde vi liknande övning, men mera i syfte att vila en hund i taget och hålla den beredd att ta över då den andra behövde vila. Idag så gjorde vi stor affär av första hundens föremålsmarkering och när sedan andra hunden fick ta över spåret direkt så taggade de varandra till stordåd. Tack vare att vi växlade hund vid varje föremål så blev de om möjligt ännu mer intresserade. En bra övning om man t ex vill öka motivationen.
 
En härlig helg har det verkligen varit. Det enda jobbiga var att när det äntligen blev kväller och vila igårkväll, sådär vid 21.30....så ringde vår rara granne och berättade att fåren var på rymmen. Vi for iväg och tog in dem och i morse gick jag upp tidigt för att släppa ut dem i en hage med gräs, höbalarna ratas numera. Lite stängslande hann jag med för att försöka få gänget kvar i den nya hagen innan det var dags för att ansluta till spårgänget.
 
Imorgon är det en arbetsdag igen.

Jag har fö anmält till Östebybruk, kom på det precis sista dagen för anmälning. Ska bli intressant att se om pälsarna sitter kvar på en enda av de anmälda.
Världsutställningen ska också få sin anmälan från mig, jag tror att det bara blir en anmäld... eller två....
 
Lördag 1 maj
Första dagen på spårkursen är nu avverkad.
Vi har haft jättekul!
Deltagarna är Quittra Schäfer, Tosca Sheltie, Nisse Collie, Jonna Collie, Felix Collie och Jag-har-glömt -namnet-Malle.
 
Vi började med att berätta vad vi tränat sedan sist, våra planer och mål för närmsta tiden.
Sedan lade vi enkla spår med 4-5 föremål, spåren låg med ganska korta avstånd ifrån varandra och vinden var väldigt stark. Trots det fungerade spårandet väldigt bra för alla!
 
Felix påminde mig om att vi faktiskt tränat att liggmarkera föremålen på förra kursen, så han lade sig spontant vid tredje föremålet och jag kände mig dels som en idiot som glömt (det kan bli lätt virrigt när man tränar olika hundar som jobbar på olika sätt) dels oerhört lycklig över att Felix minsann kom ihåg hur han skulle göra.
 
Efter att vi kunnat konstatera att alla hundar fungerade bra gick vi vidare med svårigheterna och lade konkurrens-spår. Medan de låg till sig i en halvtimme hade vi 5 min platsliggning, alla varierade övningen efter egna förutsättningar, allt från att gå långt ifrån till att sitta kvar vid sin hund.
 
Spåren vi lagt korsade de gamla spåren vi gått men det tänkte man inte ens på, hundarna spårade övertygande de spår de tagit upp. En del var lite nyfikna på grannen som spårade på 15 meters avstånd vid sidan om. "Oj, vad hittade han...." såg det ut som på en del..... kolla, nu hittade jag också..... jag vill hitta först..nej jag vill vara först.... så lägger de på ett extra kol och stretar i linorna. Visst är det både utvecklande och lite störande, oerhört lärorikt. I den starka vinden kom många andra intressanta dofter som påverkade hundarna mer eller mindre men de jobbade alla suveränt.
 
Vi tog paus med lätt lunch och "filmtime", Michael hade filmat varje hund i alla moment, även platsliggningen. Det är så lärorikt att se varandra, sig själv och sin hund i arbete.
 
Efter lunchen åkte vi till Morgongåva och övade spår på grus. Spåren gick sista 30 meterna på gräs, så vi övade även övergång från en typ av mark till en annan. Det var en god idé för även om grus-spårandet gick lite knaggligt för en del så lossnade det ordentligt när de väl nådde gräset så de kunde avsluta glansfullt.

Föremålen i de spåren var av ministorlek, Felix höll på att svälja en "tumme", ni som jobbar med papper o pengar vet vad jag menar. Som tur var spottade han ut den, annars vet jag inte hur dagen slutat. Glasspinnar, påsförslutare, miniplastlock, kapsyler, patronhylsor, ja bara fantasin sätter gränser för vad som är användbart.
 
Efter spårandet avslutade vi dagens övningar med budföring.
Innan dess visade Maria och Nisse hur man kan klickerträna apportering.

Efter en mycket givande dag bestämde vi att ses på Karlssons parkering i morgon för spår på asfalt och betong.
 
Fick just ett telefonsamtal från en god vän. Hon berättade att på en SCK-utställning idag hade ett stort antal 0 pris delats ut p g av betten. Spontant undrar jag om det verkligen var så illa eller om domaren som lär ska varit från utlandet helt missuppfattat den informationen han fått?
 
Nu ska vi ut och motionera. Jag ska erkänna en sak: Klockan är 18.00, jag jobbade lite på morgonen och sedan har jag "kursat" hela dagen... Promenaden lockar inte! Men det kommer att kännas bättre bara vi kommer ut.
Tror jag.
 
Torsdag 29 april
Ibland frågar folk hur jag hinner med att träna så många hundar, hålla dem någorlunda välskötta och dessutom ställa ut osv....
Ja ni skulle se dagens träning så förstår ni.
Såhär kan man också göra...men det finns säkert bättre metoder, så jag rekommenderar ingen att ta efter...
 
Jag skulle sysselsätta alla tio hundarna enskilt under en tvåtimmarsperiod.
Beväpnad med matskål fylld till 1/3, hund i koppel och en leksak gick jag ut med en i taget. Jag lekte lite med varje hund, övade kommandot "apport" med några. Sedan tog jag hunden med ut i skogen, bärande på matskålen, gick 100 meter, ställde ner skål, vände, gick 100 meter, vände och skickade den mativriga hunden till matskålen. Sedan var det att springa efter, koppla och gå hem. TIO hundar... Göte och Lisen fick naturligtvis mycket kortare sträcka att springa.
Efter en stund insåg jag att metoden var onödigt tidsödande så jag parkerade matskålen redan vid "starten" och gick iväg med hunden i riktning bortåt, vände och skickade hemåt... då sparade jag in en extra tur och kunde snabba på övandet lite. Ja alla sätt är ju bra utom de tokiga, eller vad säger man.
"Marsch"  eller "Framåt" eller med hunden i koppel "Före" är användbart i det här sammanhanget. 
För att vara lite flitigare sprang jag en stund med hunden för uppvärmning och steglängdens skull i trav med rejäla kliv innan "matskålsköret" blandades in.
 
På lördag har vi spårkurs här, jag ser fram mot det med glädje och lite bävan, hur ska lydnaden gå....
Den här gången ska vi upp till bevis att vi kommit så långt som planerat. Felix min pärla ska nog klara sig skapligt. Hoppas att jag får möjlighet att ta med Isa på någon övning, hon är ännu bättre spårhund än Felix men ligger efter lydnadsmässigt.
 
Onsdag 28 april
Rapportkurs har det varit ikväll.
Helt fantastiskt så snabba och löpvilliga hundarna var ikväll. Utom Sixten! Han var mest intresserad av resterna från en skjuten älg...
Lite jobbigt, nu får jag backa bandet och motivationsträna några gånger.
Vi hade bra stationsuppträdande på alla, några skall förekom i början men alla lugnade sig.
Det är jättekul att ha ett gäng att träna tillsammans med och en riktig förmån att ha Göran Hawee som kursledare då han är mycket kunnig.
Nästa gång är planerad till 19 maj kl 19.00.
 
Fredaag 23 april
Var på en föreläsning igår. Föreläsare var Sofia Malm från SLU, det handlade om genetik och avel.
Mycket intressant och matnyttigt kom fram . Jag fick nu lära mig att hög-medel- låg arvbarhet indelas så här:
LÅG arvbarhet kallar man en beräknad avbarhet på 20% eller mindre.
HÖG arvbarhet kallar man en beräknad arvbarhet på 40% eller mer.

Att beteende har låg arvbarhetsfaktor visste jag redan, liksom att beteendet styrs av oerhört många faktorer.

HD beräknas ha en arvbarhet på ca 30-40% enligt föreläsaren.
Sofia ville få oss att tänka till när det gäller gentester. Hur långt ska vi gå? Hur mycket ska vi testa? Ska vi testa bara för att vi kan testa? Vad vill vi nå med testandet? Alla var eniga om att det bör vara en viss begränsning. Även sunt förnuft bör få råda i vår avel framhöll såväl föreläsare som deltagare. Känns skönt att veta att alla trettital deltagare har koll på läget. Det var bara jag som var collieuppfödare....
 
Onsdag 21 april
Det sorgliga faktum att det inte blev några valpar har jag accepterat nu och det är bara att gå vidare.
Det har aldrig varit en sådan enorm efterfrågan på collievalpar som nu. Jag har försökt hjälpa några att få valpar på annat håll men alla kan jag inte hjälpa tyvärr. Det är ett tappert gäng som troget väntar på nästa planerade valpkull här också, vi hoppas att det blir en el två kullar under sensommaren. Det behövs nog minst två kullar för att ni alla ska få era valpar härifrån, jag är så stolt och glad över erat förtroende!
 
Idag har vi tränat sök med Blondie och Sixten på okända marker med nya kamrater. Det gick fint, vi håller oss på väldigt låg nivå ännu. Sixten ska ju inte träna sök egentligen eftersom han tränar rapport men han fick hänga med ändå.
 
Felix brukar få åka till Sala och träna lydnad en gång i veckan tillsammans med sökgänget där. Han är rätt duktig, eller väldigt duktig med tanke på hur lite vi tränar hemma. Det är trevligt att vi är välkomna att vara med och träna "både här och där"
 
Tyvärr kommer vi inte att kunna träna något under maj (förutom spårkursen) eftersom jag jobbar för mycket under den månaden.
Någon utställning blir det nog inte heller, möjligen Österbybruk. Borde kanske satsa på någon liten SBK-utställning också, men vi får se...
 
Fick beskedet att "Vilda" syster till Sixten och Blondie också har A-höfter! Det gör mig så glad, Vilda ägs av Ulla Kvist, Kennel Ullhamra och det känns extra viktigt att hundar som kommer till andra uppfödare är fria på höfterna.
 
Det går framåt för vallhundsgruppen för kroppsvallare, närmsta steg är att utbilda instruktörer och den utbildningen är planerad och kommer att genomföras under året.
Tja, det var väl allt för den här gången.
 
Söndag 11 april
Vallhundskurs.
Jag är alltid lite orolig inför fåraktiviteter ifall någon hund kommer att gå för hårt fram med fåren. Inga springande får tack!

Gunnar Larsson som höll kursen är mycket rutinerad och jag hade inte behövt vara orolig. Det gick lugnt och fint med fåren som sig bör.
 
Vi var ett optimistiskt gäng som träffades här hemma i köket för att fika och lyssna på Gunnars information innan det var dags att ta sig till fårhagen för att omsätta teori i praktik.
Några hundar var helt ovana, en schäfer och en collie. Några var ganska rutinerade i stället och alla fick den typ av träning som behövdes.
 
Det finns några bilder på "play and practise" från övningarna.
 
Söndag 4 april
Igår  var det utställning i Stockholm. Tack för att ni höll tummarna, det gjorde susen.

Simon vann ökl med CK, blev Bästa Hanhund, fick CERT, CACIB och BIM!
Filippa vann ökl med CK, blev 2a BT efter en champion och fick CERT och reserv CACIB.

Vi var mycket nöjda när vi åkte hem kan jag säga, det är bara att beklaga att vi inte har några fler utställningar på gång just nu.
 
Jag har för mig att Simon nu har tre cert och tre CACIB och att Filippa även hon har tre cert, men att några av dem är tagna i Norge.
Jag hoppas att det blir möjligt för oss att jaga ytterligare två CACIB i övriga Norden på Simon i år eller nästa år.
 
Tack snälla ni för alla gratulationer!
 
Fredag 2 april
Länge sedan jag skrev, det är så mycket annat att stå i att skrivandet får vänta ibland.
 
Felix har blivit pappa, GRATTIS till mamma Agnes och Catrine.

Förra helgen var Anja Ejerstad här för att visa hur man kan göra i ordning sin långhåriga collie inför utställning.
Många uppfödare tog chansen att förkovra sig i ämnet och flera "vanliga valpköpare" deltog också, jättebra!

Vi använde Simon som demohund och hela proceduren från badning, torkning, borstning, klippning mm visades. Det tog sina modiga timmar men det var det värt. Jag kommer att sätta ut nya bilder på Simon tagna efter "groomandet" så snart jag kan. Han blev jättefin!
Har hört att uppfödare i andra delar av landet funderar på att bjuda in Anja till liknande kurs. Mitt tips är: Gör det! Ni kommer aldrig att ångra er.
 
Idag samlades en tapper skara inför rapportträningen redan före 9.00 här i morse.
Fem hundar och deras förare gick tillsammans med kursledare Göran ut i skogen med pick och pack för att träna. Idag lades mer fokus på stationsuppträdande än vad som gjorts tidigare. Ryggsäckar med fika, dubbel uppsättning koppel och liggunderlag, dubbla antalet vattenskålar osv medfördes.
Vi hade en härlig dag i solsken och värme och hundarna skötte sig strålande. 
 
Sträckan var ca 200 meter och vi övade i två omgångar med en rast emellan, så hundarna förflyttade sig många många hundra meter under övningarna. Det är ju utgång, (200 meter) ,skick (200m), återskick , tillbakagång, utgång, skick, skick, o.s.v.. och innan det en promenad till träningsplatsen. En del av hundarna var lite segare mot slutet, det hade vi alla förståelse för. Jag hade med mig Sixten och Felix och de gick jättebra!!!! innan pausen, men sedan behövde de lite retning för att hålla riktig fart under de återstående skicken.
 
Vallhundskurs på söndag 11 april, det finns ett par platser kvar. Spårkurs grupp 1 omgång 3, 1-2 maj (Michael Hedman) är det som kommer härnäst. Se "kunskapskanalen"
Imorgon ska vi till Stockholm på utställning, håll tummarna för någon typ av framgång är ni rara!
 
Söndag 21 mars
Snö! Snö! Yrsnö!
När jag som bäst vant mig vid att se våren som given bestämmer sig vädergudarna för att backa bandet igen....
Igår satt vi på trappen och solade oss, både hundar och folk. Idag har vi traskat omkring i snön med tunga steg för att ta oss till hästar och får. Hundarna struntar i att det snöar, de vill ju ut och motionera ändå, men jag skulle kunna tänka mig att tända en brasa och läsa en bok och låta "Nå'n annan" ta över verksamheten.

Mor kom hem till sig idag, hon genomdrev en veckas tidigare hemgång alldeles själv och sitter nu och huttrar i sitt hem. Palle o jag har skottat och eldat och förberett hemkomsten efter bästa förmåga, men det räckte inte till i det här vädret. Nu har jag handlat till henne och tänt i spisen igen, hoppas nu att hon klarar sig drägligt. Det är inte lätt att bli gammal och drabbas av upprepade benbrott.

Jag har  varit på sk "clinic" idag med bl a Erik Lette. Det handlade i första hand om treårstestet, förberedelser och genomförande mm. Det är alltid intressant att lyssna på "de stora elefanterna" (nej vänta nu, är det dem man ska se dansa? Nåja VM och OS osv är ju så stort det går i sportvärlden, ni förstår nog vad jag menar)
 
I Sverige håller vi oss skapligt framme inom hästsporterna. Vi har många bedömningar och tester för våra hästar för att se anatomi, exteriör, förmåga, temperrament, lämplighet till utbildning osv. Det känns som om vi kan dra paralleller till hundsporterna. Men det finns en stor skillnad..... Inom hästvärlden vet man med säkerhet att en mycket god individ inte alls med säkerhet ger mycket goda avkommor. Många av oss vet det inom hundvärlden också, men vet de styrande det? Tveksamt.
 
Inom hästvärlden rekommenderar man att använda klass 1 hästar i aveln. Man förbjuder absolut ingen avel! Men om t ex en treåring gör ett riktigt uselt test men ändå visar att den eventuellt kan ha goda förutsättningar att utvecklas åt rätt håll så framhåller man från domarhåll att den troligen/eventuellt kan göra mycket bättre ifrån sig som fyraåring....eller äldre...Den kan tänkas ge mycket bättre avkommor än vad den är själv.... Känner någon igen sig från hundvärlden? Inte? Nä, inte jag heller, i alla fall inte från t ex SCKs MH-användning. Nu är ju MH dessutom bara en beskrivning, inte ens ett test.... Men jag ska inte dra alla rasklubbar över en kam, de finns de som har god insikt.
 
Se till en del otroligt framstående avelshingstar. Somliga har lämnat otroligt framstående avkommor trots att de varit tämligen mediokra själva och nästan snubblat igenom godkännandet. Vissa andra har bländat i exteriör eller gångarter eller hoppning och lämnat klart mediokra avkommor... detta trots en stor samling ston av olika stam som mödrar till de mediokra eller superbra avkommorna.
 
I hästvärlden vet man att t ex hopphästar normalt har en lite annan konstruktion än dressyrhästar, ta t ex bogparti och halsansättning. Det vet våra exteriördomare också inom hundvärlden, jämför t ex bröstkorgens olika form på en vallande hund och en labrador och en greyhound. De ska inte jobba på samma sätt, de ska inte vara lika byggda. Det finns folk som inte har någon aning om exteriörens betydelse. Finns det folk som inte har någon aning om mentalitetens betydelse? Troligtvis. Att dessutom skilja på individen i sig och individens nedärvningsförmåga, hur många förstår det? Jag blir skrämd av hur få inom hundvärlden som verkar begripa det!
 
Det är så givande att få fortsätta suga i sig lärdom från kunnigt folk. En clinic som denna muntrar upp i ovädret. Nästa helg har vi två begivenheter här:
(ID-)spårkurs med Michael Hedman och Grooming med Anja Ejerstad. Nu vill jag inte kalla dem elefanter, det kan missförstås, men det är givet att de bägge är storheter inom sina områden. Jippi!
 
Måndag 15 mars
Igår var det dags för samling igen. Vi var ett gäng som fikade och lyssnade på Näringsfysiolog Marika Strandberg.

Oj så givande det var! Ja, lyssnade och lyssnade, många frågor ställdes också och alla besvarades.
Vi kom kanske inte så långt i utbildningen som planerats men vi fick veta väldigt mycket om mycket. När man pratar om näring så handlar det automatiskt om foder, då hamnar man även på sidospår som avmaskning, vad som är giftigt för hundar, plötsligt undrar någon om vaccinering, ja det blir många saker avhandlade. Vi höll på i ungefär tre timmar och det var inte tråkigt en sekund. Alla vågade prata och fråga, tänk så viktigt det är för att få ut mesta möjliga av en kurs eller föreläsning.
 
Marika driver en veterinärklinik och är mycket kunnig på många områden. Vi kom överens om att ha en fortsättningskurs men har inte bestämt vilket datum ännu. Till er som var intresserade av att vara med men som av olika anledningar inte kunde komma så vill jag säga att ni och de som deltog igår har "första tjing" på fortsättningskurs. Ni ska få er bok när vi träffas.
 
Idag har jag varit ledig på fm och tagit ett par härliga promenader. Passade på att träna lite i fårhagen i det vackra vädret.
 
Asta var superduktig, Felix olydig men väldigt tänd, Isa otränad men riktigt duktig, Blondie var hyfsad, rätt lugn och lydig faktiskt, Svea var ofokuserad och lite gapig idag. Filippa var på sitt speciella sätt helt suverän med Elaka Beda som hotade och stångade men som vackert fick rätta in sig i ledet.
 
Vi gjorde inga större ansträngningar, flyttade fåren en kort sträcka och övade lite lydnad i deras närhet så fåren ansträngde sig inte mycket.
 
Skulle behöva träna lite mer lydnad men jag har så dålig disciplin när det gäller lydnadsträning som inte har med vallning att göra. Om jag ska vara ärlig så har jag lite dålig ordning på vallningslydnadsträningen  också!
 
Snödjupet minskar så sakta men staketet har fortfarande minihöjd. Hundarna kan inte vara ute på gården utan tillsyn för de kan hoppa ut om de vill, jag tror att stakethöjden är nere på 70-80 cm just nu. Ju mer snön försvinner, ju högre blir staketet. Har funderat på att skotta som ett dike längs tomten, men hur 17 ska jag orka det? får hoppas på fortsatt töväder. Väntar med stort intresse på den första natten som håller plusgrader....
 
Lördag 27 februari
Idag har vi haft fortsättning på rapportkursen med Göran H.
Sjukdomar ställde till det lite för oss hundförare, några var tvungna att utebli p g a detta och ett par av oss som närvarade var Alvedondrogade och lite zoombielika. Men hundarna fungerade utmärkt trots ovanligt stillsamma förare. Vi repeterade förra gångens övningar för att kolla att de var någorlunda befästa och så gick vi vidare till nya övningar.

Eftersom Sixten var lite krasslig förra helgen och fått ta det lite lugnt några dagar så hade jag bara med honom på första övningarna, sedan fick han vila och Felix tog över. Sixten gick bra, alla sträckor fungerade. Idag hade han sin husse med som medförare, kul!  Felix gick superbra! Han kanske inte är lika snabb son Sixten men mycket motiverad! Felix är faktiskt min träningsfavorit om jag ska vara helt ärlig. Men alla är bra på sitt sätt!
 
Kerstin och Gunnars Fia Flodén gick som ett spjut på alla sträckor, snabb och motiverad och helt lycklig över att få springa fort fort fort....
Att husse inte var med bekymrade henne föga, hon var lika glad att springa till Göran.

 Alice är också mycket snabbsprungen och ivrig.

Nisse är snabb och löpbenägen men har lite svårare med sträckorna från Maria ännu, men det gick bättre och bättre redan idag.

Kajsa var inte med idag, men jag vet att hon har tränat bra tidigare.
 
Det känns så fint att ha möjlighet att få lära sig träna hund av sådana proffs som Michael Hedman och Göran Havee. Riktigt lyxigt!

"Proffsen" fortsätter att komma hit. I mars kommer näringsfysiolog Marika Strandberg hit söndag 14 kl 15.00.
Sista helgen kommer dels Michael H hit och håller fortsättningskurs i spår, dels kommer Anja, efterlängtad av många, många, för att under 4-5 timmar lära oss snygga till våra hundar efter bästa förmåga. Simon är utsedd till demo-hund så han kommer kanske att se lite otrimmad ut innan dess. Tänk att en av Sveriges absolut bästa "groomers" vill göra sig besväret för vår skull!!!

Fortsättning på rapporten blir långfredag 2 april, vi har lite läxa att göra till dess.
 
Måndag 22 februari
Hemkommen efter en annorlunda resa till Norge.
Vi åkte i fredags. Allt och alla sa "stanna hemma!" så tydligt att det inte gick att missförstås.
Sixten blev t o m sjuk! Men blundande för alla försök att få oss hemma (jag hade aldrig gett mig iväg om jag inte vetat hur gärna andra som var lite beroende av att jag åkte ville resa...) kom vi iväg.

Tack Mia för att du såg till att Sixten kom iväg till "doktorn" och fick sin urinvägsinfektion diagnostiserad och behandlad, han hälsar att han mår utmärkt nu och var pigg redan på fredagskvällen. Husse har sett till att ta väl hand om sin hund medan jag var bortrest och han kollar mig varje kväll så att Sixten verkligen fått sin medicin i god ordning!
 

Nåja, Norge med slutdestination Skien ställdes in på GPSen och iväg vi for....
Jag avskyr GPS! Ska aldrig skaffa mig en egen. Litar inte på dem det minsta. Nu har jag fått ännu större anledning att misstro dem!
 
För inte hade jag räknat med att bli guidad på en rodelbana med tre meter höga snövallar och en lutning som nästan var omöjlig att klara även med fyrhjulsdrift. Men det var där vi hamnade på senkvällen i ett yrväder som liknade livsfara. Jag förstod då klass 2 varningen som utfärdats. Efter evigheter i motlut, sladdande och kanande kom vi då till medlut.... vet inte om det kändes helt bra direkt..... Det kändes skönt att vi hade resesällskap i en bakomvarande bil, det blir lite tryggare så. Vi "landade" så småningom tämligen nära hotellet och hade inga problem med att sladda upp för backen  till parkeringen. Småpotatis för oss rodelåkare.
 
Hundarna fick en ordentlig promenad och vi åt lite sallad innan vi slocknade ovaggade för att få fyra timmars sömn. Jag hade irriterande ont i halsen.
 
På lördagen vaknade vi kl 5 och det var promenerande, hundmat, borstande och frukost på schemat innan vi resta till Bö.
 
Jag har hela tiden sagt att jag inte hade något att hämta på den utställningen men det gick faktiskt rätt bra. Simon vann ökk med CK och blev tvåa bästa hane efter en champion. Vi fick Reserv CACIB, hade varit roligare med ett CACIB men helt OK.
 
Filippa fick även hon CK. I konkurrensen kom en annan hund väldigt nära henne och då blev hon lite för tänd vår prinsessa och hade lite svårt att uppföra sig perfekt. Hon slutade dock som trea Bästa Tik och fick även hon Reserv CACIB, helt Ok. Bättre resultat än jag väntat mig.
 
Elisabeth ställde sin Tess som är av helt annan ras än collie. Tess fick CERT, CACIB o BIR, så jag tycker att den utdelningen gjorde att det var värt resan!
 
Våra reskamrater fick CK på sin collietik och placerade sig i Bästa Tikklass så alla var tämligen nöjda då vi långt senare åt middag på hotellet.
 
Vi fnissade åt dagens väder, snöstorm och hemskheter och att jag blåste omkull och kom inte upp!!! Jag bar på en hopfälld textilbur som tog väder och jag seglade ut i en snödriva o for omkull där. Jag skrattade så jag tjöt och kom inte upp, för så fort jag försökte resa mig sköt vinden omkull mig igen. Jag sprattlade tills en gentleman kom och släpade upp både mig och bur och bogserade oss i rätt riktning.
 
På söndagen var det en NCK utställning som jag egentligen inte ville ställa ut på eftersom jag misstänkte att domaren var "huvudfixerad" och inte så kunnig på rasstandard och anatomi. Simon fick i sin kritik skrivet att han har troligen de bästa rörelserna man någonsin skådat. Inte illa. Tyvärr var hans stop inte av toppkvalitet så han fick en tvåa... rätt kul, jag fnissade och konstaterade att jag hade haft rätt!

Filippa, vår prinsessa, vann ökk, alltid något.

Valpen som tillhörde vårt ressällskap blev BIR-valp så de var väldigt glada och nöjda!

Så styrdes kosan mot Sverige igen. Mitt halsont höll i sig men det gick fint att köra. Vi kom hem till ett Molnebo med minus 23 grader, Elisabeth tog över ratten och fortsatte ytterligare några mil hem till sig.
Jag har försökt kurera halsontet med varmt te, nu är det dags att sova för att vara pigg på jobbet imorgon. Hu så kallt det är!
 
Onsdag 17 februari
Ibland får jag en tydlig glimt av avundsamhet från folk som jag tidigare hjälpt. Inte ofta, men ibland. Då kan jag känna lite besvikelse och också en viss ironi: Hur  blir man bäst i världen efter cirka två kullar? Två kullar där man inte fött upp föräldradjuren själv? Jag kan också känna en liten oro, hur ska människorna klara av dippen som ofrånkomligen kommer, förr eller senare? nåja, det är ju deras bekymmer. Påminner mig om att när jag var ung och lite smått lokalt berömd som hoppryttare och instruktör fanns det barn som envist framhärdade i att de hette just mitt namn vid skolinskrivningar! Gullungar! Nu är ni själva mammor och har "skrivit in" era barn för länge sedan. Någon är döpt till mitt smeknamn....
Jag är ingen världsmästare, ingen specialist, inte ens speciellt duktig. Trots att jag "jobbat" inom rasen sedan 1981. Men jag jobbar på att bli duktigare och utveckla praktiskt och teoretiskt kunnande. Men jag lovar att ingen behöver vara avundsjuk på mig! Att ni försöker apa efter mig kan vara bra i de fall jag gjort något bra....
 
Bläddrade just igenom de stamböcker och stamtavlor jag fått från Catharina Häger efter hennes far Arne Jonssons död. Låter namnen bekanta så beror det nog på att de representerar en av de mest kända colliekennlarna med uppfödning sedan 1940 fram till om jag minns rätt sent 80-tal el möjligen tidigt 90-tal. Hassleholms Kennel.
 
Nåväl, här finns en skatt av gamla härstamningar. Jag har hjälpt Anita Braxenholm för SCK att fylla på med härstamningen av några hundar som hon saknade i sitt projekt. Dessvärre missade jag de två rullarna av stamtavlor som jag också förfogar över. Funderar på att scanna dem och ha en "knapp" bara för gamla härstamningar? Kanske ska jag ge tillgång till dessa uppgifter till allmänheten?
 
Kolla här några exempel:
(Hassleholms) Ledy, född 1957 e Bambi född 1950 u Ullvi, född 1954, härstamning i 4 generationer
Leddy, uppfödd av Herr Oskar Carlsson i Sörhult. född 1955 e (Hasselholms) Janne u Lona med fyra generationer...
 
Ja det finns mängder av hundar och deras härstamningar. Jag hade inte tänkt på att jag har tillgång till en colliehistorisk skatt förrän en besökare påpekade det då han fick läsa några av stamböckerna.
Tanken på att i stort sett alla mina hundar med ngt undantag går att följa tillbaka till 30 talet härstamningsmässigt i rakt nedstigande led i de dokument jag har är mycket angenäm.
Nu ska jag ut i nutiden och plumsa i snön tillsammans med ett gång nutida collie!
 -
Måndag 15 februari
Vintern är verkligen envis, -19 på morgonen, fryser om händerna!
Alla tikar har löpt och någon/några är parade.
Om vi har tur så blir det valpar i april, så ni som väntat och väntar på valp härifrån, kanske blir det en valp att hämta i juni?
Man vet aldrig.
 
Lördagens föreläsning fick hastigt skjutas upp p g av sjuk föreläsare. Återkommer med nytt datum strax.
Vi träffades några ändå och kollade materialet som jag fått i förväg. Oj så mycket jag inte vet om foder! Nu kan vi läsa på och få ut ännu mer av föreläsningen.
 
Ni som funderar på hur det går för mamma: Hon hälsar att hon längtar hem! Längtar efter sina hundar!! För övrigt skulle hon behöva någon som kan ta hand om hennes hundar några dagar, eller veckor, känner du dig manad? Vi har lyckats lösa det i nästan två månader och jag är så tacksam för all hjälp från alla underbara människor, men nu är det knivigt. Vi kan inte ta hem dem hit, det fungerar inte just nu.
Hör av dig om du kan ha ett par extra hundar.
 
Tisdag 9 februari
Tänk så bra årstid det är nu egentligen.
Hundarna är rena, marken ren. Jag var nyss ute och letade bajs på gården för att plocka bort. Det är hur enkelt som helst nu. Inget gräs som döljer korvarna, bara att ta på spaden för vidare borttransportering.
Framfarten under promenaderna hindras tyvärr en del. Det är omöjligt att gå direkt i snön, vi måste gå på vägar, i skoterspår eller i hästarnas spår för att ta oss fram. Men i gengäld är det ingen mygg som jagar oss.
Ibland undrar jag varför jag längtar så till våren?
 
Grabbarna lever ett tragiskt liv just nu. Alla tikarna löper och det är ett ståhej att se till att rätt dörr är stängd och att slussa gängen ut eller in.
Hanarna ylar, gråter, piper, vandrar, flåsar och mår pyton i sin frustration över de oåtkomliga tjejerna. Tanken på att  matstrejka har inte infunnit sig hos någon ännu som tur är. Det är bara på nätterna som deras sorg märks väl, på dagarna fungerar det i stort sett som vanligt.
Vi tränade rapport idag med några hundar. Sixten och Felix var med, de var fullt koncentrerade och gick bra. Simon försökte jag skicka på ett par korta budföringar men han fungerar inte just nu. Han är skällig och tramsig och helt okoncentrerad. Visst lufsade han iväg till mottagaren, men han gjorde mycket annat också kan jag säga.
Blondie och Filippa tränade lite med fåren, Blondie var mycket duktig. Vad jag ska säga om Filippa vet jag inte.
Har fått besked från kommande utställning om katalognummer mm. Det ska bli trevligt med en liten semestertripp hoppas jag.
 
Lördag 6 februari
Igår avgjordes "Upplandsmästaren" i Fyris Park. Den är öppen för hundar ägda i Uppland som under 2009 varit BIM el BIR på utställning i Sverige.
 
Jag hade anmält tre hundar, tänkte anmäla fem, men två har sina meriter i Norge och då räknas de inte i det här fallet. Så Carolina, Annelie och jag samt Alice, Anton och Svea gjorde en resa till Uppsala. Vi tvåbenta avnjöt en härlig middag innan showen började. Vi hade lottats att möta mycket vinstrika hundar i första omgången med alla tre.

Anton var helt fixerad vid löpluktande tikar och lite svårvisad (hmm....) och mötte en otroligt framgångsrik tax så han åkte ur i första omgången. Svea och Alice däremot höll sig kvar och hamnade sedan i samma grupp, så tokigt!  Annelie fick rycka in och visa Svea och jag hanterade Alice. Vi stannade där, kom inte till sista omgången, men vi var med en lång stund i alla fall. Helt Ok, även om Caro och Annelie gärna hade sett Anton och Alice mötas i sista omgången! Det hade varit kul, men det är roligare och att komma långt i officiella sammanhang. Den här showen var trevlig och välordnad och gav oss en trevlig kväll så vi får vara nöjda med det. Några ätbara småpriser fick vi med oss hem också.
 
Snödjupet har ökat under veckan och jag har nyss varit ute på plumspromenad med ett gäng hundar. Senare ska vi ut med nästa gäng men jag väntar på att kängorna ska torka och vilar mig lite, det är jobbigt med snö nu. En kopp kaffe och kladdkaka tillsammans med gäster väntar...
 
Lördag 30 januari
En trevlig dag! jag gick upp tidigt och bakade smakigheter.
Gillar att pyssla lite lugnt med något på morgonen samtidigt som jag dricker kaffe med mycket varm mjölk och tar en god macka.
 
Gärna i sällskap med husse naturligtvis. Hundarna brukar "hänga" i köket de också.
 
På grund av kyla var kursen framflyttad till 10.00. Samtliga anlände i stort sett samtidigt så det blev trångt i hallen innan vi placerat oss i TV/kurs-rummet. Smaskigt fika, sprakande brasa och trevligt folk gjorde det mycket trivsamt.
 
Vår kursledare Göran Havee presenterade sig och berättade om sin bakgrund, bl a är han bruksprovsdomare och har dömt NM, han är även "mentalbeskrivare", instruktör mm.
 
Vi fick lära oss en del om bakgrunden till SBKs rapporthundar, tävlingsregler, krav på hundarna, krav på förarna, träningens uppbyggnad, mm mm.
 
Efter två timmar i värmen med mycken ny kunskap lagrad innanför pannbenet riktigt längtade vi ut för att träna med hundarna i kylan.
 
Jag hade Sixten med mig som kurshund. Husse var ute på äventyr så Per var hygglig nog att vara medförare.
Sixten hade bl a sällskap av syster Fia och mamma Alice bland kursarna. Yngst var lilla Kajsa, ännu bara junior.
 
Vi övade korta skick med mycket motivation, belöning och uppmuntran. Sixten var verkligen snabb som vinden, han täcker så oerhört mycket mark i varje galoppsprång.
Vi förlängde avstånden successivt och det fungerade mycket bra med alla hundar. Jättekul!
 
Innan avslut bestämde vi nytt datum, 27 februari är nu inbokat för fortsättningskurs. Till dess har vi en hel del att öva på och jag känner mig väldigt motiverad att träna. Konditionstrännig ägnar vi oss åt i stort sett varje dag så det är mest korta sträckor och motivation att öva på. Kul.
 
En annan sak: TACK för alla gratulationer! Jag är helt förvånad över att någon minns min födelsedag. Kramar!
 
Onsdag 27 januari
Jaha, då kom det utlovade snövädret! Hundarna och jag har promenerat/plumsat/skuttat fram genom den ganska lösa snön i en rejäl långpromenad. Jag undrar om jag börjar bli gammal och sliten? Sex kilometers snöplumsning gör mig trött och smågrinig. Hundarna myser och verkar ha lika trevligt under motionen som när de kommer hem och brer ut sig framför element, kakelugn, vedspis och kamin i soffor och fåtöljer och på tjockaste mattan.....
 
Sopat snö från trappen fem gånger, nu ger jag snart upp. Husse plogar med traktorn i By, men här hemma har vi kört med sopkvasten även till grusgången. Snödjupet är enormt på sina håll och staketet runt tomten "sjunker" oroväckande. Simon hindras bara av sin goda vilja från att hoppa över och skena ut på äventyr, Sixten och Filippa har provat vingarna och ja, de kom över! så nu har jag dem under extra uppsikt då de är ute på tomten.
 
Blondie löper, jag tror att minst två till är på gång att börja. Vore skönt att få det överstökat med alla ganska tätt, jag tycker att det är lite jobbigt att behöva ha hundarna i två gäng.

Ett flickbesök har vi haft under ett par dagar, jag hoppas verkligen att det resulterar i en kull friska, trevliga och vackra valpar i mars.
 
Apropå det, tänk så glad jag är över vänner och uppfödarkollegor. Tack för hjälpen i veckan, både den erbjudna och den erhållna, ni vet vilka ni är.
 
På lördag ska vi ha rapportkurs. Jag räknar med att delta med Sixten men önskar att jag också kunde testa Filippa och Isa, "snabba som vinden", även om Filippa även kan benämnas "borta med vinden" .....
Jag ska försöka få till en samling skoterspår att använda till sträckorna, i annat fall får jag ge mig ut och plumsa upp ett antal lämpliga stigar.
Jag lovar att återkomma och berätta hur det går.

Om allt går vägen kommer vi att åka på ett par shower i februari. Tyvärr räcker inte pengarna till allt jag vill göra, någon som känner igen det?
 
Lördag 23 januari
Förra veckan var jag till Olle-Jonny Jonsson och röntgade Sixten och Blondie. Häromdagen fick jag brev från SKK med beskedet.... A-HÖFTER!!! På båda ungdomarna!
Så nu förtjänar de varsin egen sida här på hemsidan.
 
Det ska bli intressant och olidligt spännande att se resultatet på de av syskonen som kommer att röntgas. Har de varit för feta i 4-månadersåldern? Har de lekt och skadat sig? Har de ärvt en god konstruktion från mor och far som gör dem mindre disponibla för HD? Har de fått lagom motion och träning? Har de ärvt någon konstruktion som inte syns hos föräldrarna som påverkar negativt? Ja hundar är ett spännande kapitel!
 
Jag hade verkligen tur med röntgandet för Blondie började löpa igår. Då brukar det inte vara lämpligt att röntga enligt " de som vet" p g av slappare bäcken.
 
Annars? Härliga hundpromenader och en del träning, men inget seriöst. Nästa helg hoppas jag på rapportkurs. Det finns plats för ett ekipage till, dessutom saknar jag (kanske) en medförare på lördag.
Jobbar med att uppdatera hemsidan med Blondie och Sixten, Simon-avkommor mm.
Ska ta itu med "mentalitetknappen" snart och bl a fylla på med MT och olika tävlingsgrenar.
Jag kommer även att länka till fler uppfödare, vänner och intressanta bloggar.
Ha en härlig januarihelg!
 
Söndag 17 januari
Nu har lång tid förflutit och mycket har hänt sedan senast.
 
Micael Johansson var här förra helgen och berättade och visade med stor kunskap och inlevelse om (colliens) anatomi.
Vi var fullt hus av intresserade och inomhus höll vi värmen fint, det blev nästan trångt, men bara nästan. Ute var det värre med kylan då vi studerade olika hundars rörelser. Jag frös inte eftersom jag visade en del hundar men det blev kallt för de som tittade på.
Alla lärde sig mycket under dagen och var ivriga att praktisera nya kunskaper på sina egna hundar.
Jag har gått ett antal anatomikurser och jobbat på oräkneliga utställningar som ringsekreterare och har någorlunda kunskaper om anatomin, men jag lärde mig massor av Micael den här dagen. En toppendag!

Igår var det dags för nästa aktivitet för att öka kunskapen:
 
Rallylydnad med Carolina Pettersson.
 
Det kom ett par sena återbud så kursen blev inte så full som anmälningssiffrorna visade. Men vi som har fler än en hund utnyttjade de här avbokningarna till egen förmån och deltog med fler än en hund.
Vi samlades här hemma för fika och planering som sig bör. Sedan for vi till By och den upplogade planen och började öva.  Carolina lade ribban ganska högt eftersom många redan tränat en del innan. Helt nya i "rallysammanhang" var tre ekipage, bl a Anton, succéhunden från senaste spårkursen. Den här gången hade Anton husse som förare i stället för matte som tidigare. Det gick jättebra med träningen för dem när Anton slutade kolla in Felix och löptik. Vår kära Lundecock's Pay My Dues är verkligen en stjärna på alla sätt och han har det mest fantastiska hemmet hos Anneli och Johnny!
Totalt var det nio hundar som tränade. Vi hade korta genomgångar, övade ett antal skyltar, fick tips om förbättring, övade igen, därefter nya skyltar, osv.

Jag hade förmånen att kunna träna TRE hundar! Felix, Isa och Blondie. Vi hade jättekul och lärde oss mycket om det här med rally och fick många tips om träning i allmänhet och rally i synnerhet.
Det blir ytterligare en liknande kurs under våren, främst för de som var med nu men ev även för ett par ekipage till. Några ska nämligen debutera i april och behöver lite (mycket) träning innan dess.
 
Onsdag 6 januari
Idag ska jag egentligen på hundparty, vi träffas då och då hos olika uppfödare eller aktiva tävlingsmänniskor, äter gott och dryftar uppfödarfrågor, tävlingsregler, planerade kullar osv.
Dessvärre är det MINUS 30 grader!!! och bilarna är förmodligen inte så användarvänliga. Det finns risk att jag blir hemma och håller värmen.
 
Vallhundskursen ser ut att bli framflyttad. Om kylan håller i sig är det för kallt för att träna, det gäller alla inblandade.
 
Micaels föreläsning svämmar nästan över av intresserade. Det ska bli trevligt att hålla till i värmen och lyssna och lära. Men viss tid tillbringar vi utomhus, rörelser ska givetvis studeras!
 
Igår träffade jag en veterinär, en av de där etablerade, kunniga, erfarna som vi faktiskt har några av i närheten.
Han berömde mig för debattinlägg i Hundsport! Han pratade även om Berit Wallin-Håkanssons inlägg i samma tidskrift och pratade en hel del om ärftlighet kontra icke ärftligt, både sjukdomsmässigt och mentalt. Han varnade för risken det medför när  man slår ut fel hundar, begränsar avelsbasen osv till absolut ingen nytta. Det kan i sin tur premiera icke seriösa uppfödare och göra obotlig skada inom vissa raser. Intressant.

Det får mig direkt att tänka på SCKs förslag till förra årsmötet om registreringsförbud på avkommor till vissa föräldradjur. Baserat på MH. MH som visar en arvbarhet på i snitt ca 13 procent.... Det verkar ju seriöst och kunnigt och genomtänkt, eller hur? Annan arvbarhet än den lilla som ett MH visar vet man tydligen inget om i rasklubben så man hänger fast som limmad vid ett grässtrå vid MH-resultat....Dags att utveckla tänkandet och kunskaperna tycker jag!
 
Jag funderar på att ordna en "mentalföreläsning" här under 2010. Det ska nog gå att ordna och det skulle vara jättekul. Det finns många duktiga människor att anlita.
Dessutom utställningsträning, det efterfrågas.
Nu ska jag se till att servera mat till alla djur.
Ha en underbar fortsättning på det nya året alla kära vänner!
 
2009


Dagbok 2009
 

Annandag Jul
26 december
Det har varit en blandad jul, lite glädje och en del sorg. Ytterligare ett brutet höftben på mor, det förra har inte läkt ännu. Vi hann i alla fall fira julafton tillsammans innan olyckan hände. Men så sorgligt och onödigt att den hände!
 
För övrigt en trevlig, ledig helg. Långa härliga hundpromenader, lugn och ro. Vi har tränat lite lydnad i köket ibland, men det har inte varit mycket. Snön har vräkt ner under vissa timmar och det har gjort att vi plumsat fram i skogen med snö långt upp över stövlarna. Lockar inte direkt till några stordåd träningsmässigt.
 
Nu till något som inte bör uppta min privata hemsida men efter alla påtryckningar skriver jag detta:
Innan jul gick mailen och telefonen varm angående colliebladet och Upplands LO's hemsida. I colliebladet var rapporten från Uppland bortrövad och utbytt. Alla uppgifter om de aktiviteter som hållits under hösten hade tagits bort och ersatts av någon med en ny liten text!  Tänk så det händer här i världen, undrar varför? Folk var så arga och upprörda över det tilltaget att jag plötsligt förstod hur viktigt det har varit för så många människor med allt vi i Collieuppland ordnat. Inte visste jag att våra aktiviteter varit SÅ uppskattade och viktiga för medlemmarna. Dessutom har tydligen hemsidan för Uppland tagits bort och ersatts med en helt annan. Jag har inte kollat själv. Men alla upprörda medlemmar som hört av sig menar att många års aktiviteter, bilder, dokumentation och liknande stulits och kastats bort. Upprörda och upprörda, en del av er som hört av er var onekligen ganska förbannade! Själv har jag inget intresse i SCK för närvarande och kommer inte att agera. Jag har dock fått upplysning om att hanteringen har uppmärksammats på "högre ort" och inte gått spårlöst förbi.
 
Nu tillbaka till privat skrivande igen.
Har ni kollat Kunskapskanalen? Vilka grejer! Jag är så glad över att så många roliga saker förhoppningsvis kommer att kunna genomföras under närmsta månaderna. Snöoväder och trafikhinder och stark kyla kan visserligen sätta stopp för en del grejer, men då flyttar vi bara fram dem. Härligt!
Jag vet inte riktigt vad jag ser fram mot mest. Allt kanske? Det riktigt pirrar av glädje över att så fantastiskt kunniga människor tackat ja till att komma hit. Lika roligt är det med alla fantastiska människor som kommer hit och deltar. Åhh vad vi ska lära oss mycket!
 
Inför nyår planerar jag en ny "knapp". Dessutom en sammanfattning av året som gått, det har hänt mycket.
Ett antal nya länkar kommer också.
Ha nu en underbar fortsättning på julen!
 
Söndag 13 december
Luciadagen, tyvärr har jag inte sett en enda Lucia men jag har i alla fall träffat ett par tärnor under ridlektionerna.
 
Igår såg jag en och annan tomte och lucia på "Stora Stockholm".

Nästan hela familjen gjorde sällskap till utställningen, det kändes skönt att ha hjälp och stöd av Palle och Lilly. Asta är en lätthanterlig hund att ha med sig men vill gärna hälsa på alla, Simon är skötsam och vänlig men ganska "på" ibland och Sixten.... man lägger märke till honom lindrigt sagt.

Vi kom i god tid, Anja hade hållit plats år oss som tur var. Vi träffade en massa bekanta och goda vänner och hade en trevlig dag. Inte bara socialt utan framgångsmässigt också, trots att jag inte förväntat mig så mycket.

Sixten försökte först övertyga hela omvärlden om att han var viktigast av alla. Trots det uppförde han sig väldigt bra i ringen och vann unghundsklassen med CK. Jättekul!

Simon vann öppenklassen med CK och då kändes det ännu bättre, efter två klassegrar av två möjliga på just den här utställningen kan man vara rätt nöjd!
Det slutade inte där, Simon blev 3a BH öch fick CACIB!! Nu är han ytterligare ett steg på väg mot sin internationella titel.

Så var det dags för tikarna, i unghundsklass deltog Helena och Shakira och Gunnar med Fia. Det är inte många som vågar göra handlerdebut just på årets största och mest prestigefyllda utställning men det vågade Gunnar. Det gjorde han snyggt och placerade sig 3a med Fia, de fick Hp, bra jobbat!!

Ytterligare en klasseger till Gatefields genom Shakira och Helena, Ck där också! Duktiga tjejer!

Öppenklass, time för Asta. Ja, hur det gick? Hon vann klassen med CK.... så i samtliga klassen vi anmält i vann någon av oss "Gatefeilds". Fantastiskt!!!

Bästa tikklassen var urspännande, Asta slutade tvåa efter "Moa" och fick Reserv CACIB. Nästan full pott alltså.

Vi hade uppfödargrupp, det var tre grupper som deltog. Vår blev 2a med Hederspris efter Steadwyn (där deltog Simon, trevligt med gott samarbete!)

Vi fick en superkritik, det stod bl a: "Denna grupp har sundhet och balans som styrka. Många fina rasdetaljer. Härliga rörelser. Uppfödaren har mycket bra känsla i sin uppfödning och hundarna ligger nära standarden" En uppfödares dröm är ju att föda upp hundar som ligger så nära rasstandarden som möjligt, jag fick tårar i ögonen av glädje. Tack Helena och Gunnar för att ni deltog med era hundar och tack Adriana för att du hjälpte oss visa! Ytterligare samarbete mellan uppfödare, jag är så glad för det!

Det blev en lång dag då vi hjälpte till lite med finalerna och det är alltid kul att få gå in i "stora ringen", speciellt på röda mattan i Stockholm. Jag fick äran att visa BIR vinnande collie i BIGet, tyvärr kom vi nästan försent p g av fotografering innan och tyvärr blev vi inte placerade, men ändå. I Steadwyns uppfödargrupp ingick ju Simon så det var ett rännande på röda mattan... Kul!  
Det var tre trötta collie och lika trötta människor som färdades hem i Ms Mercedes på kvällskvisten.
 
När jag skriver det här så inser jag hur bra det egentligen gick! Inte förrän idag inser jag att "våra" hundar vann alla sina klasser i rasen. Dessutom ett CACIB och ett reserv CACIB... hmm, nu kan jag summera året som framgångsrikt tror jag.

Återkommer med  en summering när jag har tid, nu måste jag elda för här är rätt så kallt idag.
 
Tisdag 1 december
Just nu ganska lugnt på hundfronten p g av arbete och trötthet.
Vi tar oss fram på promenader men all träning ligger lågt. Ser fram mot Stockholmsutställningen 12 december. Inte för att jag förväntar mig någon framgång , vi har ju vunnit så mycket där senaste åren att det inte går att upprepa, utan för folkfesten och att träffa alla vänner och bekanta.
 
Jag längtar efter valpar! så ni som mejlat, ringt och hört av er på annat sätt, det blir valpar i vår om vi har tur! Jag har nu vilat upp mig efter 2008 års Alice-kull.....

Rallylydnadskursen är nu fulltecknad och föreläsningen med Micael Johansson rymmer på sin höjd ytterligare två pers, men då blir det verkligen trångt!
Näringsfysiologen kan ta ytterligare några deltagare den 13 februari.
En massa annat spännande och roligt planeras, ni får snart läsa om det under "kunskapskanalen"
 
Lördag 21 november
Idag var en stor dag, vi hade vallhundstävlingar i By utanför Heby.
 
Det var två klasser, en påhittad extralätt variant där samtliga startande måste arbeta i lina (!) och en ngt försvårad variant av AKCs enklaste variant av Hearding Test.
Deltagarantalet var rätt högt trots två återbud i sista minuten.

Vår eminente domare Gunnar Larsson skipade enkelt rättvisa bland deltagarna. Första klassen hade högsta anmälningssiffran, tolv stycken. Där bedömdes mest hundens naturliga förmåga att arbeta på eget initiativ, som en instinkttest.
 
Vinnarplatsen delades av Ida-Mia Kristoffersson och Svea-undertecknad. Blondie förvånade alla med att bli trea, hon fick mycket beröm! Nisse Månljus och Maria var fjärde ekipage och som femma och på sista prisplatsen hamnade Sixten!!!! Han är med överallt den hunden. Husse myser och stoltserar, det är honom väl unt, men jag  vet  nog vem som ...ja ni vet.....
 
Så var det dags för den svårare klassen där ett kort hämt, passage genom "grindar", ett flertal svängar och riktningsändringar mm förekom.
 
Jag hade nog hoppats att Asta skulle ta hem den klassen. Men Asta var övertänd, hon fick inte vara med i första klassen och hade hur mycket energi som helst lagrad. Hon gjorde visserligen en bra insats men genade i hämtet och gick onödigt nära fåren i början. Jag vet ju hur hon är och borde ha trimmat lite lydnad utanför fållan innan det var dags för start. Nu har jag lärt mig att tänka på det till nästa gång! 

På den nya knappen "play" osv  kan du se hur Asta arbetar på långt avstånd när hon väl skärper till sig och när matte väl kommer sig för att vara tillräckligt bestämd. På den sidan kommer fö bilder från många av våra kurser o liknande finnas med. Ta en titt då o då, vem vet, du kanske är med på bild?
 
Svea var en riktig klippa. Av 80 möjliga poäng slog hon till med 77 och vann överlägset. Hon var lugn och sansad, tämligen lydig och läste djuren utmärkt, arbetade med bra avstånd, perfekt balans och inledde med full pott på hämt. Vad säger man? det är Sveas år i år!  BIS för Eva Eriksson, tvåa KM rallylydnad, Upplands Utställningscollie 2009 och som avslut vinner hon vallhundstävlingen. Tja, vi kanske ska ta en kull efter henne innan hon blir för gammal? Alice kanske behöver halvsyskon?
 
Asta blev tvåa och inte nog med det, ISA blev trea!!!! Det bland åtta hundar och Isa som tränat ytterst lite. Hon fick jättebra poäng och slog den betydligt mer rutinerade men mycket mer krävande Alice "på målsnöret".
 
En härlig solig dag med underbara hundar och trevligt folk, vad kan man mer begära?
Nu ser jag fram mot lite mer avancerade tävlingar 2010. Jösses vad det är mycket inplanerat till nästa år!
Tack till alla ni som kom och var med, ni hade trevliga duktiga hundar och alla behandlade fåren med den respekt och vänlighet de förtjänar.
 
Apropå inplanerat så finns det en plats kvar på rallylydnaden i januari.
Föreläsningarna är inte fulltecknade men de lediga platserna börjar bli lite begränsade så kom ihåg att anmäla snarast för att vara säker på att komma med.
 
Onsdag 18 november
Semester! Eftersom jag sparat lite för många dagar är det bara att vara ledig.... jag klagar inte.
Har varit till frissan Åsa och taggat till frisyren, nu återstår en ny nyans så är jag som ny.

Hundarna har haft en lek-och-träna-dag. ALLA har tränat framåtsändande och framförgående. En glassburk kan vara användbar till mycket och det är bara brist på fantasi som hindrar utveckling. Tänk på att använder du "mål" i denna typ av träning måste målet vara placerat en bit upp från marken.

Asta behöver egentligen inte den här typen av träning, hon behärskar mycket väl förflyttning framåt på kommando. Med eller utan förare. Men det kan vara praktiskt att öva på "tvärstopp" ur god framåtbjudning.

Felix är faktiskt väldigt långt kommen även han. Isa och Felix är de mest lättränade hundarna jag kan tänka mig. Felix växte så otroligt som individ under första spårkursen som Michael Hedman ledde i somras. Nu är grabben överlycklig när han får lära sig nya saker eller träna på "gamla".

Isa är frustande av iver och snabb som ett jehu, dessutom förvånar hon mig ständigt med att fatta väldigt snabbt.

För övrigt har vi lekt och övat föremålsintresse och jag har försökt fota gänget. Det är inte lätt att leka och fota samtidigt, bilderna tenderar att bli något suddiga! Men jag planerar en ny sida intill Kunskapskanalen och behöver bilder till den. Ni får se framöver.

Planering av nästa års utställningar har påbörjats. Jag hoppas kunna åka iväg till Danmark i sommar och mellanlanda i Jönköping för utställning i en hel massa dagar.

Jag måste även på allvar planera kommande kullar, det är så många som hör av sig om valpar och de allra flesta är sådana som haft hund härifrån tidigare.
 
Söndag 15 november
Andra kursdagen. Vi samlades 9.00 den här gången också. Nu avnjöt vi havrekakor och mjuk pepparkaka till kaffe och filmvisning. Det blev ju så mörkt igår att sista spåren inte kunde filmas men det fanns ändå fem ekipage att studera. Nu fanns ingen falsk blygsamhet eller hänsyn till varandra längre! Glada, hjärtliga skratt ekade i lokalen när vi såg varandras vedermödor. Samtliga var nära till tårar när vi såg Antons utveckling.... Han är helt underbar den hunden!
 
Morgonens träning var lite olika för olika hundar.
Isa och Qvittra fick göra konkurrensspår tillsammans. Vi gick ut samtidigt med kanske 25 meter mellan spåren, lade föremål samtidigt på kommando från Micke, vinklade samtidigt i riktning mot varandra, korsade varandras spår, vinklade igen och fortsatte sedan parallellt med varandra ytterligare en bit.

När det var dags att börja startade vi exakt samtidigt, "sida vid sida" och Isa som inte är så rutinerad tittade förvånat på Qvittra intill.  När de sedan hittade sina första föremål samtidigt blev det konkurrens mellan dem, de stretade ivrigare och ivrigare, hittade nästa föremål, samma ritualer upprepades som vanligt vid varje föremål och så släpptes hundarna på samtidigt igen.... det är ett häftigt sätt att jobba på, hundarna sporrar varandra och vill absolut hitta sin grej först! Nu är både Isa och Qvittra duktiga spårhundar och klarade galant att korsa varandras spår, om du tänker träna konkurrensspår med en hund som inte har spårat så mycket så räcker det antagligen med att ha raka parallella spår men utan att korsa grannens spår till en början. Vad vet jag?
 
Boris hade sovit på saken och var precis lika noggrann som igår men något snabbare. Han är helt oemotståndligt att se då han spårar fullständigt exakt, lugnt och metodiskt och plockar upp föremål som levereras till matte.... om hon inte står på dem vill säga.(hi-hi)

Anton fick jag inte se eftersom jag var spårläggare till honom, men jag hörde det jag behövde höra.... toppenjobb!!!!

Det var lite olika övningar för olika hundar under fm och vi tog en tidig lunch med filmvisning.
Det är suveränt att få se varandra och varandras hundar såväl som sig själv in action på film. Mycket att lära!

Samtliga hundar arbetar lite olika, det innebär att vi förare måste agera lite olika, men vi kan hela tiden lära av varandra.

Efter lunch bar det iväg till Morgongåva för asfaltsarbete. Dvs minisök och grus och asfaltspår.
Eftersom jag hade en tid att passa efter kursen så fick Isa och jag börja. Isa sparkade lekfullt på miniföremålet i rutan men hade inget direkt intresse av att plocka upp det. Men hon lekte glatt med det när jag inbjöd henne och det fortsatte hon med vid varje minföremål i spåret. Så vi avslutade med en itudelad glasspinne, en tuggad kapsyl, en hel krona, en tops i fyra delar och en böjd kundvagnspolett..... Isa spårade inte sitt bästa spår vid det här tillfälllet, som den lantis hon är var hon nyfiken på trafiken, förbipasserande människor, främmande hundar osv. och dessutom rejält trött efter helgens övningar. Men vi fick alla föremål med oss hem så jag ska inte klaga. Vi ska öva på grus och asfalt med spår som börjar i gräs för att bli lite bättre till nästa gång. Härligt att ha en läxa att göra!
 
Så bar det iväg till Uppsala för Upplands LO av SCKs årsmöte.
Jag har bestämt mig för att lämna mitt uppdrag i klubben som ordförande. Det känns inte bra att företräda en rasklubb som gjort sig ett så otroligt dåligt namn i hundvärlden. Speciellt som jag absolut inte delar klubbens ideologi med förbud, fler förbud, hårda nypor och lite fler  förbud.... Det är tråkigt, jag har varit aktiv i styrelsen i ca 25 år men nu är gränsen nådd för hur en rasklubb får misshandla sin ras.... Du är bara seriös om du tycker att collie är en riktig skräpras som inte duger något till och så ska du tycka att utställningsframgångar är värdelösa och att framstående showhundar med automatik är dåliga mentalt!!!! Du ska dessutom tro på fullaste allvar att arvbarheten du utläser ur ett Mh protokoll är minst 50 procent (hallå!!! det finns forskning!!!! som visar på helt andra siffror! hallå!!!) och liknande. Man kan inte tro att det är sant! Men om jag inte delar en klubbs ideologi så ska jag naturligtvis inte arbeta för den. Inte heller vara medlem i den i framtiden.

Nåväl, mötet var trevligt som det brukar vara. En massa priser delades ut, bl a dessa :

Årets Utställningscollie, långhår : Gatefeilds Go Ahead, dvs Svea
Klubbmästare rallylydnad: Gatefields Smart Guy, Carolina Pettersson
silver o brons till Gatefields I'll Be Back, Maud Stavenor och ovan nämnda Svea
Klubbmästare bruksprov : Gatefields Gyllene Månljus, Maria Lind.
silver till Marias andra hund Robin och
brons till Gatefields Gyllene Månsken, dvs Felix!
En härlig samling rosetter följde med hem.
Klubbmästare utställning blev ASTA, Gatefields My Goldmine men hon hade redan fått sitt pris vid utställningen.
 
Det visade sig att många fler i styrelsen insett vart det bär hän med SCK och de flesta hade avsagt sig fortsatt uppdrag i styrelsen. 
 
Men många av oss kommer att träffas ändå, på utställningar, träningar, tävlingar, föreläsningar, promenader osv. Det ser jag fram mot! 
 
Lördag 14 november
Idag började spårkursen! Ett antal deltagare har sett fram mot den här dagen med förväntan och spänning. Michael Hedman är välkänd i hundsammanhang när det gäller träning och utbildning.
Som tidigare anställd av Försvaret har han medverkat i många hundprojekt, bl a  de berömda minletande sk Cambodjahundarna. Vet man det så tar man till sig varenda ord om hundars förmåga och träningsmöjligheter som Michael berättar om. Man leker ju inte direkt med minor....
 
Vi samlades i Tv rummet framför brasan med kaffe och kaka för presentation och genomgång.
Vi var en blandad skara.
Collien Anton som aldrig tränat spår med matte Anneli som tränat sin förra collie en hel del.
Collien Boris, 8 år gammal som tillsammans med matte Merja tränat en del tidigare med haft uppehåll flera år
Collien Charlie med matte Andrea, om jag minns rätt är de SM-vinnare i agility men har inte så mycket spårträning i bagaget.
Collien Isa, har gått kanske 10-talet spår med mig
Schäfern Qvittra, en arbetsvillig hund med Mia, en erfaren fd yrkeshundförare till matte. 
Sheltien Tosca med matte Anneli, framgångsrikt agilityekipage med sök och spårträning i bagaget
Riesenhanen som jag glömt namnet på med matte Lena, SBK instruktör och tävlande.
 
Vi började med varsitt kort spår för att visa hur vi och hundarna jobbar och vad vi behöver förbättra.
Isa fick mycket beröm för sin goda arbetsvilja i spåret.
Vi filmades och så tittade vi på film medan vi fikade och körde i oss lite mer ätbart.
Därefter nya spår, nu med individuell planering för varje ekipage.

Under kommande filmvisning bröt det loss mer och mer.... visst var vi mer eller mindre bekanta med varandra många av oss innan, men efter att ha delat mer än en halvdag tillsammans i hällande regn, krypande, krälande, lekande, hoppande, skuttande..... ja man blir så avslappnad och fnissig!
En förutsättning för inlärning är att man är avslappnad. Med tanke på det bör vi har varit väldigt mottagliga för all ny kunskap.

Hundarna då? Ja de gick från klarhet till klarhet. Michael hade idéer och tips till förbättringar och lösningar på alla problem. Vi utsattes för vad man skulle tro var stora svårigheter för  tämligen oerfarna hundar, t ex lades spår som korsade ett antal andra spår. Men det var ju inga som helst problem! Hundarna stannade på sin höjd till och funderade lite innan de fortsatte på "sitt" spår, ingen tveksamhet alls!

Mest fantastisk var Anton. Han kom till oss för ett par år sedan, bor hos Anneli och Jonny här i närheten. Han var inte så lekfull i början, det är kanske inte så lätt att flytta när man är vuxen. På senare tid har Anton dock blivit en riktig buskille som plockar upp grejer och släpar omkring på pinnar, fotbollar osv. Något spår har han aldrig gått förrän idag. Första försöket var lite trevande, han funderade så det knakade, vad förväntades av honom nu? Michael bestämde att jag skulle lägga Antons nästa spår, av någon anledning är jag mycket betydelsefull i Antons värld. (vilken ära) Hur som helst, Anton spårade! Han inte bara spårade, han markerade föremålen ,han lekte, han skuttade av glädje, han var lycklig! Anneli hade verkligen förmåga att uppmuntra honom på rätt sätt!  Det fortsatte att gå bra med Antons spårande hela kursen, han bara växte och vi fick svälja lyckogråten ibland....
 
Efter en lång dags arbete blev vi för övrigt totalt ostyrbara, hela skocken kursdeltagare urartade i fniss och gapskratt och allmän oreda.... speciellt vid sista filmvisningen.
Men alla var mycket nöjda med dagen och förväntansfulla inför söndagen.
Efter kursen packade P och jag hundarna i bilen och for till elljusbanan för en promenad på någorlunda ren mark. Sedan hade jag inte lust att göra så mycket mer den dagen. Tänk vad det är härligt att ha hund!
 
Onsdag 11 november
bland är det som att vissa dagar har ett lyckoskimmer över sig. Sådana dagar ska man njuta av medan de pågår och sedan bevara som ett fint minne för de är inte så vanliga, de är unika dagar. 
 
Jag är ledig hela dagen! Ingen försändelse, inga ridelever, jag är helt ledig! Bara det att vakna upp med vetskapen om att man inte har någon tid att passa ger dagen ett visst skimmer....
 
Hundarna har givetvis fått den uppmärksamhet de förtjänar. Igår var vi i Sandgropen och konditionstränade och racade hej vilt. Därför behövde vi vara lite mer seriösa nu.
 
Idag tränade jag vallning med Svea, Asta och Felix. De var så duktiga att jag faktiskt fällde en tår, ibland lyckas allt falla på plats och fungera och jag blir så rörd över hundarnas otroliga förmåga. Sist jag grät var när Svea blev BIS i augusti, det var också av ren lycka. Nää, vänta nu, sist jag grät var av smärta, nu minns jag. Jag får kramp ibland och det är mycket, mycket smärtsamt, då kan det komma åtskilliga tårar innan jag får eländet att släppa. Hur som helst, idag var det glädjetårar!
 
Sedan åkte vi ett gäng till Klubben och tränade lite. Det är så roligt att träffa kamrater och träna tillsammans, det ger bra hjälp och nya idéer. Vi var inte så väldigt seriösa men alla verkade ha en bra dag. Några budföringar, lite linförighet, några hinder, lite klättring osv. Mycket lek blev det också!
 
När jag kom hem fick jag ett telefonsamtal som gladde mig otroligt! Vad det handlade om tänker jag inte berätta nu, det får ni veta senare.... 
 
Nu är alla hundar mätta och trötta och sover här och var i min närhet. Husse är på ingående och vi ska äta indisk gryta.....en härlig dag! Jag önskar att ni alla som läser min dagbok får uppleva samma glädje ofta!
För övrigt ska ni hålla koll på "kunskapskanalen". Platserna till rallylydnaden går åt snabbt, håll er framme om ni vill vara med
 
Söndag 8 november
Nu är det hög tid att bestämma vem eller vilka hundar som ska till Stockholm under luciahelgen. Filippa  var tänkt, men hon har börjat fälla. Asta är tänkt men hon har gjort sig lite illa på ett öra (det finns alltid risker med praktiskt arbetande hundar) Simon blir nog anmäld trots att även han börjat fälla lite smått. Sixten möjligen för att fylla ut uppfödargruppen. Vi får se ikväll hur det blir.
 
Någon som har en frys el frysbox över? Vi saknar en nu när vi använder mest färskfoder. Hör av dig i så fall.
Helgen har varit lugn på hundfronten p g av jobb. I fredags jobbade några hundar med fåren, det gick g bra men mörkret hindrade ordentlig träning. nästa gång använder jag ridbanan som har belysning.

Nå hur många hundar av era har cert? OBS det här är inget skämt! Vet ni om att de är mycket tråkiga hundar att se på ett MH? Jo så säger SCKs företrädare på det bestämdaste och detta under avelskonferensen inför alla! Framfört som information och fakta. Oj så pinsamt det borde vara att uttala något sådant, företrädaren framstår inte speciellt begåvad eller påläst måste jag säga!  Undrar hur det känns att framföra direkta lögner som fakta för att försöka övertyga om hur dålig mentalitet collie har om de samtidigt är snygga? Anar jag en avundsamhet? Vet inte SCK-folk att en alldeles normal collie är både snygg och bra mentalt?
 
Kursen i helgen är fulltecknad sedan länge.
Datum för rallylydnaden är klart. Prel datum för anatomiföreläsningen klart.
Det finns några platser kvar till båda evenemangen i januari. Se "Kunskapskanalen" för vidare information.
 
Onsdag 4 november
En härlig dag.
Ett gäng hundar var med till Jasna och tränade vallning inomhus.
Asta var till en början skällig och lite stökig, hon visade mig långfingret flera gånger. När jag lugnt väntade ut henne och verkligen gav henne betänketid så uppförde hon sig helt exemplariskt! Vinklingarna var perfekta! Tempo och avstånd blev utmärkt. Läggandena var ibland lite halvhjärtade, men det löste sig det också. Ge hunden en chans att tänka ut vad du menar, ställ krav och korrigera läggandet och allt fungerar så mycket bättre. Jag rörde mig ovanligt lite, inget viftande med armarna för att förstärka språket, inget beröm förrän i avslutet. En fritt arbetande hund under lydnad, vars själva arbete är belöningen, visst är det fantastiskt!
Tack Jasna, du är klok som en bok!
 
Ibland kan jag inte annat än häpnas över en del inom collierasen som tycker att rasen är så förfärligt dålig mentalt (!??) och inte duger till att träna och tävla med. Då gäller det inte vallning, för att valla med en collie är väl inget arbete! (ha-ha) En collie ska bära tunga apporter, kampa med trasor och annat onyttigt för att räknas som en bra collie. Urlöjligt! Nu bär mina hundar apporter och kampar med trasor när vi leker, men eftersom de också vallar så kan de  väl inte vara riktigt bra? Jag menar, en uppfödare som visar sig nöjd med sina hundar och deras mentalitet, visste ni att en sådan uppfödare nog ser verkligheten genom färgade glasögon..... Ha-ha-ha-ha!!!! Detta enligt Högre Makter i SCK. Jo det är sant! Undrar hur man tänker då? Skämtare där!

Om man har en eller två collie som man vill träna och tävla t ex någon bruksgren med så ska man veta en sak: Lyckas du inte ens med det, ja då är du en ganska dålig utbildare och hundförare. Det är inte hundarna det är fel på.  Det kan ju möjligen vara så att vederbörande hundägare/förare behöver lära sig läsa hund och hantera hund? Skaffa dig en kunnig instruktör om du själv inte räcker till så ska du se att det går strålande.
Jag kan aldrig släppa tanken på att okunniga otillräckliga människor tar sig rätt en att förstöra en fantastisk hundras. Uurrkkk!!!
Ni skulle bara se vad jag skulle kunna uträtta om jag var bättre på det här med hundträning ;=)
 
Nåväl, Filippa fick också träna. Hon gjorde några utfall men korrigerades omedelbart av Jasna på ett annat sätt än jag gjort tidigare och visst förstod hon mycket väl att ta rättning. Filippa är så söt att man kan dö när man ser henne. Nu har vi ju tränat ganska mycket brukslydnad hemma under en period så hon hade lite för mycket kontakt med mig stundtals. Men hon travade snällt på och stannade lydigt, vände osv riktigt lugnt o trevligt. Med lina på sig givetvis men nu vet jag att den dagen är nära då hon kan arbeta lös i lilla fållan utan att skrämma djuren det minsta. Heja Filippa!
 
Någon av mina hundar kommer ev att vara med och göra anlagsprov för TJH i vinter. Jag har ännu inte bestämt vem! Dessutom är jag fn inte helt säker på att jag hinner och orkar engagera mig så mycket som krävs med en TJH. Det är perfekt utbildning för den som har en eller ett par hundar att träna. För mig som har många i träning är det otroligt svårt att ge så mycket tid till just den hunden. Men det är det värt med tanke på vad det ger. Tyvärr är väl den stora frågan: orkar och hinner jag engagera mig i Svenska Försvaret igen?
 
Tillbaka till dagens övningar: Filippa, Asta, Blondie och Svea åkte efter vallträningen til Klubben och hade skitkul! Vi hoppade hinder, kröp under hinder, sprang genom tunnlar, hoppade däcket, klättrade..... i ström eller en och en, alla överlyckliga.
Så åkte vi hem, jag tog med mig det andra gänget och gick elljusbanan några varv. Ja Göte gick bara ett varv sedan fick han sova i bilen. Vid hans ålder är det mer än nog med ett varv. Gubben fyller tretton nästa gång, han är helt suveränt fräsch i kroppen och måste ha ett järnhjärta! Han brukar alltid gå lös eftersom han ogillar koppel och han bestämmer farten själv.  Älskade gamla farbror!
 
Jag väntar på besked från Marika ang dag o tid för hennes föreläsning. Michaels spårkurs är överbokad!  Sedan får det vara nog med november månads arrangemang. december blir bara privata träningar men i januari ärdet dags igen.
Micael Johansson kommer hit andra helgen i månaden och lär oss massor om anatomi och rasstandard. Collie och sheltiefolk välkomnas hjärtligt! Mer att läsa på "Kunskapskanalen" närmsta dagarna. Många har redan preliminärbokat sig för den dagen. Carolina kommer att ha kurs i rallydnad samma månad. Till den är det redan många som anmält intresse, gissar att man måste hålla sig framme för att komma med!  Redan nu är det 6 stycken anmälda trots att inget datum är satt ännu.
Härligt!
 
Lördag 31 oktober
Oj så mycket det händer!
Kurs och träningsdelen rullar på halvt hysteriskt! Jösses vilket intresse det är  för de kommande aktiviteterna.
 
Spårkursen m Michael Hedman börjar på ny kula för 6 nya deltagare 14-15 november. Idag finns det plats för EN deltagare till!
 
Jag nästan drunknar i mail från er som är intresserade av deltagande i en eller annan aktivitet, fortsätt, det är jättekul!
 
Idag var jag på SCKs Avelskonferens några timmar. Inget direkt nytt under solen kom fram. Intressant var också att SCK har ca 1050 medlemmar. Av dem väljer 1000 att INTE åka på avelskonferensen. Jag vet inte var det betyder.
Något lustigt var detta: man efterfrågar mer utbildningar och liknande för valpköpare. Snacka om att ligga före här på Gatefields, kolla bara in Kunskapkanalen!
 
För övrigt har veckan bl a innehållit vallningsträning med några hundar, sakletning med alla och långa morgonpromenader på elljusbanan.
Här har vi hundar som lever ett aktivt, stimulerande och lyckligt liv hoppas jag. Det gör att de trivs med livet, är trygga och glada och uppmärksammas för sin fantastiska mentalitet. Jag är så stolt över dem!
 
Vallanlagstestet i Tärnsjö är flyttat till våren, vi får åka till Ewa den här gången i stället.
 
Söndag 25 oktober
Åhh, vilken härlig dag!
 
Vi har haft sååå många hundar här, några på tävling och några på träning....

Tävlingen var vårt Bruksmästerskap. Både LO Upplands Klubbmästerskap o Gatefields Mästerskap.
Vi var 9 startande, en hög siffra, högre än lydnads KM någonsin varit om jag minns rätt.
 
Några tävlade i spår och några i rapport och alla hade en helt fantastiskt rolig och trevlig dag. Det är så roligt så det är inte sant att träffa trevliga människor och träna och tävla med sina hundar, må vara utställning eller rallylydnad eller som nu bruksprov, obeskrivligt nöjsamt!
 
Nisse Månljus vann rubbet. Maria är så duktig att träna och så försiktig med att tävla men nu har hon verkligen fått kvitto på hur duktiga hon och Nisse faktiskt är! GRATTIS!!!! Inte nog med det, Maria blev 2a med sin andra hund Robin. Vad säger man?

Trea i Uppland är ingen mindre än Felix, alias Nalle Puh, alias Gatefields Gyllene Månsken. Felix blev alltså tvåa i Gatefields Mästerskapen! Bröderna visade sin klass....Som om inte det vore nog gick deras mamma Asta och tog bronset i Gatefieldsklassen och blev 4a totalt. Det ligger i generna! En bra vallhund kan utbildas till mycket vilket härmed bevisas.
 
Bra poäng fick även Filippa som belade en total femte plats, hon tävlade i rapport liksom Asta, de övriga ovan nämnda spårade.
 
Isa tog nästa placering, hon tävlade i spår. Därefter Boris, dvs Gatefields Gigolo med matte Merja Runeklev. Boris fyller 9 år inom en ganska snar framtid men visade inga gammelmansfasoner.

Nästa rapporthund var Sixten, Gatefields Smart Guy som tävlades av Carolina o undertecknad. Han drabbades av en rejäl störning då en avundsjuk mamma Alice klättrade över ett staket o kom in på planen under lydnaden och klämde sig emellan Carolina och Sixten! Men snabb i rapporten är han allt den pojken.

Alice fick också vara med och hon hade toppoäng. Tyvärr tröttnade hon på att ligga plats, tålamod har aldrig varit hennes grej, så  hon reste sig och gick till Carolina där hon snällt lade sig igen. Vi hade fått helt annat slutresultat om damen hållit sig lugn...

Vi hade en rejäl och kunnig publik i det sökgäng som kom för att träna. Så nog måste vi säga att tävlingarna väl förberedde oss alla för kommande uppdrag!
 
En eloge till vår trevliga, leende och duktiga domare som ryckte in med kort varsel och hjälpte oss göra dagen så minnesvärd. TACK LENA!!!!
 
Jag ska nu sammanfatta årets vinnare i Gatefields Mästerskap i de olika grenarna
Rallylydnad
1 Gatefields Smart Guy, "Sixten", Carolina Pettersson
delade tvåor
Gatefields I'll Be Back, Maud Stavenor och
Gatefeilds Go Ahead, Svea
 
Utställning
1 Gatefields My Goldmine, Asta
övriga klassvinnare
Gatefields Smart Guy,Gatefields Gyllene Solvarg, Gatefeilds Gyllene Månljus, Gatefields Gigolo och Gatefields Special Gift 
 
 Bruksprov
1 Gatefields Gyllene Månljus, Maria Lind
2 Gatefields Gyllene Månsken, Felix
3 Gatefields My Goldmine, Asta.
 
Jag skulle väldigt gärna vilja ha ett Mästerskap i vallning också innan året är slut.
Redan nu förbereder jag som bäst nästa års aktiviteter. Det blir föreläsningar, kurser och träningar. Vi som tränar tillsammans och givetvis alla valpköpare har förtur till begivenheterna men vi försöker ordna plats för andra intresserade också. Info kommer på den här hemsidan.

Närmast i tur står Näringsfysiologi. Hör av dig om du är intresserad.
 
Måndag 19 oktober
Förra veckan hade jag semester. Tog ett par dagar ledigt från "allt" för att hälsa på en av mina allra bästa vänner, Junita. Resan är både lång och tråkig men vi har så roligt när vi träffas att det är värt besväret. Med på resan var Felix, Filippa och Isa.
 
I lördags jobbade jag på Shih-Tzuklubbens utsällning i Sala. Det var 60 hundar anmälda som dömdes av  Kirsti Lummelampi, Finland.
Utställningen flöt på snabbt och problemfritt på en trevligt sätt.
Jag hade ett antal hundar att förbereda inför söndagens Klubb Mästerskap (Upplands Lo av SCK) samt Gatefields Mästerskapen... så jag var glad över att vara hemma strax efter 15.
 
Efter allt regnande kom så söndagen med strålande sol från en vackert blå himmel.
Vi hade snudd på rekordhög anmälningssiffra, jätteroligt. Domare var Micael Johansson, kennel Seabound, en mycket duktig och kunnig colliekännare.
Bäst i Rasen, Best In Show och Klubbmästare blev Gatefields My Goldmine.... även känd som Asta. Jätteroligt!
Bästa Hanhund och BIM blev Steadwyn Showmanship, dvs Simon! Storslam!
 
Vi hade ju också Gatefields-Mästerskap.
Kennel-Vinnare i olika klasserna var följande:
juniorhanar Gatefields Smart Guy, äg P Johansson o M Hansson
unghundsklass hanar Gatefields Gyllene Solvarg, ägare Annika Strömquist
öklhanar Gatefields Gyllene Månljus, ägare Maria Lind
veteranhanar Gatefields Gigolo, ägare Merja Runeklev
juinortikar Gatefields Special Gift, ägare Anna Hede'n
ökl tikar Gatefields My Goldmine ägare M Hansson.
 
Priser i mängder var skänkta av bl a Mimmi Abring, Johanssons El, Maria Lind, Maud Stavenor, Familjen Nyström, Familjen Tarrodi-Strömquist m fl. TACK!
 
Nu är det snart klart med alla LO-aktiviteter. Återstår ett par stycken för det här året.
Det känns bra att kunna ägna mer tid till egna hundar och egna aktiviteter i framtiden.
Under 2010 planeras mängder av kurser, föreläsningar, träningar mm här i Molnebotrakten. Givetvis med mycket kvalificerade ledare. I första hand för våra uppfödningar och träningskamrater men vi låter andra delta i mån av plats. Fler upplysningar om utbudet kommer under senhösten på hemsidan. Ni får gärna höra av er med önskemål om vad ni skulle vilja lära er mer om....
 
Måndag 12 oktober
Jaha ja, nu är helgen över.
Lördagen översvämmades vi av folk med hundar av alla de slag. Vi åt och fikade o teoriade i TV-rummet, tur att det är ett tämligen rymligt hus vi har.
 
Sivan, vår kursledare var en fantastisk bekantskap. Till yrket verksam med hundutbildning och med detsamma som hobby.
Aldrig har jag stött på en människa så öppen för idéer och intryck och samtidigt med så osvikligt säker blick för vad som lämpades just för den hunden eller den hundföraren. Ödmjukhet föds i kunskap.

Jag hade med mig Filippa på kursen. Hon är ju helt otränad i lydnadsbiten och jag ville ha hjälp att grunda en riktigt bra linförighet med dito kontakt osv.
 
Inte var jag speciellt duktig inte, men det visste jag ju innan, det var ju därför jag valde Filippa. Hon är inte speciellt intresserad av godis nämligen och det är jag inte van vid.
 
Nu kommer jag att se till att Filippa och jag alltid har med oss en lyckad leksak hängande i rep eller liknande. Då kan vi ha roligt både på avstånd från varandra och på nära håll. Tröttnar vi på den så får vi hitta på något nytt.

Absolut ögonkontakt är första steget i linförighet, så  logiskt och ändå har jag inte övat på det. Två steg rätt utförda är 100 gånger bättre än femton halvdana. Som instruktör och hästtränare brukar jag säga att vi ska öva på att göra rätt, inte på att göra fel. Nu får jag skärpa mig med hundträningen också och kräva detsamma där. Hmmm, allt kan bara bli bättre.....
 
Vi tränade även uppletande av föremål och vi fick verkligen mängder med förslag på lösningar av olika problem. Jag gissar att alla åkte hem med huvudet fullproppat av intryck och idéer och stor vilja att träna vidare.
 
Söndag = spårkurs. Micael Hedman hade i slutet av juni en kurs här åt SCK Lo-Uppland. Vi beslutade om en fortsättning och nu var det dags. Alla 6 som var med i juni återkom nu och mycket hade hänt med hundarna och förarna.
 
Jag hade Felix. Vi har tränat på föremålsintresset i spåret och gjort lite ändringar i tränandet sista tiden. Det har gjort susen för nu markerade Felix samtliga apporter sånär som på en. Detta på 4 spår, varav två konkurrensspår, ett 70 minuters spår och ett asfaltspår med mini-föremål.
 
Det ena konkurrensspåret var lagt av föraren och det andra av "konkurrenten". Båda korsade dessutom varandra! Måste ses för att förstås tror jag. Helt suveräna var Nisse och Felix som gjorde det absolut bästa spårarbetet av alla i gruppen när det gäller korsande spår.  Maria och jag var så stolta över våra hundar och grabbarna själva var om möjligt ännu stoltare över sina insatser. Alla spår filmas av Michael och det är mycket givande att gå igenom varje spår innan man lägger nästa.
 
Nu var ju alla hundar duktiga likväl som alla förare. Lilla collien Jonna som var helt otränad förra kursen var nu helt otrolig att se. Hon hade en fantastisk vilja att använda nosen och kämpade verkligen för att få sniff på rätt föremål. Den stor glädjen hos henne var mycket tydlig varje gång hon lyckades med uppgiften.

"Bossarna" och schäfern var även de mycket duktigare den här gången. Vi fick beröm för vår flitighet och lyckade träning och uppgifter att träna på till nästa gång som är i mars. Då ska vi nämligen vara klara för apellklassen..... jojo, det återstår att se!
 
Felix och jag ska öva på mini-sök. Dessutom givetvis på lydnaden, vilken tur att Sivan varit här och gett en massa tips och träningsideer.
Tänk vilket privilegium att få hem topp-tränare!
 
Nu borde jag känna mig otroligt motiverad att träna men jag är lite småseg idag. Dessutom är det många ridelever som väntar på hjälp med sina hästar så både hundarna och jag får vänta med träning till någon annan dag. Filippa och jag har gjort lite lekövningar ,det känns som en lämplig aktivitet.
 
Söndag 3 oktober
Länge sedan jag skrev.... Det beror inte på att det inte hänt något utan mer på att det händer för mycket i verkliga livet för att jag ska hinna med att berätta om allt.
 
Hundarna har varit på besök hos Morgongåva Vet.klinik, nästan hela flocken. Detta för att vaccinera sig mot olika farsoter som kan drabba en hund.
 
Den vänliga veterinären sade sig aldrig ha träffat en trevligare hundflock än denna!
Blondie klättrade upp på bord och i fönsternischer för att se den spännande omgivningen bättre, Sixten samlade prylar som han hittade..... ja ni vet ju vad som kan finnas i ett undersökningsrum, där hittar man mycket!  De vuxna skötte sig bättre, men alla var så charmiga att de fick stor uppmärksamhet. Det är trevligt för en stolt matte!
 
Träningen i veckan har mest varit på lydnadsnivå (hur kul är det ibland?) och så har vi haft en spårdag. Jag blir så förbaskat trött av att gå och lägga spår till nästan hela gänget först, för att sedan äntligen få det stora nöjet att gå spåren med hundarna.
 
Isa är en dröm att träna. Hon som inte är någon man bör avla på enligt SCK (jag kan tjata mig hes om MH och arvbarhet, den är enligt forskning ca 5 till 20 procent, alltså 80 till 95 procent av hundens reaktioner på ett MH är INTE arvbara!! Åhh så trögfattade folk är !!!!!) Isa hade nämligen 5 på skott på sitt Mh eftersom jag bad beskrivaren att bara låta henne få ETT skott. Isa var inte van vid skott då. Aldrig kunde jag väl tro att något så idiotiskt som ett förslag att införa avelsförbud på hundar med 5 på skott skulle komma från SCK:

Nu är inte förslaget godtaget, det finns tydligen folk på SKK med vettet i behåll, eller så har inte frågan behandlats ännu, vad vet jag. Hur som helst, vill jag arbeta med en riktig brukshund, skottfast och otroligt arbetsvillig, lekfull och med kämpaglöd, då arbetar jag med Isa!  Det gäller att ha handskar och greppvänliga skodon, Isa är som en skenande häst att hålla igen i spåret. Hon leker som besatt av lycka med varje apport, oavsett vad den är av för material. Jag tror att det är precis så en bra spårhund ska vara enligt SBKs önskemål.....
 
Hela gänget spårade bra, men vi har lite problem med att markera apporterna Felix och jag. Tips mottas tacksamt! Då vill jag inte ha godistips, det kan jag själv! Jag hatar att öva liggmarkering på blöta, fästingrika marker. Något nytt tack!
 
Idag har vi varit till Jasna och tränat vallning. Asta först, där har vi en utmärkt hund som tyvärr lider av en vanlig åkomma kallad SIS. Fritt översatt betyder det Skit I Snöret. Hon har problem med en ivrig kvittrande matte som borde hålla truten och lära sig betona rätt om det behöver sägas något. Till mitt försvar kan jag säga att även Asta har fått läxa, hon måste ta sig i kragen och bli lite lydigare.

Felix, min lilla pärla var bara bra idag. Ivrig, lydig, uppmärksam, skitbra!
Sixten var typiskt okoncentrerad, det är han just nu i allt han företar sig och han har fått en läxa att öva på till nästa gång : Tålamod!

Isa, brukshunden, ja hon var givetvis jätteduktig. Fokuserad och med en fantastisk förmåga att läsa djuren. Hon skulle kunna bli en riktig stjärna tror jag!

Hörde att något debattprogram på TV kommer att belysa hur illa djur far i samband med vallning. Det ska bli intressant att se. Det som är absolut viktigast i arbete med vallning är den ömsesidiga respekten för alla inblandade, det fram håller jag ideligen liksom alla andra som arbetar med vallhundar vad jag vet. Ingen ska fara illa på något sätt!
 
Jag undrar om det kommer att bli fler liknande debattprogram på TV. T ex hur hundorganisationer hanterar pengar eller hur hundar hanteras i olika situationer.... En del gör vad som helst för att få sin hund att apportera, ni skulle bara veta .... eller för att få snabba lägganden...eller annat som man inte talar högt om i vissa kretsar. Fy för den lede!!! Allt för att kunna tävla i bruksprov.... i stället för att lära sig av den unga generationen som har nya hundvänlgia alternativ till inlärning.
Nästa helg har vi kurs här! Inga hårda tag utlovas!
 
Fredag 25 september
Här har vi en "tratt" för närvarande. Alice ser ut som om hon ska kunna ta in vilken station som helst iförd sin genomskinliga enorma strut.
Det var ett litet sår på en tå som krånglade till det för henne så vi uppsökte Morgongåva Veterinärklinik i veckan. Kan rekommendera dem! Liksom Olle-Johnny Jonsson i Röcklinge och Susanne Demmers, Västerbo Stuteri. Duktiga, erfarna veterinärer som känner till våra hundar tämligen väl och som oftast finns till hands för konsultation och/eller besök.
Tån som skadats har läkt fint och Alice slipper tratten helt på söndag om inget tillstöter.
Tack för alla goda råd angående min skadade arm. Just nu känns det riktigt bra, hurra!
 
En hundorganisation har råkat i riktigt  blåsväder läser jag på "ulvusbloggen".  Bl a problem med den ekonomiska redovisningen, det är värre intriger än i "Dallas" om ni minns den serien. Spännande! Tack och lov för den fria journalistiken som gör att sådana här uppskakande avslöjanden kommer fram. Det ska bli spännande att läsa mer om vad som händer.
 
Här hemma har vi inga intriger alls vad jag vet. Tankarna upptas mest av planerade träningar tillsammans med goda vänner, eventuella utställningsresor i framtiden och kommande tävlingar.
 
Har tränat vallning med Asta idag, även Sixten, Isa , Felix och Blondie fick träna lite, mest lydnad.
Måste ut och lägga några spår, Felix måste ha övat en del innan den 11 oktober...då har vi fortsättningskurs här. Jag tror att jag har tränat minst av kursdeltagarna men det är svårt att hinna med att träna allt jag vill träna med alla hundarna.
 
Har hämtat ett nytt foder, färskt sådant. Hundarna älskar det och fn blandar jag ca fifty-fifty torrfoder-färskfoder. Vi får se hur det utvecklar sig, eventuellt blir vi återförsäljare för det nya fodret om det visar sig vara bra. Å andra sidan vet man ju inte om ett foder är bra eller dåligt förrän efter tre år minst... Man måste ju ha haft ett par valpkullar som uppnått "röntgenålder" för att veta om fodret fungerar som det ska. Ibland får man chansa, onekligen.
 
Kom ihåg att anmäla till utställningen den 18 oktober. Anmäl till Upplands LO, Maria Lind eller till mig för vidarebef. Några har anmält sig redan ,det är bra, jag ser fram mot att träffas. Samtidigt som Upplands LO utser sina vackraste hundar utses Gatefields Vackraste collie 2009, hundarna deltar givetvis i båda "tävlingarna" med en o samma anmälningsavgift och bedömning.

 Jag tar tacksamt emot priser till kennelmästerskapen, både utställning och "bruksprov".  Ni ligger väl i träning?
 
Söndag 20 september
I fredags hade  vi SCK-medlemsmöte i Heby Bk. Lokalen översvämmades inte av folk direkt. Som ordförande i LO Uppland vill jag tacka de som kom. Vi hade en trevlig kväll där det verkligen framkom hur nöjda och glada vi är med vår ras. Vi blir alla bemötta med superlativ över  våra hundar vartän vi syns med dem.

Vi är alla mycket nöjda med deras temperament, arbetsvilja och skönhet. Den instruktör som var där påpekade gång på gång hur signalkänslig collie är av naturen och hur lätt det är att signalera "fel" till sin hund om man är osäker själv. Intressant att höra bekräftelse även från "utbildat håll" på det jag länge försökt få folk att förstå.
 
Vår önskan är att bevara den stabila trevliga mentalitet som collien besitter och även få den att förbli så frisk som den hittills varit.
 
Jag hörde från ett annat LO att man kommit fram till ungefär  samma saker som vi. Inte så konstigt om det är oenighet i rasklubben då hundägarna är nöjda med sina hundar och klubben vill förändra rasen. Absolut läge för konflikt, givetvis.
Tyvärr hann jag inte stanna kvar hela mötet men jag hoppas verkligen att våra åsikter kommer fram till SCK i den form vi egentligen önskade.
 
Lördagen var mest upptagen med ridlektioner och stor del av söndagen gick åt till fåren. Asta har gjort en jätteinsats som vallhund, vi skiljde får o lamm och flyttade om i hagarna, ett arbete som inte hade fungerat utan henne. Tyvärr är hon väldigt mycket "på" i början så det tar en stund innan hon är tillräckligt lugn och koncentrerad för att ta alla kommandon och dämpa sig. Först då är hon till verklig nytta, helt outstanding.

På em tog jag med mig Felix till Carolina. Där hade Upplands LO Rallylydnadsträff. Vi fick träna olika "skyltar" som kan förekomma på banan i lätt klass (nybörjarklass?) är dålig på vad det heter och dessutom kom vi för sent så vi missade en del info) Det var 7-8 hundar som var där. Felix var "skitduktig" , vi hade verkligen roligt och fick lära oss en del nyttiga saker. Tänk så skönt och bekvämt att åka till en aktivitet som någon annan ordnat och bara vara med utan att lägga två strån i kors för arrangemanget! Tack Carolina!
 
Nu sitter jag här och är lite rörelsehindrad. Någon gång under den gångna veckan har jag skadat en arm. I stället för att bli bättre har den bara blivit sämre och nu kan jag inte lyfta den mer än någon liten bit utan rejäl smärta. Undrar när den tänker skärpa sig och bli användbar?
 
Torsdag 17 september
Just hemkommen från en förmiddag med vallnigstrännig. Asta, Sixten, Filippa och Felix har tränat. Idag använde vi en stor hage och övade (från) drivnnig med hjälp av lina på de flesta. Vi har haft en härlig träning och det känns verkligen toppen att jobba tillsammans med hundarna.
 
Oftast försöker jag hålla en tämligen neutral nivå i min dagbok. Idag gör jag ett undantag.
SCK:s medlemstidning har kommit. Där fanns trevliga reportage om utställningar, grooming mm. En "artikel" lockade dock fram lite fniss, den var så färgad att man inte kan annat än att dra på smilbanden. Även om beskrivare är gamla borde de väl hänga med lite bättre? Arvbarheten som kan utläsas i ett MH protokoll, vad har den forskningen tagit vägen? Har Den Gamle läst något om det? Det finns lite forskning som bl a Per Arvelius tagit fram. Där kan man läsa om mellan 2-22% arvbarhet..... SKK har tillsatt en stor summa pengar just för att bl a fortsätta utröna arvbarheten/MH. Innan man kommit längre med den forskningen kan man knappast lägga stor värdering i MH. Jo visst, individen i sig. Men vad ger den i sin tur för avkommor? Ingen vet med säkerhet.... Hur stor roll spelar miljön in för att ge dig den hund du har? Hur mycket "tränar" du hunden inför ett MH? Frågorna är många, forskning pågår (hoppas jag) och förr eller senare får vi nog några svar....som visar sig vara felaktiga efter några år... som får upprättelse efter ytterligare några år.... Men jag håller mig avvaktande när det gäller vikten av MH så länge. Så länge vi inte vet arvbarheten i det vi ser, så länge kan vi ju inte med bestämdhet påverka avelsarbetet, det är ju enkelt att förstå. Sedan må vi tycka att MH är hur kul som helst att gå med sin hund, jag tycker det, men därifrån till att veta var kryssen i rutorna för nästa generation hamnar är lite väl storvulet att yttra sig om ännu.
 
Inte nog med det, jag läste i samma CB om rön som visar att hundar med hög sk Boldnes (dvs sådana som vid MH får kryss i sådana rutor att de anses vara speciellt lämpliga att träna) inte är lyckade utställningshundar och tvärt om! Dvs hundar som lyckas på utställningar inte har hög Boldnes. Oj då, det vet inte Alice om. Är man Svensk Vinnare 2007, har man 3 CERT, tre BIR o ett BIM på ett fåtal utställningstillfällen och dessutom har sk hög Boldnes, hur förklarar man det? Undantaget som bekräftar regeln?
Eller har mina hundar en ovanlig (??) kombination av god exteriör och arbetsvillig mentalitet? Fast jag inte skryter om det? Fast jag inte höjer MH till skyarna eftersom jag tillhör dem som vill ha fakta när det gäller arvbarheten?

Jag kan även läsa i CB att Lars Fält sammanfattar god mentalitet så här:
"En hund som fungerar i familjen, som kan umgås med andra hundar och är självsäker i olika miljöer (sociala och fysiska)"

Hurra för Lars Fält, du har så innerligt rätt i det! LF tillägger också: "Den ska fungera till sitt användningsområde och man måste själv komma ihåg att tänka i positiva termer, inte fokusera på vad den inte ska göra (t ex inte bita barn, inte göra utfall, inte bli rädd osv)" Återigen ett dubbelt HURRA HURRA för Lars Fält! Mina hundar har en helt suverän mentalitet!!  De kan vara med mig under glädje i hittills alla provade miljöer. De har visat sig besitta goda vallanlag och vara lättränade. Åhh så bra mentalitet mina hundar har !!! Jag är så stolt och glad över dem. Hur har de kunnat bli så bra när jag inte avlar efter MH-resultat till 100%?

Kom ihåg: Jag förnekar inte betydelsen av MH. Jag bekräftar den inte heller. Jag tar ställning när forskningen kommit längre!
Gärna en kommentar i min gästbok när du läst detta, snälla?
Jag vill även ha svar på frågan
"Godkänd på skott" (MH) Vad betyder det? På en beskrivning?
 
Måndag 14 september
Det har varit en aktiv helg, som vanligt, höll jag på att skriva.
I fredags anlände Mrs Joan House med man för att besöka älgparken och därefter tillsammans med en samling collie-uppfödare och sheltie dito äta middag och utbyta tankar om avel och uppfödning. Det är alltid spännande och givande att "komma tillsammans" på det här sättet och lyssna och lära.
Givetvis blev det ganska sent och jag var rätt trött innan det var sovdags kan jag säga.
 
På lördagen ordnades "prova-på-att-valla-får" för Upplands Lo på fm. Tiotalet hundar var anmälda. De fick gå utanför fållan med sina hussar eller mattar och senare gå inne i fållan med koppel. Någon kunde vi släppa, bl a "Douglas", en kullbror till Alice. Han var född vallare, visade stort intresse och utmärkt balans direkt. Jättekul! Alla visade inrtresse för för fåren och jag tror att alla skulle kunna genomföra ett anlagstest om de fick träffa får ngn mer gång. Roligt!  
 
På em var det dags för collie  från Närke-Västmanland att komma och prova på.
Även därifrån var det tiotalet hundar. Intressant var att alla utom en var korthår. Jag har inte sett så många korthår i fårfållan så det var extra roligt.
 
De får som fick "stå ut" med skällande hundar utanför fållan på fm var nu utbytta mot ett annat gäng. Vi gjorde på samma sätt här, började utanför fållan med en hund i taget och gick senare in till fåren. Det är inte bara intressant att se hur hundarna reagerar, det är minst lika givande att se fårens reaktioner. Vissa hundar har otroligt mer "tryck" på fåren än andra. Fåren är rätt lugna och hetsar inte upp sig för mycket, de vet ju att de är tämligen trygga i sin fålla.
 
Både hundar och hundägare visade stort intresse. Jag hoppas att alla som vill kan komma igång med lite träning framöver.  Ser fram mot att ha ett stort deltagarantal på våra planerade Heardingtävlingar enl AKCs regler.
 
Jag vet att okunnigt folk uttalar sig om att collie inte har något vallintresse. Tänk om den sortens människor skulle våga sig på att prova sin hunds intresse eller åtminstone titta på andra arbetande hundar. Jag vet med säkerhet att en stor samling collieägare under helgen insett att visst har collien kvar sina vallanlag!
 
Onsdag 9 september
Ett ovanligt datum, 090909....
Hur som helst, igår var det rallylydnad här.
14 hundar anmälda varav 12 kom till start. Vi hade banvisning för ett gäng, tävlade, därefter fikapaus, banvisning och nya tävlande.
Marketta Mokko var banritare och domare. Tack för ett gott jobb!

Jag hade så roligt att jag mycket väl kan tänka mig att tävla i lättaste rallylydnadsklassen "på riktigt". Asta  var (givetvis) superduktig men jag glömde bort åt vilket håll jag skulle vända runt en gång så hon drabbades av förarefel! annars hade hon varit en klar vinnare på delad första plats med superstjärnan..... ni kan aldrig ana vem....det är en han..... en ung gosse..... nå har du gissat nu? SIXTEN! Carolina lånade honom o det gjorde hon med bravur. Alla förväntade vi oss en Carolinaseger men givetvis då med Alice! Men där kom sonen och snodde åt sig segern lätt som en plätt! Ingen behöver fundera på om husse var stolt över sin Sixten! Stolt men inte överraskad. Svea och jag tog oss in på en hedrande delad andra plats tillsammans med Maud och Smilla, jag är mycket stolt!
Tack alla som kom och var med, det här gör vi om.
 
Det har varit utställning i helgen. I lördags hade Upplands LO av SCK officiell utställning i Hammarskog utanför Uppsala. Dömde gjorde Mrs Joan House från England, Kennel Lassina. 

Vi hade fått en hög anmälningssiffra, totalt 76. Det tror jag gör showen till den största rasklubbsutställningen i år, inte illa!

Jag hade anmält flera hundar och skulle ha med mig flera tält, burar, skänkta priser och massor med annat smått o gott. Ms Mercedes är lite ur humör så jag skulle åka Volvo. Det gick inte att få plats med allt så jag hängde på en släpkärra som fylldes med alla grejer. Det gav god plats till hundarna och mig i bilen. Tror att jag ska fortsätta ta släpkärra med mig på utställningar. Men då får det bli den som är gjord för att frakta hojar i, den kan man nästan campa i.
 
Vi hade tur med vädret, soligt men blåsigt.

Jag ställde ut Simon och Felix i samma klass och Helena hjälpte mig på bästa sätt som tur var. Det resulterade i att båda fick CK och Felix blev 2a bästa hane medan Simon Kortbyxa placerade sig som reserv bästa hanhund. Mycket trevligt!
 
Junioklass tikar hade tre anmälda från min uppfödning men bara två deltog, Blondie fick vara hemma. Där vann Anna Hede'ns Foxy med CK och syrran "Fia Floden" blev 2a med Ck: jätteroligt! Fia matte Kerstin gjorde en jätteinsats under dagen: Genom en olyckshändelse förlorade Kerstin en del av  ett finger på fredagskvällen! Trots det kommer hon till utställningen och hjälper till och har förberett sin hund för att ställas ut! Vilken prestation!  Då var det extra roligt att det gick så bra för Fia..
 
Helenas Shakira har kort-kort kjol för tillfället och placerades i ukl med Hp.

Öppen klass tikar var största klassen, där deltog både Svea och Alice. Ingen av dem får ta något cert i Sverige längre, men de var anmälda ändå. Där fick jag hjälp av Elisabeth att visa,  jag är så glad över all hjälp jag fick i helgen. Alice den raringen lyckades vinna klassen med CK och i Bästa Tik klassen vann hon också! Hurra! Inte nog med det, hon blev även Bäst I Rasen! Jag har sett foton på henne från utställningen och hon ser verkligen för härlig ut, otroligt alert och showig och välbyggd med vackert huvud. En riktigt showgirl!
 
I tävlan om Best In Show blev hon placerad efter det vinnande korthåret som i sin tur är en tik jag beundrar.
Bästa avelsgrupp gick till Asta och hennes avkommor, tack för att ni deltog! Bästa uppfödargrupp gick till Gatefields, den fjärde vinnande gruppen i år. Tack för att ni hjälpte mig visa och för att ni deltar med era hundar!

Tur att jag hade släpkärran med mig för den blev delvis fylld av fodersäckar som var priser till grupperna och BIR mm. KUL!
 
Efter utställningen har allt varit lite avslaget. Rallylydnaden var ett lyft som piggade upp .
På lördag kommer det att dyka upp hundar med hussar och mattar som vill titta på fåren och eventuellt visa lite intresse för dem. Det ska bli roligt.
Återkommer.
 
Söndag 30 augusti
Nu är vi hemma igen efter en race-helg. Ja själva racaren är inte hemkommen ännu, han var nog kvar till prisutdelningen. Vinner man Nordiska Cupen så bör man väl ta emot priset, det kan man förstå. Men Isa, Felix, Filippa, Alice och jag åkte hem så snart vi kunde efter att Palle och hans hoj kommit ut från banan i dagens race.
 
Igår blev det en andra plats och därmed säkrades segert i Nordiska, jättekul.

Idag satsades det för fullt, ledning från start och bibehållen ledning första varven.... seger här och även Svenska Cupen till Molnebo... tyvärr försvann ekipaget i någon kurva och dök inte upp mer. En timme och tre heat senare kom en samling åkare och deras cyklar sakta glidande på "skamkärran". Där transporteras de som vurpat utan skador, de som kört sönder och tvingats bryta och där var nu BSAn och Palle i gott sällskap, kärran var full. Snöpligt slut på säsongen med en trasig hoj men huvudsaken är ju att föraren inte var trasig! För övrigt blev han ändå 2a i Svenska Cupen efter alla tidigare framgångar under säsongen så det är dumt att klaga.
 
Hundarna har haft en trevlig helg vid banan. De är välkända av många och populära. Vi möts av leenden och klappar hos mängder av människor. Vid gårdagens prisutdelning satt Filippa på ett bord för att kunna se husse över folkmängden, det såg kul ut. Felix somnade på samma bord, han är sig lik vår Nalle Puh.
Det är roligt att hela tiden mötas av kommentarerna "Åhhh vilka fina hundar" "åhh så trevliga hundar" osv. Det kommer fram folk och berättar om collie de haft för länge sedan, det kommer fram folk och berättar hur kloka collie i allmänhet är (jo vi vet) och hundarna blir omklappade, fotograferade och allmänt bortskämda med diverse godis.  Mer miljötränig än så här kan man knappast få. Hundratals MC med vrålande motorer och massor av folk. Hundarna uppför sig som om de vore hemma, lika lugna och glada och lika lekfulla.

Här hemma har hundarna haft det bra tillsammans med sina extramattar och jag vill passa på att tacka för hjälpen med hundpassning den här helgen. TACK!
 
Onsdag 26 augusti
Spöregn! Vi passade på att träna budföring i hällande regn idag. Värre väder kan det nästan inte bli men hundarna hade  urkul och sprang hur fort som helst. Förarna hade det lite jobbigare och gav upp efter att ha övat med åtta hundar ett antal gånger.
Igår hade jag en avkopplande dag hos Smilla med familj. Alla tjejerna och jag åkte och hälsade på och det var mycket lyckat. Först en solskenspromenad under avhandlade av världsproblem och hundar  och därefter bad. Hundbad i dammen och tjejbad i poolen. Vi fikade sedan och gladde oss åt hur roligt hundarna hade med lek och plask i dammen. Isa är mer vild än tam i vattnet. En riktigt härlig dag, TACK Smilla med familj!
 
Ännu går jag omkring och småmyser åt helgens framgångar. Det behövs sådana härliga dagar för att väga upp allt stret som är ibland.
I helgen som kommer väntar Racing.... hua, då kan jag inte påverka det minsta, bara hålla tummarna och hoppas på det bästa.
 
Imorgon torsdag ska vi träffas och träna igen men då tror jag att det blir enbart colliefolk. Det är kul med olika träningskamrater som kan bidra med olika träningsmetoder och ideer. I oktober kommer vi att ha en intensiv helg här träningsmässigt. På lördagen kommer Siv N och håller kurs med oss och på söndagen återkommer Michael Hedman för att kolla upp att vi tränat vidare sedan förra kursen och fortsätta med utvecklingen av våra hundar.
Tur att jag har fler hundar än en att träna!
 
Måndag 24 augusti
Så är en helg över igen. Tänk så fort dagarna går och det värsta är att det är livet som går så fort!
Den här helgen har vi varit på två utställningar, så det känns rätt skönt att vara ledig idag.
Efter allt borstande och badande i fredags var jag helt slut på kvällen. Att göra i ordning fyra collie tar på krafterna numera.
 
Kom upp pigg och alert på lördagsmorgon klockan fem som bestämt. Hundrastning och frukost med husse och så iväg. Bilen packades redan på fredagen för att spara tid på morgonen. Jag gör oftast så, speciellt om det är mycket grejer som ska med. När Anton, Isa och Svea satt i bilen tog jag farväl av husse och tänkte åka. Som tur var ropade husse och frågade om jag glömt något? Nää, jag har allt med...? Då såg jag en hundnos på andra sidan staketet.. Simon! Höll på att missa honom! Hur tankspridd får man bli?
Hade bestämt med Per att hämta upp honom halv sju och lyckades hålla tiden riktigt bra.

Dala-Floda SBK ordnade en officiell utställning och det var dit vi skulle åka.
Resan gick bra och vi kom fram i god tid. Hemma öste regnet ner men i Dalarna sken solen så vi behövde inte ens sätta upp tältet.
 
Domare på vår ras var Eva Eriksson, Kennel Crony. Eva är sk rasspecialist på collie, en av de två eller tre vi har i landet.

Först ut var Simon och Anton. Anton vann ökk med CK och Simon blev 2a med CK och placeringen blev lika i Bästa Hanhundsklass.

Så var det strax dags för Svea och Isa. Svea vann ökk med Ck, Isa blev 4a (hon hade tvärt tappat av sig i stort sett all päls dagarna innan utställningen) Svea fortsatte med att bli Bästa Tik m CERT och så mötte hon Anton i tävlan om BIR o BIM. Där blev hon BIR och Anton BIM, storslam!

Vi stannade kvar till finalen och hade en trevlig dag med hundprat tillsammans med andra utställare. Hundarna vilade sig lite under tiden, utom vilden Isa som samlade colaburkar och hittade på diverse tokerier.

Det är alltid roligt att gå in i Stora Ringen och visa upp sin hund som vunnit i rasen under dagen. Jag känner mig så stolt och glad över att ha förmånen att få ha en sådan hund. Idag var det minst lika roligt för Svea var glad och lika stolt som jag. Det blev en spännande final och jag kände sådan glädje när jag insåg att vi var kvar bland de fem bästa och skulle få en placering! Tänkte på Sveas mamma Gittan som vann BIS på SBK samma dag hon blev SUCH.... men det är många år sedan nu. Till slut var det ett mycket snygg välmeriterad rottis, en mycket framgångsrik schäfer och så Svea kvar att placera. Rottisen placerades trea... och Svea och Schäfer fick springa igen. Var och en i sin lämpliga fart. Högtalarna meddelade " som vinnare vill domare se Gatefields...." Jippi! Hurra! Så himla roligt! "It runs in the family" eller vad säger man?

Domare Eva Eriksson motiverade sig ungefär så här : Det är inte ofta jag tar fram collies men när det är en sådan här utmärkt rasrepresentant så förtjänar den verkligen att vinna! De orden fick tårarna att stiga i ögonen men jag fick snabbt ordning på mig igen. Vår lilla rara Svea!

Ett STORT TACK för alla gratulationer och allt påhejande från ringside. Jag önskar att vi kunde ses på en fest allesammans!

Så var det dags att packa bilen för hemresan. Det var inte lätt. Tält och tältstativ, tre burar, ett hjulstativ, femton kilo hundmat, två kassar med priser, kära väskan Bengt, en hink med lotterivinst som Per vunnit, stolar, ryggsäck, chokladask modell large, fyra hundar och jag vet inte vad. Vi hade det lite trångt på ditresan men under hemresan var det mycket trångt. Vi fick stanna då  och då och gå ut för att inte stelna till totalt eftersom det nästan inte gick att röra sig i bilen. En funktionär föreslog mig att skaffa en trailer till hundarna men jag vet nog vad jag behöver : En större bil! Något i stil med Ms Mercedes. Hundarna hade det bästa utrymmet givetvis och sov lugnt.
TACK för hjälpen Per!
Väl hemma igen badade jag Alice och förberedde henne för söndagens utställning.
 
Jag hämtade Kerstin och Fia i Uppsala klockan 8. Med var även Simon och Alice, bara två hundar känns som en ren avkoppling. Vi åkte till Vallentuna för att vara med på Minnesutställningen (Ulla Segerström och Bertil Sted-Gren) Det var solsken och trevlig miljö, trevliga människor och allmänt mysigt. Alice är ju så glad och sprallig och gillar att showa om man bara kan hålla henne lagom på hugget, dvs hon behöver absolut inte peppas. Det jag önskat mest av den här helgen var faktiskt ett CERT till just Alice, hon är så snygg nu.

Domare Svante Frisk placerade Simon 2a i ÖKK med CK och 4 Bästa hanhund, mer päls efterfrågades och det kan jag hålla med om. Men välburen svans och lediga rörelser kan han skryta med vår Simon och dessutom stort publikstöd! Fia blev 2a placerad i juniorklassen och fick Hp. Hon är i den åldern då pälsen sprider ut sig över möbler, kläder och i skog och mark så det var ett gott resultat som både matte och jag var nöjda med.

Alice då? Ja hon stormade in i ringen och svepte omkring med mig bromsande i kopplet. Snacka om framåtbjudning! Hon stod bra även om det var svårt att hitta ett bra ställe att ställa hunden på då vinden virvlade omkring och öronen fladdrade upp i motvinden. Jag känner en sådan glädje över att visa Alice, hon har så oerhört roligt själv. Visst fick hon Ck och blev Bästa Tik, erhöll sitt tredje och sista svenska CERT BIM slagen av SKK BIS vinnande Diamond, det känns inte som något nederlag precis. Vilken helg! Tre CERT, ett BIS ett BIR, två BIM, det kan man inte klaga på direkt! Nu blir det inte så många fler utställningar i år för oss. Uppsala i september då rasklubben har utställning med Mrs Joan House, Kennel Lassina som domare. Möjligen Stora Stockholm också om det känns rätt då.
 
Torsdag 20 augusti
Ett par dagar med lite annorlunda vardag.
 
I onsdags tränade vi apportering och uppletande med några hundar. Mest för att aktivera men jag har också en plan med övandet....
 
På kvällen var jag bjuden på fest, en mycket trevlig sådan. Det var ett partaj hos en annan uppfödare och vi var tiotalet personer som pratade hund och åt och åt och åt.... Det är alltid trevligt att bli tvungen att träna sina språkkunskaper och det tillfället hade vi tack vare en engelsk uppfödare som också var bjuden. Det finns mycket att dryfta och många åsikter att utbyta även med uppfödare av andra raser. Nu var vi inte bara uppfödare utan även "vanliga" hundägare (väldigt duktiga och aktiva sådana) med på kalaset.
 
I kväll har jag varit i Uppsala och gjort ett litet uppdrag åt collieklubben. Vi har haft utställningsträning och glädjande nog kom 20-talet personer med sina hundar. Att lära ut något om utställning på ett par timmar är lite väl ambitiöst, men något fick de flesta ändå med sig hem tror och hoppas jag.
Tyvärr hann jag inte alls med de planerade hemmasysslorna under dagen. En kamrat på jobbet är sjuk så jag jobbade på min lediga dag. Det innebär att Svea fortfarande är obadad liksom Simon. Tidsschemat har spruckit! Ett par rejäla promenader fick vi i alla fall, det är huvudsaken.
 
I helgen väntar utställningar. Typiskt nog har Isa (som är badad och borstad) fällt det mesta av sin päls. Ännu så länge ser jag fram mot att åka trots det, men jag hinner tappa gnistan innan det är dags. Hur ofta har jag inte ångrat att jag anmält och velat hit o dit om jag ska åka eller ej? Oftast har det gått bra när jag väl kommit iväg. Men nu då, när jag riktigt längtar efter att ställa ut, kommer det att gå riktigt dåligt då?  Rapport kommer....
 
Tisdag 18 augusti
Asta blev genom ett återbud erbjuden att delta i en vallhundkurs häromdagen. Vi kunde bara vara med tre timmar men det var givande och lärorikt. Kursledare Shania Longyard är mycket meriterad som domare, tävlande och instruktör. Övriga deltagande hundar var border collie och till min glädje platsade Asta (och i någon mån även jag) mycket väl i gruppen. Jag är så stolt! Nu ska vi träna ännu mer, det känns oerhört motiverat just nu.
 
Har faktiskt precis kommit hem från en träning i hemmafållan. Jag känner mig lyrisk!
Efter att ha studerat andra hundar och noga lyssnat till Shanias undervisning så beslöt jag mig för att prova Filippa bland fåren idag. Koppel på och hindrande "kvast" medfördes.
 
Jag var lugn och samlad och lågmäld och tänkte noga igenom hur jag skulle göra. Fåren kände mycket väl av Filippas tryck och flockade sig i bortre delen så fort hon närmade sig fållan.  Filippa som helst velat döda alla får hon sett gick lugn som en filbunke, mycket uppmärksam. Tänk så spännande och lärorikt det är att arbeta med flera djur tillsammans. Mot slutet var kopplet slakt och försöken att gena var nästan helt borta. Hon stannade väldigt lydigt och var snabb i läggandet, vad har hänt? Jag är överraskad och mycket glad!
Svea fick öva en liten stund, hon var ovanligt lydig och uppmärksam. Det är märkligt att hon har sånt tryck på fåren trots att hon alltid håller ett avstånd till djuren.
 
Alice var lite väl taggad i början men lugnade sig och respekterade stoppen och det fungerade riktigt bra att hålla henne "på rätt kurs". Där märks det att vi har tränat rätt senaste tiden och det får vi tacka Jasna för.
 
Asta fick öva utanför fållan med höger-vänster och stopp och lägganden. Fick så bra instruktioner av Shania hur man lär in och övar höger och vänster på ett enkelt och effektivt sätt. Det gick jättebra att omsätta teorin i verkligheten, varken Asta eller jag missade en enda gång! Visst kan hon vara snabbare i läggandena på håll, men jag kan också vara lite mer krävande så löser det sig säkert. Tänk om det fanns någon möjlighet att få tävla! Vi får helt enkelt åka utomlands nästa år.
 
Några utställningar väntar närmsta tiden och dessutom planeras rallylydnaden 8 september, "prova-på-vallintresset" 12 september,
kurser med suveräna ledare under oktober, KM-utställning i oktober samt de förenklade bruksproven.
Jag hoppas innerligt att ni tränar och tävlar och ställer ut!
Drömmen är att få ihop ett gäng som tränar vallning regelbundet så att vi får ihop till ett KM i vallnig också. Vi får se vad som händer efter den 12 september, då kanske några fler får upp intresset för colliens naturliga arbetsförmåga. Visst är vi några stycken redan nu men alla har inte så stor möjlighet att träna. Idag skulle vi kunna vara ca 7 hundar på ett KM med AKC-regler, det räcker ju i o för sig.
 
Jag vet att Alice-Simon dottern Vilda varit på utställning i helgen men jag vet inte hur det gick. I kommande helg ställs det ut en del hundar härifrån på olika platser, hoppas att det går bra för alla!
 
Torsdag 6 augusti
Har fått flera glada besked idag. Felix har en kull valpar i Piteå, hans första kull. De är idag ögonlysta och samtliga visade sig ha normala ögon, dvs ej CEA. Jättekul! Grattis till Anita!
 
Felix har en syster som bor hos familjen/kennel Sammens. Månstråle kallas hon, ganska känd i colliekretsar. Månstråle har haft sin första valpkull under våren. På SCKs utställning i Timrå blev sonen "Jovi" BIS-valp, jätteroligt!!!! Ett stort GRATTIS till alla inblandade. Asta är säkert glad över sina barnbarn på olika håll.
 
I tisdags tävlade Alice och C rallylydnad för andra gången. De fick ett första pris eller vad man nu får och har bara ett kvar till ngn slags titel om jag förstått rätt. Sedan måste de upp en svårighetsgrad, utmanande!
Igår kom C tillbaka med Alice och vi tränade lite rapport. Även Felix och Filippa tränade, vi hade jättekul. Det gäller att lägga en god grund inför kommande uppdrag...
Idag ska vi "träna" vallning, åtminstone intresse och lydnad med några hundar. Fast jag borde trimma gräset och dammsuga!
 
Måndag 3 augusti
Nu är vi hemma igen efter en mysig helg.
 
Det började i fredags då Mia och Elisabeth kom o vi tränade lite med fåren. Jag hade Alice och Felix och Isa med mig på träningen. Innan dess hade Asta och jag flyttat ett gäng får till hemmahagen och fått både motion och träning.
 
Alla hundarna var med till By men alla fick givetvis inte träna.
 
Hur som helst var det bråttom hemåt efter tränandet för hemma väntade Eva på att få mig och Blondie med till Linköping. Evas man kör också CRR.
Jag var givetvis sen och inte riktigt klar, men vi lyckades komma iväg i skaplig tid. Det blev en trevlig fredagskväll vid Linköpings Motorstadion med pubkväll och underhållning.
 
Blondie var inte med på pubafton men hon fick se sig omkring väl och rasta sig noga innan hon lämnades i Ms Mercedes. Hon är en kall brud, helt lugn och lätthanterlig men oerhört social och vill hälsa på nästan alla människor, vare sig de vill hälsa tillbaka eller ej.
 
Lördagen var racedag och började med tidsträning som brukligt är. Det är ett riktigt oväsen under racen liksom i depån innan start men Blondie hade inga bekymmer med ljuden. Inte ens när två explosioner skedde inom området reagerade hon nämnvärt, hon kanske har blivit hörselskadad?
 
Husse var i högform liksom hojen så han vann sin klass. Jätteroligt!

Blondie var med på prisutdelningen och fick låna lagerkransen. När hon insett att den inte var till för att ätas upp lät hon sig villigt fotograferas av kända och okända med kransen runt halsen. Linslus!
 
På kvällen hade Blondie fotbollsshow en stund men leken fick ett tvärt slut då den lånade bollen tuggades lite för hårt och fick punka. Bollen var inte lika kul efter det. Hon ägnade sig i stället åt att visa upp sina färdigheter i att plocka fram gömda saker och "lösa problem". Efter det förtjänade hon verkligen en god natts sömn och det fick hon. Tyvärr bredde hon ut sig så att vi nästan inte fick plats i bädden. Jag vaknade väldigt tidigt av att jag låg som klistrad mot väggen. Har ni sett "jag överlevde en japansk TV-show"? då förstår ni hur jag hade det.(momentet när deltagarna iklär sig självhäftande dräkter och  hoppar upp mot en vägg och fastnar) Eftersom Husse behövde vila ordentligt innan tävlingarna gick jag upp och lämnade plats till de som behövde sin sömn bättre än jag. 
 
Blondie steg upp så småningom så vi kunde ta en fin morgonpromenad före frukost. Campingfrukost kan vara lite provisorisk men inte i det här gänget. Kaffe, the , choklad, bröd, stekt potatis och bacon samt pannkakor, vad mer kan man begära? Vi åt mest hela förmiddagen.
 
Husses race startade bra, han gick ur första kurvan i god ledning. Ledningen höll han ett tag och "krigade" lite med polaren och konkurrenten Börje men sedan hände nå't och hojen gav nästan upp! Tack och lov höll den ihop skapligt nog och gick att få någorlunda fart på igen. Han kom i mål som tvåa, en prestation.
Så poängmässigt ser det spännande ut, Palle leder både Nordiska och Svenska Cupen ännu. Jag vet inte hur man räknar om det blir lika poäng i slutet? Hur som helst avgörs allt i Karlskoga den sista helgen i augusti.
 
Någon som vill låna någon hund den helgen? Vi kan inte ta med alla och jag vill gärna åka och titta måste jag erkänna.
Ett STORT TACK till Catharina och Mia som tog hand om hundarna här hemma under helgen!!!!
 
Onsdag 30 juli
Jag avskyr bilar! När man mest behöver dem väljer de att gå sönder, strejka, tömma sig på bensin eller vägra låta hjulen rulla....
Häromdagen kom Viton hem med en oljedusch på bakluckan....från sig själv... inte bra. Tur att det är en firmabil. Ersättare kommer nästa vecka.
 
Volvoextrabil som vi förfogat över ett tag valde att låsa ett bakhjul när jag skulle köra den tidigare i veckan. Man ska inte lämna en bil med handbromsen åtdragen när man inte tänker köra den på ett tag. Lärdom.
Men Favoritbilen, Gammelvolvo är besiktigad och har nya bromsar, ny koppling och går utmärkt..... ända tills nyligen.
 
Vi var och tränade sök. Jätterolig övning, alla hundar var på hugget och det kändes fint. Alice visade tydligt hur hon använde vinden för att hitta figge, hon hade kunnat vara snabbare att ta upp rullen/slangen men var snabb tillbaka och JÄTTEGLAD. Påvisandet har vi en del kvar att träna på, men vi är fortfarande tämligen nya i gamet. Varje hund skickades minst fyra gånger eftersom övningen var upplagd så och alla var tämligen ivriga ut.  Fick även en förfrågan om ny kurs här med en för mig okänd instruktör som tydligen är superbra. Visst ska vi kursa här, jag gillar sådant. Det blir visst sök den här gången, en lördag eller söndag. Håll er framme, vi är redan många som paxat.

Eftersom jag skulle ha ett par lektioner ikväll så lämnade jag sökgänget innan alla var klara för att hinna någorlunda i tid. Jag lade i ettan, kände en knyck i kopplingspedalen och så kändes den död. Det var den också, den vilade nästan mot golvet. Ettans växel var i och det gick att köra men inte att växla. Det tog mig en evighet att ta mig hem i 20 till 30 km i timmen. Ringde Palle som är på väg till tävlingar och klagade min nöd.
 
"Kopplingsvajern har nog gått av" var domen. Jag fick instruktioner hur jag skulle lokalisera och diagnostisera felet. Nu var det inte tid till det, väl hemma var det bara att få igång Volvolånebil och störta iväg till de väntande eleverna.
 
När jag kom hem igen lotsade Palle mig per telefon i motorrummet och jag kröp även under den otäcka bilen. Nu är händerna oljiga och skrapade, kopplingsvajern är av och vem ska nu byta den? Jag avskyr bilar! Vi som skulle åka och titta på tävlingarna i helgen.
 
Onsdag 29 juli
Tro det eller ej, men jag var inget piggare idag heller. Det fick bli Gropen ännu en dag. Hundarna har ju jättekul där och aktiverar sig själva med lek och luktande så det är bra att åka dit då man känner sig mindre aktiv.
 
Inga lektioner idag, man måste vara lite energisk om man ska hålla på med sådant.
Har kommit papper från Askersund. Det är domarbyte där.
Imorgon är jag ledig, tjo och tjim, då ska jag ta det lugnt.
 
Tisdag 28 juli
I tisdags var vi också till Gropen, jag var hängig och trött och mådde inte så bra. Då var det skönt att låta hundarna stöka omkring lite självständigt en stund.
 
När vi kom hem fick vi besök av Annika och Peter och deras pärlor Doglas och Caesar. De är sådana trevliga prickar hela familjen. Hundarna är glada och välskötta, precis som man vill se dem. Tyvärr var det inte lekläge hos oss p g av löptikar och tjejtokiga grabbar.... men det är alltid intressant att springa omkring på tomten och lukta och markera. Jag hoppas att båda pojkarna kommer ut på utställning i framtiden.

På kvällen blev det en tur ut med ett gäng hundar på kantarellplockning. Lyckat, vi hade med oss svamp hem som täckte hela köksbordet.... och det är ganska stort som ni vet. 
 
Måndag 27 juli
I måndags var vi sådär aktiva som vi borde vara varje dag. Efter jobbet tog jag med mig alla hundar i bilen till Sandgropen. Där är vi ibland och tränar sök men det är också min gamla "hemma arena" som tävlingsryttare.

Där finns en numera lite eftersatt terrängbana som använts vid fälttävlan och en till ytan mycket rejäl hoppbana samt möjlighet att sätta upp dressyrstaket till både 40 och 60 meters banor. För hundar är det en fantastisk plats att springa och leka på och bada eller bara plaska omkring lite i de olika vattenhinderna eller dikena som finns. Det går utmärkt att träna hoppning med hund också, banken erbjuder bra modträning i hopp uppför och utför på de svåraste ställena, hinderna med upphopp och nerhopp är utmanande roliga, vattenhindren som sagt badvänliga. Stockhinder på lämpliga avstånd ger bra hoppträningsmöjligheter.
 
När hundarna sprungit och lekt, tränat styrketräning i backarna och hoppat omkring på en del hinder fick de avsluta med ett vattenhinder under bad och plask. Sedan åkte vi hem igen.
 
Jag lade fyra spår på fälten utanför hemmet. Felix, Sixten, Isa och Svea fick äran att spåra den här gången. Felix gryntade som Nalle Puh då han hittade föremålen och visade mer iver än vanligt.

Sixten verkar tycka att det är en väldigt rolig lek det här med att spåra och har kanske mer föremålsintresse än spårintresse just nu.
 
Svea är så ordentlig, så petig i sitt spårande. Hon blir jätteglad över föremålen och kommer med dem till mig och leker, men hon har bråttom att spåra vidare.
 
Isa är en sort för sig. Hon frustar av iver som ett lokomotiv och kastar sig iväg i spåret. Handskar vore bra att ha, ska tänka på det nästa gång. Hon är så ivrig att spåra att hon missar första föremålet, snurrar och letar efter det en stund men kan inte behärska sig utan måste vidare i spåret. Hon tar första vinkeln lite genande, vinden ligger så, och därefter börjar hon plocka föremålen. Hon utför en rejäl krigsdans varje gång hon hittar något, kastar upp det i luften och fångar en och två gånger, skenar mot mig, förbi, tillbaka, förbi, tillbaka....fortare och fortare....jag måste locka på henne för att få äran att leka (bli omskakad och kastad hit och dit) med hund och föremål en liten stund. Sedan far Isa vidare i spåret, nytt föremål, ny cirkusshow, spårar vidare, vinklar perfekt och håller samma iver igång hela tiden. Vi kommer till slutet och har hela samlingen föremål med oss i mål, jag utmattad och Isa extatisk! Vi leker hela vägen hem och sedan orkar jag inte mycket mer än att laga mat och förbereda morgondagen.
 
Tänk om Isa vore hos någon riktig tävlingsmänniska som hade tid att träna och tävla! hon skulle vara rätt framgångsrik är jag övertygad om. Tänk om hon hade en matte som var motiverad att träna lydnad, uppflyttningen till lägre skulle stå bakom knuten.....Hon är en arbetsmyra vår Isa, precis som Alice. Båda tjejerna är dessutom mycket rastypiska och snygga, tänk en sådan tur jag har att få äga dem.
 
Söndag 19 juli
Jag är ingen värmekänslig människa men just nu är jag nära ett smärre sammanbrott känns det som. Här är mygg i mängder som vanligt och ska man vara utomhus gäller det att klä sig därefter. Jeans, långärmat och så regnställ ovanpå är ungefär vad som krävs. Mössa, huva eller hatt givetvis.
 
Egentligen har helgen varit så aktiv att inget mer borde göras sedan vi kom hem från SCK-utställningen i Västerås. Men givetvis hade vi avtalat träning och tränat har vi gjort! Jag tog en kopp kaffe  när jag kom hem, sedan gick jag ut och lade fem spår. Hem o fixade mer kaffe och så kom kamraterna för spårträning. Vi fikade och pratade och gick ut med hundarna o spårade. Jag hade Isa som var överlycklig och jätteduktig.
 
Efter spårandet övade vi uppletning och provade olika varianter av retningar för att öka motivationen på de som behövde det. Vi övade även budföring. Jag tränade förutom Isa även Alice, Felix och Sixten och nu ångrar jag min tidigare energi för jag känner mig helt slut! Det beror på att termometern visar på långt över tjugo plusgrader och ovan nämnda utstyrsel är förkastlig att ha på sig under "arbete" i den temperaturen.
 
För övrigt har helgen mest bestått att utställningar. Igår var det INT i Köping. Jag hade med mig fyra hundar och resultatet var sådär, ingen klassvinnare, ett par Hp och Alice fick CK och placering i Bästa Tik klassen.
Snyggsixten har tagit av sig all päls men lyckades skapligt ändå.
 
Uppfödargruppen fick Hp och blev Bästa Grupp. Tack kära Per och Värmlänningarna för handling!! I stora ringen blev vi inte utplockade bland de fem bästa grupperna men det var massor av grupper och domare Hans Lethinen var tydligt intresserad av oss i det längsta så det kändes fint!

Jag har en samling inteckningskort och hittar sällan något bra att använda dem till. Nu fanns väskan Bengt att tillgå för tre kort så jag slog till på en sådan. Ska fundera på vad man kan använda den resterande samlingen kort till innan bäst före datum passeras. Det händer då och då att jag kastar inteckningskort som blivit för gamla, ett rent slöseri!
 
Idag har SCK haft utställning i Västerås och vi har varit där. Sixten blev placerad med Hp trots frisyren eller brist på sådan, Felix blev placerad i ökk och bror Nisse han slog till och fick sitt första CERT!!!!  GRATTIS MARIA!!!! Så nu har alla Astas avkommor i första kullen CERT! Hurra så bra av Oskar och Asta och valpköparna!
 
Blondies kors hade blivit kort över natten (!) och hon fick inget Hp eller Ck men väl placering i juniorklassen, Isa fick Ck och placerade sig i Bästa Tik klassen och Helenas Shakira fick inget Ck p g av för lite päls. Shakira sätter päls som bäst och har senaste veckorna fått två 2a Bästa Tik, snubblat på målsnöret från CERTET, tänk så olika domare dömer!
 
Vi hade uppfödargrupp och den fick Hp och blev Bästa Grupp. Jättekul. Gruppen blev även BIS-grupp så vi fick med oss en samling priser hem.
 
På det hela taget är jag ganska nöjd. Nisses (G Gyllene Månljus) cert för oss närmare 100-jubileumet.....
Det har varit utställning i Finspång också och där deltog Ulla Kvist med Vilda, Blondies och Sixtens syster. Hon gjorde sin officiella debut med CK och 4a Bästa Tik, hurra för er! Alice och Simon  har en samling framgångsrika avkommor!
Nu ska jag laga mat och sedan kommer jag inte att lyfta ett finger i onödan. Jag är så trött......
 
Söndag 12 juli
Myggen vägrar lämna Molnebo och By, flyttade iväg fåren några hundra meter till en annan hage för att de ska få det lite lindring från myggplågan.
 
Vi har varit hos Anja Ejerstad, Steadwyn, på kennelträff i några dagar. Det har varit många trevliga aktiviteter, många trevliga människor och härliga knytkalas.
 
Filippa debuterad i nybörjarklass i agility och gjorde det utmärkt, hon tog sig över och igenom alla hinder. Eftersom jag inte hann träna med de andra på torsdagen så mutade jag domaren med en blombukett för säkerhets skull.... A-hindret tyckte jag såg lite svårt ut så jag lyfte upp Filippa på toppen och så fick hon springa ner själv. Det resulterade i en mycket hedrande 5e plats och jag var mycket stolt över Flippan!
 
Fyra får fanns på plats och jag hjälpte till lite med att låta hundarna kolla om de var intresserade av dessa får. Vad jag minns så var samtliga intresserade och en del var riktigt duktiga och några redan lite tränade. Jättekul! Fåren tröttnade ur då och då och fick matpaus och vila. När de ville lämna fållan utan tillstånd var Filippa på plats och såg till att de höll sig på rätt sida om staketet. Asta var givetvis med för att kunna göra nytta och visa upp sina färdigheter.
 
Igår var det utställning och Simon var med. Han väckte en hel del uppmärksamhet och placerade sig som tvåa bakom Michaels fantastiska "Alex", jag är mycket glad för det.
 
Palle har kört race i Mo I Rana och blev tvåa båda dagarna. Hans hoj går inte så fort så han måste ha superteknik i kurvorna. Den här banan har ganska långa raksträckor och då hinner Palle helt enkelt inte med, så fort går inte cykeln!  Hur som helst ser det ut som om bara olyckor och maskinhaverier kan stoppa honom från att vinna Nordiska. Fyra race återstår. Jag som är tävlingsmänniska hoppas att de banorna är väldigt kurviga med korta raksträckor....
 
Vi har haft god hjälp med hundarna då vi varit borta. Mia , Catharina och Malin har turats om med de hemmavarande medan Svea har varit hos Solveig och Sven och Alice hos Carolina. Tusen TACK till er alla!
 
Onsdag 8 juli
Myggplågan fortsätter. Går inte att beskriva, måste upplevas!
 
I Möklinta har det varit den årliga Möklinta Royal, en inofficiell hundutställning med internationell prägel som åtnjuter viss status trots att den är inofficiell.
 
Långhårscollie dominerades av Gatefieldare.
BIR-valp blev 11 månader gamla Gatefields Speedy Gonzales, ägare Christer Westlin i Sala. Det var debut för Speedy och hans familj och den debuten var onekligen lyckad!
 
BIR vuxen collie och BIG 2a! blev den inte helt okända Shakira, Gatefields Gyllene Gryning med ägare Helena Bertilsson. Undrar just hur samtalet med mamma Marita lät på hemvägen, Maritas sheltie drog nämligen "vinnarstrået" och blev BIG 1a!! The family Bertilsson show.... Vet ej hur det gick i BIS-finalen.

Här hemma agerar Sixten svart-taxi. Han måste sluta med det, grabben. Varje gång han kommer intrasslande genom myggnätet då jag öppnar dörren för att släppa in honom har han hur många myggor som helst på ryggen. Svart-taxi är kanske inte rätta ordet, buss är väl mer sanningsenligt. De andra har någon mygg i ansiktet men Sixten samlar mängder.
 
Jag önskar vackert, torrt väder och några mindre stormar över orten, då måste väl eländet upphöra?
 
Söndag 5 juli
Ikväll har vi varit på viltspårkurs igen. Här hemma är det nästan omöjligt att vara utomhus p g av myggen så det var skönt att åka iväg och göra något kul tillsammans med hundarna på tämligen myggfri ort.


Idag hade Monica lagt spår åt oss som hade legat i tre timmar då vi kom. Hela kittet med bloduppehåll, vinklar osv ingick

Blondie var först, hon gjorde som hon brukar, gick ut o tog upp spåret, kom tillbaka och kollade starten en gång till och så gick hon ut "på riktigt". Det var inte hennes allra bästa spårande, hon var lite ojämn, stundtals mycket noga och stundtals lite halvkoncentrerad. Vid uppehållet tappade hon ordentligt men jobbade lugnt upp spåret igen och av slutade med en ytterlov runt vinkeln innan hon målmedvetet luktade sig fram till skånken som var mycket vikitgt för henne. Hon var mycket för att gå med hög nos idag, undrar hur doften påverkades av vinden och med fuktiga åskvärmen?


Blondie med munnen full av rådjursskånk.

 

Filippa var ivrig att komma ut och mycket noga med upptaget. Hon var mycket metodisk i letandet efter fortsatt spår vid bloduppehållet och fortsatte bra. Hon tog vinkeln perfekt och påvisade skånken tydligt.  Mycket duktig.


Filippa
 

Efter att alla gått sina spår fick vi själva lägga nya på öppen mark. Därefter hade vi en trevlig fikastund innan hundarna fick gå de ganska lätta avslutande spåren som blev ungefär en timme gamla innan vi gick ut. Det var kul att få se de andra hundarna i sina spårarbeten, det är ju annars ganska svårt att se varandras hundar när vi spårar i skogen.

Som avslutning fick alla diplom för genomförd kurs och vi bestämde att ses igen i augusti.
Sedan åkte vi hem till myggplågan igen.
 
Fredag 3 juli
Volvon har nu fått nya bromsar eller hur det nu benämns. Jag tog med mig några hundar och gick och hämtade den hos mekanikern som bor 5-6 km härifrån. Att gå på öppen mark utmed landsvägen var ganska svettigt för både mig och hundarna! För att inte tala om hur varmt det var inne i bilen när vi åkte hem med den. Puh!
 
Medan jag promenerade funderade jag. Det är dags att ordna Kennel Mästerskap tycker jag. Så under sensommaren-hösten någon gång kommer det att bli träff här med genomförande av nämnda Mästeraskap. Utställning, sök, spår, ev rapport om någon vill det, kanske rallylydnad och så kul det vore med viltspår....
 
De sk bruksproven modifieras så att många kan vara med. I lydnadsdelen behöver bara några moment ingå, t ex linförighet och inkallning samt platsläggande. I sistnämnda momentet får man själv välja avstånd till sin hund. Högsta poäng = normalt avstånd. Högst halva poängsumman om man står kvar bredvid sin hund. Kanske? Själva specialmomenten ska vara av apellklassvårighet eller lite lättare, vi får konferera med domare.
 
Utställningsdomare bli en välkänd duktig uppfödare. Vad tycks? Jag tycker att det ska bli jättekul!
Givetvis håller vi till här på trakten. I By finns utrymme för appellspår och lydnad och utställning, även söket ryms där.

Undrar om vi ska ha KM i vallning också? Eller så får vi hoppas att Upplands LO kan vara ansvariga för det. Hmmm, vi får se.
 
Nu ska jag kontakta domare och med hjälp av dem bestämma datum. Så himla kul det ska bli!

Tränade Asta i fårhagen på em. Jösses så bra det gick, jag trodde inte mina ögon. T ex så bad jag henne gå höööger rätt över ett dike och ut i skogen, långt iväg från fåren. Visst gjorde hon det, så gärna, omedelbart! Jag kunde även på kommando flytta henne både nära och långt från fåren och stanna henne oavsett avstånd, lydigare än någonsin. Inte en enda gång gick hon "ur hand" och jag lyckades parera hennes genande åt vänster som hon gärna tagit till tidigare. Nu har vi gjort läxan så nu får vi beställa en ny träningstid!
 
Här är nu en mygginvasion som vi inte sett på ett  par år. Det går inte att beskriva, måste upplevas. Jag önskar att det ska blåsa kraftigt resten av sommaren så att de små monstren försvinner till okända trakter. Det går nästan inte att vara utomhus kvällstid och de små rackarna tar sig in i huset och sticker alla. På dagarna håller de till i skog och buskar och anfaller så fort man kommer i närheten. Det är förfärligt jobbigt för alla och jag tycker så synd om de vilda djuren som inte har en chans att komma undan odjuren
Hör av er med idéer om Gatefields Mästerskapen!
 
Måndag 29 juni
Ännu en varm dag.
 
Man måste ta tillvara på nya kunskaper och befästa dem. För att befästa nya lärdomar hos mig lade jag 6 korta personspår med ett antal föremål i varje och så hämtade jag en hund i taget...
.
Isa var så lycklig så jag trodde hon skulle få hjärtsnörp i värmen. Hon spårade tvärsäkert, fann sitt första föremål och utförde en fullständig krigsdans! Hon morrade och bollade och skuttade omkring som en vilde. Det tog lite tid att få av henne föremålet, men sedan spårade hon vidare med ännu större energi. Hon plockade varenda föremål och blev mer och mer motiverad i stället för att tröttna, trots att hon är så ovan vid att spåra. En riktigt lycklig hund som inte nog kunde visa sin stora glädje! Hon är ganska tung och rejäl vår Isa så det var nära på att hon fällde mig i sitt vilda lekande.
 
Simon spårade helt Ok och påvisade föremålen men inte alls med samma glädje som Isa. Han har tjejbekymmer så han har lite svårt att koncentrera sig.

Alice spårade naturligtvis bra, och föremålen var delvis söndertrasade när vi var klara. Snacka om föremålsintresse!

Så var det time för Sixten Jo-Hansson, Husses Super Star.....
Det här blir ju tjatigt, men Sixten var suverän! Han tog upp spåret klockrent, plockade upp föremålet och kom med det till mig, lekte, spårade, plockade föremål, osv osv..... Den pojken har framtiden för sig, vilket yrke han än väljer. Vallhund, sökhund, spårhund? Jag brukar skoja och säga att han får välja om han ska satsa på hockey, fotboll eller bandy, vi kan inte skjutsa honom på alla aktiviteter....det är ju fler i familjen.

Felix fick också gå ett kort spår. Han var så glad och ivrig på väg till spåret att han sjöng högt och ljudligt. Han spårade tämligen koncentrerat men var inte bäst på föremålen. Så vi övade på att lägga oss vid föremålen, både han och jag, ett tips från kursen som Felix tycker är jättekul.  Han brukar grymta av förtjusning när han letar efter godisbiten som jag smugglar in under föremålet medan vi "krigar" lite om det.

Nu ligger det en samling flåsande hundar intill mig, termometern visar på 34 grader ute och 24 inne, vi fryser inte!
 
Jag har "satt" flädersaft, mm så gott det ska bli med en massa is i när den är klar. Rabarbersaften är nästan slut så det är dags att göra mer sådan också. Jag funderar på att gå ut och leta kantareller, de kan ha kommit upp under ekarna.....
 
Söndag 28 juni
En guld-dag? Ja!
Spårkursen fortsatte med samling 9.00 vid ett av bokföretagens parkeringar. Ett jättestort inhägnat område med alla typer av underlag, asfalt, betong, grus, gräs, och blandat.
 
Det blev under dagen ännu varmare än igår, men alla kämpade tappert. Mini-sök, asfaltspår, grässpår mm, vi fick träna på det som vi gemensamt kom fram till att våra hundar behövde träna på. Felix visade sig spåra bättre på längre spår med längre uppehåll mellan föremålen, Kana visade sig vara en rackare på att plocka in miniföremål i munnen under asfaltspåret.... Ja alla lärde vi oss något om våra hundar under kursen.
Lilla Jonna som aldrig spårat tidigare var totalt lycklig över upptäckten av nosarbete och slutade aldrig vifta på svansen av glädje i spåren.
 


Nisse och Maria förbereder Mini-sök


Mini-sök kanske någon undrar vad det är? jag är inte den bästa att förklara, men det går ut på att i en avvallad ruta om ca 1 kvadratmeter söka miniföremål som t o m kan vara gömda under grus eller gräs och markera dessa. Fortsättningsvis kan man gå ut ett spår från rutan med miniföremål att markera i spåret. Gem, skruvar, tändstickor, Fiaspels-pluttar och liknande är användbara. Otroligt intressant och väldigt krävande, men hundar är verkligen fantastiska.
 

Lunch och filmvisning följde och därefter fler spår.... den här gången i skogsmiljö och på ängar. Hundarna var trötta av värme och arbete och fick göra sådant som de förväntades lyckas mycket bra med och det gjorde de också! Vi skulle egentligen tränat lydnad enligt schemat men vi insåg att det inte var juste mot hundarna den här gången.


Felix har hittat ett fööemål i spåret Kul matte!

Felix under djup koncentration i spårandet.

Knappt hade kursdeltagare lämnat gården förrän det var dags att ta med Blondie och Filippa till viltspårkursen. Jag kan erkänna att jag kände mig lite seg. Inte nog med två dagars kursande, vi var på 250-årsfest på lördagskvällen/natten och jag hade sovit ungefär fyra timmar....
Hur som helst, vi hämtade upp Anna och Foxy efter vägen och träffade de andra kursdeltagarna i Sätrabrunn.
 
Idag fick vi först lägga spår åt våra egna hundar. Ca 60 meter långa med några meters bloduppehåll och en vinkel. Därefter lade vi spår åt varandras hundar, även spåren med vinklar och bloduppehåll.
Det droppades lite olika beroende på hur hundarna hade agerat i spåren förra gången. Blondie och Filippa hade ingen specialövning, de bara körde på! Blondie löste problemet med spåruppehåll efter lite cirklande, hon visade ett mycket stort intresse och god uthållighet.
 
Filippa kunde nästan inte bärga sig när det var hennes tur, hon gav mig en "du och jag matte" blick på väg till upptaget, fylld av förväntan. Jag märkte nästan inte av något bloduppehåll, hon hade bra koll och var otroligt målinriktad.
 
Att gå spår som andra lagt var en spännande ökad svårighet men nästan snopet snabbt löste hundarna problemen med upptag, spårande, vinklar och bloduppehåll. Blondie fick kämpa lite vid en vinkel men gav inte upp det minsta utan redde ut det strålande! Filippa var så självklar i sitt arbete att vi faktiskt fick fundera var bloduppehållet var, men anade att det var då hon gick med lite högre nos än annars...Det stämde enligt spårläggaren.
 
Jag hade förmånen att få se Blondies systrar Sia och Foxy genomföra sina spår också, de var jätteduktiga.
Det kändes så härligt att åka hem med med känslan av glädje och lyckad träning.
Nu sitter jag och planerar in några utställningar till sommaren och hösten. Måste ordna några lediga helger för att hålla ridkurser, livet är ju inte bara hundar.
 
Lördag 27 juni
Idag har spårkursen börjat, den fortsätter imorgon. Vår kursledare Michael Hedman och kursdeltagare dök upp här i nio-tiden i morse.
 
Vi började med fika och genomgång av planeringen och givetvis presentation.
 
Spårandet fick börja i fårhagen, fåren var upplysningsvis inte med, undrar hur det hade gått då.....
Var och en lade ett kort spår med fyra föremål i. Spåren låg inte så länge innan vi fick ta vår hund och gå ut. Allt filmades.
 
Jag hade Felix med mig och vi var inte bäst i klassen kan jag säga. Visserligen var inte någon bäst i klassen direkt, ingen såg sådär jättelycklig ut över att hitta föremålen, men Felix påminde mer om Ior än om Nalle Puh som annars är hans smeknamn. Vi saknade lust och energi kan man säga. Några skyllde på värmen, några på annat, men speciellt bra var vi inte! Lina och Kana var nog duktigast i den trötta samlingen.
 
Micke klagade inte på oss, han samlade oss till information och gick igenom vad som kunde förbättras hos varje ekipage och hur vi skulle arbeta för att uppnå förbättringen.
 
Därefter var det dags för nya spår, även den här gången korta sådana men med ännu fler föremål hos de flesta. Många av hundarna fick se spårläggaren gå ut och lägga spår och föremål och se vilken skillnad det blev. De trötta halvintresserade hundarna var som bortblåsta, nu hade vi plötsligt hundar som intresserat spårade och glatt lekte med alla föremål. Vi fick ju bjuda till lite som förare!

Maria och Nisse var suveräna men alla var duktiga. Speciellt lilla Jonna som aldrig gått något spår förrän idag utmärkte sig. Jag kom på att förstärka föremålsintresset hos Felix med lite fårull (!) och det var ett lyckokast.
 
Så var det dags för lunch och filmvisning. Hundarna behövde onekligen vila sig en stund.
Det var givande och näst intill skrattretande att se vilken skillnad det var på alla hundarna från första till andra spåret. Samtidigt väldigt intressant att se hur samtliga hundar arbetade på lite olika sätt.
Efter fikat och genomgång traskade vi ut i skogen här på hemmaplan och lade nya spår. Den här gången längre och med längre avstånd mellan föremålen. Några hundar fick gå ut "okända" spår, några fick gå förarspår.
 
Nisse och Maria visade hur man ska göra genom att göra ett nästan klockrent spår och vi kunde enkelt höra glädjetjuten över varje nyfunnen apport som klargjorde att samtliga föremål hittades.

Jag lade spåret till Felix och det blev kanske hundra meter långt på en ganska öppen yta. Han tog upp det någorlunda när det var dags, var sådär halvmotiverad under första 10-15 meterna, men sedan kom han igång med bra arbete. Första föremålet låg efter 30 meter och det blev en glädjedans och rejäl dragkamp när han kom fram. Ju längre spåret gick, ju högre upp kom svansen och ju gladare blev Felix. Föremålen var högsta vinsten, spårandet en lycka! Han visade sådan glädje och det märkliga var att i stället för att visa trötthet tog han bara fram mer och mer energi! Jag var så glad! Det var varken Ior eller Nalle Puh i spåret, det var en jätteglad och stolt Felix.
 
Alla hundar gjorde mycket lyckade insatser under eftermiddagen, trots att det var väldigt varmt och de borde egentligen vara ganska trötta.
 
Konkurrensspår var något nytt för oss alla. För att tända en av hundarna lite extra fick några gå ett sådant. Tre spår i närheten av varandra, lika långa, föremål på samma linje och alla startade samtidigt. Jättekul!

Någon hund tog automatiskt ledningen i sitt spår, någon undrade varför i fridens namn grannen hittade ett föremål ...så nära... och så tog de i för kung och fosterland. Den hunden som behövde tändas lite extra blev som en tax i längd och höjd och drog ifrån konkurrenterna med hästlängder. Spårade väldigt noggrant och med en energi som tidigare varit helt bortblåst. Hon var överlägsen "först i mål" och ville inte släppa spåret på några villkor.
 
Efter det följde fotografering och så var det dags för fika och filmtittande igen. Vi kunde glädjas med varandra till lyckade övningar och duktiga hundar.
 
Imorgon är det spår på andra underlag som gäller. Asfalt, grus och betong, here we come!
 
Onsdag 24 juni
Ledig från allt jobb, det känns fint.
 
Började den aktiva dagen med att cykla till By, kapa lite ved och träna vallningslydnad med Asta och Svea. Sedan cyklade vi hem och de trötta tjejerna fick vila sig medan Isa, Alice, Felix och jag åkte på sökträning.

Det gick fint idag, Alice var lite trög att ta upp slangen första skicket men bättrade sig fint till nästa. Riktigt glad och snabb! Isa var så ivrig och glad över att få vara med, hon gick ut väldigt bra!
 
Felix övade agilityhinder, balans och tränade lydnad.
 
Som vanligt fick hundarna leka och bada efter träningen.
När vi kommit hem fick vi besök av bästa "SmillaåMaud" och vi hade en trevlig fika och pratstund tillsammans med alla hundar innan det var dags för nästa äventyr. Så roligt att ni kom!
 
De hundar som inte varit ute på träning tidigare under dagen packades in i Ms Mercedes och så for vi på hundträff. Jag räknade inte hundarna på plats men det måste ha varit omkring 20 stycken av varierande raser som for omkring och lekte eller tränade utställning.  Ett gäng drog på skogpromenad och vi tränade även lite sök. Sixten och Blondie var jätteduktiga! Simon och Filippa var duktiga att söka men lite sämre på att hålla föremålet. De har inte tränat sök på länge.
Efter aktiviteterna var det dags att inta en härlig sallad medan hundarna lekte eller vilade sig. Tack Anneli med flera, vi hade så trevligt!
 
Spårkursen med Michael Hedman verkar vara fulltecknad, så på lördag och söndag har vi fullt hus här. Det ska bli intressant att se hur det kommer att gå. Vi ska medföra tio föremål av varierat material som metall, trän, plast mm. Vi kommer att filmas under träningen och så tittar vi på film, går igenom, o så tränar vi igen. Kul! Vi ska även prova konkurrensspår, det har jag aldrig gjort.
Återkommer givetvis med rapport om kursen.
Söndagen blir onekligen väldigt aktiv eftersom några ska på viltspårkurs på kvällen.
 
Söndag 21 juni
Midsommarhelgen har varit toppen.
 
I torsdags tjuvstartade vi firandet med vallningsträning hos Jasna. Det gick sååå bra med Asta, jag behöver dock trimmas mycket, har för mycket kroppsspråk och Asta måste numera bara lyssna, inte titta på mig, eftersom hon jobbar (och ska bli ännu bättre på det) på långt håll ifrån mig nu.
Men hon är så otroligt duktig den hunden.
 
Sixten var också med. Han arbetade med lina på tillsammans med Jasna och de är så nöjda med varandra de där två. Han är riktigt lovande vår Sixten. Vi har nu fått uppgifter att träna på till nästa gång.
Midsommarafton var som vanligt upptagen med förberedelser för den traditionella sena lunchen och genomförandet av denna. I år var vi åtta personer, alldeles lagom. Tyvärr regnade det då och då så vi åt inomhus.
 
Hundarna har haft en trevlig helg, många promenader och sällskap av gäster, det är uppskattat.
Idag har vi tränat sök igen. Sist gick det inte så bra, Alice gick inte ut som hon brukar. Idag började vi med att skicka henne mellan mig o en figge på en skogsväg. Hon fick med sig en slangbit i varje skick. Det fungerade utmärkt, hon tog med sig slangen varje gång. Sedan fick hela gruppen gå ut när hon såg det och alla återkom till stigen utom en person som stannade kvar ute och gömde sig. Det var precis vad som behövdes, Alice skenade ut, hittade figgen, hämtade slangen och kom tillbaka lycklig som aldrig förr, kopplades och påvisade! Jäpp!!
 
De flesta hundarna fick träna på samma sätt idag utom de allra mest rutinerade.
Vi fortsatte med fika och lekande hundar som badade eller tumlade omkring i kapplöpning eller brottning. En platsliggning med nästan alla hundar och fotografering fick vara avslutningen på en tämligen lyckad träningsträff.
 
För övrigt så har jag slitit med veden många timmar i helgen. Här hemma är allt uppsågat och kluvet, i By återstår ännu lite. Vänster hand är full med blåsor och hela kroppen känns sliten. Men det är det värt, vedhantering är ett perfekt arbete att utföra medan man löser världens problem.....och planerar framtiden.
Jag ska be Eva göra en ny "knapp" på hemsidan, "vallning". Där kommer jag att skriva en del info om "hearding" och vallning och så kommer det bilder från träning mm. Blir kanske påbörjad i veckan.
 
Måndag 15 juni
Idag har jag varit trött och hängig mest hela dagen.
Asta och Sixten har varit till Jasna och tränat vallning. Jasna hade hand om Sixten som fick jobba med lina och öva sig på att läsa av djuren , stanna och svänga. Han ser mycket lovande ut arbetsmässigt den pojken och dessutom är han så vacker att se på att det är en ren fröjd.
Asta gjorde ett toppenjobb, det bästa hittills tror jag. Hon lyssnade utmärkt på stopp och inkallning, hade full koll på höger och vänster och lyckades äntligen till perfektion med att gå ut på det avstånd vi önskade vid olika tillfällen. Jag är så glad, imponerad och tacksam att det inte går att beskriva.
 
På väg hem fick jag problem med bilen, den gick så dåligt och till slut gick den inte alls. Omedelbart kom en gentleman körande i sin bil, stannade och ville hjälpa till med problemet. Han hittade ingen lösning utan hämtade en annan man som ansågs skickligare på bilkrångel. Svårt att hitta något fel var det i alla fall så jag ringde husse. Han avgjorde genom beskrivning på ljud från bensinpumpen och tidigare gasläge där bilen gick bäst innan den dog att det var bensinstopp. Jösses så löjligt och onödigt och ingen reservdunk (bensinmätaren har "aldrig" fungerat) De bägge räddande änglarna for och hämtade bensin, vi tankade och visst var problemet löst! Vilka fantastiska medmänniskor det finns, jag önskar och hoppas att de förstår hur tacksam jag är för all hjälp. Toppenkillar!
Hemresan gick sedan fint och jag har sedan sovit i flera timmar, mitt på blanka dagen! Är man ledig så är man......
 
Söndag 14 juni
Har fått rapport från Helena och Shakira - Gyllene Gryning, de har varit på utställning i Avesta. Idag föll de på mållinjen genom att vinna ukk med CK  och bli 2a Bästa Tik! Ett rejält kliv framåt från Hp i Österbybruk. Det där första certet kommer strax, var så säker.
 
Regnet har öst ner hela dagen idag liksom i en evighet som det känns. Anna åkte aldrig till Avesta med Foxy. Lilla Hilding 1,5 år skulle bara fått det för odrägligt på hundutställning i ösregnet. Men det var kanske bra att de stannade hemma för då var Foxy ganska torr när vår efterlängtade viltspårkurs började på kvällen.
I hällande regn drog vi iväg till Sätrabrunn där vår instruktör Monica väntade på oss.
Jag hade med mig Blondie och Filippa. Skulle varit Sixten egentligen, men den gossen har så många aktiviteter att ägna sig åt ändå så Filippa fick ta hans plats.
 
Först var det teori. Därefter gick vi alla varsitt 20 meters spår i sällskap med Monica. Blodflaska att droppa ut blod med och en rådjursklöv att släpa efter sig i snöre var attributen. Klöven knöts fast vid spårslutet. Spåren fick ligga 30-40 minuter.
 
Filippa var först ut. Hon tog upp spåret bra och luktade sig fram lugn och metodiskt. Själva klöven var märklig, hon tvekade lite inför den men gick sedan på och nosade och undersökte.
 
Labben Z var tränad tidigare och mycket ivrig, nästan för ivrig så det gick lite fort i spåret. Men roligt hade hon!

Foxy återkom från sitt spår stolt som en tupp med klöven i munnen, hon lyckades fint. Samma med syster Sia, hon dök upp på stigen efter målgång med en rådjursklöv i ett stadigt grepp.
 
Billy Schäfer har även han tränat tidigare. Han är en energisk och ivrig herre och visade stor arbetsvilja när han försvann mellan trädstammarna med matte efter sig. Duktigt kille.
 
Goldie var sist ut den här gången. Hon var ivrig att komma iväg ut i spåret men jobbade sedan lugnt. Slog lite till och från över spåret och trodde inte sin nos när hon närmade sig klöven. Jösses tjejer, här har vi något intressant tycktes hon förmedla. Hon tvekade inte en sekund, klöven var rena lyckan att hitta och triumferande bar hon den tillbaka till stigen. Fick till sist byta ut den mot en köttbulle.
 
Så var det dags att lägga nästa spår, den här gången fick vi gå ut själva. Längden var ungefär densamma som tidigare, sådär 20-30 meter.
Det var tänkt att de här spåren skulle ligga en timme men det gick inte. 9 plusgrader, genomblöta hundar och läckande stövlar och regnkläder gjorde sitt till för att skynda på oss.
 
Blondie var först av mina. Hon var inte nöjd med att komma fram till en riktigt krånglig passage direkt efter upptaget så hon vände och gjorde om upptaget och gjorde sedan en lov runt den besvärliga rishögen för att ta upp spåret igen direkt efter. Också ett sätt att lösa problemet. Därefter spårade hon mycket bra. Böjen var mer vinkel än böj och den tog hon perfekt. Klöven letade hon efter med stor energi och när hon fick tag på den hade hon inga planer på att släppa den ifrån sig. Duktiga tjej!
 
Jag såg inte alla de andra, passade på att fika för att få upp lite värme.
Filippa fick vänta till sist och hon var verkligen ivrig att komma ut i spåret. Absolut klockrent spår!!!! Klöven letade hon också fram mycket ivrigt, hon hade helt fattat vad det handlade om. Så duktig hon var!

Mycket nöjda men frysande och totalt genomvåta avslutade vi kursen för den här gången, bestämde plats för nästa träff och for hemåt.
Jag fick föntorka Blondie och Filippa när vi var hemma och själv tog jag den efterlängtade varma duschen. Blondie var för en gångs skull riktigt trött, hon somnade i TV soffan och där sov hon hela natten. Filippa sov i husses säng som hon oftast gör.
 
Lördag 13 juni
Häromdagen gjorde Fia Flodén, dvs Gatefields Sweet Georgia ett försök att klara anlagstestet i vallning.
Hur det gick?
Strålande! Hon klarade "betygen" galant trots att hon är tämligen ovan vid får.
Ett jättegrattis till matte Kerstin, jag är så stolt över er båda.
 
Idag var jag inbjuden till sökträning i en grannklubb. Jag tog med mig fyra hundar, Sixten, Alice, Simon och Felix. Den sistnämnda fick inte träna sök utan bara lydnad, han ska gå spårkurs om ett par veckor och behöver ha nosen åt rätt håll.....
 
Sixten var lite fundersam på allt nytt, miljö, människor och hundar som han aldrig sett. På väg ut till figgen stannade han upp o funderade ett ögonblick, inte likt honom. Men nyfikenheten tog över snabbt och han löpte vidare med viss värdighet och lekte med figgen tills jag kom ut till dem. Vi kör bara motivation ännu så länge.
 
Alice for ut som en katapult, men visade hänsyn till figuranten och uppförde sig fint hos denne. Roligt.

Simon var inte på hugget alls. Han lade upp sin svans i stil med "jag är större än du tror" och var mer intresserad av snygga tjejer av olika raser än att söka någon figurant. Jag har aldrig sett honom så nonchalant! 
 
Felix fick vara med på lydnadsträningen. Jag är usel på att träna lydnad hemma, mina hundar är lydiga till husbehov men inte mer. Genom vallningen blir det automatiskt nödvändigt med viss lydnad som bara måste fungera, men det är på något sätt en annan sak.
 
Felix har tränat fritt följ i köket (!) med snabba sättanden och snabba starter, det är i stort allt. I fårhagen tränar vi på att stanna, ligga, stanna kvar osv och där är både jag och hund tämligen motiverade.

Nåväl, Felix skötte sig utmärkt! Jag blev t o m tillfrågad om vilken klubb vi tränade med.....
Detta var första gången Felix tränade lydnad bland andra hundar när jag tänker närmare efter. Vilken kille! Snabba sittanden och starter, platsliggning 3 minuter i lugn och ro.... flera gånger dessutom. Jag är så glad över gossen, han blev f ö pappa till en kull valpar uppe i norra delen av landet inatt. En riktigt lyckad helg för Felix!
 
Hans mamma Asta har haft en tuff dag. Först tränade vi lite med fåren hemma i morse. Sedan ringde en granne och ville ha hjälp att flytta sina får till en ny hage. På väg till den hagen måste man korsa en väg med ganska mycket trafik. Jag ville inte flytta några får över en sådan väg med hjälp av Asta, tänk om hon skulle bli för ivrig just när det var dags att ta hänsyn till trafiken? Jag föreslog några andra utvägar till fårägaren men det slutade med att fårbonden, Asta och jag klafsade fram i hällande regn med en liten samling tjocka tackor genom grindöppningar, över fält, genom lövskog och över leråker, stannade innan vägen, öste på i snabbt tempo när vi passerade nämnda väg, stannade och stängde grindar, tog oss igenom några trånga passager och föste till sist in djuren i sin nya hage. Puh! Vi lyckades. Jag är mycket stolt över att Asta kunde vara så lugn och koncentrerad så lång tid utan att stressa de här fåren som är ovana vid hundar. Det är tack vare Karin och Jasnas träningar givetvis.
 
Halv åtta var jag hemma igen, nöjd över att få på torra kläder och mat i magen. En mycket aktiv dag med hundarna, alla ligger nu tämligen avslappnade och vilar. De som inte tränat fick en långpromenad så alla är mycket nöjda just nu.
 
Husse ringde tidigare och berättade att han vann idag igen så han har utökat totala ledningen ytterligare i Nordiska Cupen, kanske Svenska Cupen också, jag har dålig koll. Hoppas att han håller sig på två hjul i morgon också och återkommer till hemlandet oskadad och lycklig.
 
I morgon är det första gången på vår viltspårkurs. Jag kom just på att jag glömt att köpa ytterligare en sele! Får bli en resa till Karlsson imorgon, hoppas de har ngn passande sele till bra pris. Jag får äran att hantera båda våra ungdomar eftersom Husse inte väntas åter förrän nå'n gång framåt natten.
 
Torsdag 4 juni
Ständigt denna Alice.....
Vad säger ni om det här? Carolina har ju lånat Alice några gånger under våren för att träna och instruera rallylydnad. Carolinas egna hund, korthårscollien Pripps har varit halt ibland och då har Alice fått vara stand-in. Jag lånar gärna ut Alice till Carolina då jag litar på att A blir väl omhändertagen och tränad på ett bra sätt.
Igår var det tävlingsdags, Alice gjorde sin tävlingsdebut i rallylydnad.
Hur det gick?
Bra givetvis! Carolina och Alice kammade hem över 80 poäng, minns inte exakt hur många poäng det blev. De hamnade på en hedrande 5e plats av 24 startande, toppenroligt, vilken debut!
Nu talas det om fler tävlingar och framtida titlar...visserligen inofficiella ännu, rallylydnaden får inte officiell status förrän om något år, men ändå.
Carolina var så nöjd och glad och jag är så stolt och glad över både henne och Alice.
 
Här regnar det ute och luktar våt hund inne. Tävlings- och utställningsglamour känns långt borta. Hundarna ligger och sover efter en rejäl och mycket blöt promenad. Jag längtar efter solsken!
 
Söndag 31 maj
Sista dagen i maj, en härlig månad är slut.
Strålande solsken, jag älskar sådana dagar.
Fyra timmars stretande med veden har gett mig en ojämn solbränna, man kan inte klä sig hur "lätt" som helst intill vedklyv och motorsåg. Samtliga hundar har varit aktiva med att vara ivägen. Ingen av dem vet om att de är en ljudkänslig collie (ha-ha!) utan tror att allt är en lek tillägnad dem, hur mycket än motorsågen vrålar. Släpa stockar, bär vedträn, balansera på stockarna, sova i vedtraven, ja mycket kan man syssla med som hund en varm dag när familjen är upptagen med att förbereda kommande vinters värme.
 
Ingen resa den här helgen, men varför skulle jag behöva göra det när andra sköter det så bra?
T ex så har några Gatefieldshundar visats i Köping på inoff utställning. BIR och BIG reserv valp blev Sixten o Blondies bror Lasse, grattis till familjen Nyström!
Bland de vuxna så vann Helena Bertilssons Shakira (G Gyllene Gryning) BIR och BIG 3a, hurra för det och ytterligare grattis!
 
Här hemma har vi haft uppfödarträff i fårhagen kan man säga. Rickmix, Beyonds och Gatefields innehavare och några hundar träffades under eftermiddagen tillsammans med ett gäng collie och några andra av olika vallhundraser. Vi kollade intresset hos hundarna och tränade lite försiktigt. Det är så roligt att så många är intresserade av att utveckla sina hundars vallningskunnande. Jag är inte mycket till hjälp men jag kan i alla fall hjälpa igång hundarna lite och skicka vidare till ordnad träning. Man lär sig så mycket genom att se olika hundar in action.
I morgon kommer Fia Floden på besök, det ska bli roligt.
 
Söndag 24 maj
Jaha, ännu en dag som tillbringats på hundutställning.
 
Det gick bra, jag är så glad över de fyra 9 månaders juniorerna som debuterade med sådan bravur!
Utställningsplats idag var Österbybruk, Internationell utställning.

Sixten var först ut, han vann juniorklassen och fick CK (hurra!) och slutade så småningom som reserv Bästa Hanhund!
 
Nisse Månljus och Maria placerade sig som 4a i ökk, roligt!

Så var det dags för småtjejerna Fia, Foxy och Blondie. Alla fick förstapris och placeringar, se här:
Gatefields Special Gift, alias Foxy med ägare Anna Heden VANN juniorkk i hård konkurrens och fick CK!
Gatefields Sunny Girl, dvs Blondie, placerade sig tvåa med HP!
Gatefields Sweet Geogia, även känd som Fia Flodén, ägare Kerstin Flodén fick även hon första pris och sedan placerades hon trea.... för att sedan flýttas till reservplats efter att ha spelat upp ett galleri av galopperande lycklig hund.....Ha-ha, en sådan buse! Alla tre bland de allra bästa i klassen, jätteroligt och en framgångsrik debut.

Gatefields Gyllene Gryning, Shakira som hon kallas, blev 3e placerad med HP i ungh.klass med matte Helena Bertilsson.

Isa var med, hon vann ökk med CK och placerades 3a BT, mycket goda resultat.
Så innan det var dags för avels och uppfödargrupper att komma in i rasringen var vi alla i teamet väldigt nöjda!

Först in var avelsgrupper, Alice representerade kenneln med sina ungdomar. Tre grupper deltog och Alice vann, vi var alla mycket glada.

Ungdomarna fick stanna kvar i uppfödargruppen och de vann i konkurrens av 2 andra grupper.!!!!

Vi tog en viktig paus med lunch och vila innan finaldags. Knytkalas med mycket gott!
I uppfödargruppen blev vi inte placerade i Stora Ringen men....
Bland 17 andra avelsgrupper gick Alice och hennes avkommor och placerade sig som reserver!! Vilken underbar debut valparna har gjort i dag!
Tack till alla!
 
Tisdag 19 maj
Häromdagen tränade jag lite smått med sex hundar bland fåren, ja en i taget givetvis. Vi skulle ha varit till Jasna men hon blev sjuk så vi fick träna själva. Asta är i behov av proffsträning, hon och jag behöver ta ett stort skutt vidare i utbildningen känns det som. Jag behöver en rejäl spark där bak för att göra henne rättvisa och faktiskt utveckla oss. Ser fram mot nästa riktiga träning.
Felix och Simon har jag precis kommit igång med, det känns så skönt att veta att de klarat anlagsprovet, nu kan vi börja träna! Det är mycket lättare nu när jag litar lite mer på dem.
Sixten visade prov på energi och god vilja under träningen, han kanske är värd att satsa på framöver? Blondie äter fårskit och gullar med lammen, hon har inte visat det minsta vallintresse ännu. Däremot vägrar hon att sitta bunden och vänta på sin tur både när det gäller sök och "vallning". Eftersom hon är universums centrum så gnager hon av koppel och kommer springande och blandar sig i så fort hon kan. Till tjänstehundarna brukar man få en riktigt rejäl kätting att sätta fast sin hund med, undrar om det skulle vara nå't för Blondie?
 Svea fick även hon vara med och öva lite, hon är så trevlig att se i arbete.
 
Var på en trevlig resa i helgen och besökte Ann-Kristin för att se på Astas barnbarn. Det var så roligt att träffa alla trevliga uppfödare som samlats.
Allra roligast var givetvis att se Månstråles telningar! Jag känner lite mormor-stolthet å Astas vägnar. Ett stort tack till Ann-Kristin för en härlig dag.
 
Fick mail från Fia. Hon lever ett aktivt liv med sin familj och tröttar ut matte med sin träningsiver. Vad ska det bli av dem? Matte Kerstin fick uppflyttningspoäng och vann klassen då hon debuterade i spår med en av sina förra collie härifrån.... En repris att se fram mot nästa år? Huvudsaken är att de trivs med varandra. Kerstin, jag visste att ni skulle passa för varandra! Att Fia får beröm av alla kursledare är för mig helt naturligt.....För matte också gissar jag?
Känner mig inte speciellt utställningsmotiverad just nu. Kanske för att flera fäller av sig pälsen. Vi ska iväg i helgen, ett helt gäng härifrån, det ska bli kul i alla fall. Väntar inga framgångar alls, det är väldigt många hundar anmälda och vi har mest juniorer med oss så vår chans är försvinnande. Men kul ska vi ha, knytbetonad picknick och glada hundar, det förväntar jag mig. Hoppas på bra väder.
Hemma finns det hur mycket som helst att göra. Ved, ved  och åter ved.... inte bara vår utan även mammas. Gräset växer, nya hagar ska stängas, hundarna badas och borstas. Jag har tur som bara jobbar kvällar nästa vecka, hoppas på att bli klar med både det ena och det andra den veckan.
 
Jag längtar lite efter att viltspårkursen ska starta. Det är tämligen nytt för mig, har bara tränat lite med Svea tidigare. Hon har varit väldigt duktig, ska bli så spännande att se vad hon eventuellt har nedärvt.
 
Onsdag 13 maj
Hälften av nästa säsongs ved är klar! Härligt.
 
Tack för alla gratulationer till vallanlagstesten. Så mycket är det inte att yvas över, bara trevligt att ha papper på att hundarna har sitt vallintresse.
 
Jag ska försöka få fler från min uppfödning att genomföra anlagstestet, det är viktigt för mig. Givetvis hoppas jag att så många  hundar som möjligt lyckas genomföra testet med godkänt resultat, oavsett från vilken uppfödare!
 
Idag var Speedy med familj här och hälsade på. Speedy är kullbror med Sixten och Blondie. Han lekte sig näst intill utmattad med syskonen. När de började tröttna på varandra dök syster Sia med matte upp, då var det dags för nya friska lektag. Vi hundägare kunde sitta ute och fika i det vackra vädret och iaktta hundarnas sätt att kommunicera med varandra.
 
För någon vecka sedan var jag bjuden till en uppfödarträff. Vi hade mycket trevligt, tänk vad man lär sig om hundar genom att titta på andra raser än sina egna. I helgen är det dags för en annan träff, jag ser fram emot den!
 Nu ska jag fortsätta bearbeta framtida värmekälla.....
 
Söndag 10 maj
Simon, Felix, Sixten och Asta följde med till Ewa i Mårtensby för att kolla eventuella anlag för vallning.
 
Testet är gjort för bearded collie men eftersom det inte finns något speciellt test för collie så har SCK beslutat använda detta. Resultaten ska registreras hos rasklubben men är inte officiella (SKK) hos någon annan ras än bearded collie.
 
Sixten fick börja. Förmodligen den yngsta collie genom tiderna som testat sina vallanlag. Om han visade några anlag? Det kan ni ge er på! Han var lite fundersam på Ewas kratta (styr och bromsar hunden) så jag blev ombedd att vara med i fårhagen och då tyckte tydligen herr Sixten att allt var OK så han visade gott intresse, styrbarhet och lugn. Den grabben kan han!
 
På tur därefter var Asta. Hon som tränat ganska mycket och kommit en bit på väg var nästan jobbig! Hon skällde på fåren, hälsade på andra hundar och visade upp en stor nonchalans. Löjlig tillställning, kan man få jobba lite nu då?! Visst visade hon prov på en härlig balans och styrbarhet, men hon hade något obstinat över sig hela tiden. Naturligtvis blev hon godkänd.
 
Felix då, hur skulle det gå för honom? Strålande kan jag lugnt säga. Han visade prov på bra avstånd till fåren, full fokusering och koncentration, lugn och arbetsvillig. Toppenkillen! Jag som var orolig för att han skulle tugga på fåren och så går han in i fållan och bara är skitduktig! Ännu en godkänd Gatefieldshund!!!
 
Sist ut var Simon. Han är inget tränad alls, jag vet inte hur jag ska kunna hantera honom. Han struttade in i fållan med svansen I KNORR PÅ RYGGEN, lätt spänd, med attityden: Vill ni dö nu eller sedan, kom an bara! Efter en liten stund med Ewa och fåren (och krattan) kom den forna hjälten till matte och bad om hjälp att lösa jobbet. Jag fick gå med inne i fållan och se min Simon valla oerhört lugnt och koncentrerat. Han höll ett jättebra avstånd, full koll på fåren och fokus på jobbet. Svansen kom snabbt i lågt läge  vilket är ett tecken på arbete och koncentration. Visst fixade han ett godkänt test med lika höga poäng som Felix och Alice!
 
Domaren Ewa berättade att hon aldrig sett sådana collie som den här helgen, trevliga, arbetsvilliga och med mycket god vallinstinkt. Stolt matte? Jomenvisst.

Har ni sett tidingen Brukshunden? Läs om collie, äntligen ett jättebra, kunnigt och påläst inlägg om collie! Vackra bilder också, tycker ni att någon hund ser bekant ut så kan det stämma mycket väl.....
Viltspårkursen är fulltecknad och plats finns bara i mån av eventuella återbud.
Hurra vad jag är glad över mina hundar och hundvänner!
 
Lördag 9 maj
Idag har Alice varit med extramatte Carolina på vallanlagstest. Jättekul och bra på alla sätt att Carolina kunde och ville åka med Alice för själv jobbade jag.
 
Alice lovordades av domaren och fick ett välförtjänt godkännande!
 
Igår förberedde jag Simon och Asta för Norge resan. Vi skulle ju ha åkt till Kristiansand i kväll.
Det blir inte som vi tänkt p g av biltrassel. Husse är i norra Finland och tävlar, (han vann klassen idag) och har Gröna Bilen. Ms Mercedes var kvar hemma till mitt förfogande. Tror ni inte att åbäket har beslutat sig för att börja läcka vatten och slira på kopplingen precis just nu? Husse avråder på det bestämdaste att jag ger mig iväg 140 mil med den bilen. Husse avråder då och då mina projekt utan att jag bryr mig så mycket, men den här gången kan till och med jag förstå hans oro. Vi kommer att bli hemma, sjutton också!
Så jag beslöt mig för en kortare resa, ska packa bilen full med hundar och åka på vallanlagtest......
 
Söndag 3 maj
Har haft en trevlig helg! här på landet finns det visserligen fyrverkerier och smällare och skott på sista april precis som i städerna men eftersom ingen hund är berörd av smällandet så är det inget bekymmer med det.
Jag tror att Ulla som äger lilla Vilda också har haft en trevlig helg. Vilda (syster till bl a Blondie och Sixten) har varit på valputställning och blivit Bäst i Rasen! Inte nog med det, hon slutade som BIS 2:a, dvs näst bäst av ALLA hundarna på utställningen, oavsett ras! Härig debut!
 
Söndag 26 april
Utställning Rocklunda, Västerås. Jag hade anmält Simon och Filippa mest för att det var ett kort avstånd till utställningen.
 
Simon som ståtar med en boxarglugg i munnen efter bilolyckan blev 2:a Bästa Hanhund. Domaren hakade upp sig på hans intyg från Morgongåva Veterinärklink (en mycket trevlig klinik måste jag säga) Tyvärr kunde inte den ungerska domaren begripa att Simon saknar 2:a inciciven höger sida, han och ringsekreterarna fick det till att det skulle saknas TVÅ inciciver!!! Så domaren sade med allvarlig min att en sådan hund kan man inte låta vinna..... KOMISKT!!
Lilla Filippa var mest med som sällskap. Dessbättre fick hon som alltid tidigare CK och placerade sig 4 BT, inte illa av lilltjejen som debuterade i öppen klass. Nu fäller hon och ska inte visas mer på länge.       
 
Lördag 25 april

 
En aktiv dag som vanligt. Upp i ottan för frukost, långpromenad med hundarna och iväg på jobb.
Från ridlektionerna for jag vidare till Sala Brukshundsklubb.

En uppfödare hade ordnat valpträff där och bett mig komma och ha utställningsträning. Det är ett väldigt bra initiativ att samla valpköpare då och då för utbildning av olika slag tycker jag, har jag möjlighet så ställer jag gärna upp på sådant.
 
När jag anlände var allt lite försenat. Det gav mig möjlighet att lyssna lite på instruktören som talade om olika typer av aktivering. Det lät kunnigt och intressant så jag lyssnade gärna. När instruktören var klar med sina elever vände hon sig mot mig och sade: Här är någon jag känner! och kom emot mig. Själv stod jag gapande av förvåning (en vanlig åkomma, jag är usel på att känna igen folk, brukar heja på alla för säkerhets skull) men tyckte att ansiktet var bekant.... Det var ju Monica! en fd elev som jag minns mycket väl, men jag satte inte henne i samband med hundar direkt.
 
Hur som helst, Monica sade något som jag tänker på då och då med en stilla glädje: Jag citerar dig ofta, du har haft så stor betydelse för mig. Jag? Häpnadsväckande att just hon, med sin utbildning och kunskap kan ha glädje av mina simpla ord. Jag är så tacksam om jag kan vara till nytta för någon!

Apropå det, vilket otrolig uppslutning det har varit i Gästboken! Så många positiva ord om mina hundar (och mig) har jag aldrig kunnat drömma om ens i min vildaste fantasi! Ni är helt makalösa med era vänliga, positiva inlägg. Jag tror jag vet varför ni fullkomligt stormat fram med superlativ? 
 
Åter till Sala. Min uppgift var att informera om VARFÖR utställning och HUR gör man. Vi hade teori vid fikat och gick sedan och övade praktiskt. Så väldigt mycket hinner man inte lära ut på en begränsad tid, men jag hoppas att alla deltagare hade någon nytta av mig.
 
En annan sak, Monica utbildar hundar i viltspår. Det var ju inget att fundera på, nu blir det en kurs för Gatefieldshundar. Finns kanske EN plats kvar när du läser detta. Eller så är det redan fulltecknat, det är populärt kan  jag berätta.
 
Torsdag 16 april
En härlig dag!!!! Ledig från jobbandet och träningstid bokad, vad mer kan man begära av livet? Ett gäng glada lyckliga collie givetvis, de finns de också!

Asta, Alice och Svea fick träna idag.

Asta avancerar stadigt, nästa gång ska vi öva mer på hennes avstånd.

Alice är en tuff rackare, tur att både Jasna och jag är lika envisa. Det är lite svettigt att arbeta med Alice ibland!

Svea, älsklingen har inte gjort mycket med får senaste åren. Efter ett väldigt otäckt påhopp (då hon skadades) har hon fått jobba lite utanför fållan ibland. Mest med balansen men inte mycket annat. Idag ville jag se om hon kan bli sitt gamla jag igen, utanför fållan, och visst kan hon det! Svea är så söt att se på, som en varg klädd i långkjol, hon  håller utmärkt avstånd till fåren, ser halvt ointresserad ut och ändå: Absolut full koll på djuren!
Gissa om hon var överlycklig när hon märkte att jobbet fungerade!!!!

Att valla är ett intressant samspel mellan djur-djur och förare. Hunden måste läsa fåren i det här fallet, fåren måste respektera och lita på hunden och föraren måste vara trygg och pålitlig och sköta sin del av samarbetet så att samtliga djur kan lite på denne. Otroligt utmanande och lärorikt.
Hundar som får chansen att öva vallning utvecklar ofta ett gott självförtroende.
 
Tisdag 14 april
En härlig påskhelg har det varit!
 
Påskafton började med ridlektioner, övergick till långa hundpromenader och avslutades med sökträning. Det var Sixten, Blondie, Alice och Filippa som var med på träningen. Vi tränade tillsammans med Shelite-gänget och hade jättekul!
 
Påskdagen var vi till Jasna och tränade vallning. Med dit var Alice, som under Jasnas ledning fick träna utanför fållan och det gjorde hon mycket bra, börjar hålla sig på rätt plats även under förflyttning.
Sixten kräktes i bilen och var inte lika "på" som förra gången, men han fick öva intresset i fållan.
Asta var bättre än någonsin! Jag beundrar den hunden så oerhört!
Felix har haft dambesök i helgen och det skötte han med bravur.
Blixten med familj var hit och hälsade på i går. Det var så  roligt att träffa dem!
 
Fredag 10 april
Tidningen Hundsport kom igår. Annonsen blev jättesnygg tycker jag!  Folk ringer "som tokiga" efter valpar, men vi har ju inga.
 
Kerstin och Fia har debuterat på utställning idag, de valde "Lilla Stockholm" för sitt första försök. Debuten skedde med all ära, 2 vkk och Hp, jättekul!
Grattis till er tjejer.
 
Maria och Nisse Månljus var med de också, nådde inte ända fram till placering idag men en välförtjänt 1a i ökl blev det. De hade haft en bra dag och Nisse tyckte att det var jättekul enligt uppgift.
 
Här hemma har vi haft en trevlig långlunch tillsammans med goda vänner. Hundpromenad ingår normalt i våra lunch- och middags bjudningar, så även idag.
 
Dagens NYHET: Det har fötts två lamm! Hurra!
Varje människa borde få uppleva nyfödda lamm, de är så söta! Just de här två tjejerna är svarta med vita bläsar, den ena med vit svanstipp a la collie.
 
Måndag 6 april
Igår var det äntligen dags för träning hos Jasna igen. Verkligen på tiden, vintern har varit lång.
Jag hade med mig Asta (givetvis), Felix, Alice och så Sixten.

Den sistnämnda fick börja. Han har ju ingen större vana vid får men har sett dem i hagen hemma. Vi fick börja utanför fållan båda två ,sedan gick jag in bland fåren. Sixten var mycket intresserad av fåren och försökte klättra in i fållan! någon balans var det inte direkt tal om att träna nu, bara intresset och lite djurkänsla. Vi fick arbeta inne i fållan med Sixten kopplad. Det verkar lovande, han var otroligt modig vår lillpojke och tvekade inte att passera trängd mellan får och staket med viljan och äran i behåll, han tänkte inte ens på att tveka.
 
Felix var näste man ut. Han hade tankarna på annat håll (löptikar) och var mer intresserad av att jaga än att valla idag när han väl tänkte på fåren. Man kan inte lyckas jämt....
 
Alice har börjat balansera. Det är ingen måtta på hennes balanserande, hon höll position som bara den. Hon inser själv att det finns mer att göra men är inte helt säker på vad. Blev lite skällig ibland i fållan, men sköter sig toppen.


Bild på en lycklig matte när stoppen fungerar "perfekt" i balans.
 

Asta då? Ja hon är så bra att jag kan bli rörd till tårar. Hon arbetar iförd sin långkjol i leriga hagar, balanserar bättre än någonsin. Vi lämnade strax fållan och jobbade på stora ytor med förflyttningar och vändningar och letade rätt tempo och övade stopp.... Tyvärr finns ingen bild på Asta in action från igår, men det kommer nog något foto i framtiden.
 
Efter träningen pratade vi om vilka hundar jag bör satsa mer på. Asta givetvis. Men Alice eller Sixten? Där gick meningarna lite isär bland de som är mycket mer kunniga än jag. Någon tyckte Alice p g av hennes fantastiska balans, någon tyckte Sixten för att han är så otroligt intresserad och modig... Jag fortsätter väl ett tag framåt med ett helt gäng även om Asta onekligen är den som förtjänar överlägsen uppmärksamhet. Det ska hon få!
 
Igår kväll kom Foxy med matte och Fia med husse o matte o hälsade på. Jättekul!
Ungdomarna lekte en stund och sedan hade vi lite utställningsträning. En riktigt härlig dag!
 
Idag har jag jobbat, borde vara förbjudet när det är så här vackert väder! Hundarna har haft gott sällskap, tack snälla för hjälpen!
 
Blondie, Sixten och Filippa har gått varsitt spår i kväll. Fungerade bra tycker jag, men jag märkte att jag var lite ringrostig själv. När snön nästan har försvunnit är det ingen hejd på allt jag vill göra och träna på.
Ser fram mot helgen, då är det vallhundsträning igen. Jippi!!!
 
Måndag 30 mars
Nu har Isa börjat löpa. Det är inte oväntat men ändå lite besvärligt.
Ska hon paras eller ej?
Vilka fördelar har hon?
 
Jättetrevlig! Glad, lekfull, orädd i alla sociala situationer. Gjorde ett MH där hon hade 5 på rädslor vid några tillfällen och likväl avreagerade hon snabbt och hamnade på  2 på kvarstående rädslor. Alltså ideal enligt rasklubben. Vid skotten reagerade hon i mitt tycke för mycket så jag bad beskrivaren bryta. Nu när jag sett andra hundar som fått 1 på skott reagera mycket mer än Isa så ångrar jag att hon inte fick höra alla skotten, det var dumt av mig. Men jag kunde aldrig tro att avelsförbud hotar hennes avkommor om hon paras med fel hanhund, givetvis hade hon klarat av de andra  skotten utan att ta alltför illa vid sig.
 
 Det såg jag bl a igår. Det var som en fingervisning från Högre Makt, och då menar jag ingen rasklubb eller liknande...Var ute på kvällstur med Simon, Alice, Filippa och Isa. Plötsligt small ett skott alldeles intill oss. Jag studsade högt, Alice och Filippa tittade på mig och alla riktade sedan uppmärksamheten åt det håll som skottet kommit ifrån. Alla höll samma tempo i promenerandet och lät sig inte störas mer.

Ytterligare ett stort antal skott avlossades under några minuter, jag vet inte av vem eller av vilken anledning. Hur som helst så blev vi inte skjutna, det är det viktigaste.  Isa, som enligt min uppfattning reagerade på skott på MH, var helt oberörd. Svansen såg ut som vanlig "promenadsvans", uppmärksamheten på omgivningen var som vanligt, hon hade inga problem på något sätt med skjutandet. Visst har jag sett att ingen hund bryr sig när det smäller skott omkring oss då vi är hemma på tomten, men det är inte riktigt samma sak. Nu kan jag lugnt konstatera att Isa INTE är skotträdd. SKÖNT! Hon är inte lika van vid skott som de andra i familjen så det här var en bra erfarenhet. Sedan hon flyttade till oss har hon förutom MH-skotten bara hört jägarnas skjutande.
 
Hur som helst, till hennes fördelar kan jag nu lägga detta med skott. Plus att hon visar sig väldigt träningsbar när det gäller vallning.
 
Plus att hon är en snygg tik med ovanligt bra överlinje, rejäl, stark och med härliga rörelser. Tyder på god anatomi. Vunnit 2 CERT och 1 CACIB på några få utställningar.
 
Vad har hon då för nackdel? Hennes energi, är det en fördel eller nackdel? Beror på vad man gillar. Hos oss passar hon utmärkt, vi är rätt energiska hela familjen... Jag sitter och letar efter nackdelar i tanken. Ibland blir hon osams med Alice. Men det är inte så konstigt, de är lika gamla och Alice är född o uppvuxen här medan Isa kom som (nästan) vuxen, sådant kan vara svårt.
 
 Isa är inte det minsta "förarvek" men ändå väldigt lättränad.
Nu vet jag varken ut eller in. Vi har ibland sagt att vi inte ska ha några valpar i år.... Isa blir tre år i sommar så det är en bra ålder för henne att ha sina valpar. 
 
Jag vill ha hjälp: Ni som frågat efter Isa-valpar, hör av er! Om ni fortfarande är intresserade av en sobel eller möjligen trefärgad valp undan en ursnygg, glad och positiv tjej. (Skottfast) Jag låter efterfrågan styra den här gången. Tyvärr tror jag inte att vi kan behålla någon valp, annars är det ju alltid för vår egen skull vi har en kull. Den här gången vet jag att ni är så många som efterfrågat Isa-valpar så jag låter er avgöra....
 
Om hennes fan-club i Racesammanhang kunde ha hund så skulle ytterligare två kullar undan henne vara tingade. Hon har ju varit ambassadör för rasen på tävlingar och visat sig vara helt suverän, trots en gräslig ljudnivå, smällar och tusentals människor, många iförda hjälmar och med konstiga rörelser... Isa kanske är korkad eftersom hon gillar allt, bara hon får vara med?
 
Vem skulle bli far till de eventuella valparna? Ja det blev förhoppningsvis en sobelkille med trefärgat anlag, CERT, MH med strålande resultat, A-höfter osv... Det finns ju några att välja på....
 
Söndag 29 mars
Nu har det fötts några valpar med anknytning till oss.
Asta har blivit mormor till en kull och Simon har blivit pappa till en annan, spännande.
 
Alice har varit utlånad över helgen till Carolina. C leder agility och rallylydnad här o var. Hennes kära Pripps är skadad så vi provar om Alice eventuellt kan rycka in som ersättare när det behövs. Det måste finnas en hund att visa och demonstrera med. Vi får se om Carolina och Alice bestämmer sig för att träna tillsammans så att Alice får vara stand-in för Pripps när det behövs. De har i alla fall haft en trevlig helg tillsammans.
 
Igår var det SM-final i Isracing i Uppsala. Jag var med som publik och hann se ett heat. Sedan fick jag hålla mig i bilen och göra mig av med allt som fanns i magsäcken. Det blev inte speciellt mycket bättre när vi flera timmar senare var hemma, men det känns bättre att må pyton hemma i badrummet än i en bil. Nu får det vara nog! Jag vill vara frisk och pigg. Håller nu på att samla mig inför det stora provet: Kommer den kokta fisken att bli kvar?
Nu lämnar vi krämporna.
 
Blondie är en riktig mammas flicka. Hon lade sig och sov intill Alice när denne kom hem. De ligger faktiskt intill varandra nu också här under skrivbordet.
Har anmält till en utställning.
Någon träning har det givetvis inte blivit i denna eländiga tid. Tur att Alice fick roa sig i helgen. De andra har fått roa sig med egna lekar.

Ett litet upprop:
Ni som varit med i något vallnings-sammanhang, här eller i Salbohed eller något annat, hör av er. Vi ska redovisa intresset för vallning.
Nu ska jag vila.
 
Torsdag 26 mars
Efter snöstorm och minus 18 i veckan så känns det mer hoppfullt idag. Våren tar ett steg bakåt ibland men kliver sedan framåt med två steg i taget, tack o lov för det.
 
Hundarna har det härligt i vårsolen. Tittade just ut genom fönstret och där såg jag hela gänget leka. Det är lite som att se den tecknade serien "Lucky Luke, mannen som drar snabbare än sin egen skugga". Den serien är full av aktivitet i nästan varje ruta, även som bakgrund.
 
Här hemma såg jag just Blondie springa omkring med en platshink till hälften trädd över huvudet medan hon bar den i munnen och galopperade fram.... bror Sixten rusade efter, släpandes på en stor gren (kvar efter gårdagens trädbeskärning) sprutandes snö omkring sig...

Några ägnade sig åt en fotboll och  några hade dragkamp om en trasa (misstänkt lika min skurtrasa) medan ytterligare någon jagade en annan i försök att ta över den där kasserade sandalen som är så populär att leka med....plötsligt ersätts sandalen av ett vedträ som någon (Blondie!) hämtat i vedboden och vilket nu blir av med all bark...
 
Bäst som de rusar omkring så tar de sig en paus och solar, vackert placerade på altanen eller trappan.
Vi har härliga promenader framför oss idag, inga riktigt långa turer, men ändå. Tro det eller ej, men nu när den förbaskade lunginflammationen kanske har gett sig av har den ersatts av en riktigt slemmig förkylning! Så jag kan avstå ansträngningar ännu ett tag framöver om jag får välja.
Naturligtvis längtar jag mer än någonsin efter att aktivera mig med  hundarna!
 
Simon har haft dambesök i helgen som gått. Det ska bli spännande att se resultatet av det besöket.
Både Felix och Simon har många förfrågningar från hugade tjejer.... Vi får se vad det blir av de förfrågningarna i framtiden. Det roliga är att förfrågningarna kommer från hela Norden, skoj att grabbarna är kändisar även utanför landet. Jag undrar hur det ska gå med Sixten? Idag en glad obekymrad unghund som lever livets glada dagar. Han har ingen aning om eventuellt kommande HD-röntgen, MH, ögonlysning som vuxen, utställningar, löptikar osv. Måtte han få fortsätta vara samma glada obekymrade hund i hela sitt liv.
Jag önskar alla hundarna ett liv i total lycka och glädje!
 
Onsdag 18 mars
Sitter här vid datorn lite smådarrig. Jag är inte darrig av rädsla, det är sällan jag är rädd tror jag, utan av lunginflammation. Skit också rent ut sagt! Har varit till doktorn och fått lite dräpande kommentarer om skillnaden mellan folk som går för ofta till läkare och de som går för sent eller för sällan.... Men håll med om att det är rejält när jag väl kommer till skott med läkarbesök, senast var det blodförgiftning! Fick inte bara smått syrliga kommentarer utan även AB och diverse hostmediciner att inta, så nu ska bacilluskerna dö! Jag anser att det som inte dödar mig gör mig starkare.
Solen strålar från en härligt blå himmel och jag längtar ut på äventyr i skog och mark. En perfekt dag för sökträning!
Men här sitter jag och håller tyst, min röst är inte vad den borde vara....
 
Förra veckan försökte jag hjälpa en brukshundsklubb med att ordna testledare till framtida MT. Det var en intressant uppgift men totalt omöjlig att klara av.  Av ca 50 tillfrågade testledare kunde INGEN komma till det planerade MT:t. Låt vara att vi kanske måste vara ute i mycket mer god tid i fortsättningen.
Många var upptagna med andra MT eller MH. Många var upptagna med sitt arbete. Några ville inte gå upp så tidigt på morgonen... Någon var död, jag beklagar verkligen! Förvånande många sade helt enkelt nej för att de inte ville eller  för att de bett om avauktorisering. Den nya utformningen av MT där testledaren inte får hindra en bitande hund utan den måste brytas av domarna har fått många att dra sig tillbaka. Förståeligt, vem vill bli hundbiten utan att få stoppa bitandet? Nu är jag i alla fall en upplevelse rikare och har fått lära mig att det där med Testledare det är SVÅRT.
 
Ni följer väl med på Ulvusbloggen och colliebloggen? Jag läser varje dag och njuter av bloggarens kunskap och insikt. Lova att ni läser, det är så uppbyggande och givande.
 
Imorgon ska LO Uppland ha ett möte här hemma. Det är utställningen i september som man förbereder. Hoppas att alla inser att hundarna inte kommer att vara nyborstade och att jag inte bakar något till mötet, har fullt skubb med att vila mig.....
När mötet planerades tyckte jag att det var OK att vara här i vårt stora hus, även om jag inte ingår i någon utställningskommité. Hur som helst kommer hundarna att ha en helkväll, de älskar gäster och ju fler som kommer, desto bättre är det. Gästerna i morgon förutsätts älska hundar och uppskatta flåsande glada collie i famnen, på soffor och i stolar... Det får kompensera dem (hundarna) för uteblivna långpromenader de senaste dagarna.
Ha det toppen i vårvädret alla glada collievänner!
 
Söndag 8 mars
Internationella Kvinnodagen. Tänk att en sådan dag behövs.
 
Internationella Colliedagen skulle också den firas kanske? Med stor glädje och gamman över och för våra vackra, kloka, sunda, orädda och fantastiskt trevliga hundar. Visst förtjänar hundarna det!
Idag har vi träffats hos Irene med några hundar. Ett uselt  väder verkar ingå i varje aktivitetsträff, det kan ju bero på årstiden. Underkylt regn hör inte till mitt favoritväglag men inte skrämmer det mig kvar hemma heller.
 
Vi pratade om skillnader mellan sök, spår, viltspår mm. Det är en massa begrepp att hålla reda på för de som är ivriga att lära sig. Det djupa snötäcket hindrade oss från några direkta övningar men jag galopperade ut i snön och visade hur ett appellspår brukar läggas. Hundarna skulle inte ut i samma tunga snö var tanken, men de skenade glatt efter. Hoppas att de inte känner av blötsnön lika mycket som mina knän gör.
 
Tack Irene för en trevlig dag! Vi ses allesammans på nästa träff, då troligen i Uppsala. Jag vet att utställningsträning är efterfrågad, vi får se vad vi hinner med.
 
Det har dykt upp en fantastisk och trevlig blogg som jag rekommenderar.
Kolla först www.ulvus.bloggagratis.se och så den senare www.collie.bloggagratis.se .  Vill du läsa mer om colliens ursprung mm så gör några besök på bloggarna! Mycket kunnig och påläst bloggare, bara sug i er kunskap!
 
Måste ta mig i kragen och anmäla till några utställningar. Det är så mycket jag vill göra och pengarna räcker inte till allt.
Vallningen då? ja så länge snön ligger kvar i den här omfattningen blir det ingen träning direkt. Asta fick öva balansen idag på den upptrampade plätt som finns utanför fårhuset, alltid något.
Jag längtar efter att kunna träna på riktigt.
 
Måndag 2 mars
Nästan aldrig har jag haft så många besökare på min hemsida som sedan i lördags Undrar varför? Valpförfrågan har visserligen ökat, liksom förfrågan om täckhund, men det kan ju inte enbart vara hugade "spekulanter" som går in o läser min hemsida. Nåväl, alla är välkomna, jättekul!
 
Många frågar efter dagboken men jag har inte alltid så mycket att skriva om eller så händer det för mycket så att jag inte tar mig tid att sitta vid datorn o skriva.
 
Har många gånger fått förfrågan och uppmuntran att skriva novell eller bok, men dit är det långt kvar kan jag säga. Varför? Jo jag saknar kunskap...
 
I lördags avhölls SCKs årsmöte. Filippa och jag var med för Charlotte Höijer, världsberömd uppfödare av långhårscollie och lika världsberömd domare, behövde en hund att demonstrera huvud och uttryck på. Charlotte föreläste nämligen efter årsmötet om colliens standard. 

Filippa är en perfekt ambassadör för rasen, hon är precis som man beskriver rasen i standarden när det handlar om mentalitet och uppför sig oftast därefter (utom när hon blir elak på fåren eller vill sätta besökande hundar på plats)
 
Det är härligt att kunna lita fullständigt på sin hund i sådana situationer som folksamlingar, buller, skrammel, trängsel och allt vad det kan vara. Jag känner så för alla mina hundar.
 
Tänk så härligt det är att gå i en storstad som Oslo eller Stockholm (för mig är de stora städer) med ett knippe vackra collie framför sig i koppel och bara få vara så outsägligt STOLT över de vackra, kloka, lugna och värdiga hundarna som jag har äran att få ha. Underbart! De drar till sig uppmärksamhet och leenden var vi än går fram.

Även bland jägarna på trakten får vi mestadels beröm och rosor för de fantastiskt lydiga och trevliga hundarna som dessutom är så vackra... Jag ber till Gud att vi får fortsätta ha det förtroendet med jägarna, tänk om någon rackarns hund skulle ge sig iväg och jaga!!!  Det är nämligen inte alls omöjligt att tappa kontrollen på ett gäng hundar i skogen och då är nog de vänliga orden lite längre bort....För att underlätta kontrollen brukar jag ha några kopplade och några lösa i taget, de får turas om. Under den tiden på året som man inte får ha lösspringande hundar i skog o mark går de flesta kopplade och vi väljer marker där det inte är så många vilda djur. Mest av hänsyn till de nya "medborgarna" och dessutom vill vi hålla oss ifrån fästingar så mycket som möjligt. 
 
Hur som helst, jag älskar mina hundar över allt annat, det har nog alla förstått. Ja Husse ligger nog lika...skämt å sido, det går inte riktigt att jämföra.
 
Idag har vi redan haft en rejäl promenad. Vi hittade delar av rådjur vilket Felix var överlycklig över. Det är gissningsvis lodjuret som hålls på trakten just nu som varit framme. De måste ju också ha mat och jag har inget emot att de finns på trakten igen, men lite orolig är jag för fåren så de får hålla sig nära stallet eller inomhus just nu.

En gång för många år sedan såg jag en varg nästan hemma på tomten. Det var spännande i och för sig, men den var jätterädd och sprang iväg. Gissar att den luktade efter collietjejer?

Nu ska jag fika och sedan ge mig av ut på dagens uppdrag.
Till er som väntar på datum för nästa träff: Jag är upptagen lördag 7 mars med lektioner och firande av arbetskamrat.

Söndag 8 mars är preliminärt en lämplig träff/träningsdag men jag måste få återkomma om tid eftersom jag jobbar lite den dagen också.
 
Lördag 21 februari
Hua så kallt det är, minus 20 i morse. Under dagen har det slagit om och blivit mildare och  nu snöar det kraftigt. Hoppas att det blir uppehåll imorgon  för då ska jag köra ganska långt.
 
Hundarna har haft en lagom aktiv men avslappnad dag. Felix har tränat lite vallning med fåren, han fick ha lina på sig. Lite för ivrig var han idag, men det beror nog på att vi inte tränar något alls på länge p g av djup snö och kyla. Någon hund brukar få hjälpa till att ta in fåren på kvällen och släppa ut dem på morgonen, det är allt.
 
 Alla har promenerat anpassade långturer, ungdomarna och gamlingen tillsammans och "de aktiva" tillsammans. Jag har inte jobbar något med elever idag, det var för kallt för att få någon ordning på bilarna på morgonen. Därför blev det en riktig slappardag som gjord för hundpromenader. Vi hade sällskap av en god vän och då är det ofta lättare att ta längre turer än vanligt.
 
Jag fascineras av vilken glädje det är att ha hundarna. Jag liksom många andra anpassar boende, arbetstider, ekonomi och i stort sett hela livsstilen till hundarna. Det är de värda eftersom de ger så mycken glädje tillbaka. Jag kan inte förstå folk som klagar och gnäller på sina hundar eller som utger sig som "förståsigpåare" och förklarar hur dåliga vissa hundar är....må det gälla vissa raser eller vissa typer eller något annat.
 
Det förekom på My Dog , en stor utställning i början av året ett riktigt rötägg i en rasmonter. Detta rötägg höll en utläggning om hur dåliga vissa hundar inom den rasen är och då är det speciellt hundar som ställs ut som är sämst. Detta säger människan på en hundutställning (!!!! snille....!!!!!) och som representant för en rasklubb. Jag hoppas att han blir utesluten ur den klubben för all framtid, gärna rullad i tjära och sågspån också...Jag hoppas också att de som hörde honom förstod att han var en okunnig man på helt fel plats i livet. Ingen vidare bra start för en presumtiv valpköpare av den rasen i kontakten med rasklubben. Troligen väljs en annan ras.
Så fel o tokigt det kan bli.
 
En annan tråkig grej som jag hörde om igår.
En nybliven änkling flyttar hem till son och sonhustru på obestämd tid för att skingra tankar och sorg. Han får en hund av sin son och anmäls som familjemedlem i den rasklubben. I stället för att välkomnas till rasklubben får han beskedet att han inte är välkommen som familjemedlem då han inte är skriven på sin sons adress......Trevligt bemötande? Inte speciellt.
 
Tur att hundar är trevligare än människor och har lättare för att kommunicera än vad vi har.
Nu ska jag titta på Melodifestivalen och äta godis tillsammans med resten av familjen.
Det är två veckor sedan Gittan lämnade oss. Jag hör henne ofta ge sina välbekanta ljud ifrån sig....
 
Lördag 14 februari
På alla hjärtans dag vill jag sända ett hjärta till alla valpköpare och hundvänner, till alla som gratulerat så vänligt i min gästbok och till alla som visat sitt deltagande över Gittans bortgång. Tack!
 
Idag har vi haft valpträff här igen. Fullt hus närapå, med hundar ur tre kullar. Flest var de ur Alices kull, Foxy, Sia, Speedy, Fia, Blondie och Sixten. Även Nisse Månljus och Shakira kom och var med, jättekul.

Vi  började med att fika, det var ett härligt kaffebord med mängder av bakverk! Tack för allt smaskigt ni bidrog med.

Maria berättade lite om klicker och klickerträning. Vi pratade också om uppletande av föremål, nästan den enda verksamheten som det gick att ägna sig åt utomhus en sådan här dag. Flera decimeter djupsnö och en dag som startat med -18 C hindrade en del andra övningar.
 
Alla övade flitigt och Blondie och Sixten visade fina talanger som ficktjuvar och väskryckare. De stal nämligen Marias norska skinnleksak ur hennes ryggsäck, gång på gång! Det var det bästa föremålet att leta efter var dessa båda slynglar rörande eniga om.
 
Tack för att ni kom, trots kylan. Hoppas att vi ses snart igen!


 

Lördagaen  7 februari
I maj 1994 föddes en efterlängtad kull valpar. Mamma LP Gatefields Geraldine hade haft en kull tidigare, då behöll jag en valp och även den här gången planerade jag att behålla en av valparna. Fader till dessa var Brilyn Chance Again At Lynnfied.
 
Tilldragelsen filmades av en god vän. Allt gick bra, valp efter valp kom fram i dagens ljus och torkades, slembefriades osv. Fyra valpar föddes, tre trefärgade pojkar och en trefärgad tik. Så, sist av alla, kom min valp. En stor fet sobeltik som vägde ett halvt kilo! Mitt saliga leende förevigades...
 
Valparna växte och frodades, trevliga barn som såg bra ut. En efter en tingades de, men sobeltiken var redan tingad. MIN!
 
Så flyttade de iväg till sina nya hem. Kvar i familjen stannade Gittan, alias Gatefields Git Gay.
Gittan var en härlig ung dam. Hon tog sig fram som hon ville, hörde aldrig en inkallning, undersökte allt som hon var nyfiken på och var så himla vacker! Om än något jobbig ibland ska jag erkänna. Hon gjorde omvärldens smådjur till presumtiva byten, hon åt fasaner, hon jagade hästar och satte fart på sina kamrater.

Jag ställde ut henne en del och hon gick bra. Sitt karaktärsprov gjorde hon i Eskilstuna tror jag, med lyriska domare och figgar. Jag tror inte ens att Gittan märkte att det var något prov, hon var upptagen med att LEKA, hurra!
 
Så fick hon en valpkull, far var Speedlines Dream Star. Sju valpar blev det, samtliga friska och raska och soblar. Vi behöll för ovanlighetens skull ingen valp där, jag minns inte varför men det kan ha varit dåvarande husse som tvärbromsade....
 
Jag ville gärna ta vara på Gittans aktiva sätt, så jag anmälde henne och Harry (Gatefields Gay Time) till anlagsprov för tjänstehundar, bevakning.
Båda visade sig mycket lämpliga enligt "domarna", skottfasta och lätthanterliga och med god hörsel och bra luktsinne...förmåga att hålla tyst och dessutom redan en bit på väg lydnadsmässigt. Vi blev antagna, Gittan med mig som förare och Harry med (dåvarande) husse som förare. Utbildningen var jätterolig, vi hade en rad härliga vardagkvällar i mörker och lördagar i dagsljus som gick åt till träning. Tyvärr tröttnade husse, så Harry fick aldrig chansen att gå upp till slutprov, jag kunde ju bara ha en hund och ville fortsätta med Gittan.
 
Lydnadsprovet var en miss, allt gick bra så när som på platsliggningen. En Rottweilerhane gick upp och försökte få fart på de andra. Han lyckades få med sig de flesta, men Gittan och en till låg kvar.... när rymmarna var infångade beordrades alla att göra om platsliggningen. Så även Gittan och den enda av de övriga som legat kvar under tumultet. Den här gången tröttnade Gittan på att hålla sig stilla så hon satte sig upp och så var det kört...
 
Vi fick göra om hela lydnaden vid ett annat tillfälle och då gick det bra. Man måste ju ha minst godkänt på samtliga moment, det går inte att väga upp en dålig platsliggning med 10-poängare på några andra moment.
 
Själva arbetsprovet var jätteroligt att göra. Domaren var så förtjust i Gittan att han inte visste till sig! Gång på gång påpekade han att "såhär ska ett ekipage arbeta, se och lär" osv. Naturligtvis blev hon godkänd, full pott på alla moment! Så Gittan ståtade med titeln TJÄNSTEHUND (bev) med kontrakt i försvaret...
Hur som helst, Gittans utställningskarriär pågick  och hon var mycket snart SVENSK UTSTÄLLNINGSCHAMPION. Certen vann hon av både rasspecialister, "bruksdomare" och allrounders. Hon blev även Best In Show på SBK utställning samtidigt som hon fick sin SUCH.titel, sällan har jag varit så glad!
 
Gittan var alltid frisk, hon besökte bara veterinär för vaccineringar och en gång då hon fått en tand utsparkad när hon utövade sin hobby i stallet. "Hänga i hästsvans och snurra omkring" som den aktiviteten hette. Hon födde totalt fyra valpkullar, ovanligt mycket för att vara här måste jag säga. Totala antalet valpar var femton. Här behöll jag hennes absolut sista valp, Gatefields Go Ahead, känd som Svea.
Det var Gittan som visade mig på det här med vallning. Hon fick vara med grannens BC och visade direkt naturliga anlag för att valla, hon hade helt naturligt att samla utan att jaga och hon hade "balansen i blodet" Hon gav mig intresse att börja lära mer om vallning.

Gittan har funnits i mitt liv så länge och gett mig så mycket, jag känner en sådan tacksamhet till henne.
 
I går ville inte Gittan äta upp sin frukost. Hon kunde inte styra blåsan... hon var så trött helt plötsligt.
 
Idag klockan 11.30 gick Gittan över till Den Andra Sidan, hjältarnas plats.
 
Hon fattas mig så!
Jag kommer alltid att vara tacksam för den tid som jag fick ha Gittan till låns här på jorden. En bättre hund, kamrat och stolthet kan man inte ha.
Ett tack till vår veterinär Sussie som hjälpte oss ge Gittan ett så värdigt slut som hon förtjänade, lugnt och stilla bland sina närmaste fick hon somna in.
 
Mina fingrar känner ännu hur hennes sammetsöron känns att stryka, både i livet och  döden.....
 
Måndag 2 februari
Årets utställningsdebut är nu avklarad. Så även Sixtens debut, nu är han visad två gånger på en och samma helg.
 
Vi har varit i Norge. Redan i fredags for Husse, Sixten, Filippa och Simon iväg i gamla Ms Mercedes med siktet inställt på ett hotell i Nydalen i Oslo. Hemma i Molnebo hade Malin hand om hundar och får, tack för det Malin! Tack till Lisa-Marie som fick rycka in en stund i söndags när vi märkte att vi skulle bli senare hem än beräknat.
 
Hur som helst, på lördagen visade det sig att vi kunde hitta fram till Hellerudsletta efter några irrfärder....jag är inte så mycket för att planera och det är nog 3 eller 4 år sedan jag var där senast så varför skulle jag minnas hur man kommer dit?
 
Sixten debuterade alltså, det var lite spännande för både honom och husse och matte. Två collievalpar var anmälda men den andra dök aldrig upp så det var ingen mördande konkurrens direkt. Men man kan inte vinna utan att få ett Hp....Sixten skötte sig fint i ringen, var lätt att visa, travade snällt och stod väldigt bra i god balans och visade öron och uttryck. Han fick sitt Hp som han verkligen förtjänade och blev därmed Bäst I Rasen. Jätteroligt.
 
Senare var det dags för de vuxna i en annan ring med en annan domare, Gert Christiansen från Danmark. Simon deltog för första gång i öppen klass, han fyllde två år den 13 januari.
 
Ett första pris och en tredjeplacering i konkurrensen, inget att jubla över direkt men ingen katastrof heller.
Så var det Filippas tur, hon går ännu i unghundsklass. Hon vann sin klass med CK och vann även Bästa Tik med CERT och slutade som BIM!
Rolig! Vi konstaterade att det var väl värt resan, ett cert per resa önskar man sig alltid.....

Kvällen tillbringade vi sovande framför Tv:n, totalt utmattade av vardagsslitet hemma. Hundarna var trötta efter resandet och alla intryck på utställningen så de sov de också.
 
Söndagen kom och vi var fortfarande lite trötta. Det är så lyxigt att kunna slappa och sova gott på ett hotell så vi blev riktigt slöa.
Efter en jättefrukost reste vi till Hellerudsletta igen, den här gången tog vi ingen omväg.
 
Nu hade Sixten konkurrens i ringen. Han lyckades bli BIR igen och BIM blev en jättesöt liten tjej från Peter och Malena på Rudängens Kennel.
 
De vuxna dömdes av en fransman, Jean Jaques Dupas.
Simon lyckades vinna Bästa Hanhund och fick CERT!!!! Jippi!
 
Filippa då, ja hon vann ukl med CK. Sedan blev hon Bästa Tik med CERT!!! Helt otroligt roligt. Peter från Rudängen var hygglig och hjälpte mig i tävlan om BIR och BIM, jag kunde ju inte visa båda samtidigt och husse vägrar gå in i ringen av princip och det respekterar jag.
Simon vann BIRet och Filippa blev BIM.
 
Tack snälla Peter och Malena för all hjälp och support under dagen! Helt fantastiskt av er! Ni är suveräna!
Rasdomaren skulle döma BIG:et så vi beslutade oss för att stanna kvar till finalerna för det kändes att han verkligen tyckte om hundarna. När vi väntat i någon timme och väl kom in i uppsamlingsringen hade man bytt finaldomare utan att meddela utställarna detta. Många var urförbannade, även jag kände mig besviken över bytet. Vi blev inte placerade i BIG:et, det gör inget, men vi hade gärna åkt hem några timmar tidigare om vi vetat att det skulle bli en annan domare.
 
Hur som helst, årets debut är avklarad. Vi for hem med våra tre hundar med känslan av lycka. Vilken miljöträning för lantisen Sixten. Vilken succé resultatmässigt. Totalt TRE BIR, TVÅ BIM och framför allt, TRE CERT på en helg. Det kan knappast gå bättre. Nu behöver Filippa "bara" ett storcert för sin NUCH titel, men det kan dröja många år innan vi lyckas med det....
 
Lördag 24 januari
Träff har det varit. Jättekul!
 
Trots snöstorm och dåligt väglag så var 6 valpar ur senaste kullen samlade här idag, även Anton och Tubbe var med även om de är lite äldre.
 
Vi fikade, trimmade öron o hasar, tränade att visa hund på utställning och övade spårning. Ägarna var väldigt ambitiösa att få fram det  bästa av sina hundar.
 
Dessa rackarns valpar visade omedelbart hur duktiga spårhundar de kan bli. Utan någon skapad motivation alls eller med mycket liten sådan gick samtliga raka spåret (ha-ha) ut o tog upp sitt spår och genomförde spårandet ända till slutföremålet.

Några lekte mycket ivrigt med "slutet" och några ville hellre ha godis. Hur som helst så behövde vi inte göra om ett enda spår eftersom samtliga fullföljde direkt. Underbart!

Hoppas att ägarna fortsätter med sina övningar. De som anser att collien har dålig mentalitet kan slänga sig i väggen och dropptorka där! Det har jag alltid tyckt. Sedan är ju inte spårvilja det samma som likhetstecken med god mentalitet, men det tror en del....hur som helst visar de här ungdomarna upp ett mycket trevligt beteende och god arbetsvilja, bra att ha om man så önskar.
 
Hoppas att det här gänget kommer ut och visar sig på utställning under året, de förtjänar uppmärksamhet.
Ett STORT TACK till er som var här, ni vet att det alltid finns plats för er här för fika och prat och övningar
 
Lördag 17 januari
Maria och Irene har hälsat på idag med sina hundar Robin, Nisse och Sia. Nisse är bror med Felix och Sia är ur senaste kullen. Hundarna har lekt tillsammans och vi passade på att träna lite sök när vi hade chansen. Kul att se att lilla Sia har samma mod och intresse när det gäller att ge sig ut till figgen som Blondie och Sixten visar.
 
Maria tränar fantastiskt bra och har kommit långt med klickerträningen. Imponerande.
Vi fikade och avslutade med att trimma öron, hasor och tassar på ungdomarna. Ska bli kul att dra iväg på valputställning med ett gäng ur Alice-kullen, det är så många av valpköparna som är intresserade.
Fredag 16 januari
Tränade vallning idag med några av tikarna. Svea var återigen jätteduktig, Asta än mer olydig än förra gången. Hon lugnade ner sig efter en stund och var BRA!  Isa fortsätter utvecklas åt rätt håll, hon är faktiskt lovande och Alice fungerade bra. Jag kräver ju inte så mycket av dem. Filippa lugnade ner sig ovanligt bra, jag hade gett upp hoppet lite om henne och vallning men kanske det finns en gnutta hopp ändå....
 
På kvällen var Sixten och Blondie med till Emma och Tommy. Bilresan gick bra, Sixten brukar dregla och ibland kräkas, men nu åkte han 14 mil utan några problem, en lättnad för oss alla.
 
Måndag 12 januari
En aktiv dag i hundens tecken...
Jag har tränat vallning med ett helt gäng hundar. Asta är jätteduktig just nu med sin balans och håller ihop flocken väl. Lite mindre lydig än vanligt, men hon har börjat löpa så det kan vara en förklaring.
Alice går att styra mer o mer, hon har ju varit svår att få ut tycker jag men nu börjar det ge sig. I alla fall går det åt rätt håll.
 
Felix har bara tränat med lina på sig för jag måste ha en broms på honom och ingen garanti lämnas för att han ska vara lydig när det behövs som mest. Men han har varit jätteduktig. Tränade även en hel del utanför fållen med honom och han verkar ha riktigt bra balans när han lugnar ner sig. Jättekul!
 
Isa har inte fått ngn direkt träning tidigare, bara lite småförsök som hon klarat bra. Idag kom hon plötsligt så långt att jag kunde släppa henne och låta henne leta balans inne i fållan. Hon visade precis lagom intensitet och arbetslust. Respekt för djuren men stort intresse och överlycklig när hon lyckades. Hon gick att styra fint, vände och rundade med lite hjälp av staven, jätteduktig.
Simon och Filippa har också tränat om vi nu kan kalla det för träning. De har koppel på sig och över i stort sett bara "stanna!" så fort fåren börjar röra sig. Båda två är så på hugget att jag aldrig varit med om maken. Det är mycket jobb innan jag kan börja träna på riktigt tror jag för de är ganska tuffa individer och har väldigt mycket jaktlust. Det blir nog bättre med tiden gissar jag. Åtminstone Simon tror jag kan dämpa sig en hel del med lydnadsträning.
 
Sixten och Blondie har varit med och tittat på. De har helt klart intresse för fåren på ett bra sätt.
 
Svea ska jag inte glömma. Hon är den där vänliga milda collien med känsla och respekt för djur. Hon behöver aldrig gå nära, hon håller g stort avstånd och flyttar fåren utmärkt. Djuren blir aldrig stressade av henne, allt är så lugnt och behagligt. Skulle önska mig några ankor till henne, så roligt det skulle vara att träna Svea med dem. Jag vet att om hon blir illa stångad igen av en tjurig tacka kommer hon att tappa lite av sin arbetslust under en period igen, hon är ingen hård hund men väldigt användbar i arbete.
Efter att hundarna fått sin aktivitet var det dags för mig att förbereda styrmöte här. Jag är fortfarande ordf  i Upplands LO av Svenska Collieklubben. Jag har sagt ifrån mig uppdraget för att få mer tid till mina egna hundar och aktiviteter med dem. Lät mig övertalas att stanna ett år till och får stå mitt kast och lägga tid på styrelsemöten och annat inom klubben. Oftast är det trevligt och roligt så jag ska inte klaga.
Idag var det fikabuffé med smaskigheter till förtäring och planering av vårens aktiviteter som skulle avhandlas på mötet. Allt flöt fint och mötet kunde avslutas redan omkr 21.00 så det blev inget nattarbete.
 
Söndag 11 januari
Idag kom Speedy och hälsade på tillsammans med sin husse.
Blondie var lite smådum mot Speedy så Sixten och han fick leka utan den besvärliga systern en stund.
Senare fick Blondie vara ensam ute med Speedy och då gick det jättebra att leka snällt.

Det har blåst hårda vindar och varit motigt att hålla till utomhus. För första gången på länge har jag inte gått någon hundpromenad! Kände mig lite risig på fm och tog mig friheten att lägga mig i soffan o slumra framför TV:n en stund.
 
Några av hundarna valde att slumra i soffor de också medan några föredrog att leka utomhus.
Ikväll har jag pysslat lite med godistillverkning. Vi har styrelsemöte här i morgon och jag ska ordna någon form av fika-buffé igen. Nu finns det Mozartkulor och Saffranstryffel att kalasa på och mer ska det bli....
 
Lördag 10 januari
Sixten, Blondie, Felix och jag har varit i Uppsala och hälsat på Fia och hennes familj.
Vi gick en stadspromenad med hundarna som även övade på att gå balansgång på en liten mur, tittade och lyssnade på utryckningsfordon och lekte en del. Blondie är så väldigt glad i folk att hon stretar omkring och vill hälsa på alla. Hon var nog lite besviken över att de flesta människorna bara log mot henne och promenerade vidare.
 
Felix fick vara med som den gamla trygga erfarna hunden, han är ju faktiskt två år.....
Tikarna har börjat löpa här hemma så snart blir det en jobbig tid. Jag hoppas att alla sätter igång inom de närmsta veckorna så att det snart är över igen. Grabbarna är normalt mycket goda vänner och kommer bra överens men jag befarar att löptikar kan få dem att tappa lite av sin kompis-anda för ett tag.
 
Fredag 9 januari
Femton hundar av raserna collie och sheltie har idag härjat runt i skogen här utanför och tränat sök. Vi hade alla jättetrevligt, tänk så lite som behövs för att sätta piff på tillvaron.
 
Blondie och Sixten gjorde succe som sökhundar. De visade stor nyfikenhet och glädje och var väldigt ivriga och orädda när det gällde att springa ut till figgen. Kul att se dem in action.
 
Jag är så glad över att det finns vänner och bekanta som har möjlighet att hjälpa till med att träna såhär. Vi planerar att fortsätta träffas då och då. Jag är ju gladast när vi kan vara här i närheten och träna eftersom det innebär att jag kan ha med i stort sett alla hundarna på någon aktivitet.
Idag har Alice, Simon, Filippa, Felix, Isa, Asta och valparna fått vara med och det känns skönt att alla har fått känna sig lyckade och duktiga.
 
I helgen håller jag tummarna för en av mina uppfödningar som debuterar för året på utställning. Åhh vad jag hoppas att det ska gå bra!
 
På måndag ska Asta och jag på vallträning och jag funderar på att ta med mig Sixten eller Blondie också.
 
Ibland när jag ser mina hundar i färd med någon uppgift så känner jag en blandning av glädje och sorg. Tänk om de hade bott hos någon ung ambitiös människa, då hade de varit uppflyttade till högre klass och utställnings-champions i stort sett allesammans. De är så fantastiskt duktiga och arbetsvilliga. Dravlet om collierasens dåliga mentalitet är som en dåligt berättad saga, den börjar kännas lite tjatig nu. Det konstiga är att det finns uppfödare av rasen som klagar på den! Skaffa då en annan ras eller lär er lite mer om ursprung och rasens specifika egenskaper!
 
Jag är ingen fanatiker vare sig när det gäller utställning eller bruksprov och definitivt inte speciellt intresserad av lydnadsprov, men jag gillar att ställa ut mina hundar och det går ju oftast bra, vilket borde vara ett tecken på att jag planerat och gjort ganska rätt i min uppfödning och min avel. Jag gillar också att träna mina hundar men det blir ju inte så ofta som det borde. De visar dock väldigt stor arbetslust och rasspecifika egenskaper.
 
Jag utger mig inte för att vara någon fantastisk uppfödare av otroligt mentalt bra hundar, men när jag ser kennelns MH-spindel så ser jag ju att snittet är väldigt "bra" om man lägger stor vikt vid MH-protokollet. Vi som varit med ett tag och gått beskrivningen med ett antal hundar och är figuranter och har fått lyssna till många kunniga beskrivare vet ju att det är hur hunden uppför sig just den dagen vid just det tillfället som beskrivs genom kryss i rutor 1 till 5. Ibland mycket rättvisande visar det sig i framtiden, ibland helt åt skogen. Hundar som t ex fått siffran 5 på skott (beskrivaren anser att hunden är mycket skotträdd) kan senare bli godkända tjänstehundar i försvaret och där vill jag lova att det verkligen smäller!!!  Ålder, väder, öroninflammationer osv påverkar mycket av hur hunden uppför sig på sitt MH så att lägga stor vikt vid protokollet vill jag varna lite för, men visst tusan är jag stolt över de fina siffrorna som mina hundar oftast uppvisat på sina MH.
 
Jag önskar att några valpköpare under 2009 verkligen orkar och vill och kan satsa på att meritera sina hundar på alla tänkbara sätt, jag är så glad över er!
Själv kommer jag förhoppningsvis att fortsätta träna vallandet och så satsar jag på några utställningar under året. Ska bli spännande att se hur många CERT som vinns i år av Gatefieldshundar, ägda eller sålda. Blir det något alls? Vem är i så fall först? Vem får sin hund uppflyttad till lägre klass i år? Fortsättning följer....
 
Torsdag 8 januari
En dag lämplig till promenad och promenerat har vi. Tuija och jag tog med oss fem hundar på en tur runt Vansjön och Nordsjön, det tog tre och en halv timme att traska den rundan. När vi kom hem och ägnade oss åt den välförtjänta skinkmackan lekte hundarna med en boll ute på tomten. De har rätt bra kondition.....

Det kommer rapporter från de yngsta Gatefieldarna då och då.
Blixten mår enligt matte Ann utmärkt och har utökat sin diet. Numera ingår hästbajs och kattmat i hans dagliga bröd.
 
Foxy ska med matte och husse på valputställning i februari. Så kul, hoppas att det går jättebra.

Fia har tröttnat på julen och plockat av julpyntet (glittrande bajs avslöjade vad en del av pyntet tagit vägen) och tuggat sönder julgransbelysningen så nu är julen definitivt över hos familjen Floden.

Lasse mår utmärkt och har trevligt med sin kompis Anton

Speedy skickar bilder då och då på sig och sin kompis Katten, de verkar ha väldigt roligt tillsammans.

Sia har nyligen hälsat på, hon verkade må bra och trivas med sitt nya liv.

Vilda, f d Goldie, får jag bilder från då och då. Hon har funnit sig till rätta väl på Ullhamra Kennel, men jag begriper inte varför hon kallas Vilda? Eller så gör jag det...

Sixten har tagit ett steg framåt sedan Blixten flyttade och blivit mycket mer kavat. Han är en riktig raring den gossen.
 
Blondie varierar från bitch till gullunge, hon spöar sin bror om hon känner för det och hon charmar ALLA gäster genom att ligga i knä på dem och vara så bedårande trevlig....
 
Jag har tränat lite lekar och "apportering" med de yngsta idag, det har gått bra.

Tittade på SCKs hemsida för jag letade lite statistik och fann en rolig grej. Alice har gjort ett MH med poäng i rutor som ger henne "Hög Boldness" (Kent Svartberg) dvs hon har nyfikenhet, social förmåga och mental stabilitet med visst mod, något att eftersträva. Det visste jag väl tidigare att Alice är en lättlärd och trevlig prick. Spännande att se vad hon nedärver till sina valpar. Min erfarenhet säger att man ofta ser mer av far o morföräldrar i valparna än själva föräldrarna.....

Apropå hög boldness så ligger både Simon och Filippa väldigt nära att hamna där också. Hade de bara lekt lite mer på sina Mh:n så hade de hamnat i den "klassen".

Imorgon ska vi träna sök här i skogen. Några är väldigt ambitiösa, själv är jag mest intresserad av motivations-övningar just nu. Men det är jättekul att träffas och göra roliga saker tillsammans med hundarna och goda vänner
 
Onsdag 7 januari
20090107
Jag har semester! I flera dagar ska jag bara ägna mig åt sådant jag vill göra. En bekant föreslog att jag skulle göra klar projektet med klädkammaren, men det verkar vara en dum idé när jag kan göra så mycket roligt med hundarna och de är givetvis viktigare än en klädkammare!
Idag har jag visserligen ägnat mesta tiden till att skjutsa Mor och Moster på shoppingtur, men det kommer fler lediga dagar.
Det är dags att anmäla till vår första utställning för året.
 
Tisdag 6 januari
Idag har vi haft fikabuffé här. Många av de fantastiska människorna som hjälper till att passa hundarna när jag jobbar eller när familjen är ute på hundutställningar eller race har varit här några timmar. Tyvärr kunde inte alla komma men vi blev rätt många ändå....
Tårta, kladdkaka med grädde, saffranstryffel, ckokladtryffel, potatisbakelser, glögg, kaffe, pepparkakor och ädelost....jag tror att alla var rätt nöjda med förtäringen.
 
Jag har tittat lite på "mina" hundars resultat under 2008.
Jag har säkert missat en del men här är vad jag kommer på för tillfället:

8 stycken uppfödda och eller ägda av mig har genomfört Mh.
samtliga var sociala och vänliga, de flesta var skottfasta och kennelspindeln visar på mindre rädslor än normalt.
8 stycken är röntgade. 7 med A, en med B, alltså samtliga med fria höfter.
En uppfödning placerade sig 2a i SM i agility
En uppfödning vann sin klass på Världs utställningen
Jag tror att tre CACIB och 9 CERT har vunnits under året. Dessutom officiella grupplaceringar och några valp-BIS
 
Jag känner mig ganska lycklig när jag läser det här. En sådan otrolig tur jag har haft med mina hundar och mina valpköpare! Om Gatefields kommer i närheten av 2008 års framgångar under detta nya år så får jag se upp så att det inte stiger mig åt huvudet!
TACK alla valpköpare och LYCKA TILL MED ERA HUNDAR!
 

2008


Dagbok 2008
 

Söndag 28 december
Nu är julhelgen i stort sett över, imorgon börjar vardagen igen. Tur att det snart är nyårshelg så att det blir ledigt igen, jag börjar vänja mig vid ledighet nu....
Härliga hundpromenader har vi gjort. Lite lydnadsträning har det blivit också, men inte så mycket som jag skulle önska.
 
Vädret är och har varit perfekt, torrt och lagom kallt med lite snö på marken. Hundarna är rena liksom golven och dammet håller sig borta från hyllorna.
Tänk så mycket vi hundägare måste städa. Tänk så oerhört lite det syns att vi städar.
 
Jag brukar dra runt dammsugaren en vända varje dag, liksom jag torrmoppar och även såpatvättar golven dagligen. Det kan se riktigt hyfsat ut ända tills jag öppnar dörren och släpper in hela gänget av hundar.(om inte alla hundarna är nybadade och borstade och marken är frusen) Då är all städning glömd, hårtussar, stenar och kvistar, blad och allmänt skräp sprider sig i rekordfart i huset. Jag brukar glädja mig åt det rena golvet en liten stund innan jag släpper in hundarna, riktigt mysa åt hur rent det är i några minuter. Jag försöker ta vara på de glädjestunder livet bjuder....och de är många!
 
Idag har Saga (som nog vill bli veterinär) övat sig på att klippa klorna på Göte och Isa samt fått lite info om hur man skrapar tandsten och hur man lämpligast hanterar en ovillig katt(!) vid klo klippning. Det är bra att få praktik innan man börjar söka till framtida studier.
 
Jag har tittat lite på nästa års aktiviteter. Det blir en del lämpliga utställningar att åka på om jag tycker att det är roligt.
 
En spårkurs kommer att hållas här hemma, det ska bli kul. Egentligen vill jag träna rapport och sök, det är så kul, men spår är ju mer praktiskt eftersom jag kan träna det ensam.  
 
Vallandet vilar just nu. Vi ska väl köra igång igen efter nyår. Asta övar sig på vallningslydnaden, hon är riktigt duktig. Svea har faktiskt tränat vallning idag, det höll jag på att glömma. Hon är ju så himla mild och gullig i sitt sätt att arbeta.
 
Vilken dag som helst ska jag sätta mig och sammanfatta året som gått. Träningar, utställningar, valpkullar, uppfödningar, MH, agility mm. Det kommer en liten rapport i denna dagbok framöver.
 
Söndag 14 december
Idag har vi varit i Sigtuna på julmarknad. Det är spännande att se allt som säljs även om vi inte är några storkunder precis. En burk senap inhandlades, god och användbar. Det var allt.
 
Men vilken miljöträning det blev för Sixten, Blixten och Blondie som vi hade med oss. De började glada i hågen att trava på för att hälsa på alla människor men tvingades lugna sig efter ett tag. De insåg att alla inte är "hundhälsare", även om några var väldigt glada över att få klappa på "ungarna".

Efter en stunds strosande på stan gick vi till vattnet och vilade lite och så tog vi en liten stads tur igen.
Valparna började bli trötta efter en stund så vi åkte hem. Alla hundar sov som stockar i bilen.
 
Väl hemma fick de mat, slogs en vända som trötta barn och somnade snart och sov väldigt gott. Undrar vad de drömde om? Änderna i vattnet, den där hunden de inte fick hälsa på eller människoben efter människoben....
 
Söndag 7 december
OK, ni höll tummarna va?
 
Jag är så glad att jag nästan kan gråta, Simons officiella debut i Sverige gick galant.
 
Vi är hemma från "Stora Stockholm" med CERT o RES CACIB!!!!! Hurra!
 
Det innebär att hundarna här i Molnebo i år har tagit 7 cert om jag räknat rätt. Jättekul!

Dessutom har  Ann-Kristins Månstråle CERT o CACIB under året.
Isa har även hon CACIB och jag har fått info (kan vara fel) om att Simons res CACIB kommer att bli CACIB framöver.
 
Förutom detta så har ett gäng gjort MH under året, de flesta skottfasta och med mycket bra siffror på den sociala biten vilket är mycket viktigt för mig. Jippi!!!!
 
Vi kommer att träffas några vänner och fira detta, var så säkra!
Tack för att ni höll tummarna och tack för all support under dagens utställning.
Nu är valparnas far mycket välmeriterad!
 
Fredag 5 december
Nu är det verkligen hög tid att lämna lite info om vad vi sysslar med här hemma. Det blir inte av att jag skrivit så ofta som jag borde sista tiden, håll till godo med det som bjuds.
 
På hundfronten är det full fart som vanligt. Just nu brottas ett gäng valpar bakom mig, de har en ljudnivå som en samling dagisbarn och tomma matskålar skramlar fram över golvet med Blondie jagandes efter. Vi har Fia här några dagar och Foxy är semesterplacerad i barmdomshemmet under flera veckor. Trevligt att träffa dem, men jag skulle ljuga om jag sa att det är bekvämt med de små gästerna, även om vi älskar dem. 

Foxy är ganska försynt och uppför sig trevligt, men Fia den lilla uslingen är så störig mot sina syskon. Hon är en urtrevlig hund på många sätt men sedan hon blev storstadsbo uppför hon sig verkligen som om hon vill trycka till sina "kusiner från landet" när hon kommer till oss. Hon drar sig inte för att dra igång en fajt med Sixten (han svarar tillbaka) eller spöa sina systrar som förskrämda håller sig undan när hon sätter igång som värst. Fia älskar både sig själv och sin nya familj och det visar hon verkligen. En rolig tjej måste jag säga.
 
Blondie och Foxy har mycket gemensamt och roar sig bra tillsammans. Blondie har dille på att göra ljud, hon älskar att skramla med matskålar, pet flaskor osv. Foxy tyckte första dagen att syrran var lite konstig men nu har hon vant sig vid Blondies ljudnivå.
 
Häromdagen lyckades Simon verkligen skrämma mig.
Hundarna och jag var på väg hem från fåren, det var mörkt och snöigt och vi gick på ett fält intill byvägen. Jag upptäckte billjus alldeles för sent , inget ljud hördes p g av snön. Ropade på de lösa hundarna för att gå längre bort från vägen och då gjorde Göte precis tvärt om, han gick ut på vägen! Lade sig ner och petade bort lite snö mellan trampdynorna....bilen kom allt närmare i normal fart och Göte hörde varken mig eller  bilen, han har fått kraftigt nedsatt hörsel sista tiden den gamla farbrorn.

Jag kastade mig iväg efter Göte, lyfte upp honom och lyckades få bort honom från vägen precis innan bilen kom....tyvärr tappade jag Simon och han såg sin chans att äntligen fånga en bil. Han kastade sig fram mot bilen och fångade ett framdäck...

Stackars bilförare!
 
Jag "såg" Simon söndertrasad och blodig för min inre syn, men det jag såg på riktigt var en stor lurvig hund som sprang iväg hemåt. Jag sprang efter och väl hemma tog jag lång tid på mig att undersöka Simon. Han var så gott som oskadd vad jag kunde märka. En tuff buspojksglugg i munnen var allt jag kunde märka att olyckan orsakat. Men vem bryr sig om en tappad tand i det här läget...
 
Vi åkte givetvis till veterinär för en ordentlig koll. Ingen kunde upptäcka något fel på Simon, jag hade honom i sängen på natten och väckte honom då o då för att kolla allmäntillståndet och han mådde utmärkt. Jag hoppas att han tänker fortsätta med att må utmärkt, jag hoppas även att han har fått nog av bilar för all framtid.
 
På söndag ska vi eventuellt åka till Stockholm. Jag både ser fram mot det och tycker att det ska bli jobbigt. Det är så mycket folk och så trångt och samtidigt så roligt att träffa många bekanta och vänner och även att visa hund. Håll en tumme för att det går någorlunda bra!
 
Söndag 16 november
Efter allt regnande har det nu kommit snö och frusit till. Stor lycka så länge det varar, jag är trött på lera och leriga hundar.
 
Valparna har haft en rätt aktiv vecka med många bilresor och besök här och där. De har haft sin första kontakt med får, det var intressant men helt ofarligt .
 
Nu är det inte så länge till som de är samlade här alla fyra, Fia börjar sin inskolning i sitt nya hem snart. Jag är så glad över att just Fia kommer till just det hemmet, känns helt perfekt.
 
Det har varit intressant att få frågor från folk som sagt något i stil med " har du blivit av med valparna ännu" Vadå blivit av med? Man blir väl inte av med valpar, man säljer ju dem till nya passande hem. "Bli av med" låter som om man talar om en möbel eller krånglande bil man inte vill se mer.
 
Jag har märkt att det finns en ganska stor efterfrågan på valpar om man vill sälja hur som helst. Jag är ju lite jobbigare som uppfödare och har en del krav på mina valpköpare och jag är väldigt nöjd och glad för de som är ägare till valparna i den här kullen. Ja i så gott som alla kullar måste jag säga. Visst blir det fel ibland, men jag har lärt mig att ha is i magen och aldrig någonsin sälja en valp om jag är tveksam. Hellre ett gott hem till en tre månaders valp än ett tveksamt till en nioveckorsvalp. Det kostar mig lite mer pengar och mycket mer tid att behålla valpar lite längre, men det ger mig en sådan tillfredsställelse och lycka att se dem komma till sin rätta familj  att det är värt varje öre och varje arbetstimme.
 
Idag har Alice och Asta och jag varit på vallhundskurs. Vi ska försöka gå på kurs varje söndag ett tag framöver. Det var jättebra träning för oss alla och vi har fått läxor till nästa gång som vi måste öva på. Jag kan ju göra läxorna med fler hundar än Alice och Asta så får jag mycket träning själv.
Det känns verkligen motiverat att träna nu.
Det får bli all rapport för idag.
 
Tisdag 28 oktober
Nu har bilderna som Elisabeth knäppte på valparna kommit, ni bör kunna se dem på hemsidan under "valpar". Jättekul!
 
Idag har det varit någon form av valpträff här. Speedy kom redan på fm för att stanna hela dagen och lilla Sia (fd Agda) kom med matte för att leka och fika en sund. Det är så trevligt när "ungarna" tittar in en stund och hälsar på.
 
De hemmavarande valparna fortsätter att utvecklas.
Fia / Sweet Georgia är bland de bästa valpar jag fött upp tror jag. Tyvärr har hon ngt djup ögonbotten på ena ögat, det kan vara colobom men behöver inte vara det, går inte att avgöra fn trots att tre vet kollat henne. Så någon avelstik tycker jag inte att hon ska vara. Men fortsätter hon som hon börjat blir hon en storvinnare på utställningar och med sitt härliga temperament bör hon göra vem som helst lycklig. Men nu ska hon inte till vem som helst, hon ska ges chansen till den framgång hon har chans att nå, annars är jag nästan
oansvarig.
 
Blondie / Sunny Girl utvecklas bra, men hon är en helt annan typ än Sweet Georgia. Jag tror att hon blir en vinnare också. Garanterar nästan....Dessutom är hon min lilla Nallebjörn
 
Grabben Zixten / Smart Guy är halslös på bilderna men i verkligheten har han faktiskt en hals som tur är. Han är kraftig, härligt bakställ, bra huvudform, bra svans, mycket lugn och sansad men givetvis lekfull. Jag kan förstå att Husse totalt fallit för honom, för det gör nästan alla som ser honom.
 
Blixten / Shows Gait är välutvecklad med bra front och starkt , stabilt bakställ. Han är väldigt lovande och har fått många lovord liksom sina syskon från uppfödare vars kunskaper jag verkligen respekterar.
Viss känns det som  om jag är både hemmablind och självbelåten men valparna är verkligen bra! Jätteroligt men samtidigt svårt för jag vill inte att de ska "försvinna" och inte göras rättvisa. Det är en lite besvärlig situation. Men visst är det roligare när det känns så här än när man går och önskar att valparna skulle blivit lite annorlunda......
 
Söndag 26 oktober
Idag har Blixten följt med Emma och Tommy hem. Blixten behöver lite social tränig som alla andra valpar och nu ska han vara stadsbo några dagar. Jag hoppas och tror att han får det helt underbart med sin unga familj och sin kattkompis.
 
Tidigare i veckan var Elisabet här och hjälpte mig fota valparna. Det var ingen lätt match att få ungdomarna att posera, tur att Elisabet har ett fantastiskt tålamod både med mig och valpar. Jag kommer att sätta ut några bilder här på hemsidan så fort jag fått dem, kanske redan i morgon.
 
Helena har rapporterat från inofficiell utställning i Gävle. Shakira, dvs Gatefields Gyllene Gryning debuterade idag i juniorklass. Hon blev som vanligt BÄST I RASEN, ännu obesegrad, och BIG1. Oplacerad i BIS, men vem bryr sig..... GRATTIS HELENA!! Oj vad du blir bortskämd, hoppas att det håller i sig.....
 
Lördag 25 oktober
Felix syster Månstråle med matte har besökt oss i helgen, jättetrevligt!
 
Idag var de vid Heby Brukshundsklubb och gjorde sitt MH. Saga och jag var med och tittade på. Lilla Månstrålen skötte sig bra, hon visade att hon är en oerhört social och trevlig hund. 4 på all kontakt i de inledande momenten, den enda hunden som gick ut till avståndsfiguranten, och hon gjorde upprepade lekinviter och ihärdiga svansviftningar mot spökena, inte illa! Snällare hund får man nog leta efter, sådant är mycket trevligt att se.
 
Efter genomgånget MH fick  Månstråle vila sig lite. Därefter for vi till fåren och hon fick följa med brorsan Felix ut i fårhagen. Där tände hon till ordentligt, det är helt underbart att se hur det finns i släkten! Vallintresset alltså. Jag ser fram mot att se henne i fårfållan igen framöver.
 
Måndag 20 oktober
Efter en härlig helg kom vardagen med små bekymmer. Jag vaknade genomförkyld, tog mig iväg till jobbet och kände mig hängig och helt matt. Vartefter jag rörde mig fick jag mer och mer ont i ryggen. Jag åkte hem innan arbetsdagen egentligen var över, kunde inte klara av att röra mig ordentligt. Nu är jag stel av smärta, kan inte ta på mig strumpor eller skor och känner mig rätt deppad....tur att valparna kan gå ut och in själva och inte kräver att man bär dem för det går inte.
Hoppas att ryggen ger med sig och blir som vanligt om den får mycket värme och slipper lyfta och vrida på sig ett tag.
 
Söndag 19 oktober
Idag fortsatte kursandet. Vi hade förutom teori även praktiska övningar i en vacker park mitt i Jönköping. En fantastisk samling människor ställde upp med sina hundar av varierande raser och lät oss känna och klämma och kommentera....

Vi skrev kritiker så pennan glödde och vi diskuterade högljutt i "min" grupp om fronter, mellanhänder, bakställ, över o underlinjer, rygglinjer osv....
 
Kursdeltagarna hade varierande erfarenhet med sig i bagaget, några var nybörjare, några tämligen rutinerade och även någon domare deltog, en eloge till de som aldrig anser sig fullärda!
 
Eva är kunnig och pedagogisk och jag är säker på att alla hade med sig nya kunskaper hem.
Hemresan gick bra och hundarna hade haft en bra helg med sina "passare", ett STORT TACK till er som gör det möjligt för oss att resa bort på detta sätt.
 
Lördag 18 oktober
Jönköping var målet när vi startade vår resa någon gång mellan 4 och 5 på morgonen.
Kurs i anatomi och bedömningsteknik anledning till resan.
 
En härlig dag blev det verkligen. Vi höll till på John Bauer Hotell, kursledare var Eva Eriksson, Kennel Crony. Kursen var välplanerad med bra innehåll. Inte nog med det, vi bodde fint och fick härlig mat. På kvällen underhölls vi med sång och musik av bl a Angelita Nooni som också var engagerad i arrangerandet av kursen.
 
Fredag 17 oktober
Billy Schäfer med Matte har varit på besök. Alice tycker fortfarande att han är en fantastisk kamrat och vill gärna leka med honom. Billy har lugnat ner sig mycket och luktar hellre på alla intressanta dofter än leker med barndomskamraten. Vi behöver aldrig kolla att han är tillräckligt försiktig i sitt lekande längre.
Valparna har också träffat Billy, men med staket emellan. De var nyfikna och Billy uppförde sig som den gentleman han är.
 
Torsdag 16 oktober
Idag var valparna och jag till Moster Sasha och hennes familj och hälsade på. Det är så nyttigt med resor och nya miljöer för ungdomarna.
 
Alla skötte sig bra, även om Sasha i sin glädje råkade använda lilla Blondie som bowlingklot...sånt händer och Sasha är den raraste hundmoster man kan tänka sig.
 
Rapporter från valpköparna är ännu så länge väldigt glädjande, alla utvecklas bra och uppför sig exemplariskt. Fast jag undrar varför Goldie numera är omdöpt till Vilda? Eller rättare sagt, jag förstår precis varför hon blivit omdöpt!
 
Måndag 13 oktober
Jaha ja, nu är det inte så många valpar kvar i familjen. Sixten ska stanna, det är husses hund och jag kan hålla med om att han är bedårande på sitt vis.
 
Som tur är har vi skapligt väder och har haft så några dagar vilket gör att valparna kan leka och härja utomhus. De har oftast jätteroligt.

Vi har börjat med skogspromenader nu, mycket spännande saker finns att upptäcka där.
I veckan ska vi till samhället och göra några besök hos vänner och bekanta. Valparna måste ju få den sociala träningen som de så väl behöver i den här åldern. Bilresor går bra och vi har börjat lite smått med koppelträning.
 
Blixten behöver hitta ett lämpligt hem, helst hos någon ambitiös familj, han är jätteläcker både mentalt och exteriört. Fia har någon som gärna vill ha henne men vi får se hur det blir och Blondie vet jag inte om jag kan släppa ifrån mig....även om sunda förnuftet säger att vi har nog med hundar nu.

Tre pensionärer tar ju sin plats och de har all rätt i världen till en behaglig ålderdom och så har vi ett helt gäng ungdomar känns det som...Så om jag har något vett i huvudet säljer jag Blondie också, vi får se. Det beror på om rätt person dyker upp, hon är speciell den hunden, jag älskar henne.
 
Det känns så lätt och behändigt att bara ha fyra valpar att passa idag. Efter att ha haft nio stycken att ta hand om så känns det här väldigt bekvämt. Vi får se vem som flyttar härnäst.
Jag hoppas att alla fortsätter att ha härliga glädjefulla liv!
 
Fredag 3 oktober
Nu börjar valparna flytta ut, någon i taget. Ännu är inte alla tingade så det kommer att vara några kamrater kvar att leka med för vår Sixten ytterligare en tid.
 
Veckan har varit fylld av äventyr för de små familjemedlemmarna. Vi har varit på resande fot ett par gånger för vaccinering och så till Strömsholm för ögonlysning. Häromdagen fick vi besök av Elisabet som satte chips i nacken på valparna så nu är de ID-märkta.
 
Ögonlysningen gick bra, alla var väldigt snälla och samarbetsvilliga. Någon kräktes i bilen rakt över ryggen på Sixten så han framstod inte som någon fotomodell inför veterinärerna precis. Trots att Emma och jag gjorde vårt bästa för att torka honom ren.
 
Lill-Simon har flyttat till Strömsholmstrakten så han följde inte med hem till Molnebo igen utan stannade kvar i sitt nya hem direkt. Lite sorgligt att lämna honom men han sov som en stock under köksbordet när vi gick. Han är i goda händer hos sin nya familj som även innehåller Lill-Anton så hundkompis finns.
 
Jag önskar alla otroligt mycket Lycka Till med sina nya familjemedlemmar. Nu hör jag hur det knaprar i köket på något som inte ska knapras på så det är bäst att jag går och kollar vad som händer där..
 
Tisdag 26 augusti
Nu var det länge sedan igen.
Mycket har hänt senaste veckorna.
 
Valparna äter och växer. Medan jag skriver detta vinglar de omkring mina fötter på äventyr....
Medan jag skriver detta håller de på att somna...och nu har de fått gå in i sin lill-hage för vila. De har klarat sig fint allesammans, ingen kris har ännu varit, trots att de är så många. Fem flickor och fyra pojkar blev det. Jag hoppas och önskar att de kommer att få underbara liv! Det som känns konstigt är att alla nio inte är tingade. Normalt brukar hela kullen vara i stort sett tingad av lämpliga köpare väldigt tidigt, ofta innan valparna är födda. Så är det för några av de här ungarna, men de är så många att några är över! Ännu så länge.....
 
Utställningar har vi varit på. För någon vecka sedan var vi i Drammen och visade några hundar, jag hade med mig Anton, Asta och Isa. Det var L-R Hjort från Norge som dömde, han har gett Anton Cert för några månader sedan. Den här gången blev det inget CK för A, han var för lång..(!) Intressant. Asta blev andraplacerad efter Cert vinnande tik, hon fick CK liksom Isa som stod trea. Så kan det gå.
Jag var urless på utställningar när vi åkte hem kan jag villigt erkänna. Per jublade inte han heller för Pinnen Stina blev oplacerad i Championklass, det är inte med det målet i sikte man åker 100 mil. Men nästa gång kanske det är vår tur....

Hur som helst hann vi inte långt på hemresan innan vi fick annat att tänka på. Miss Mercedes orkade sämre och sämre i uppförsbackarna, till slut stannade bilskrället helt och hållet!
Jag var gråtfärdig när jag per telefon fick kontakt med Palle. Som tur är har han lätt att hålla sig lugn och kunde lotsa mig i motorrummet bland sladdar och burkar och konstiga delar så att vi fick fart på bilen igen.

Det som gladde mig mest var att jag behövde slå ganska hårt på någon del i motorn, helt underbart för då kom alla aggresioner ut..... Vi stånkade oss hemåt i långsam fart och Per var en perfekt reskamrat som höll mig vid gott mod. Min ide' att helt sluta ställa ut och hålla mig hemma resten av året fick stöd av den jobbiga resan. Men onekligen gav den ett bestående minne och jag lärde mig lite om bilar i alla fall.
 

I helgen som just varit var det utställningsdags igen. Trots min önskan om att avsluta årets utställningskarriär efter Drammen-resan så åkte vi. Man kan ju ändra sig.

På lördagen hölls en inofficiell collieutställning i Bureå. Jag var inbjuden att döma. Både roligt och spännande tycker jag. Det är så lärorikt att få "gå igenom" så många hundar. Jag hoppas att utställarna inte var alltför missnöjda med min bedömning. Jag hade i alla fall trevligt.
 
På söndagen var det officiell utställning på samma plats och vi hade förmånen att kunna sova kvar i en campingstuga. Ett jättetrevligt arrangemang var det hela helgen!

Domare på söndagen var Mrs Joan House, GB. Jag ställde ut Felix som vann unghundsklassen med CK, jättekul! I tävlan om Bästa Hanhund blev han 2a placerad efter en champion. Det innebär att mitt lilla Gyllene Månsken fick sitt första CERT!!!! Jag är jätteglad över det.
 
Jag visade även Filippa trots att hon är helt urfälld. Hon lyckades med bedriften att bli 3a i ukl med CK!!! Isa var också med, hon blev 3a i ökl med CK och reserv Bästa Tik, roligt. Det var väldigt många hundar med, över 80, så konkurrensen var stenhård.
 
Någon gång efter 19.00 började vi hemfärden på dryga 70 mil. Vi orkade inte köra hela vägen hem direkt utan var tvungna att stanna för att sova en stund i Sundsvall. Jag sov ett par timmar i bilen också. Vi var hemma halv sju och åtta började jag jobba.....
Nu funderar jag på att hålla mig hemma och undvika långa resor ett tag.
 
Måndag 11 augusti
Alice blev mamma förra veckan. Nog trodde jag att hon hade många valpar i sin runda mage, men att det skulle bli nio valpar var oväntat.
 
Alice är ännu så länge en av de bästa mammor jag sett. Helt otroligt med tanke på att det är första kullen o så många barn att hålla reda på.

Pappa Simon har givetvis ingen aning om att han blivit far, men han är lika pigg och glad och obekymrad som vanligt.

Allt kretsar nu kring Alice och hennes valpar så jag kan inte komma på något annat att berätta.
Återstår nu att hålla tummarna för att alla inblandade ska fortsätta att må bra.
Eventuellt finns det bild på de yngsta på valpsidan
 
Måndag 4 augusti
I helgen har Isa och jag ägnat oss åt motorsport.
Vi besökte 43-års Racet i Linköping för att titta på Husse och andra MC-förare.

Jag tvekade länge om och i så fall vilken hund som skulle få följa med.
Ett arrangemang av det här slaget kan vara alldeles fel för en hund.

Hur som helst föll valet på Isa och det var helt igenom lyckat. Isa har haft en superhelg. Bland tält, husvagnar och husbilar och bland vrålande eller knattrande motorcyklar gjorde hon sig helt hemmastadd på kort tid.

De flesta sken upp av glädje när de såg en livs levande "Lassie" bland alla fordon och ville klappa och prata. Isa har bjudits in än här och än där för att äta kex, korv, skinka, smörgås, äggröra och liknande. Jag lovar att hon var helt lycklig.

Hon är ju van hemifrån vid ljudet av motorcyklar men onekligen låter det mer om en samling tävlande "hojar". Det gjorde inte Isa ett dugg, hon var lika lugn och glad hela tiden. Faktum är att hon var en levande reklampelare för rasen, lovorden haglade över henne.
Tyvärr glömde jag kameran hemma, det hade varit roligt med bilder från tillställningen
 
Torsdag 31 juli
En dag med värme och åska.
Alice är så förfärligt dräktig och tung att hon verkligen plågas av sådana här dagar.

Jag hoppas verkligen att mina aningar är helt fel men jag är oroad över att hon kanske inte tänker gå tiden ut med sina små. Aldrig någonsin har en förstagångstik varit så tjock här på kenneln som hon är. Jag hoppas så på att allt ska gå bra för henne och hennes valpar men visst är jag orolig. Som vanligt.
 
Igår fick jag tillgång till kennelns MH-spindel. Intressant men den var inte så "bra" som jag förväntade mig. Ganska genomsnittliga resultat faktiskt... Visserligen mer villiga till kontakt än genomsnittet men jag hade väntat mig att det skulle vara en tydlig skillnad även när det gäller leklust men så var inte fallet. Lite  mer kontaktvilliga än genomsnittet som sagt och lite mer kontroll på spökena än vanligt visar  de dock. 

Födda som de är i ett mycket gammalt hus..... med allt vad det innebär.....Skämt å sido,jag för min del intresserar mig  mest för huruvida hundarna avreagerar från sina rädslor eller bygger på sig mer och mer under testet. Där har mina uppfödningar för nävarande lägre resultat än genomsnittet, dvs de har avreagerat från eventuell rädsla mycket bra!

Det gläder mig mycket! trevliga, sociala hundar som snabbt övervinner sina eventuella rädslor, det är vad jag vill föda upp. Ja skott-statistiken är bra också. De hundar som jag fött upp och behållit har som "mest" 2 på skott och totalt ligger kennel-snittet på 2,9 dvs generellt är hundar härifrån skottfasta.....upp till 3 räknas som orädd för skott.

Jag vet att t ex "Douglas" hade öroninflammation när han gjorde sitt MH vilket (förmodligen, enligt beskrivaren) gav honom en helt annan siffra i protokollet än han egentligen förtjänade så jag tror att kennelns snitt när det gäller skott ligger ännu lägre egentligen. Troligen skulle han ha en 1a eller 2a i normala fall i stället för den 5a han nu fick.

Med hänsyn till sådana saker gäller det att inse att MH-resultaten inte är helt pålitliga, på gott och ont och man får se upp med att lägga för stor vikt vid siffrorna, även om det är lätt gjort. För att vara helt ärlig är det viktigaste för mig att hunden är lika glad när den går från MH-banan som den var när den kom.....och det verkar verkligen vara så när jag ser kennelns MH-spindel. Hurra!  Det betyder att hunden är lycklig och orädd och totalt "glömt" alla händelser som eventuellt kunde skrämma.
 
Söndag 27 juli
Telefonen signalerade tio minuter före två i natt att det var dags att stiga upp. Det var inte så trögt att vakna för onekligen är det lättare att vara morgonpigg när det gäller nöjen jämfört med jobb.
 
Packat och klart var det redan så det återstod bara maten, hundarna och Palle o jag. Vi turades om att sova och köra, ett perfekt sätt att resa på.
 
Vi kom fram till Ransäter i god tid och kunde förbereda hundarna i godan ro.
Det är alltid roligt att träffa vänner och bekanta på utställningar, det blir så avslappnat och trevligt.

Hur som helst visade jag Felix i unghundssklass. Han vann där med CK och en strålande kritik och slutade 4 Bästa Hanhund, han håller sig verkligen väl framme vår Månsken.
 
Isa (Lundecock's Country Rose) var också med och hon vann ökk med CK, blev Bästa Tik med CERT och CACIB och BIM.
 
Jag är jätteglad över dagens framgångar och nu ska jag anmäla till en annan utställning.... Det enda besvärliga med att vara bortrest är att ordna hundpassning till de hundar som är kvar hemma.
Som tur är finns det ett gäng goda hundvänner som oftast gärna tar sig an colliefamiljen här. Tack för det!

Jag undrar om jag berättat om Charlie, dvs Gatefields Svarte Petter? Hur som helst så har han nu fått sin tredje agilitypinne i klass två och är nu uppe i klass tre! Fantastiskt bra jobbat av både honom och Marie.
 
Fredag 25 juli
En riktigt ledig dag! Vi började med långpromenad på morgonen och den turen tog tre timmar! Tur att vi kom hem innan det blev FÖR varmt ute.

Sedan cyklade vi till en sjö en mil härifrån och badade men utan hundarna givetvis. Jag skulle egentligen ha förberett Isa och Felix inför ev utställning på söndag men det får anstå till morgondagen...
 
Onsdag 23 juli
Idag har vi haft besök av Lilla Anton, dvs Gatefields Gyllene Norrsken som nu är sex månader gammal.
Han och hans familj kom på besök och vi fikade och gick en promenad. Anton hade väldigt roligt med sina släktingar.
 
Måndag 21 juli
Idag har "Fantastiska Felix" gjort ett fint jobb med fåren.
Han klarade att hämta hem dem i en stor hage och flytta dem till en annan inhägnad!!!!

Jag är lite lättrörd och blödig så jag fick torka ögonvrån när jag såg hur stolt och glad Felix var över sin insats. Härligt. Han som  har tränat så lite. Det märks att anlagen finns i linjerna???

Intressant egentligen med Felix för när han var riktigt ung var han inte det minsta intresserad av fåren. Intresset har kommit med tiden och han har fått testa några gånger. Han är inte så lydnadstränad ännu, men bevisligen fungerar hans vallande riktigt bra. Jag är så glad över den gossen!
 
Lördag 12 juli
Kära nå'n så länge sedan jag skrev. Det har hänt massor sedan sist men på något sätt har all tid gått åt till upplevelserna och nästan ingen tid har blivit över till datorn.
 
Utställning i Oslo var vi på hela familjen. Sandra Wigglesworth dömde och jag visade Simon, Anton och Isa. Simon blev 3e placerad i ukl med Hp, han skötte sig bra men är ur päls. Anton var lite seg, han blev inte placerad. Senare under veckan visade det sig att han inte mådde bra, inte undra på att han var lite seg!
Isa placerad 3a med CK och en strålande kritik.

Världsutställningen kom härnäst.
Jag jobbade på Stäket åt Riesen-klubben. En härlig upplevelse med en MYCKET kunnig domare, det är sällan jag imponeras av utländska domare men den här mannen var suverän!
 
På torsdagen gick SCKs jubileumsutställning och jag hade bara anmält Anton. Trodde inte att någon av tikarna skulle vara i päls, hade fel och önskar att jag hade anmält även Isa. När jag pratade med Annelie på onsdagen berättade hon att Anton var trött och hängig. Det visade sig att han hade ganska hög temp. Inget att fundera på, han fick stanna hemma för vidare koll och eventuell vet-besök.
 
Jag åkte utan hund till Stäket och tillbringade en härlig dag där. Det var så avslappnande och rofyllt att bara vara åskådare och ha möjlighet att se så många hundar och träffa så många goda vänner och bekanta. Den enda Gatefields-hunden som deltog var Gyllene Månstråle, ägare Ann-Kristin Sammens. Det gick bra. Månstråle placerade sig på fjärde plats i unghundsklassen.
Efter bedömningen var det ett knytkalas med trevlig samvaro som jag deltog i en liten stund och sedan åkte jag hem.
 
Ett stort TACK till Nettan och Yvonne som gjorde det möjligt för mig att vara hemifrån så mycket genom att passa hundarna så bra! Vad skulle jag göra utan alla mina kära "hundvakter", främst Monika, Per, Linda och Lisa och så de ovan nämnda samt givetvis Mia och Alexandra!
En sådan tur att ni finns, vad skulle jag annars göra?
 
På fredagen, den Stora Dagen, klev jag upp 05.00 som vanligt. Förberedde mig för resan till Stockholm.  Käkade frukost och gick ut med hundarna. Tittade mig omkring på tomten, såg hur mycket ved som återstod att göra klar inför vintern och gick in och sov en stund till !!! Efter två dagar på utställning orkade jag inte mer. Det fanns så mycket att göra hemma.

Så i stället för att se Månstråle bli klassvinnare på Världsutställningen och se Alices halvsyster bli Världsvinnare 2008 hölls jag på vedbacken och gjorde en insats för en varmare vinter. Jag undrar själv hur det gick till men jag kände ingen längtan efter ännu en utställningsdag. Men jag är mycket glad över Månstråles framgångar, GRATTIS till Ann-Kristin och Adriana och givetvis ett lika stort GRATTIS till Anja för alla framgångar under World-veckan.
 
Inte nog med framgångar, på söndagen blev "Charlie" dvs LP Gateifelds Svarte Petter med ägare Marie Å tvåa i SM i agility. Så otroligt bra jobbat av det paret! Gamla Gittan kan vara stolt över sin son.
 
Idag har jag varit i Småland och haft förmånen att känna och titta på en massa collies. Jag var inbjuden att döma en inofficiell utställning i Oskarshamn så jag reste redan igår. Efter en härlig grillkväll med många glada skratt och god mat följde jag med Wanda hem för prat och övernattning. Jag sov så gott att ögonen hade svullnat ihop när jag vaknade!
 
Det är alltid intressant att känna igenom andras hundar av alla raser men givetvis är det speciellt med collie. Jag är glad att så många hade anmält sina hundar och lika glad över att få se så många trevliga exemplar. I efterhand funderar man alltid över placeringarna men jag känner mig någorlunda nöjd.
 
Hemresan var äventyrlig, det åskade och regnade flera omgångar. I Norrköping var det översvämningar på vägen, vattnet fullkomligt forsade in från vägkanten, jag har aldrig sett liknande.
 
Igår ringde Eva Svensson, kennel Gambling Mans. Hennes uppfödning "Nicole" som är dotter till Gatefields Make My Day hade vunnit CERT och BIR!! Jag är så glad att valpköpare ser till att det blir framgångar för min kennel utan att jag själv behöver anstränga mig. GRATTIS till Eva och till Nicoles ägare som jag just nu inte minns namnet på.
 
Nu ligger Gittan vid mina fötter och tjatar påfrestande om kvällsmat så det är väl bäst att ge hela gänget mat.
 
För de som undrar så kan jag säga att Alice nog är dräktig...tror jag...men till dess att valparna är födda och leveransklara är vägen lång så jag tar inte ut något i förskott.
Man vet aldrig vad som händer.
 
Söndag 15 juni
Äntligen har jag kommit igång lite försiktigt med vall-träningen igen. Felix har gjort ett kort jobb idag och Asta fick en genomkörare. Vi har samtliga tappat en hel del, trots att Asta är så duktig.
 
Det lilla "flasklammet" Carola äter och växer. Hon är mindre än de andra lammen men hon är pigg och duktig så jag tror att allt ska gå bra. Men tröttsamt är det med hennes mattider.
 
Jag ska försöka komma ihåg att anmäla till ett par utställningar i veckan som kommer.
Ser fram mot Världsutställningen med blandade känslor. Varför tog jag åt mig att jobba på onsdagen? Visst har jag fått utbildning på reglerna men det är mycket att hålla i huvudet som inte gäller annars.
 
När det gäller collieutställningarna så känns det förväntansfullt, det  ska bli roligt att träffa alla som är där. Jag har bara anmält en hund och någon titel kan jag lova att det inte blir men jag gläds fortfarande åt förra årets titlar och är rätt nöjd med det. På Världsutställningen ska det bli roligt bara att vara med och visa upp en snygg hund att vara stolt över.
 
Nu ska jag ge mig ut och plantera lite växter. Örter i kruka nära huset och blommor här och var. Hoppas att hundarna låter bli att omplantera allt
 
Lördag 14 juni
Jobbade som ringsekreterare i Norberg idag åt Shih-Tzu klubben. Trevlig uppgift med kunnig domare och kunnig ropande kollega, men vädret......
 
Bäst som det regnar kommer det en skur heter det och det stämde verkligen idag.
Trots vädret genomfördes utställningen väl, prisbordet var suveränt hopkommet och även vi som arbetade i ringen fick fina gåvor. Min presentpåse innehöll lyxskorpor med hallon och vanilj, dyr mörk choklad, citronolja och dadelbalsamkräm/vinäger. Åhhh så gott!!! Heder åt de som inhandlat gåvorna!
 
Det känns hemvant med shih-tzu-folket men det är ju inte så konstigt. Jag var nog bara i 11-årsåldern när jag började visa den rasen på utställning.
 
Ingen utställning för mina hundar den här helgen. Jag missade helt enkelt att anmäla till Avesta som annars är väldigt lämplig om man ser till avståndet.
 
Måndag 9 juni
Ibland är det ledsamt här i livet.
En tacka blev svårt sjuk och måste avlivas. Jag har gråtit och snorat och oroat mig för hennes lilla lammunge.

Tackan var så glad för sin lilla dotter och kämpade så för att ta hand om henne. Jag har lovat henne att försöka ta hand om ungen så gott jag kan men jag har skött mig ganska dåligt. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta men jag lyckades tappa bort lammet i Viton. Normalt åker inte mina får bil och om de gör det så är det Volvo.

Hur som helst hade jag anledning att ta undan lammet en liten stund och då var bilen lämplig förvaringsplats trodde jag. Det var bara det att några minuter senare var lammet borta! Jag letade som en tok men hittade ingen! Försökte hålla god min inför veterinären men det var rätt jobbigt.
 
Jag fick hämta Asta som konstaterade att det fanns spännande lukt under förarstolen, men jag såg ändå inget lamm. När jag trevade runt med händerna hittade jag något lurvigt och där var lammet, det gick inte att se henne men väl känna.

Efter mycket lirkande fick jag loss henne oskadad. Själv blödde jag ymnigt från flera fingrar och var lätt stressad men allt ordnade sig väl. Jag hoppas att den lilla tjejen ska klara sig väl, hon är numera ett flasklamm som har några syskon och halvmostrar att lita till nu sedan hon mist sin mamma.

Hon hade bajs i baken men Asta har tvättat och putsat henne så hon är hel och ren igen. Det är lite jobbigt att passa hennes mattider tycker jag, men vad gör man inte för en liten ensam unge..... Jag är imponerad av Asta som så fint hanterar små lamm.
 
Jag har bestämt mig för att inte ha några lamm nästa år. Tror jag. Jag pallar inte att oroa mig för alla små nykomlingar och deras mammors väl och ve.
Nu är det dags att mata lammet´ som ska döpas till La Carola efter önskemål från en annan Carola.
 
Lördag 7 juni
Utställning i Vänersborg.
Anton, Annelie och jag startade vår färd väldigt tidigt och kom fram nästan i onödigt god tid till utställningen. Å andra sidan, åker man gammal 245a så är det bäst att ha gott om tid på sig. 

Anton var lättare att visa än någonsin, han riktigt showade. Resultatet blev 2a Bästa Hanhund och Reserv CACIB. Vi får jaga vidare efter Svenkst CACIB....Dömde idag gjorde Hans Almgren.

Det är roligt att höra alla positiva kommentarer om Anton, han är verkligen en publikfavorit både hos rutinerat colliefolk och totala nybörjare.
Jag är så stolt över  honom.
 
Fredag 6 juni
Idag har Simon dvs Steadwyn Showmanship parat Alice, alias SVENSK VINNARE 2007 Gatefields Good Ol'days. Jösses så spännande att se om det blir valpar!
Simon var jätteduktig, han uppträdde som en rutinerad grabb och visade verkligen att han har fullständigt normala drifter och funktioner. Även Alice var duktig och samarbetsvillig
 
Söndag 1 juni
En härlig solig utställningsdag igen! Framgångsrik också.
 
Felix blev 2a placerad i ukk med CK,
Anton vann ökk med CK, blev Bästa Hanhund och BIM. Perfekt!
Isa vann återigen ukk med CK och blev Bästa TIk 2a.
 
Det var några andra hundar med idag mot igår och en del samma som igår.
Vi hade det så trevligt med utställande, fikande och hundprat.
Resan hem gick fint och nu är det snart dags att sova, för imorgon väntar en ny arbetsdag.
 
Lördag 31 maj
Våler i Norge. Nu har vi ställt ut våra hundar och vilar ut på hotellet.
 
Felix var först. Han blev andraplacerad i ukkl, helt OK.
Anton vann ökl med CK, blev Bästa Hanhund med CERT och BIR.
Isa vann ukk med CK och slutade som 2a Bästa Tik.
 
Dömde gjorde Nils Mohlin.
Framgångarna var inte slut i och med Antons BIR, han blev nämligen BIG 2a!!!!! Toppenkul!!!!
Nu laddar vi inför morgondagen och firar lite
 
Fredag 30 maj
Gittan har firat sin FJORTONDE födelsedag! Vi gjorde inte så mycket väsen av det, tänker slå ihop firandet med Götes 11-årsdag om ett par dagar.
 
Idag bär det av till Norge för utställning i dagarna två. Det är Elisabet och Bertil samt Felix, Isa och Anton och så jag som åker tillsammans. Vi ska ha lite lyxigt med hotell och avkoppling, så avkopplande det nu är med hundutställningar...Varför anmälde jag 3 hundar, hur sjutton ska jag hinna visa dem i fullt trim? Vi får se, huvudsaken är att vi får det trevligt.
 
Lördag 24 maj
Jippi!!!! Det gick jättebra med Felix och Isa!!
 
Som tur var hade Bettan sitt salustånd intill oss (tillverkar bl a halsband till hundarna med namn och mönster efter önskemål) så Felix kunde vara hos henne när jag var upptagen med Isa. Isa själv låg lugnt i en bur medan jag sysselsatte mig med Felix. Den grabben pep och tjöt och klagade när han kom mer än två meter ifrån sin bästa vän så jag var inte helt säker på att han skulle uppföra sig väl i ringen. Som tur är gjorde han det när han visade sig i rörelse men att stå stilla var i stort sett omöjligt. Det gjorde inte så mycket den här gången eftersom domaren kunde se hans kvaliteter ändå och Felix vann UKKl med CK, jättekul!!!
 
I tävlan om Bästa hanhund placerade han sig 2a, jag är mycket glad och nöjd över det.
 
Isa den raringen var helt OK att visa. Ordet "stå" hade dock mist lite av sin betydelse, det var ju så mycket roligt att titta på. Hon skötte sig bra nog för att vinna ukkl med CK och inte nog med det, hon blev Bästa Tik och fick CERT och BIM!!!! Vilken härlig debut för den tjejen.
 
Jag är så glad över att ha så härliga rörelser på hundarna, det är med en känsla av stolthet och glädje jag visar dem i trav.
 
Dömde gjorde Borges Manuel Lourei.
 
Jag har huvudet fullt av funderingar på eventuella valpkullar just nu. Förhoppningsvis blir det en Gatefields-kull född om ett par månader. Det förutsätter att det går bra med parning och valpning och ledighet och allt möjligt annat.
 
Nästa helg är det utställning igen ,kan väl knappast vänta sådan framgång som idag, men man kan ju alltid hoppas. Annars var det ju ingen ide' att  anmäla.
 
Fredag 23 maj
Imorgon ska jag ställa ut Felix och Isa i Österbybruk. Båda går ännu i unghundsklass. Det ska bli kul att se hur Isa sköter sig, hon debuterar i utställningssammanhang.
 
Felix har gått ner flera kilo. Flera tikar löper och han vägrar äta, han bara trånar. Kokt lammkött kan slinka ner ibland, men någon riktig mat är det inte tal om. Hoppas att han kan sköta sig i ringen nu när Isa ska med. Hon har börjat löpa......och Isa är Felix bästa kamrat, han är jättekär....
 
Det blir en intressant uppgift att få de där ungdomarna att göra sitt bästa i ringen.
 
Tisdag 20 maj
Asta är den bästa hund jag vet, det har jag berättat tidigare. Idag gjorde hon en sådan där härlig insats igen.
Av någon anledning hade en skogsmaskin kört över fårstängslet i sommarhagen utan att föraren märkte att ett gäng får skulle hållas kvar av nämnda staket. Stolpar låg på marken och nätet likaså, det var bara att komma och gå som man ville för fåren.
 
Grannen kom och berättade att alla får var på rymmen.
Asta och jag for iväg för att hämta in dem, men väl där fanns inte en ulltuss på plats, ingen syntes till.
Vi fick veta var de hade setts senast men det struntade Asta i. Jag bad henne "leta får" och iväg det bar åt ett helt annat håll. Bäst att lita på hunden tänkte jag och traskade efter. Efter en lång promenad över ängar och genom skogen ändrade Asta riktning och gjorde en lov. Då såg jag. Hon hade hittat fåren och rundade dem lugnt och fint för att fösa dem mot mig. Det var bara att vända och traska den långa vägen tillbaka mot hagen tillsammans med alla får.
 
Vilket otroligt luktsinne en hund har. Vilken duktig vallhund Asta har blivit. Jag är full av beundran.
 
Tack vare goda grannar och Palle lagades hagen snabbt och fåren har efter det hållit sig kvar på sin stora betesplats. Min arm har jag fortfarande lite bekymmer med när det gäller att spätta ner stolpar och spänna nät så det är härligt att få hjälp!
 
Onsdag 7 maj
Idag har jag skickat några bilder från MH i Heby till min Hemsidemakare Eva, de finns säkert att titta på hos respektive hund redan nu. Simon finns med på massor av bilder medan de andra ståtar med en mer undanskymd plats....Det beror på att fotografen även var figurant och bara kunde fota ibland och lånade ut kameran till någon i publiken bl a just när Simon gick. Men det finns bilder på Felix, Filippa och Alice också och så snart Isa fått en egen sida kommer det bilder på henne också. 

Planerar att skicka bilder även på Gatefields Gyllene Månljus-Maria Lind och Gatefields Going For A Ride-Annika Strömquist-Tarrodi vilken dag som helst så att man kan se dem i något moment vid deras MH.

Jag är så glad över fotona, TACK till er som plåtade!!!
 Vi har haft besök av Maud och Smilla idag och tillbringat en trevlig stund i solen med hundprat och rabarberkaka, härligt.
 
Lördag 3 maj
Idag fick jag ett mail från Douglas matte Annika.
Efter Mh i onsdags föreslog beskrivaren en öronundersökning hos vet. på Douglas.
Troligen för att en hund med hans reaktioner på övriga "testet" , må vara ovan vid skott, inte bör reagera speciellt på skott.

Nu berättade Annika att Dogge har en öroninflammation långt in i örat och får behandling. Tack för det goda rådet beskrivaren och tack Annika för att du kvickt tog Dogge till vet. Nu kanske du kan Kora honom framöver!

Själv är jag relativt enarmad fortfarande. Träna vallning går inget bra, men rent praktiskt måste det fungera med fåren och tack vare i första hand Asta så går det bra. Idag tog hon in ett gäng får, Felix o Alice tog in ett annat gäng och så hjälptes vi åt att skilja dem och skicka ut de som skulle ut igen. Vad gjorde jag utan hundarna!
 
Tisdag 29 april
Idag behöver jag inte till sjukan, ska inte dit förrän imorgon! Skönt.
Igår genomförde ytterligare 4 collie sitt MH vid Heby Brukshundsklubb.
 
Först ut var lilla Isa. Hon är ju ingen hjälte direkt, kanske mest beroende på att jag inte hunnit ta med henne ut på så många äventyr som jag borde gjort. Hon klarade sig ändå riktigt bra, visst blev hon rädd för Ove Overall och skrammel, men hon samlade ihop sig varje gång och visade bara 2 på kvarstående rädsla, bra jobbat  tjejen! Helt inom SCKs önskade rasprofil vad jag minns. Spöken var inte speciellt farliga, en 3a där på rädsla liksom på kontroll och kontakt. Helt OK.
 
På skottet reagerade hon lite med att släppa leken och flytta sig ngn meter, men hon var snart tillbaka igen. Trots det ville jag inte ha fler skott på henne, hon är så ovan vid så mycket ännu och behöver hitta ett riktigt gott självförtroende. Beskrivaren tyckte att det var OK, så vi nöjde oss där. Både Isa och jag lämnade banan med hedern i behåll, lika glada som när vi började! Isa lade inte på sig ngn skotträdsla så nu kan vi träna lite skott så blir det nog riktigt bra.
 
Efter Isa var det Nisse Månljus och Maria som gick. Jag följde inte med för att se dem, ville leka lite m Isa och rasta Simon.
Nisse visade större leklust än Isa och kom bara upp i 2 på rädslor, duktigt jobbat. Ingen kvarstående rädsla alls, men det är ju omöjligt om man inte blir rädd. Spökena var dock farliga, 5 på kontroll o rädsla o 3 på hot, men han landade med 4 på kontakt, toppen!
En 1a på skotten avslutade beskrivningen och vi var alla jätteglada.
 
Så var det Simons tur. Han visade att han är en trevlig social kille, han lekte och grep och förföljde, men efter en vända till lilla bytet fick det vara nog, inget intresse andra gången. Han var lugn på aktiviteten, en 3a. Avståndslek: han visade intresse (3) och nyfikenhet (4) lite leklust men det blev bara 2 för han kampade inte, han sparkade mest på trasan,3 på samarbete och 1 på hot, han är en snäll grabb Simon.
 
Ove Overall framkallade en 3a på rädsla, inget hot (det förekom inget hot från Simon någonsin) 2 på nyfikenhet, 1 på kvarstående rädsla, 2 på intresse. Skramlet skrämde honom inte mer än till en 3a, nyfikenhet 2a, kvarstående rädsla 2, intresse 3. Spökena visade han 4 på intresse, 2 på rädsla, 2 på nyfikenhet och 4 på kontakt.
Lek och Gripande 3 och en 2a på skotten, han släppte trasan vid första skottet och återupptog sedan leken omedelbart och var helt lugn vid inaktiviteten. Älskade Simon, jag visste att du är en klippa att luta sig mot när det gäller trygghet. Hota och försvara mig kan jag göra själv!
 
Douglas, kullbror till Alice var också med. Han lekte och stojade hej vilt, precis som syrran . Dock visade han mer hot än henne och mindre aktivitet tillsammans med avståndsfiggen. 2 på rädsla vid overallen, och 3 på rädsla vid skramlet och 2 på spökrädsla, en ganska orädd grabb. Ingen eller ytterst liten kvarstående rädsla och helt OK nyfiken på det mesta. En hund med "mycket i sig", antagligen en riktigt bruksstjärna om han jobbade. Tyvärr är han ovan vid skott och reagerade med att bryta sin annars vilda lek när det small.  Beskrivaren valde att bryta där, helt rätt tycker jag. Bättre att Douglas får vänja sig vid skott och kanske gå en korning i framtiden. Ett MH beskriver ju vad beskrivaren ser just den dagen i den hundens reaktioner och antalet rutor är begränsade.
 
Jag vill passa på att tacka Maria och Peter och Annika för att ni tog er till Huddunge med era hundar och genomförde era MH så duktigt!
 
Jag har fått flera telefonsamtal från folk som läst om mina hundar på ngt Forum. Själv är jag bara med på "collie-sheltie avel" som bara är öppen för uppfödare.....
Vill passa på att tacka för alla gratulationer jag fått till goda HD-resultat och väl genomförda MHn. TACK!
 
Måndag 28 april
Jag kan rapportera från Akademiska sjukhuset! Där har jag varit varje dag sedan i lördags och har vänster amen i gips...
 
Jag skulle utöka en fårhage och rullade en rulle med fårnät framför mig med kraft och energi. En ståltråd från nätet gick in i handleden,  jag dånade så gott som av p g av smärtan! Hundarna kom rusande och slickade mig i ansiktet och puttade på mig så jag kom igen med nya friska tag och kom upp på benen igen ganska snart. Det blev bara ett litet sticksår, men fy så smärtsamt.
 
För att göra en lång historia kort så fick jag uppsöka sjukhus några timmar senare. Smärta och frossa och röda strimmor på armen fick avgöra.
 
Naturligtvis var Palle på tävling men som tur är finns min goda vän Per på trakten och han skjutsade mig till Akademiska.( En sann vän tvekar inte att ta hand om en skadad kamrat en lördagskväll! ) Där var jag många timmar, fick åka hem lagom för att rasta hundarna och sedan tillbaka igen....och igen....

Jag är som sagt gipsad och sprutad med antibiotika, har även fått AB-dropp flera ggr och hur många prover som helst är tagna känns det som. Nu har det vänt och jag har visserligen ont men gipset gör att handleden är stabil och det lindrar väldigt bra. De röda strimmorna syns inte mer.

Mitt stora problem har hela tiden varit: hur går det med det MH som några av mina hundar ska gå ikväll? Hur leker och kampar jag med EN arm????
 
Tisdag 23 april
Idag har vi varit till Heby Brukshundsklubb och gjort MH, Felix, Alice, Filippa och jag. Som tur är beskrevs inte mina reaktioner, bara hundarnas, hi-hi.
Först ur var Felix,  Gatefields Gyllene Månsken heter han på riktigt. Han hade två fyror och en trea på kontakt, jättebra. Leken blev det 3 och 2 på, han lekte glatt men hade  inte så stort behov av att kampa med testledaren.  Lilla bytet var inte så spännande, första gången gick det väl an men vid andra försöket visste han ju  vad det var för trasa som for iväg och därmed var den saken klar. På aktivitet visade han sin coola sida. En tvåa blev det, en mycket lugn hund. Avstånds lekens figurant var intressant men absolut ingen som behövde hotas enligt Felix. Vid Överraskningen med Ove Overall blev han bara lite rädd, en 3a. Lite nyfiken var han allt men inget hot. Skramlet fick honom att fara iväg en bit, inte nog med det, han fick sniff på spökena och tog en tur åt deras håll med nos o svans i vädret. Som tur var kom han snabbt tillbaka och kollade in skramlet.
Spökena hotade han inte. Han hade tämligen god kontroll på dem, höll sig framför eller vid sidan om mig men var väldigt lugn. Han fick vind på det ena spöket och var ganska nöjd med det. När han äntligen fick hälsa på dem var han riktigt nyfiken och fick 4 både på det och på kontakt.  Så var det dags för skotten och det gick jättebra. Han lekte med en trasa och släppte den för en "millisekund" vid första skottet, sedan lekte han glatt vidare. De två skotten vid passivitet lämnade honom oberörd. En skottfast, snäll och lugn pojke visade testet att han är.
 
Sedan var det Alices tur. Svensk Vinnare 2007 Gatefields Good Ol'Days som hon titulerar sig.
Det var lite skillnad på fart jämfört med lugna, rara Felix. Alice var som vanligt otroligt aktiv, hon hade 5 på leklust och 4 på gripande, dragkamp och förföljande. Innan dess fick hon 3 o 4 på kontakt, samarbete och hantering, bra.
Aktivitet 3, där var hon duktig som varvade ner så bra efter allt lekande måste jag säga. Avståndleken fick hon 3 på alla moment, intresse, hot, nyfikenhet, leklust och samarbete.
Så var det Oves tur igen, där blev hon lite rädd först men löste det elegant utan hot men med nyfikenhet.
Skramlet blev hon rädd för o for iväg en bit men var snart tillbaka och kollade. Så dags för spökena. Inget hot men god kontroll visade hon. Lite rädd blev hon men tog kontakt med dem på ett fint sätt och skötte sig bra. Leken efter spökandet gick fint liksom skotten. Hon vägrade släppa trasan överhuvudtaget hur det än small så jag fick övertala henne att släppa taget innan vi skulle testa skott i passivitet. Naturligtvis blev det en 1 på skottet, ytterligare en helt skottfast hund i familjen.
 
Filippa, dvs NORD JUNV 2007 Steadwyn Fancy It gick sist. Jag hade hoppats att det skulle bli för sent och för mörkt för att hinna med henne, men så var det inte. Jag brukar inte vara nervös inför MH men idag var jag det av olika orsaker. Dessutom var det så mysigt att glädja sig åt Felix och Alice så det kändes inte riktigt bra att gå med Filippa också. Tänk om det skulle gå fel på något sätt, då skulle glädjen över de två första försvinna lite....
Hur som helst, jag hämtade min 13 månader gamla unge och så satte vi igång en otroligt rolig stund. Filippa uppförde sig som om allt var en fantastiskt rolig lekplats med olika lekstationer här och där. 4 på all kontakt, toppen. Lite småseg i starten med lekandet men 3 blev det. Lilla bytet jagade hon efter, 3 o 4 och gripande 3 o 4 även där. Hon lugnade ner sig fint efter allt ståhej med jakt och lek o fick en 3a på aktivitet, ingen stressad hund här inte. Avstånds leken var rolig och intressant och hon hotade figgen lite. Samarbetet med figgen var toppen.
Ove Overall var inte skrämmande precis, en 2a på rädsla, inget hot, 4 på nyfikenhet. Hon löste momentet helt själv.
Skramlet var inte så skrämmande heller, hon fick en 2a på rädsla och fyllde på med 5 på nyfikenhet. Hon bara stannade och tittade när skramlet kom och gick sedan direkt fram och kollade det. Ingen kvarståenderädsla fanns, hur skulle det kunna göra det när hon inte blev rädd från första början.
Spännande spöken väntade sedan. Filippa höll dem på avstånd med skall och morrningar och svansviftning. Hon kände sig säker i den lite hotfulla situationen, hade full koll på båda spökena, dvs 5 på kontroll, 2 på rädsla igen, (orädd hund det här) 3 på nyfikenhet och 4 på kontakt. Sedan följde leken och skotten, 3 på leken och 1 på skotten.
Beskrivaren var lyrisk över hennes insats och beskrev henne som en RIKTIG BRUKSHUND, en RIKTIG BRUKSHUND!
Jag är så stolt och glad över mina hundar att jag kan spricka. Dessutom kan jag sova lugnt även när jag är ensam hemma, för nu vet jag att något spöke kommer inte i närheten av mig......
 
Skämt å sido, jag anser fortfarande att MH inte är avgörande för vad jag tycker om en hunds mentalitet. Vi som har varit med ett tag vet att det är så mycket som påverkar testresultatet. Jag känner  hundar som bedömts vara riktigt skotträdda med 5 på MH och sedan har de blivit bevakningshundar i försvaret, prata om skott.....där går det inte att vara skotträdd precis. Som de erfarna beskrivarna säger: vi sätter kryss i rutor som beskriver eller någorlunda beskriver den reaktion vi ser idag hos hunden.
Då behöver ju inte det betyda att reaktionen hos hunden skulle bli densamma om ett år eller tre veckor....
 
Jag är ändå MYCKET GLAD över mina hundar och deras "lyckade" MH. Det är så bra att de är sociala och skottfasta och glada hundar som samtliga gick från testbanan lika glada som de gick dit, om inte ännu gladare!
 
Måndag 7 april
Nu har alla tackor fött sina lamm. Det har gått bra och nu skuttar det omkring en samling ljuvliga små lamm i hagen. De älskar att klättra på stenar och hoppa högt i luften, det ser lite vådligt ut men ungarna trivs.
 
Hundarna mår bra. Jag har anmält några av ungdomarna till MH och ska HD röntga några i veckan. Det händer en hel del men jag har lite ont om tid med dagboken den här tiden på året.
Alice har jag börjat träna lite lydnad med. En vacker dag ska vi starta i apellklass, men det dröjer givetvis länge ännu. Häromdagen hade jag hjälp av "Eva Riesen", tack för tipsen Eva!  Alice är otroligt rolig att arbeta med, aktiv, alert, följsam och lättlärd. Men Asta är naturligtvis suveränen bland alla, vad det än gäller.
 
Jag försöker aktivera hela gänget med vettiga saker då och, alltså träna en i taget. Det är lite för många unga hundar just nu, jag är rädd att jag inte ger dem den möjlighet de har rätt till när det gäller att utveckla sig till fantastiska hundar. Å andra sidan tröstar jag mig och dem med att de har ett väldigt aktivt liv jämfört med många andra hundar.
 
Var på symposium i lördags, arrangerat av SBK och Studiefrämjandet. Det var i första hand ämnat för instruktörer och lärare men vi var en hel del "vanligt hundfolk" också.
Påverkan eller åverkan, om inlärning hos hund var ämnet. Föreläsare var Kerstin Malm, Björn Forkman (min nya favorit) och Kent Svartberg som jag tyvärr inte hann stanna kvar och lyssna på. 
 Kerstin Malm talade mest om mänsklig psykologi  och väckte många tankar hos oss som lyssnade. Det var både givande och skrämmande att komma till insikt om hur människor blir mindre och mindre djurvana numera. Att många barn  inte ens förstår att skalbaggar och andra kryp faktiskt är levande varelser har jag aldrig fattar förrän nu.
 
Björn Forkman föreläste medryckande och energiskt med stor kunnighet och vana. Vi som jobbat med hundar i många år är inte förvånade över verkan av straff o belöning som egentligen var ämnet.
Givetvis är det belöning som hjälper oss att lära hunden nya saker, straff kan möjligen hindra hunden från att göra om en "dumhet" men inte ens det är säkert eftersom det kan bli riktigt tokigt om man tar i för hårt.
Ett bra tips som egentligen är självklart kom Kerstin med. Bestäm dig för hur var gränsen går för det hårdaste du någonsin kommer att ta i med din hund: Fy, nej, FYYY eller NEEJJ eller något liknande. Hårdare kommer du ALDRIG att hantera din hund. När hunden gör ngt verkligen oönskat, vad nu det kan vara, så ta i det hårdaste på en gång! Inte börja med att mesa för att sedan öka, utan stoppa direkt med det värsta du kan, annars tjatar man ju bara.  Det är helt logiskt, tänk så många gånger man hör folk tjata på sina hundar. 
Det finns massor att berätta om symposiet men det tänker jag inte göra. Ta chansen och gå o lyssna själva, det blir en "turné' " i Sverige under året.
 
Jag har inte anmält till någon utställning alls ännu. Dagarna bara rullar på i full fart så jag har helt enkelt glömt att kolla utgående datum och lämpliga orter. Det kan bara bli bättre...
Söndag 16 mars
Så var det dags för Solvargen att träffa sin nya familj. Annika och Peter har nu en ny kamrat i familjen och Moltas och Douglas har fått en "lillebror".
 
Samtliga valpköpare har hört av sig och berättat om hur otroligt trevliga, glada och orädda valparna är. Typiska collievalpar tycker jag.

0Jag vill önska alla valpköparna ett stort LYCKA TILL med era nya familjemedlemmar, måtte ni få många lyckliga år tillsammans!
Lördag 15 mars
Familjen Nyström hämtade sin valp idag. Jag har fått rapport om att det går bra med Chakira hos Helena och jag hoppas att det ska fungera bra med brorsan Norrsken också. Hans och Karin och tjejerna: Lycka till med er nya familjemedlem!
Fredag 14 mars
Nu börjar flytten.... Idag har min älskade lilla tikvalp flyttat till sitt nya hem. Jag tror att hon får ett toppenliv och jag kommer att få träffa henne då och då, men visst känns det konstigt att vara utan henne. Jag önskar Helena och Jörgen ALL LYCKA  med sina hundar! Hälsa på ofta!
 
Lammen mår bra, de är helt otroligt söta alla fyra.
Torsdag 13 mars
Idag har vi haft besök av Mia som har Alices syster Sasha. Sasha var inte med den här gången p g av valparna men jag hoppas få träffa henne snart.

En annan bekant var med Mia och vi kom att prata om collierasens mentalitet. Hon var så imponerad av alla trevliga collie som hon träffat senare år och kan inte förstå deras "dåliga rykte". Det kan inte jag heller måste jag säga.

Collien är en urtrevlig hund, glad, öppen, uppmärksam och lättlärd, vad mer kan man begära av sin hund?
Tisdag 11 mars
 Idag har vi gjort en resa till Falun för ögonlysning och ID-märkning.  Valparna skötte sig fint under resan, någon pep lite under första km men sedan var de lugna alla tre.

På kliniken gjorde de sig omedelbart hemmastadda och satte igång med att misshandla inredningen. Det har ännu inte kommit någon faktura för förstörda dyra instrument och jag hoppas att den uteblir.... skämt åsido, inget gick sönder.
 

I Falun finns det möjlighet för oss hundägare att se ögat på en bildskärm då vet. undersöker. Den möjligheten har funnits i ca tre månader enligt uppgift och jag upplevde det mycket intressant och givande.
Valparna chipsmärktes också, det gick fint, inte ett pip gav de ifrån sig. Personalen var väldigt trevliga och duktiga så vi kommer säkert att uppsöka Falu-kliniken igen.
 
När jag kom hem rapporterade Palle att det fanns två svarta lamm hos Beda! Hon har lammat och allt har gått bra. Båda lammen är flickor.
Onsdag 28 februari Ännu en härligt solig dag, perfekt torkväder. Jag har tvättat smutsiga mattor och fällar och känner mig riktigt glad över det, allt kommer att torka fint i solen och vinden.

Maria har varit här med Nisse och Robin och tränat lite vallning. Det var ett tag sedan senast, så vi tog det lite lugnt. Jag passade på att öva några av mina hundar också. Isa är riktigt framåt och duktig med tanke på att hon har så lite erfarenhet. Simon och Felix var verkligen duktiga idag, medan Alice behöver koncentrera sig bättre. Jag tänker ha några "tändningsövningar" med henne framöver.

Valparna har möjlighet att vara ute mycket i det vackra vädret, något de älskar. Mamma Asta får vara ute tillsammans med dem och jag passar på att hänga tvätt och hämta ved och liknande under tiden. Ungarna är nyfikna och kollar in vedbod och klädsträck och prasslande presenningar med stort intresse. Jag önskar så att de ska få en underbar framtid med glädje och trygghet. Vi fotade dem idag, men det är ett svårt projekt och Maria var inte nöjd med resultatet. Det ska bi spännande att se bilderna hur som helst. Jag hoppas att något går att använda till hemsidan.

Måndag 25 februari En underbar solig dag. Hundarna har som vanligt fått en ordentlig promenad och de trivs med att vara ute och sola sig hemma på tomten. Valparna har kunnat vara ute många gånger, de älskar att springa omkring och upptäcka världen. Tiken är så bedårande söt och grabbarna så härligt rejäla att jag blir lycklig när jag ser dem. Dessutom är de så där glada och frimodiga som valpar ska vara.

Lammen växer och har börjat skutta omkring. Jag blir lycklig när jag ser dem också.
Det enda smolket i glädjebägaren är att en nära anhörig ligger på sjukhuset sedan några dagar, med svåra smärtor.

Söndag 24 februari Igår var vi i Norge på utställning igen. Per visade pinnen Stina och jag hade med mig Filippa. Det gick bra. Filippa vann sin klass med CK och placerade sig 4 BT i en mycket välmeriterad klass.
Utställningen hölls i Bö i Telemark och collie dömdes av Johnny Andersson från Sverige.

Felix syster Gatefields Gyllene Månstråle visades i Timrå av sin ägare Ann-Kristin samma dag. Dömde där gjorde Fredrik Nordgren. Månståle fick CK, CERT och BIR, jag är så stolt och glad över det.

När vi var på hemväg från Norge ringde Pelle och berättade att tackan Fanny  nedkommit med ett lamm och att ett till var på väg. Förlossningen gick bra så nu finns det en ny liten pojke och en ny liten flicka. Jag tror att Elaka Beata står i tur härnäst, kanske om två-tre veckor, sedan dröjer det ett tag innan det kommer några fler lamm.

Valparna leker som bäst när jag skriver detta. Jag har äntligen bestämt mig för vad de ska heta, det tog tid att bestämma sig. Tid för ögonlysningen är beställd också, den proceduren blir spännande som vanligt.

Onsdag 20 februari
Nu har vi försiktigt börjat  träna att valla igen. Asta är fortfarande mamma-ledig men det finns ju andra hundar som behöver träna. Alice har varit i farten två gånger senaste veckan, det fungerar ganska bra.

Nytt är att Felix och Simon börjat träna. Båda är mycket intresserade, Felix har en mycket bra grundinstinkt tror jag. Han visar tydlig begåvning just nu. Simon, ja han har svårt att bärga sig inför tanken att få fösa får! Det mesta arbetet just nu är att dämpa honom och få honom lite lydigare.

De är så olika de här gossarna, Felix är lyhörd och uppmärksam och tänkande, Simon är "på", totalt okänslig för yttre påverkan, han har ett enormt ego och är lite hårdare än Felix.
De löser problem som uppstår på helt olika sätt, mycket lärorikt för mig.
Jag önskar att jag kommer att ha goda möjligheter att träna dem i framtide
Isa vill också valla får, åtminstone visar hon stort intresse för dem och föser dem gärna. Vi  har inte börjat träna ännu, men hon får vara med och titta på och öva lite med lina på. Det ska bli roligt under våren, tänk så mycket vi ska kunna träna den här säsongen!
 
Valparna har fyllt 5 veckor. De är knubbiga och pälsrika och jättesöta. Jag fick hjälp att fota dem igår så det bör finnas några nya bilder på dem här på hemsidan.
Söndag 3 februari
I helgen har Anton, Filippa och jag varit i Oslo på utställning.
 
I lördags dömde Mr Colm Hastings från Irland. Anton blev andraplacerad i konkurrensen efter den Certvinnande hanen, helt OK resultat. Filippa vann juniorkonkurrensen med CK och slutade som 3a Bästa Tik.

Idag dömde Leif Ragnar Hjort, Norge.
Anton vann Bästa Hanhund med CERT och BIM, Filippa vann juniorkonkurransen med CK och blev 2a Bästa Tik. Jätteroligt, jag är nöjd med helgen.

Vi har bott på ett trevligt hotell, SAS Radisson Park. Hotellet ligger vid vattnet, har härlig service och mycket hundvänlig inställning. Ytterligare "collie-folk" bodde där, så vi tillbringade några timmar i trevlig samspråk under lördagen. Hundarna skötte sig som vanligt exemplariskt med alla människor, hissar, konstiga golv, festsällskap och allt vad de råkade ut för. Sådana här saker i praktiska livet berättar väldigt mycket om hur hunden fungerar mentalt.

Resan hem var inte helt lätt, men det gick bättre än väntat. Snöoväder varvat med regn, isiga eller snöiga vägbanor eller vatten i mängder gjorde att det kändes lite äventyrligt.
Vi reste tillsammans med Elisabet och Ida, det fungerade utmärkt, tack för trevligt sällskap!! 
 
Valparna hade vuxit sedan i fredags. Måndag är det dags att ge dem en hage i stället för valplådan som de nu bor i.
Nya bilder på dem bör finnas på hemsidan.
Tisdag 22 januari
Nu är "ungarna" 8 dygn och dubbelt så stora och feta!
Asta är en duktig mamma, pjoskar inte men sköter valparna väl. Jag hör nästan aldrig någon valp pipa eller klaga, de är väldigt nöjda.
 
Häromdagen hände något jobbigt. Anton försvann!
Frida var ute och red på Lothar och hade Anton med sig i flexikoppel. Brukar fungera utmärkt att ha honom lös, men just den här dagen var det flexikoppel. Den här gången fick Lothar spel och reste sig och kastade sig, så Frida måste släppa den stackars Anton som smet iväg för att inte bli manglad av hästen. När hästen var under kontroll var Anton borta!
 
Det blev stort pådrag, många letade efter hunden. Anneli ringde så småningom till mig och berättade vad som hänt. Alla var förtvivlade.
 
Svea, Alice, Isa och lilla Filippa fick följa med ut och leta efter Anton. Han hade setts i närheten av "olycksplatsen" strax efter försvinnandet, men sedan ingenting.
 
Hur som helst så var det inte så jobbigt när det kom till kritan. Anton hade fastnat med kopplet knappt 50 meter iväg! Han är en rar och tystlåten hund som inte skäller eller klagar i första taget, så alla letande hade passerat förbi honom gång på gång utan att märka av honom. Men när han hörde sina skällande colliekamrater i närheten började han ge ljud ifrån sig så vi kunde lokalisera honom.
 
Älskade Anton! Han var överlycklig över att träffa sina kära kamrater.
Tänk en sådan skön känsla det är att hitta en borttappad hund efter all oro som man känner medan man letar.
 
Jag har valparna en meter ifrån mig när jag skriver. De har precis ätit och skött toabestyren. Nu ligger de lite utspridda och sover.
De kan röra på öronen och göra små grimaser med hela ansiktet, dessutom tar de sig fram i lådan i rekordfart. I helgen bör de ha öppnat ögonen och nästa helg är det dags för valphagen....
Måndag 14 januari
I morse valpade Asta. Eller i natt kanske jag ska säga, första valpen kom omkr 02.30.
 
Det var en lätt förlossning, inget jobbigt förarbete. Trots det var valparna stora och kraftiga, mer kvalitet än kvantitet kan man säga. Asta ligger här och pysslar med tre feta barn, två pojkar och en flicka.
 
 Jag önskar valparna ett långt, lyckligt och friskt liv. Givetvis hoppas jag att mamma Asta ska fortsätta må bra också.
Torsdag 3 januari
Nu är helgerna över och vardagen tar över. Det är bara att sätta igång att jobba som vanligt, även om det inte lockar precis.
Både julhelgen och nyår har varit så trevliga och givande, både människor och hundar har haft det härligt!
 
Nu kan jag summera året som gått. Inga valpar föddes....Simon kom hit i mars....Alice och Felix ställdes
 ut med BIG vinster och BIS-placeringar i mars. Alice debuterade officiellt och fick CK, 4 BT....Filippa kom hit i maj....valparna Felix och Simon ställdes ut ett par tre gånger och turades om att bli BIS....

Alice fick CERT O BIR på SVENSK VINNAR UTSTÄLLNING 2007....så nu tituleras hon SV-07 Gatefields Good Ol'Days.....Asta fick sitt Danska CERT och blev dessutom BIG 2a vid samma tillfälle....Alice fick sitt andra CERT och blev BIG 3a och BIS 2 junior..... Göte blev BIS-veteran SBK..
.
Gatefields uppfödargrupp blev BÄSTA GRUPP SCK Uppland.....Felix debuterade officiellt m CK och res BH.....Asta blev Upplands vackraste collie.....Asta vann KM i vallning, den första genom tiderna.....Filippa blev kvalificerad till Crufts och erhöll titlen NORDISK JUNIORVINNARE 2007 på sin första och hittills enda officiella utställning....
 
Felix syskon Månstråle och Månljus ägare Ann-Kristin Sammens respektive Maria Lind har visats med framgång, bl a har Månstråle blivit BIS-valp.....hon har även CK
 
SV CH Gatefields Going Places med matte Ewa Kjellberg har haft stora framgångar med ytterligare första pris i viltspår och många BIS-placeringar i veteranringen.
 
LP Gatefields Svarte Petter och hans matte Marie har jobbat flitigt och erhållit ett antal "pinnar" i agility.
De blev bl a 3a på SM. Vann SM i agility gjorde Weeline Mac Millian och hans ägare Andrea Hagerfors. Charlie som han kallas är efter Göte (Gatefields Gay Return) undan Gatefields Madonna.

Många andra framgångar har det varit på tävlingar och utställningar för Gatefields-hundar, men det här är vad jag kommer på i all hast.
Vår familj här i Molnebo har utökats med Anton och Isa. Mer om dem kommer snart på "mina hundar".
 
Året som gått har varit ett fantastiskt år på många sätt. Jag har haft sådan glädje av mina hundar och hundvänner, måtte 2008 komma i närheten av all glädje under 2007 så blir det också ett fantastiskt år. Jag är så glad över alla fantastiska vänner och bekanta jag har inom "hundvärlden" Hoppas vi alla får ha ett underbart år!
 
Jag hoppas att det ska bli minst en kull valpar, att vallningen ska utvecklas och att vi ska kunna träna ännu mer och även tävla, jag hoppas på ytterligare framgångar i utställningsringarna och jag hoppas på friska, sunda och glada hundar.
GOTT NYTT ÅR TILL ER ALLA!
2007


Dagbok 2007
 

Lördag 15 december
Hurra! Hurra!! Hurra!!!
Filippa har nu debuterat officiellt. Hon vann Junkk med CK och blev reserv Bästa Tik! Hon skötte sig strålande hela tiden, jag älskar den ungen.
 
Det var ju ingen liten utställning som debuten skedde på, Nordisk Vinnar Utställning är årets mest
meritfyllda utställning här i landet. Dessto roligare är det att få stå som vinnare och erhålla titeln NORDISK JUNIOR VINNARE 2007 som Filippa gjorde.

Jag är så oerhört stolt och glad. Inte nog med att Alice blev SVENSK VINNARE 2007 tidigare i år, nu har vi en NORDISK VINNARE 2007 i familjen också!!!
 
Dömde idag gjorde  Elina Haapaniemi från Finland. Hon var mycket förtjust i Filippa och spådde henne en lysande framtid, hoppas att det blir så. Jag är väldigt stolt över "ungens" uppförande, hon gick glatt fram överallt och var pigg och glad hela tiden. Det har gått över nu, här ligger en välborstad liten junior vid mina fötter och sover som en stock. Inte att undra på, det har varit en lång dag. Anja hade uppfödargrupp som blev bästa grupp i rasen med Hp, så vi var med i stora ringen också.
 
Dagen har varit underbar, jag är glad över framgångarna givetvis, men lika glad över att träffa så många goda vänner  idag. Det kändes som om vi hade en alldeles egen hejarklack, tack för alla tummar som hölls för oss!!!!
 
Här hemma har de andra hundarna haft det bra, de var lugna och nöjda när vi kom hem.
Nu är det dags att planera nästa års utställande.....
Fredag 14 december
Ikväll har jag jobbat med att få Filippa klar till morgondagens utställning. Tack och lov slipper jag köra eller åka tåg, vi reser tillsammans med Eva Pudel, Per och Syster Monika i Evas bil. Det spar både tid och förberedelser. Kerstin, Alices extramatte, tar tåget från Uppsala och så träffas vi förhoppningsvis på rätt plats i god tid....
 
Nog ångrar jag att jag anmält, det är mycket bekvämare att bara åka och titta. Har tränat Filippa att ställa upp sig då och då och det går skapligt, men hon fyllde nio månader igår och bör vara den allra yngsta lilla junioren på plats.... Jag har inga förväntningar inför morgondagen. Hoppas att Flippan dämpas lite av allt ståhej på utställningen så att hon lugnar sig lite, hon är ju ganska busig. Bara hon inte blir för påverkad av allt nytt, tänk om hon blir rädd? Hon har ju inte varit ute på något liknande äventyr tidigare. Men känner jag henne rätt kommer hon att ha en härlig dag bland alla människor.
 
Eftersom hela familjen är upptagen i morgon har Mia lovat att rasta hundarna så många gånger som det behövs under dagen. Det känns tryggt och pålitligt, jag vet att det blir både lek och promenader och många klappar för de hundar som måste stanna kvar hemma.
Onsdag 11 november
Har tränat fråndrivning med Asta idag och till min förvåning gick det bra! Egentligen skulle vi varit hos Jasna och tränat men jobbet kallade med kort varsel så det blev ändrade planer.
 
Jag passade på att öva Alice och Svea på att ta ut motvilliga får från ligghallen också. Jag är förvånad över hur bra det gick. Dagen skulle varit toppen om inte för en sak...jag glömde åka till min massör på avtalad tid! gissa om jag skäms......fick en ny tid, om jag inte kan passa den får jag svårt att förlåta mig själv.
Lördag 17 november
Ibland går det lång tid mellan anteckningarna. Det finns en hel del annat att göra också och ibland känns dagboken lite oviktig om man jämför med övriga livet....men nu är det dags!

Vi har haft vallningskurs här idag. Kursledare var som vanligt Karin Dahlin som är fantastisk på många sätt, kunnig, pedagogisk, uppmuntrande och hjälpsam.

Kursen blev fulltecknad på två dagar, så intresset var stort. När det väl närmade sig fick vi ett antal avbokningar så det blev att ta in reserver. Jag kunde själv inte delta i ngn träning direkt, Asta höglöpte liksom Svea och Alice, men den sistnämnda fick jag en del hjälp med ändå, väldigt bra råd måste jag säga. Asta fick nöja sig med att flytta får till o från träningsfållan, det var ett tufft jobb eftersom den vanliga flocken splittrades och fåren blev förvirrade. Dessutom ingick några nya ungtackor i grupperna, så det var ganska förvirrade får att förflytta.

Astas bror Linton var med på kursen, han är en riktig pärla. Nog kan man se att det finns viss arvbarhet i det här vallintresset. Även Gittans son Charlie visar ett mycket gott arbete. Det bör han göra eftersom hans mamma var den som fick mig in på det här med vallning! Jag känner mig så stolt över mina uppfödningar och deras ägare. Tyvärr kunde inte Maria och Nisse vara med p g av kennelhosta på hemtrakten, men jag vet att Nisse är mer än intresserad.
 
Jag hade kunnat delta med Filippa eller Simon eller Felix, men jag kan träna dem lite själv ännu. Det känns bra att kunna lämna plats till dem som bättre behöver hjälp för tillfället. Men vänta bara, snart har jag hundar till en hel kurs själv!
 
Asta är parad, jag hoppas att hon är dräktig. Det skulle vara så kul med en kull valpar.
 
Jag har nu ett fantastiskt gäng att ställa ut under nästa år, hoppas jag får råd att åka och visa "mina snyggingar" så mycket som jag önskar....Helst i många länder.....
 
Det är dags att summera 2007 utställningsmässigt. Ett antal CERT har det blivit och många grupplaceringar och dito vinster, men inget Championat. Svensk Vinnare 2007 är den titeln som Alice kan ståta med från i år. Jag tror att hon är lokalområdets vinstrikaste långhår i år, trots bara 2 utställningar i Sverige.....det är ju bra.
 
Jag har anmält lilla Filippa till STOKK men ångrar det bittert. Lilla Flippan är ju inte så snabbväxande dessutom fyller hon 9 månader ett par dagar innan utställningen så hon lär ju vara garanterat minst.
Lördag 27 oktober
Maria och jag har varit på vallhundsträff idag i Upplands Väsby. Det är SKK som ordnade den och många rasklubbar var representerade. Alla fick presentera sina klubbar, hundar och vallningsverksamhet. Det var intressant och givande och jag hoppas verkligen att detta ska leda till något bra för de vallande hundraser som har lite svårt att platsa bland de fantastiskt duktiga Border Colliena!

De flesta rasklubbarna var ute efter att bevara vallningsinstinkten hos sina hundar genom att ordna prov och tävlingar anpassade för resp raser. Många vallar ju på annat sätt än BC men fyller trots det en stor funktion inom sitt område. En Västgötaspets t ex har ju helt andra förutsättningar men ändå berättade en man med just den rasen att hans hundar "skötte" hundratalet kor. Härligt att höra!

Själv glömde jag nämna att mina hundar hjälper mig att hantera ca 20 får, jag var så upptagen med att berätta om rasen och ACKs regler.

Nu hoppas jag att det blir en ny träff med intresserade rasrepresentanter snarast, där vi kan hjälpas åt att lösa problemen med att utbilda domare mm. SVaK kan v i troligtvis ha stor glädje av, men kunnigt folk inom raserna är minst lika viktigt.
 
Förhoppningsvis kommer vi att kunna ordna officiella prov inom en överskådlig framtid!!!  Håll tummarna....
Måndag 22 oktober
Idag har vi varit till Jasna och övat att valla på hennes får. Jag hade med mig Asta och Filippa. Den sista var med mest för att se andra får och nya miljöer, men hon fick prova intresset på fåren och som vanligt var hon på hugget!
Asta fick bl a öva sig på fråndrivning. Jag fick  goda råd hur jag ska se på fåren för att planera drivningen innan start och det fungerade utmärkt! Jag är så glad för hjälpen, nu ska vi träna hemma och sedan åker vi tillbaka till Jasna och hennes Border Collies för att få nya läxor att träna in. Toppen.
Inte nog med det, Karin kommer hit och håller kurs för Lokalområdet i november, då får vi ännu mer hjälp.
Fredag 19 oktober
Nu har jag bestämt mig  för att skaffa den där rasen jag så länge önskat mig! Inte just nu, men i framtiden. Nu har jag ju fullt hus med collie...
Vi var och hälsade på Marianne Dahlin-Larsson för att titta på hennes Face Race valpar. Jag har länge varit intresserad av rasen och det var en ren fröjd att se en kull valpar. Jag önskar att jag har kunnat ta med mig en valp hem, men hur skulle jag hinna med den....dessutom föll jag pladask för en hanvalp och det är inte tänkt att bli någon mer hanhund här på ett tag. Men om ett par år gissar jag att jag har en tik av rasen. Hoppas jag.
Det var väldigt roligt att träffa Marianne och prata en sund, det var länge sedan vi sågs

   Tisdag 16  oktober
Karin Korthår och jag har tränat sök med våra ungdomar. Idag chansade vi på att älgjägarna vilade så vi höll till i skogen här utanför. Idag fungerade det jättebra, några faktiskt söker medan några mest rusar omkring och letar, men alla är jätteivriga att hitta figgen.
Jag måste berätta om Filippa. Det hände inte idag, men jag kom på att skriva om det nu.
Jag har slutat döma dressyr för länge sedan eftersom jag ofta arbetar på helgerna eller vill ägna mig åt hundarna om jag är ledig. Ibland kan jag ta åt mig ett lokalt uppdrag som domare vid KM eller liknande, men endast i undantag eftersom jag har bett  om att bli avauktoriserad. Hur som helst, för ngn vecka sedan dömde jag ett KM. Filippa var med, vi satt i en bil och ryttarna red så gott de kunde....mitt i en uppvisning råkade ngn öppna dörren till baksätet där Filippa satt och vips så var hunden ute! I full karriär galopperade hon in på banan och började jaga hästen....åhhh så jobbigt....Det var bara att "blåsa av" ekipaget och försöka få tag på Filippa som absolut inte kom på inkallning. Till sist fick hon nog av att jaga hästen och lät sig distraheras av en väldigt charmig terrier så vi kunde haffa henne. Förbaskade hund, en sådan odåga hon är!! Som tur är blev ingen skadad, varken hund, häst eller ryttare och jag får väl passa bättre på henne i fortsättningen.

   Måndag 15 oktober
Äntligen har Marie och Charlie och Diva  varit och hälsat på! Vi har pratat om det länge och nu blev det av. Charlie är Gittans son som hunnit fylla 8 år. Han tävlar agility och har LP1. Diva är Maries yngre hund, en korthårscollie som är jättetrevlig.
Det var kul att se "Gamla Tjalle" visa stort intresse för fåren. Det ligger nog i generna. Diva var även hon mycket intresserad, så det var väl värt resan för Marie och hennes hundar. Jag bara önskar att de ska träna vidare!
Elisabet och Linda kom  de också och visade sina hundar på fåren. Det  fungerade bra och vi hade en trevlig dag i fårhagen.
Marie har några bilder på sin Blogg från dagen, men bara på Asta som fick klä sig i rollen som fotomodell eftersom vi glömde kameran från början. Bilderna visar hämtning av fåren hem till ligghallen. Det ser ut att vara mer tempo än vad det i själva verket var, de springiga "pälsarna" har en förmåga att rusa iväg då och då, men de lugnar sig snabbt igen.
På em hälsade jag på hos Jasna Bohlin för att se på får och träffa hennes fantastiska  hundar. Jasna har tre Border Collie och tränar och tävlar vallning både på får och nöt. Det är så lärorikt att se duktiga ekipage jobba. Jag blev erbjuden att komma och träna med mina hundar, så i helgen blir det kanske ett försök, det ska bli jättespännande. Lite pinsamt också, vi har ju inte kommit speciellt långt alls om man jämför...men det är ju mitt egna fel, jag tränar lite för lite lydnad, hundarna själva är duktiga! Det finns ju  ingen anledning att jämföra sig med ekipage i Internationella

   Fredag 12  oktober
Vi har haft besök av Elisabet och ett par av hennes hundar för att kolla eventuellt vallintresse. Många gånger behöver man prova flera gånger med hundar som är några år innan de tänder till ordentligt medan unghundarna ofta är intresserade från början. Det är intressant att se olika hundar möta får för första gången.
Felix har mött får många gånger under sitt snart 1-åriga liv. Han har sett många, många hundar försöka att valla dessa får, mer eller mindre framgångsrikt. Själv har han inte visat något intresse för vare sig får eller vallning. Men så idag!!!! Jag släppte honom i fårhagen och gissa om jag häpnade när Felix galopperade iväg till fåren, rundade gänget och började driva dem framför sig!
Har aldrig sett på maken. Han måste ha funderat färdigt, han är nämligen en tänkande hund, och bestämt sig för att göra något...... Det är inget litet gäng han gav sig på, 15 får i hagen den här gången. Felix förpassade samtliga in i ligghallen, visserligen något oordnat, men med full koll, han hämtade upp de som sackade efter på ett fantastiskt sätt. Jag är imponerad!!! Tänk om han blir lika duktig som Bror Nisse? eller som Mamma Asta, men det är väl ändå inte möjligt?

   Torsdag 11   oktober
Idag har vi haft besök av Karin Korthår och hennes hundar. Vi har tränat sök, men bara på motivationsstadiet. Eftersom det jagas älg överallt så höll vi till i fårhagen, fåren själva fick hålla till godo med träningsfållan för en stund.
Jag hade med mig Alice, Simon, Felix och Filippa. Vi har tränat någon gång tidigare så hundarna vet vad det handlar om och är mycket roade. Simon och Alice är de som är mest taggade för tillfället av ungdomarna. Felix letar ordentligt, men han skenar inte iväg utan håller en viss värdighet, Filippa springer snabbt ut, men hon verkar undra varför i hela friden folk sitter bakom stenar och träd......man kan ju förstå henne....

   Onsdag 10   oktober
Idag har Asta jobbat hårt. Grannen ville ha hjälp att flytta sina 24 får från hagen till ladugården. Inte så besvärligt egentligen, men hagen är gigantisk.....
Vi hittade i alla fall fåren och Asta hämtade dem och vi föste dem sedan till grinden, 200 m bort. Väl framme vid grinden berättade grannen att det fattades några får. Vi hade inte glömt några,så de måste vara på annan plats. De upphittade fåren lämnade vi vid grinden och så tog vi en tur i en annan riktning. Efter några hundra meter hittade vi dem. Asta hämtade dem, men tyvärr tappade vi en envis tacka gång på gång, hon skulle bara inte följa med. Efter hårt slit lyckades A övertala tackan att ingå i flocken och iväg det bar till de andra som vi lämnat till grannen vid grinden. Men där var de inte kvar.... Så det var bara att ge sig ut att leta efter gänget igen, vi hittade dem snart och fick med oss utbrytargänget också. Sakta, sakta föste vi dem till grinden, ut igenom den och i riktning ladugården ,ytterligare några hundra meter iväg. Hurra, strålande jobb!!!!
Tyvärr inträffade en malör, jag slarvade och Asta skenade för att hämta fåren till mig (hon är inte så mycket tränad på fråndrivning ännu) men det gick åt fanderns och alla skenade in i hagen igen. Den gigantiska.... för säkerhets skull sprang fåren tillbaka till ursprungspunkten, dvs så långt bort från grinden som möjligt.
Så det var bara att börja om igen. Den här gången var vi helskärpta! Inte en tacka lämnade sin position, ingen tog ett springsteg, alla marscherade i samlad tropp lugnt och värdigt hela vägen till ladugården.
Vilket otroligt jobb Asta gjorde! Hon tvekade bara en enda gång och det var när vi passerade vattenkaret på väg att fösa fåren hem för sista gången. Asta stannade och gjorde en ansats att hoppa i badkaret, men utan att jag behövde påminna henne kom hon på att det var bäst att passa på fåren så hon avstod från badet. Älskade duktiga hund!

   Måndag 8    oktober
Vi har firat en lugn och trevlig helg tillsammans med goda vänner, precis som det ska vara. Hundarna trivs med folk omkring sig och det gör jag också. Jag är så glad över att mina hundar snällt accepterar alla gästande hundar, det är helt fantastiskt.
Hösten är onekligen här nu, fantastiskt vackert med klar himmel och en luft som känns krispig.
Nästan alla blommor har flyttat inomhus, utom de allra sista pelargonerna som tillbringar nätterna under täcken och dagarna i solskenet.
Älgjakten har börjat så nu sker alla promenader på vägarna och alla har koppel. Har vi tur får vi lite skotträning då och då.
Onsdag 26 september
Ibland undrar jag vad jag gjort för gott som får uppleva så många bra saker i livet.....
Eller så har jag inte så stora krav på vad som är fantastiskt lyckat?
Hur som helst så fick jag resultatet på Alices HD-röngen idag. A!! A!!! Jag är väldigt glad över det.
Nu har jag lite funderingar när det gäller HD och ärftlighet, utfodring, motion osv. Ämnet har varit på tapeten många gånger. Jag kan inte påstå att Alice har haft en omsorgsfull uppväxt när det gäller motion. Hon är ju livlig och aktiv på många sätt och har fått "för mycket" motion ibland.
Ändå är jag säker på att just motion och utfodring har stor betydelse för utvecklande av HD hos hund. Rätt motion och kvalitet på maten påverkar i positiv riktning anser jag.
Nu har jag sagt det, så nu får jag väl igen det i form av HD på någon av ungdomarna som ska röntgas nästa år.... Men det måste hända mig förr eller senare också, jag kommer inte undan. Men till dess är jag  så glad och tacksam över att ännu en av mina hundar har A-höfter.
Söndag 23 september
Nu har historiens  första vallningstävling för collie ägt rum här i landet!! Jag är stolt och glad över att fått vara med och tävla i SCK Upplands KM i vallning.
Det är ett jättekliv framåt i min önskan att tillvarata colliens vallinstinkt, nu har vi visat att det finns intresse även för tävlingar!
Det har varit en solig men blåsig dag, toppenväder tyckte både publik och deltagare.
Hur det gick??
Tja, numera är Asta Klubbmästare i fårvallning.......  Jag är så glad över det!!! Asta fick väldigt bra poäng för sitt arbete.
resultat medaljplats:
1 Gatefields My Goldmine - Marianne Hansson
2 One Ways.......(Pripps)  - Carolina Pettersson
3 Korad Springmist Nicolai - Maria Lind
Alice blev 4e placerad, hon jobbade bättre än väntat och det verkar som om hon håller på att mogna,det känns bra.
Domare var Karin Dahlin och hon gjorde en toppeninsats med bedömning, goda råd och förklaringar.
En grupp åskådare fanns på plats, jättebra, för då känns det att det finns ett brett intresse för vallningsverksamheten.
Egentligen så är väl Asta Svensk Mästare i vallning eftersom det här är landets hittills enda tävling...?
Fredag 21 september
Idag tränade Asta och Alice på att valla. Båda var duktiga, jag är så glad över deras framsteg.
På söndag är det allvar, då har vårat Lokalområde i SCK Km i vallning...
Vi är garanterat det första lokalområdet som ordnar ngt liknande, det är jag stolt över! tyvärr är det inte så många deltagare anmälda. De flesta som engagerat sig är så nya ännu att de inte vågar "tävla". Jag tror att nästa år ser det helt annorlunda ut!
Det är bara fem hundar anmälda till KM. Hoppas ni alla håller tummarna för att alla gör ett bra resultat.
Återkommer med rapport!
Onsdag 19 september
När man föder upp hundar vill man naturligtvis föda upp så bra individer som möjligt.
Friska och lyckliga framför allt och dessutom vill jag ju att mina hundar ska följa idealet (så nära det nu är möjligt) när det gäller rasbeskrivningen. (Standard)
Idag var det dags för Alice att försöka bevisa att hon är en lyckad uppfödning. Att hon är någorlunda rätt när det gäller standarden har hon radan bevisat, men nu har vi  varit på höftledsröntgen hos Olle-Jonny Jonsson här i Heby. Inte mycket att orda om egentligen, resultatet kommer kanske om en vecka eller så. Jag brukar alltid få titta på plåtarna och det fick jag den här gången också, det är intressant.
Eftersom Alice är den där energiska, sjövilda och sprudlande hund hon är så har hon inte tagit det lugnt under sin uppväxt precis. Jag brukar råda mina valpköpare att se till att hundarna visserligen har ett givande och aktivt liv även innan ett års ålder, men att de inte får anstränga sig för mycket under den tiden. Jag har varit lite dålig på att följa det rådet själv, i alla fall när det gäller Alice. Om sanningen ska fram så har nog de flesta av mina hundar varit lite väl aktiva redan som unga om man ska tro en del som (tror att de?) vet bättre.
Hur som helst, nu är det för sent att ändra något för Alices del, hon är röntgad och plåtarna förmodligen snart avlästa och bedömda....
Själva röntgandet gick bra, Alice samarbetade väl. Hon var lite "bakis" när vi var klara så hon har fått lite speciell uppmärksamhet under dagen.
Nu återstår det bara att hålla tummarna för ett A el B, men det borde jag kanske tänkt på tidigare
Håll tummarna alla ni som läser detta!!! Ett C vill jag inte att hon ska ha..... 
Tisdag 18 september
Idag har jag ägnat fm till att leka med hundarna och öva uppletande. Det var roligt men arbetsamt, riktigt svettigt i höstsolen. Alice, Svea och Filippa är de som är ivrigast när det gäller att leka, om man bortser från Göte som nästan är manisk och Gittan som gärna leker men som inte har så mycket kvar av sin forna styrka nu när hon nästan är 13,5 år. Bäst på att leta grejer är Göte och Svea, men idag var Felix den som knep flest humorpoäng genom att lyckas trä en socka över nosen på sig själv när han hittade den! Han fick ta till en framtass för att få bort den gamla raggsockan från näsan.
Alice har fått bada idag för att vara hel och ren när hon ska till veterinären imorgon.
Söndag 16 srptember
Maria, Nisse, Robin, Asta, Svea, Alice och jag har tränat vallning idag. Det går framåt ibland och haltar lite ibland, men vi tror att vi blir bättre hela tiden. Annat är väl inte möjligt? 
Det spöregnade mest hela tiden, det var en lättnad att få komma in och tända i spisen och få på sig torra kläder på kvällen. Hundarna fick finna sig i att bli fönade torra, men de är ganska vana vid det.
Söndag 9 september
Idag har vi varit på kurs. På morgonen var det fullt runt köksbordet av folk som ville träna vallning med sina hundar. Vår instruktör Karin började med teori, sedan åkte vi till fåren och övade praktiskt. Asta tränade på att hämta fåren till mig, Alice på att koncentrera sig (virrpanna!) och lilla Filippa fick prova på att gå in i fårhagen med koppel på. Hon var jätteduktig, både intresserad, ivrig och jättetuff. Några av de andra kursdeltagarna var med för att testa om deras hundar var intresserade av vallning, medan några fick träna "på riktigt" på olika saker. Det är intressant att så många uppfödare är med och tränar, det känns så bra att veta att många sk "kennelhundar" lever ett mycket mer aktivt och intressant liv än familjehunden normalt gör.
Idag tror jag att vi var 14 -15 personer och lika många hundar som tränade. Jättekul!!!
Lördag 8 september
Utställning i Uppsala!
Äntligen är den över  för den här gången! Jag talar om Lokalområdets utställning i Uppsala. Trots att jag inte har någon uppgift i arrangerandet så känns det som om
 jag har lika mycket ansvar som alla andra i styrelsen (minst) att se till att allt ska fungera bra.
Vädret kan jag dock inte påverka så vi har haft en dag med strilande regn i stort sett utan uppehåll.
Jag hade anmält ett helt gäng hundar, så bilen var full av ivriga kamrater när jag körde. Filippa, Simon, Felix, Svea och Göte var med. Resultatet från utställningen är hyfsat, alla fick Hp eller CK, flera är klassvinnare, jag hade bästa uppfödargrupp mm. Dessutom visade Douglas (Alices bror) Nisse (bror till Felix) och Månstråle (syster till Felix) med gott resultat. Totalt var det 89 hundar anmälda, plus ytterligare 8 lydnadsekipage så det var ett stort arrangemang.
Simon blev BIM-valp, Filippa 4 m Hp i en stor klass, Felix gjorde officiell debut och det gjorde han bra, 1 junk 1 junkk Ck och reserv bästa hanhund, ett toppenresultat i den konkurrensen!
Göte blev BIM veteran m Ck, Svea fick CK och blev reserv i ökk.
Jag vill passa på att tacka alla som hjälpte mig att hålla hundar och rycka in och visa när det behövdes, toppen!
Vi kom hem ganska sent och strax därpå anlände helgens gäster, jättekul! Vi åt och drack och pratade, en mycket trevlig kväll tycker jag. Gunilla, Hans, Jessica och Dan samt Sockra och Olle,  ni är välkomna igen!

Lördag 1 september
Igår var Asta, Alice, Svea och jag på kräftskiva, det var trevligt. Så praktiskt med fester på lämpligt cykelavstånd.
Idag har Catharina, Figaro, Simon, Göte, Felix och jag vandrat i timmar och kollat staket.
Efter det har jag jobbat några timmar och nu sitter jag här och känner mig ensam. Det kan bero på ovana, inte sedan mitten av maj har vi varit ensamma hemma en lördagkväll. Men det är ganska skönt också, nu ska jag läsa den där deckaren som väntar...Egentligen borde jag  bada några hundar för att förbereda nästa helgs utställnig, men jag "orkar" inte.  En trevlig helg till er alla!

Fredag 31 augusti
Idag har Maria varit här och tränat sina hundar Robin och Nisse Månljus på att valla. Det är alltid roligt att ha sällskap i träningen.
Både Robin och Nisse är duktiga, liksom deras matte. Ska bli kul att se om de slår Asta på KM, risken är stor! Men vi ska allt ge dem en match.
Svea är fortf lite skakad/skadad efter Bedas allvarliga attack på henne och Alice är på nybörjarnivå ännu, men eventuellt ska Alice vara med och tävla ändå. Man kan ju ha tur!

Söndag 12 augusti
Jaha ja, så var det Astas tur.
Efter gårdagens regnande står alla ringar under vatten, men det är lika för alla.
Tyvärr har Asta drabbats av magsjuka visar det sig! Hon lyckas ta sig igenom ökl kvalitetsbedömning någorlunda, men sedan kommer det! Hon har fått diarre och smärtor i magen, det tar en liten stund innan jag förstår vad som är problemet. Jag misstänker att det är alla "flytande bakterier" från lördagen som fått en oönskad fart på hennes mage.  Den Asta jag känner är en fröjd att visa för det mesta, men nu får jag tampas med en hund som bara vill ta sig ur ringen för att bajsa igen o igen o igen......Arma hund!
Asta blir tvåa i ökl kk efter tiken som blir BT och BIR. Vad kan man begära av en sjuk hund? Hade jag vetat det här hade jag nog blivit hemma.....jag är så otroligt bortskämd med Astas vinnande och vinnande....Nu får jag hur som helst vänta till nästa år med hennes eventuella championtitlar för nu kommer hon att fälla. Men i det stora får jag väl vara nöjd, ett cert på två försök och två BIR på tre försök, man kan inte begära mer. Heja Asta, nu ska vi öva på att valla får för hela slanten! Jag har fått en förfrågan fr SBK-engagerad om varför jag inte utbildar henne till TJH, men jag orkar och hinner inte hur mycket som helst, tyvärr. Ibland behöver man klona sig.

Lördag 11 augusti
Norge igen !!! Ett regnigt, genomblött Norge. Naturligtvis är det utställning igen.
Hotellet är bra, vi bor fint och har trevliga promenadvägar för hundarnas räkning. Men det regnar så ihärdigt!
Idag har Per visat Stina och Zingo. Zingo gjorde väl ifrån sig i juniorklassen, men vann inte. Stina vann Championklassen men där tog framgångarna slut den här gången.
Asta och jag har varit blöta åskådare.
Jag undrar hur det ska gå att visa hund i morgon? Det är vatten över hela travbanan, hundarnas pälsar suger upp vatten från den våta marken, leran stänker. Spännande.

Onsdag 8 augusti
Var till Norge härom helgen, inte så lyckat. En lyckad utställning för mig är CERT, helst BIR, ännu hellre BIG-placering....... nu fick jag nöja mig med att Alice (urfälld!!!) vann sin klass med
CK och att Svea fick CK och var placerad......Som tur var fick Karin Korthårs blåa Moni Cert, det gjorde att resan var värd besväret. Ja, trevligt sällskap, underbart boende, bra väder, vackra hundar mm gjorde naturligtvis sitt till för att höja stämningen. Det var  helt enkelt en härlig helg, TROTS avsaknaden av CERT för min del.........Jag är medveten om att jag är mycket bortskämd m framgångar.
Apropå framgångar, nu ska jag skryta över mina valpköpare m fl. Collie SM agility vanns av "Charlie" e Gatefields Gay Return u Gatefields Madonna, äg Ingela o Andrea Hagerfors, uppf Marketta och Per-Åke Wahlström, kennel Weeline. Bronsplatsen lade en annan Charlie beslag på, nämligen LP Gatefields Svarte Petter och hans matte Marie Å . Charlie är e Crofter Holdings Cranberry Cake  u SUCH TJH Gatefields Git Gay ( Gittan) GRATTIS!!!!
I helgen debuterad Gatefields Gyllene Månstråle officiellt. Hon vann juniorklassen m Ck, blev placerad i Bästa Tik-klassen och bästa junior. Grattis till hennes ägare Ann-Kristin Sammens som förvaltar henne så väl! Tack!
Inte nog med det, SV CH Gatefields Going Places och hans matte Ewa Kjellberg har varit på utställnig de också..... Simon som han kallas hade en bra dag, 1a Vetkk,CK, Bästa Hane 4a, BIR veteran och BIS 2a veteran, hurra och GRATTIS!!!!! till er alla.
Ja visst ja, vi har haft inoff utställning i lokalområdet av SCK.
BIS valp blev Steadwyn Showmanship, jag kallar honom Simon och BIS och Lokalområdets Vackraste Collie blev i år liksom förra året Gatefields My Goldmine, allas vår älskade ASTA. Alices bror Douglas (Gatefields Going For a Ride) blev BIM fr ukl. Han ägs av Annika Strömquist-Tarrodi, grattis till er. Bästa korthår blev Karins Cassandra, grattis till er också! Totalt 24 anmälningar till en torsdagkväll, inte alls så pjåkigt!
Nu ser jag fram mot en semester som ska börja i mitten/slutet av augusti. Jag kommer att försöka vara helt ledig både från anställning och eget företag under en hel vecka utan att hälsa på här eller var eller vara speciellt aktiv på något sätt över huvud taget.....undrar hur det ska gå? Jag längtar

Söndag 29 juli
Idag har vi varit på collie-SM i Västerås. Jag visade lilla Filippa i valpklass 4-6 månader. Det hade varit roligt att få henne bedömd av den engelska domare jag anmälde till men så blev det nu inte p g av domarändring. Hur som helst gick det bra ändå, så det kan ju kvitta. Flippan vann sin klass med Hp, det var många anmälningar så det kändes bra. Vi fick nöja oss med 2a Bästa Tik, vilket är helt OK eftersom en 9 månaders valp oftast är klart bättre än en 4 månaders liten unge. Vänta bara till Filippa blivit äldre! Det var roligt att ha en egen hejarklack, tack Joan, Derek, Gunilla, Ulla m fl.
Senaste veckorna har varit intensiva både med arbete och i min collie-värld. Jag har haft förmånen att träffa många trevliga collie som kommit på besök tillsammans med sina lika trevliga ägare. Oftast har de kommit med anledning av fåren, för att testa om det finns något vallningsintresse. Så kul!! De flesta av hundarna har visat stort intresse, några lite mindre, dessuton har jag inte lyckats väcka intresse hos ett par stycken, men det tar jag på mitt konto, jag är ju inte så duktig på sådant.

Söndag 1 juli
I morse tog vi färjan över till Bornholm. Asta skötte sig som vanligt utmärkt, inga trappor eller plåt-landgångar kan få henne att tveka, hon bryr sig helt enkelt inte. Väl framme i Rönne tog vi en taxi till utställningsområdet, det gick smidigt.
Det var precis lagom med tid till att rasta Asta och ordna finishen i pälsen innan det var dags för colliebedömningen. Domare var Nina Karlsdotter från Sverige.
Det var en lyckad dag.
Asta blev BT, fick CERT o blev BIR.
Vi hade bokat hemresa vid 17.00-tiden, men nu måste vi boka om eftersom grupptävlingarna började 16.00.
Tur var det väl att Eva och Junita gick med på att stanna några timmar extra så att Asta kunde vara med i BIGet. Vem skulle annars ha blivit BIG 2a?
Jag är så glad!
Resan hem gick bra, som tur var kunde Asta och jag sova över hos Junita innan vi fortsatte hemåt. Asta ylandes, hon är van att sova i min säng....inte nog med det, på morgonen bestämde hon sig för att prova Connys kontorstrappa, något som ingen hund tidigare kommit på tanken att försöka. Men Asta är ovanligt nyfiken så hon måste verkligen kolla allt....
Resan hem från Småland gick bra, det var bara att gasa på. Efter ett stort antal mil, ca 165 eller så utan poliskontroll blev jag stoppad på Icas kundparkering i Heby när jag skulle köpa bröd o mjölk! Jag blåste snällt och befanns vara helt nykter så jag körde vidare hem till Molnebo.
En sådan underbar helg, ett STORT TACK till EVA och JUNITA för sällskap och supporting!
Nu har Asta SJU CERT, erhållna av SJU olika domare i FYRA länder.... inte illa, en vacker dag får hon nog några titlar som hon så väl förtjänar också!Hoppas jag i alla fall.

Söndag 1 juli
I morse tog vi färjan över till Bornholm. Asta skötte sig som vanligt utmärkt, inga trappor eller plåt-landgångar kan få henne att tveka, hon bryr sig helt enkelt inte. Väl framme i Rönne tog vi en taxi till utställningsområdet, det gick smidigt.
Det var precis lagom med tid till att rasta Asta och ordna finishen i pälsen innan det var dags för colliebedömningen. Domare var Nina Karlsdotter från Sverige.
Det var en lyckad dag.
Asta blev BT, fick CERT o blev BIR.
Vi hade bokat hemresa vid 17.00-tiden, men nu måste vi boka om eftersom grupptävlingarna började 16.00.
Tur var det väl att Eva och Junita gick med på att stanna några timmar extra så att Asta kunde vara med i BIGet. Vem skulle annars ha blivit BIG 2a?
Jag är så glad!
Resan hem gick bra, som tur var kunde Asta och jag sova över hos Junita innan vi fortsatte hemåt. Asta ylandes, hon är van att sova i min säng....inte nog med det, på morgonen bestämde hon sig för att prova Connys kontorstrappa, något som ingen hund tidigare kommit på tanken att försöka. Men Asta är ovanligt nyfiken så hon måste verkligen kolla allt....
Resan hem från Småland gick bra, det var bara att gasa på. Efter ett stort antal mil, ca 165 eller så utan poliskontroll blev jag stoppad på Icas kundparkering i Heby när jag skulle köpa bröd o mjölk! Jag blåste snällt och befanns vara helt nykter så jag körde vidare hem till Molnebo.
En sådan underbar helg, ett STORT TACK till EVA och JUNITA för sällskap och supporting!
Nu har Asta SJU CERT, erhållna av SJU olika domare i FYRA länder.... inte illa, en vacker dag får hon nog några titlar som hon så väl förtjänar också!Hoppas jag i alla fall.

Lördag 30 juni
Idag har Asta och jag startat resan till Bornholm. Ibland undrar jag om jag är riktigt vettig. Hur kan man ge sig iväg på en sådan lång resa bara för en hundutställning? Nåja, det är ju varken första eller sista gången.
Vi startade färden vid 11-tiden, anlände till Junita och Conny lagom till en läcker grillmiddag. Sedan for Junita, Asta och jag ännu länge söderut.
Framåt natten anlände vi till Simrishamn och min webmaster Eva. Där stannade vi över natten, mycket prat och lite sova blev det naturligtvis

Lördag 23 juni
Nu har Asta äntligen fått gjort ett ordentligt arbetspass med fåren. Det är länge sedan senast, p g a lammen. Idag ville jag flytta hela fårskocken från deras ordinarie hage till en annan. Det vore lögn att påstå att fåren hade intresse av någon förflyttning. Asta är så fantastiskt arbetsvillig och envis, jag beundrar henne. Hon var lite för energisk i början och "tog inte styrning" riktigt. Men efter en kort stund började hon lyssna mer o mer på mig, så hon manövrerade ut samtliga från hagen och förflyttade dem i någorlunda samlad tropp till nästa hage. Det enda jag gjorde var att gå före och vid ett tillfälle greppade jag "skenande Anna" som attackerade Asta gång på gång. Det krävs en del mod hos den vallande hunden måste jag säga, en stångande tacka är ingen leksak. Grindarna fungerade utmärkt, jag kunde vänta på sidan och stänga efter sista lammet medan Asta passade på sin sida.
 
Igår hade vi några gäster här och firade midsommar. Inte bara människor gästade oss, som vanligt var det ett gäng hundar med också.
Lilla Filippa sov sig igenom nästan hela firandet, hon kom inte igång förrän mot slutet. Simon däremot var tillsammans med Alice ständigt närvarande i kubb-spelet.....Felix hämtade då och då en kloss och placerade den på annan plats, vi hittade dock igen dem hela tiden. De andra hemmahundarna höll sig på lagom avstånd för att ha full koll men ändå inte vara ivägen.
"Pinnarna" Gaja och Zingo var även de ivriga kubb-spelare och hejarklacksledare  medan pudlarna Maja och Larsa var lite mer diskreta och mest höll sig hos matte.  
En härlig dag som är värd att minnas......

Måndag 18 juni
Födelsedagsfirandet tar på något sätt aldrig slut! Idag har jag landat i Sverige igen efter en födelsedagstripp till UK!!!!!
TACK CHARLOTTE och JERKER! Vilken födelsedagspresent!
Vad gör man i England?
Ja den berömda Peterb-showen var punkt 1!!! Jag har tittat på kossor av olika raser, hästar naturligtvis, Foxhounds i pack tillsammans m jakthästar, jaktfalkar,agility, Orkideer, MC-uppvisningar, körtävlingar m Shire och Clydesdale-hästar, hopptävlingar, ridklasser,mm mm Helt underbart!
 
Vi hälsade också på hos några bekanta collie-uppfödare som i sin tur tog oss med till andra uppfödare...det är inte klokt vad man hinner med på tre dygn!
Det var glädjande att återse Sandra Wiggleswoth och möta hennes man Jack, bägge innehavare av Kennel Sandiacre.De har snygga, trevliga sociala hundar som lever ett bra liv. Inte nog med att de har några av världens mest framgångsrika blodslinjer och ett kennelnamn som borgar för gedigen kvalite', de vet hur man tar hand om sina hundar också! Jag är glad att ha förmånen att få besöka dem.
Kennel Lassina med innehavaren Mrs Joan House är ett liknande exempel. Hos henne fick vi titta på hundarna i köket och ute i deras enorma rastgård som skulle föda ett par hästar med bete rent ytmässigt sett! Tilläggas bör att köket inte var enda rummet som hundarna hade tillträde till...
Varken Sandiacre eller Lassina har mer än en handfull collies idag.
Om nu någon sätter i halsen och vill kvävas med tanke på att Mr Brian House ska döma collie i Sverige i år så vill jag lugna er. Jag har inte träffat Mr House, han o Joan har separerat för länge sedan! Han har inte något med Kennel Lassina att göra längre efter vad jag informerats om..... Nu kan ni andas lugnt igen.....
Jaa, nu återstår några dagars slit innan Midsommar kommer med lite vila och festligheter.
Vilken fantastiskt upplevelserik sommar det har varit ännu så länge!

Lördag 9 juni
Vissa dagar är av en sort som man alltid minns.
Den här dagen har varit en sådan.
Tidigare under året har jag fyllt år. Det gör jag varje år så länge jag lever , men nu uppnådde jag en aktningsvärd ålder som brukar firas.
Bland presenterna hittade jag ett kort m texten "Hjärtliga Gratulationer Marianne. Reservera 9 juni till dina upplevelser. Hälsningar från alla"
 
Jaa, vad gör man? Gissa om jag undrade vad det handlade om. Misstänkte ryttarna i första hand och det visade sig vara delvis rätt. Under tiden som gått har jag fått veta att det handlar om en fest som jag skulle få i present.
Jag lyckades lirka fram ett löfte om att inte behöva vara hemma förrän efter 16.00 detta datum. SCK arrangerade off. utställning i Finspång och där ville jag vara med innan festandet skulle börja. Jag hoppades verkligen att eventuella bungy-jump och liknande upptåg skulle utgå om jag  blev ganska sen.....
 
Dömde i Finspång gjorde Helge Lie, Norge.
Jag visade Simon som blev klass 2a med Hp,
Felix som vann sin klass med Hp, Bästa Hanvalp och BIM.
Göte var med i veteranklass som han vann med CK. Lustigt nog slutade han 2a Bästa Hanhund, inte illa av en tio-årig pojke. Bim veteran blev han också.
Alice var även hon med. Juniortikarna var av ganska bra kvalite', så det vat roligt att få vinna den klassen m nämnda Alice. Hon fick Hp, jag var rätt nöjd för då skulle jag hinna hem i skaplig tid. Det var lite hallå om uteblivna CKn i den klassen, men dömt är dömt och anmält är anmält, man får faktiskt respektera domarens beslut om man har anmält! Om man delar åsikten om sin hund med domaren är ju en annan sak, i så fall skulle det väl bara finnas Champions?
Jag skyndade mig att packa bilen med alla fodersäckar och andra priser samt hundar för att komma hem så snart som möjligt igen.
 
Sedan följde en kväll värd varje ögonblick.
Jag hämtades i en fantastisk bil för transport till Emelie för styling. Snygg som aldrig förr skjutsades jag sedan till Folkets Park i Heby.
Där väntade hundratalet människor med sång och gratulationer. Alla var där för MIN skull! Jag kramade och tackade ALLA, det tog sin tid. En härlig måltid fanns uppdukad, en massa presenter att öppna, en underbar gästbok att läsa, ett bildspel som kördes non-stop med bilder från mitt liv med hästar och hundar,osv, osv. Jag har aldrig känt mig så uppskattad och kommer aldrig att göra det igen. Det var så fantastiskt att få träffa alla "gamla" elever, vänner och kamrater. Jag samlar mig som bäst för att skriva ett tack i tidningen, men har inte riktigt hittat orden ännu.
Som katter bland hermelinerna fanns några arbetskamrater och ett fåtal "hundkamrater",verkligen modigt gjort, jättetack för att ni kom!!! men övervägde gjorde verkligen ryttarna! Ett av de mest fantastiska inslagen i firandet var specielskrivna texter o sånger om födelsedagsbarnet....jag blev rörd!
Om händelsevis någon ur firargänget läser detta ska ni ta till er ett stort TACK, men ordet räcker på något sätt inte ......
 
Nu samlar jag mig för att ordna fest själv. Midsommaraftonsfest är tradition här, dessutom måste jag ha en hund-fest, ska bli jätte kul att samla uppfödare och hundvänner till kalas. Inte nog med det, ryttarna ska givetvis hit på nostalgitripp och festligheter.....

Onsdag 6 juni
Maria, Nisse, Per, Zingo, Felix, Simon och jag har varit i Gävle idag på inoff. utställning.
Vi hade en lyckad dag måste man säga, mer lyckad än så här kan inte en show bli.
BIS-valp blev nämligen Felix, Gatefields Gyllene Månsken som han heter. Nisse o Simon fick även de Hp. Pers lille Zingo Dvärgpinne(Gutmit's Hedley) blev BIR-valp och BIS2a!!!!!! Så vad mer kunde vi begära?
Inte nog med det, Anna-Lena och Matz underhöll oss i pausen mellan gruppbedömningarna och BISet med en utsökt lunch och trevligt sällskap.
En helt underbar dag.
Glömde för övrigt att nämna Jerker o  Charlotte i samband med utställningen i Rättvik i helgen. De bor i Borlänge och hade bjudit hem oss på valptitt och smörgåstårta när utställningen var klar. TACK !!! Ni ska bara veta hur uppskattat allt sådant är.

Lördag 2 juni
Just hemkommen fr Nedansiljans SBKs officiella utställning i Rättvik är jag både  trött och mycket glad.
Lille Simon, Steadwyn Showmanship, utställningsdebuterade idag i valpklass 4-6 Månader. Han fick HP.
Felix (Gatefields Gyllene Månsken) vann valpklass 6-9 månader med HP efter en hård duell med sin bror Nisse (G. Gyllene Månljus, ägare Maria Lind). Nisse fick även han HP, jättekul för både mig o Maria.
I kampen om valp-BIR avgick SIMON med segern! Inte nog med det, Simon vann även BIS-valp!
 
Göte (G. Gay Return) blev BIR veteran och BIS VETERAN! Han har fyllt 10 år! Han är dessutom Morfar till Alice.....
 
Odågan Alice, ( SV-07 G. Good Ol'Days) vann junkk m CK, CERT och BIR. Hennes andra CERT på tre försök!
Inte nog med det, hon blev även utsedd till BIS 2 JUNIOR, samt totalt BIG 3a!!! Hon var inte ens svår att visa idag, börjar bli riktigt rutinerad.
 
Dömde gjorde Sonny Ström i rasen och Fredrik Nordgren i gruppen. Jag hade anmält för Helge Lie men det blev domarändring. Sonny S gjorde ett gott arbete och såg mer detaljer typiska för rasen än jag hade väntat mig. Roligt! Fredrik N öste beröm över Simon,Alice och Göte, jättekul.
 
Nu väntar en valputställning för småpojkarna på onsdag i Valbo/Gävle och SCK utställning i Finspång (om inget hindrar mig att åka) om en vecka.
Ibland undrar jag hur man är funtad, som öser pengar och spenderar massor av tid på något så "oekonomiskt" som utställningar. Men det är kul.
Förhoppningsvis blir det Danmark i juli med Asta, sedan har jag inte anmält ngt mer just nu.
Hoppas ni har en trevlig helg!

Lördag 26maj
Pingstafton, en härlig dag!
Det är svårt att åka bort med en stor samling collie, så det är bättre att vännerna kommer hit. Idag har vi varit tio personer och sexton hundar, ja faktiskt arton hundar totalt, som firat pingstafton med mat, glatt umgänge, promenader, lekar och mycket prat.
Jag är så glad över att mina hundar är så generösa på alla sätt, att de glatt välkomnar gäster av olika raser och åldrar. Det är lärorikt för de yngsta att inse att världen består av många människor och att hundar kan se ut nästan hur som helst och ändå vara trevliga!
Vill på detta sätt tacka alla inblandade för att ni ville vara med och fira Gittans 13-årsdag och Luddes SUCH-titel (grattis igen Lotta!) och Götes 10-årsdag.
Ha en underbar sommar alla som var med och firade!

Söndag 20 maj
Idag har Asta, Svea, Felix och Alice varit på kurs i vallning. Felix var måttligt intresserad, men han är ju så ung att det är fullständigt naturligt.Lite
intresse visade han ändå för ankorna, det var sådana vi vallade idag, men så duktig som bror Nisse är var han inte. Nisse var jätteduktig, heja Maria!
Men Svea hon gjorde som hon brukar.....lugnt o metodiskt flyttade hon ankorna hit o dit, efter mina önskningar!
Det nästan mest fantastiska den här dagen var att se hur hundarna ändrade vallningsbeteende. Nu tog de fram sitt "eye" direkt de fick kontakt m ankorna. Hoppas att det kommer in bilder under rubriken "aktiviteter" riktigt snart!
I starten använde vi lina på samtliga hundar, det var en god ide' eftersom både Svea och Alice lyckades få munnen full av anka i början. Linan tog jag bort på Svea när jag insåg att jag kunda stoppa henne med rösten och efter det var det bara att njuta av nya utmaningar med en fantastisk hund! 
Man kan inte ana vilken tillfredställelse och vilken glädje det är att arbeta med sin hund på det här sättet! Svea läser djuren perfekt, hon håller avstånd och stressar dem aldrig, hon vet själv när hon ska stanna eller gå. Jag är priviligierad som har en sådan hund att arbeta med!
Asta är också så otroligt duktig, men på ett annat sätt än Svea. Asta är envis som ingen annan, hon ger sig aldrig, hon är väldigt lydig nu när hon lärt sig STANNA ordentligt, det funkade även bland ankorna, jag är imponerad! Men vi plockade inte undan linan på henne, det blev många "stanna" att öva på för att hålla ankorna säkra och jag vågade inte utmana ödet.
Alice då? Ja man kan lugnt säga att hon fick ha linan kvar i alla lägen! Denna otroligt energiska hund trodde inte sin lycka när hon fick gå in i en hage med ankor! Raskt lade hon ner en stackare innan jag hann fatta vad jag skulle göra! Men med goda råd från vår tränare Karin lyckades jag manövrera den vilda damen. Vi övade väldigt mycket på koncentration och lydnad. Det som imponera rmest på mig är att Alice fortsatte att fokusera och koncentrera sig på ankorna, trots att jag fick dämpa henne väldigt mycket. Här visar hon en viss hårdhet som jag inte visste att hon har. Nu vet jag det, vilket betyder att vad MHt framöver säger förmodligen kan "slänga sig i väggen". Men DET vet jag redan....om man lever med sina hundar och utsätter dem för arbete och fritid i olika miljöer och situationer så ser man väldigt väl vad de går för!

Lördag 19 maj
 Idag vimlade det av hundar här. Alice hade några gäster som hjälpte oss fira hennes SV-07- titel. Jättekul, hoppas att ni som var här hade lika trevligt som jag. Det är fantastiskt att se hur hundar av olika åldrar från olika familjer samsas och leker och verkar trivas med varandra medan mattar och hussar pratar, skrattar, äter och dricker. En härlig kväll!

Söndag 13 maj
Österbybruk-utställningen med sin Svensk Vinnare-titel är nu avklarad.
Maria och Nisse var med och hjälpte till, tack snälla Maria för det. Svårt kan det annars vara att hålla rätt på tre hundar som ska in i ringen i olika klasser och även i samma klass ibland.
Tack också till Anna-Lena och Matz, vad gjorde jag utan er alla!
Hur som helst, bland valparna blev Felix BIR, jag är jätteglad över det. Han fick en strålande kritik av domare Bo Skallin.
Alice vann juniorklassen bland tikarna i hård konkurrens, hon fick mycket beröm för rörelser o temprament o huvud o uttryck. Ett Ck blev det också, tackar tackar! Svea blev 3a i ökkl och även hon fick CK.
När det vardags för bästa tik var Matz hygglig och visade Svea medan jag hanterade Alice efter bästa förmåga. Alice blev Bästa Tik!!!! Därmed också Svensk Vinnare 2007, en titel som hon har med sig resten av livet. HURRA!!! givetvis fick hon CERTet också, inget CACIB eftersom hon är junior, men väl BÄST I RASEN!!!
Det känns så otroligt roligt! Jag är lite bortskämd med framgångar när det gäller utställningar, men den här gången ska jag verkligen ge mig chansen att riktigt gotta mig åt framgångarna!!! Man vet ju inte vad framtiden för med sig......
Nu är vi alla så TRÖTTA........men detta ska firas med fest framöver, det lovar jag!
Ja visst ja, i BIGet hade vi ingen större framgång, men vem bryr sig om det nu.

Lördag 12 maj
Har haft kurs nästan hela dagen. Hundarna har varit väl omhändertagna hemma, men det känns inte riktigt bra ändå.
Imorgon ska några av dem vara i topptrim, väl förberedda inför Österbybruk-utställningen. Det lockar inte att ge sig iväg.
Jag har borstat, badat o förberett under veckan, men Svea fäller som en barrande vissen julgran. Alice har jag tränat på att stå stilla, men tror inte att det kommer att fungera i morgon även om det går skapligt här hemma. Felix har två öron som plötsligt vill stå rätt upp. Hur kommer det sig att det blir så här inför nästan varje utställning? Inte nog med det, jag måste åka väldigt tidigt för att komma i ordning på utställningsområdet med trimbord, tält och hundar.
Nu måste jag packa bilen och borsta lite till , sedan blir det sova som gäller!

Söndag 6 maj
Maria och jag har varit och tittat på fårvallning idag. Det visades olika tester ur AKCs reglemente. Hundarna som var med varierade i raser från Västgötaspets och Bearded collie till Aussie och Working Kelpie m fl.  Tyvärr hade varken Maria eller jag ngn hund med. Det framgick inte av inbjudan att vi kunde få ha det. Därför visades ingen Collie. Men jag känner mig väldigt nöjd ändå. De första testerna fixar nog både Svea och Asta, till o med Alice klarar nog första Instinct Test.
 Bana A Started Class tror jag att Svea skulle fixa redan idag, medan Asta kanske behöver ordna till lydnaden lite m hjälp av sin matte för att få tillräckligt höga poäng. Det framgick att vi verkligen är på rätt väg i träningen. Naturligtvis har jag Karin att tacka för det  i första hand, men även Marianne och Gunnar. Tack!
 
Den här träffen var till för att informera om reglerna och väcka intresse. Arrangörer var Kelpie-folket.
Intresse finns hos mig som ni vet. Jag är väldigt glad över att vara ordförande i det lokalområde av SCK som är föregångare inom vallningen.
Oj, nu verkar jag som en reklampelare, det är inte meningen. Hur som helst så ska vi ha vårt första KM i vallning i september detta år.
Fick ett fantastiskt bra förslag på vandringspris av Marianne..... en herde-stav....eller vandringsstav....Det gäller att hitta ngn som tillverkar den bara.
Om någon skulle vara intresserad av att veta hur de lättaste proven  inom AKCs regler går till så ska ni veta att jag planerar att beskriva det kortfattat här i dagboken framöver.
 
Hos Maria träffade jag Robin, Simon och givetvis Nisse Månljus, kullbror till Felix. Han är så trevlig och så vacker, älskade Nisse!
Framöver är det dags att låta Felix och Nisse småträna lite på fåren, men det dröjer ännu. Det roliga är att Ann-Kristin som har syster Månstråle också håller på med vallning. Tänk så spännande det ska bli att se dem träna och utvecklas.
Felix fick träffa lammen Svinto och Lena idag. Han var överlycklig och mycket nyfiken. Det känns bra.
Nu ska jag ut och provtrampa min nya cykel i sällskap med ett par hundar.

Lördag 5 maj
Det är så härligt när man får goda nyheter från valpköpare. Idag har det kommit flera glada besked.
Marie med Gittans son Charlie ringde och berättade att de idag lyckats m bedriften att ta sin andra pinne i agility klass II. Nu behövs bara en till! Jag tycker att Marie är så duktig och jobbar så bra med sina hundar, hurra för dig Marie! Det är valpköpare som du som hjälper till att få en uppfödare att fortsätta!
I södra Sverige har man ställt ut.
Min kära Webmaster Eva visade sina bägge Gatefields-tikar, Lisa vann ökl o blev 4a Bt, kul. Stina blev fyra i sin klass om 9 ökl tikar, det var också bra, speciellt m tanke på att hon fyller 8 år i augusti.
SV CH Gatefields Going Places visades i veteranklass. Han blev BIR vet jag, men har fn ingen uppgift om hur det gick i BISet.
 Grattis till er båda EVA! Ytterligare praktexempel på ideala valpköpare! Men ni är många fler som tar hand om era hundar på ett fantastiskt sätt, det vet jag verkligen.
Lammen mår utmärkt kan jag berätta. Vilken dag som helst bör Beda nedkomma, hoppas verkligen att det går bra.
I morgon ska Maria o jag åka och titta på AKC-prov i fårvallning. Förväntar oss att få se Kelpie och Bearded Collie i instinktstest och även Herding Test. Det ska bli intressant av fler anledningar: Roligt och givande att få se testerna "på riktigt" Dessutom kommer jag ju att få en riktig pekpinne när det gäller hur långt jag själv har kommit med mina hundar! Ligger vi ljusår från en Herding titel, eller har vi kommit riktigt långt på väg? Jag lovar att återkomma och berätta mer!

Fredag 4 maj
Nu har första lammen kommit. Fanny den kära gamla tanten födde två stycken idag. Den ena en kolsvart flicka med mjuk ull, hon kallas Lena. Den andra en hårdkrullig grå grabb, han heter Svinto. Alla tre mår utmärkt.

Tisdag 1 maj
Idag har jag stängslat en ny hage till fåren. Hundarna har givetvis varit med, men inte alla på en gång eftersom några löper.
Simon har varit i sitt esse, han har anfallit stolparna och släpat omkring dem så gott han nu orkat. Felix har nosat omkring och släpat fram rådjursskånkar, hårtussar och liknande. Jag vet inte om det var utlagt till att locka rävar eller om ngt rovdjur haft kalas...... Alice har varit värst av alla, hon kom bärande på en snok! De andra har nosat omkring och varit så sysselsatta att de nu är riktigt trötta! Det är dags för oss alla att vila några  timmar om vi ska orka med morgondagen.
Svea är anmäld till Österbybruk, det är Svensk Vinnarutställning där om ett par veckor. Tyvärr tappar hon all päls nu så hon får nog vara hemma. Alice och Felix är också anmälda, men de är ju så unga ännu.....vi får se om jag åker med dem eller blir hemma och jobbar i stället.

Fredag 27 april
Felix, Simon och Gittan har varit fotomodeller idag. Jag ville ha en vacker bild av hundar i vitsippor och kontaktade bror Tomas som är en skicklig fotograf att döma av hans reportage-foton i MC tidningar. Turligt nog fanns det tid för fotografering. Vi tillbringade mer än en timme med att försöka få till några bra foton och det lyckades. Jag har sällan varit så nöjd med några bilder kan jag berätta. Nu återstår det att få någon att sätta in dem på hemsidan........
Efter allt poserande var Simon så trött att han lade sig på cykelbanan och fick bäras till bilen. Felix trulade lite och Gittan var bara överlycklig över att vara "huvudperson"

Lördag 28 april
Har haft besök av Valle med familj idag. Valle är kullbror till Asta, en riktigt härlig collie i mina ögon. Man får "jag mötte Lassie" känsla av honom. Verkar vara en så sund och äkta collie på alla sätt. Det är en sådan ära att få träffa vissa hundar. Jag hoppas att Valles matte och husse har förmågan att känna samma sak.

Söndag 29 april
Idag har Kerstin och Gunnar varit och hälsat på. Alltid lika trevligt! Vi promenerade till fåren och tittade på dem, fikade, fotograferade (Gunnar) och pratade om hundar och med hundar. Båda deras collie är döda nu, men om något år blir det en ny. Kerstin brukar påminna mig om hur näst intill otrevligt jag behandlade dem vid första besöket! Jag hade en kull valpar och Kerstin och Gunnar har tre barn, så de fick lov att uppföra sig väl(barnen alltså) innan de fick träffa några hundar. Vi har lika roligt åt det varje gång det kommer på tal. 
 Tänk om det blir några valpar om sådär tre-fyra år undan Alice, så passande det skulle vara. Den här familjen är ju hennes "extra-familj".

Måndag 30 april
Lite skotträning för hundarna blir det varje sista april, även denna.
 Som tur är smäller det på avstånd så ingen hund blir skrämd på något sätt.
 Lotta, Karolin och Ludde firade Valborg med oss. Vi åt så gott och så mycket att det kändes lite mäktigt ett tag, men promenaderna fick oss att känna oss mindre frossande. En kort tur i skogen med Ludde, Lisen, Gittan, Felix och Simon innan middagen och en längre tur med Asta, Alice, Svea,Göte och Ludde innan det var dags för ost och kex. 

Lördag 21 april
ALICE HAR DEBUTERAT!
Idag var det utställning på Rocklunda, Västerås. För första gången visade jag Alice i officiella sammanhang. Det gick inte så bra i början, Alice hade ungefär max en fot i taget i golvet när hon skulle stå stilla. Jag var så usel som handler!Skäms gör jag faktiskt.......
Hur som helst, trots min usla handling såg domaren Alice's kvaliteer och placerade henne som 2a junior, med CK!!!
I väntan på Bästa Tikklass tog jag mig en funderare. Med Barbro Börjessons kloka ord i färskt minne bestämde jag mig för att nu är Alice ingen valp längre utan en tonåring. Tonåringar måste man ställa krav på......vi övade lite på pläden, sedan gick vi in i ringen och Alice ställde upp sig som aldrig förr! Hon slutade som 4a bästa tik, för mig kändes det som en seger! Visserligen var det bara fyra tikar som fick CK, men just känslan av att ha löst ett problem är underbar! För övrigt hade hon ju inte fått något CK om domaren inte ansett henne värd ett Cert!
Det har varit en riktig hund-dag idag. När vi kom hem från Västerås var det dags för lunch till ungdomarna och lite samvaro och promenader.
Senare lade jag några spår, skäms att säga det, men Simon har ingen direkt koppelvana ännu, än mindre spårvana. Han spårade i  alla fall bra och fann sin älsklingsleksak i skogen, mycket lyckat.
Felix är den sanna filosofen. Det gäller även arbete, han funderar och utför......Spåra är väldigt enkelt för honom, han kan ju tänka och nosa samtidigt, trots att han är hane!
Planerar att gå eftersökskurs med några hundar nu när vallandet ligger lite på is p g a väntade lamm. Jag har ju gått en hel del blodspår tidigare, men då med privattränare på hemmaplan. Nu är det dags att göra något vettigt av det!
Javisst ja, det roligaste som hänt idag: Rainer Vouronen dömde i ringen intill collieringen. Han sade till mig : "Du har den bästa collien av alla här idag! Så klassisk!" Tackar, det är uppskattade ord, speciellt när de kommer från Rainer!Han är ju uppfödare av många utsökta collies i Finland.
Jag är så stolt över Alice! Faktiskt är jag lite stolt över mig själv som uppfödare också, på sin egna hemsida får man ju vara det!!!

Torsdag 19 april
Kvällen har ägnats åt en föreläsning i Uppsala. Föreläsare var ingen mindre än Barbro Börjesson. Det är vi i Upplands lokalområde av SCK som tillsammans med Studieförbundet Vuxenskolan ordnat föreläsningen.
Barbro är en fantastiskt god pedagog! Om man lyssnade på vad hon hade att säga de första tio minuterna så försvann alla eventuella frågor, det klarnade kan man säga! Det hindrade ju inte att många frågor ställdes ändå, många vill ta chansen att berätta om just sina hundar......Det får man förstå och respektera, våra hundar är ju det viktigaste vi har många gånger.
Sammanfattningsvis kan man väl säga att Barbro förespråkar en väldigt sund och naturlig hundhantering.

Tisdag 17 april
Idag har vi haft uppfödarträff igen. Den här gången var vi hos Karin och tittade på hennes snygga korthårsvalpar. Det är så trevligt och givande att träffas och jämföra erfarenheter och åskter. Varje gång lär man sig något nytt.
Vi nagelfor valparna från topp till tå och måste säga minst tre bra saker om varje valp.....samt hitta någon mindre bra detalj på var och en.
Dessutom pratade vi juridik, uppfödaransvar i Sverige jämfört med andra länder, sjukdomar , import av hund mm.
Inte nog med det, vi passar på att äta gott varje gång!
Tack Karin för en trevlig kväll!

Söndag 8 april
Idag har det varit goda vänner här, en trevlig dag.
Vi började med en sen lunch i goda vänners lag.
Trevlig med hundprat och många skratt.
Efter att matgästerna rest hem anlände Annika och Peter tillsammans med sina hundar Milton, Moltas och Douglas. Den första är kullbror med min älskade nu bortgågna Harry, den sistnämnda är kullbror med Alice. Det var så roligt att träffa hela familjen. Alice och Douglas är väldigt lika, både till utseende och mentalitet.
Tur att det blir långhelger ibland så att man hinner umgås!

Tisdag 3 april
Uppfödarträff! Den här gången hos Marita Bertilsson, sheltie-uppfödare. Vi var ett gäng som noga kände igenom tre sheltievalpar, uppgiften var att välja ut den för dagen mest tilltalande.Vi pratade även om CEa, Hd och mycket annat.
Jag hade med mig mina yngsta familjemedlemmar, det är alltid bra att komma till nya miljöer.
Tack snälla Marita för maten som var jättegod och en givande kväll på många sätt! 

Söndag 25 mars
Jaha, då har vi varit i Katrineholm på inofficiell utställning. Inte mycket att orda om egentligen. Det var i alla fall auktoriserade domare, det är alltid kul i sådana här sammanhang.
Resan gick bra men jag hade missbedömt avståndet.Jag envisas med att det är ca 15 mil till Katrineholm. När jag hade kört 16 mil var vi ännu inte framme, så det blev lite bråttom på slutet.
Hur som helst, jag visade Felix, han var ensam collie i 4-6 månader. Hp fick han och därmed blev han BIR, kul.
Alice hade lite mer konkurrens, nio collie var anmälda. Hon blev också BIR, lika roligt det.
Det gick snabbt med grupp 1, så rätt snart var det dags för BIGet.
Felix vann sin grupp. Jag har aldrig haft en sådan lättvisad hund som han är! En så ung valp som står som en klippa och visar både hals och öron är man inte så bortskämd med. Duktiga Felix!
Alice lyckades också vinna sin grupp. Inte för att hon är lättvisad utan mer troligt för att hon är väldigt bra. Alice var faktiskt mer än lovligt vild hela dagen.
Jag funderade på att åka hem och strunta i BIS-finalerna, men det verkade så oartigt mot domaren. Dessutom hade jag så trevligt sällskap av Marketta och Per-Åke, så det blev ett sant nöje att stanna kvar några timmar.
Felix blev lite trött, helt naturligt. Han fixade i alla fall en BIS-placering och inte vilken som helst, han blev BIS3a!!! Duktiga vackra kloka Felix.
Alice då? Jo, hon blev inte mer lättvisad under dagen. Trots det tyckte Magnus Hagstedt att hon var värd en BIS-placering , så hon slutade som reserv!
Härligt roligt! Med trötta hundar och bilen fullpackad med priser styrde jag hemåt. Jag känner mig riktigt glad över mina ungdomar!

Lördag 24 mars
Idag har vi haft besök av Eva och hennes yngsta Riesen. Det var så kul!
Efter våffelätande och prat tog vi oss en ordentlig promenad i skogen. Alice är aldrig blyg, hon lekte glatt med sin nya skäggiga bekantskap. Alla hundarna tyckte det var kul med en ny kamrat. Valparna fick dock inte träffa vår gästande hund, de fick nöja sig med all uppmärksamhet från oss människor.
När våra gäster så småningom rest hem var det dags för Alice att förbereda sig inför morgondagens utställning. Jag hade ett tufft jobb med att få bort gran- och björkris ur hennes "kjol", ett resultat av allt galopperande i skogen.
Felix då? Tja, ena örat ville stå upp och dessutom haltade han lite efter en vurpa under lek. Jag var tveksam till att göra i ordning honom för utställningen. Men så beslöt jag mig  för att ta med honom för social träning, och då är det bäst att snygga till honom lite innan.
Vi får se hur morgondagen blir, är han ohalt så får han gå in i ringen, annars inte.

Söndag 18 mars
Oj en sådan dag. Den började igår på sätt och vis, det var ett trevligt födelsedagskalas hos grannarna. Där blev det lite sent, väl hemma igen fanns det en del att göra så det blev lite senare ändå och i morse blev det tidigt!
Strax efter kl. 8 hämtade jag Maria, Robin och Nisse vid bussen. Sedan  kom Ann-Kristin och Adriana med ett gäng hundar, bl a Syster Månstråle. Så hela Astas kull fick träffas och leka, det var skojigt för dem.
Vår kursledare Karin kom tillsammans med Harriet, så det blev fullt runt köksbordet när vi fikade och käkade varma mackor.
Det handlar om fårvallningskurs igen! För första gången använde vi  mina får som kursdjur. Det fungerade fint, jag är riktigt stolt över dem. Ännu stoltare är jag naturligtvis över mina hundar som är så duktiga! Alice fixade varvbyten och stopp riktigt galant, Asta har lärt sig stanna jättebra- vi har haft lite problem med det tidigare- och Svea vet jag inte vad hon gör egentligen. Hon bara travar på och flyttar djuren dit de ska, man ser aldrig att hon krånglar till något. Ännu ska jag väl tillägga. Så nu får jag bygga lite Y och Z grindar o träna på. Ska bli kul!
Det som är allra roligast är att hundarna har så stort intresse och så lätt för att balansera.
 
Simon äter och växer. Dessutom busar han hej vilt. Som jag gissade är han och Felix numera mycket goda vänner.
Ann-Kristin hade med sig en valp från sin egna uppfödning också idag. Det betyder att det var fem valpar ur tre olika kullar som fick träffas de stunder vi hade fika-pauser och lät fåren vila sig. På så vis blev det en dag som var utvecklande för hundarna på många sätt, både för "gammal" och ung.
Jag har anmält Felix till hans första utställning!  Det är bra att träna lite nu medan han är valp. Alice ska få följa med.
Visserligen kan det kännas lite löjligt att ställa ut henne inofficiellt, men det är bra träning inför kommande officiella sammanhang.
Nu ska jag följa med hundarna ut på kvällsrastningen.

Söndag 11 mars
Idag har jag hämtat en av mina födelsedagspresenter. En present från och till mig själv, som ska kallas Simon. Hans riktiga namn är Steadwyn Showmanship. Hoppas att vi ska ha glädje av varandra.
De andra hundarna tycker att han är helt OK. Göte älskar ju inte valpar direkt men sköter sig jättefint. Den som har mest funderingar är faktiskt lilla Felix. Det kan man förstå, han har ju aldrig träffat ngn yngre än sig själv. Gissar att de två ynglingarna blir bästa kompiser framöver.

Tisdag 6 mars
Idag har Maria och jag fått hjälp med hundarna och vallningen av Karin. Vi använde mina får den här gången, de är inte de lättaste att flytta på om de inte vill. Jag är så glad över att Karin hade med sig sin duktiga Aussie som kunde bidra med god hjälp när det behövdes.
Vi hade en härligt givande kväll, fåren har inte överansträngt sig, hundarna har fått träning och vi "förare" har fått mycket hjälp, råd och tips.
Nu gäller det att träna till nästa gång! Som intstruktör vet jag hur viktigt det är att  eleverna tränar själva mellan kurstillfällena, annars blir det ju ingen utveckling.
Svea ska få träna lite fråndrivning, jag tänker vara listig o använda snövallar som "staket",Asta är ju så otroligt duktig och energisk men jag måste öva henne och mig på lite mer kommandon,framför allt att stanna på avstånd.Asta stannar när jag ber henne,ibland i alla fall, men när jag flyttar mig så flyttar hon sig omedelbart i balans....Vi får se vad det blir av det.....
Alice var ovanligt lugn idag, men så bestod ju fårens uppgift mest av att stå stilla idag, inte så upphetsande för Alice. Vi övade "longering", kommer att göra det ngn gång igen innan vår kurs framöver.Alice börjar närma sig ett års-åldern och är därmed berättigad att få börja träna.
Förhoppningsvis ska vi alla vara med på kursen i lokalområdets regi den 18 mars.
Marias Robin gjorde nya upptäckter, det var lite annorlunda mot vad han har tränat hittills, men det var ett stolt team som kunde hålla fåren på plats efter att ha hämtat ut dem ur "boet".
Till hösten hoppas jag att min får-besättning har ändrats lite, behöver faktiskt några fler.
Efter övningarna ligger nu mina "vallhundar" och sover! Det är sällan de blir trötta av ngn aktivitet, men framför allt Alice är TRÖTT nu.Det tar på krafterna att tänka......
Felix var med som Prao-elev, dvs han fick titta på en stund och se hur de andra gjorde. Mest intressant var dock inte fåren, nej det var Karins Dessie som var mest spännande!

Torsdag 1 mars
Mars! Äntligen är våren i antågande, jag längtar så efter gröna gräsmattor och riktigt soligt och varmt väder.
Få se om det blir ngt lamm i år. I så fall är det väl Anna  som kommer att lamma först tror jag.Men jag vet faktiskt inte om ngn är dräktig ännu. Ullrik har inte bott här så länge.
Felix växer. Tandfen har varit och hälsar på honom så att han har tappat i stort sett alla framtänder både uppe och nere. Som tur är har
han ett gäng nya på gång. Igår fyllde han fyra månader men vi glömde att fira honom.
Alice är vild som få just nu, hon leker som en galning med alla som kan tänka sig att ställa upp. Hon har en stor päls som tyvärr är väldigt valpmjuk ännu på en del ställen.Det här tövädret gör att pälsen tovar ihop sig, jag måste ta itu med henne igen i morgon. Kanske kan jag fota henne som nyfriserad och få in en ny bild på hennes sida, det skulle vara toppen.
Lisen som har en liten hälta ibland har mått toppen länge nu, hoppas att det håller i sig.Hon är den som leker mest med Felix, gamla mormor skuttar omkring som en valp med lillpojken.
Gittan fyller snart tretton år, tänk vad tiden går. Jag minns så väl när hon föddes och jag måste säga att det har hänt otroligt mycket under de tretton åren.
Svea har mer päls än någonsin just nu. Tyvärr hinner hon tappa den innan det blir aktuellt med någon utställning tror jag.Jag har ingen större anledning att ställa ut henne i Sverige,ja ett CACIB till kan vi ha nytta av. Jag kommer inte att åka utomlands den närmsta tiden med henne heller,det är mycket annat som händer.
Asta å andra sidan är mycket tunnhårig.....men jag ser att hennes päls är på gång, säkert 3 cm lång vid det här laget.Asta har tappat all tidigare lydnad bland fåren tycker jag . Annars kan det ju vara så att Svea kommit så mycket längre medan Asta var mamma-ledig att det bara verkar som om Asta tappat...hon kanske aldrig har haft ngn bra lydnad i vallningen?
Göte ser ut att må som han brukar, gamla gossen.Han fyller sina dagar med promenader och så ett evigt lekande! Han bär omkring på sina leksaker så länge han har möjlighet.Göte är lite småsnål med sina prylar, han samlar dem gärna och håller koll på att ingen får låna något.
Oftast kan han ju bara bära på EN sak som tur är för de andra, för de kan göra riktiga leksaksfynd när han råkar springa för långt iväg från sin prylsamling. En dag utan att Göte leker måste betyda att han är väldigt sjuk. 
Ja, så har vi det idag.

Fredag 23 februari
Vintern har verkligen kopplat greppet!
Häromdagen var jag till en uppfödarkollega o hälsade på, det var en resa på ganska  många mil.Jag körde småvägar i snigelfart  p g av halkan. Tur var väl det, för de större vägarna hade stora problem med snörök, avåkningar och krockar.Enda problemet jag drabbades av var att bromsarnas funktion minskades allt mer medan jag körde,intressant.Som tur var behövde jag inte bromsa speciellt ofta!
 
De dagar som termometern visat på värme , dvs över minus 10 C, har vi övat på att valla fåren.
Fy vad det går uselt ibland!Jag är stundom helt fascinerad över mitt eget okunnande! Hundarna och fåren gör nog vad de ska,men jag krånglar till det för alla.Dessutom hamnar jag i någon slags konflikt när jag ser att någon hund är lite för hård på fåren, samtidigt som jag ser att det är just rätt får som de går på. Tackan Fanny har som hobby att rulla hundar över marken om hon får chansen,nu har  hundarna börjat gå på henne i stället.Det behövs faktiskt, men jag vet inte riktigt om "vi" går rätt till väga.
 
Som tur är ska vi "kursa" igen redan i mars, gissa om jag behöver det!Karin, du ska veta att du är efterlängtad kursledare.
 
I april hoppas jag på att kunna ställa ut Alice i Västerås.Det blir i så fall hennes officiella debut. 
Eventuellt ska jag visa Felix i Avesta i påskhelgen eller när det är de brukar ha sin inoff utställning där.Undrar vad han kommer att tycka om det?
Just nu sover han djupt i en hundsäng här intill. Alice sover vid mina fötter, de båda ungdomarna är lite trötta efter kvällens upptåg och lekar.
I morgon  är jag ledig. Hoppas att vädret ger möjligheter till promenader och vallningsträning. Annars kan man ju alltid städa.....

Måndag 12 februari
En ledig dag, härligt. Alice,Asta och Svea har övat sig på att valla får en stund idag.ganska lyckat faktiskt, men Svea har lite dåligt tålamod just nu och Asta är lite för olydig och vild.Hon blir alltid bättre när hon jobbat en stund, medan Svea är som bäst i början. Så olika de är och så lärorikt för mig att ha förmånen att arbeta med olika hundar.
Alice börjar faktiskt bli så gammal att hon kan få träna lite, lite....hon var duktig idag, lite väl på hugget kanske,men hellre det än tvärt om.
Med Svea och Asta övade jag "hämt" på kort avstånd och förflyttning utmed staket , genom ett "prång" och vändning runt en sten,tillbaka 20 meter och en ny vändning... kort stopp då och då tränade vi också på. Jag vill ju satsa på de enklare testerna i AKCs reglemente, så det är bäst att kolla av hur vi klarar de momenten........Svea ser så oerhört nonchalant ut, håller ett distinkt avstånd till fåren när inget annat krävs.Ändå gör fåren precis som de förväntas, undrar om S har bra tryck, eller om vi bara har tur?Asta får jag dämpa ännu så länge.
Alice fick flytta omkring fåren lite hit o dit, jag ägnade mig åt att ändra riktning, gå igenom flocken osv för att jobba med balanspunkten.Hon är en rolig hund att jobba med.
 Igår övade alla hundarna på att bära in ved (någon nytta ska de väl göra) och det var som vanligt Gittan, Göte och Svea som var bäst på det.Alice kommer att bli bra, troligen även lilla Felix!
Så en vacker dag skickar jag bara iväg samtliga hundar med kommandot "hämta ved" och sitter på trappen och ser hur alla hämtar varsitt vedträ. Igen och igen och igen....
Jag har studerat vilka domare och orter som gäller för utställningar under året. Ser fram mot att åka bl a till Danmark i sommar, bara ngn nu har tillräcklig päls.Förhoppningsvis även Norge, men jag har en känsla av att Astas storcert där lär dröja....

Onsdag 7 februari
Hoppsan! Snacka om kallt! I morse var det minus 23 grader kallt, ingen höjdare för mig som gillar värme.Det blev en vacker men kall dag, jag lyckades få många vackra foton på hundarna i snön.Allt var som i ett blått sken med gnistrande flingor av kyla här och var.
Lille Felix är inte omnämnd så mycket hittills.Om man gillar den stabila, självsäkra, tysta typen så är han en favorit....Han får kanske en egen sida så småningom, det är  han värd.
Hans bästa vän är Alice, hon gillar att leka med honom och han sover gärna intill henne.Kattorna Kajsa och Tony är också populära, men de besvarar inte alltid uppvaktningen de får av lilla Felix..... 

Onsdag 31 januari
Jaha, då var man ett år äldre.TACK för uppvaktningen!
Idag ställde Alice till det för oss. När vi var iväg för att titta till och ge mat till fåren lyckades hon försvinna! Jag såg när det skedde ,jag kallade in och misslyckades och borta var hon.....I snö är det lätt att spåra, så jag galopperade efter tillsammans m Asta, men jag hade inte räknat med hur jobbigt det skulle bli! Dessutom tappade jag bort spåret efter ngn kilometer.Vi fick vandra tillbaka till utgångspunkten Asta och jag.A tämligen oberörd, jag svettig, upprörd och oroad.(välmotionerad också)Efter att ha larmat omgivningen om Alices försvinnande och skjutsat hem de andra hundarna tog jag med mig Svea och Asta ut i skogen för att försöka hitta spåren efter Alice igen.
Då var ett gäng vänner och goda grannar i farten och letade också.
Jag hittade till platsen för spårens försvinnande, upptäckte genast en mängd spår! Det visade sig att lilla Alice hade vimsat omkring helt utan att veta var hon var.....Efter bara ca 5 minuters spårande såg vi Alice vimsa förbi med nosen i vädret, hon visste att vi fanns i närheten, men inte var....jag bad Asta och Svea skälla och gissa om det kom en överlycklig liten Alice springande!
Vi kunde lugnt vandra hemåt, med Alice i koppel. Nu får hon nog finna sig i att vara kopplad på våra promenader ett tag framöver.Det är inte speciellt svårt att hålla vikten med sådana hundar i familjen.......men jag föredrar att välja väg och sträcka själv, kära Alice!
Tre jakthundar har enligt uppgift dödats av varg i våra trakter senaste tiden. Jag vill gärna att det ska vara varg i våra skogar, men jag är väldigt glad över att Alice inte träffade på någon under sina nästan två timmar långa turne´.
Apropå det, siffran trafikdödade jakthundar under samma period som tre blivit vargdödade är oräkneliga procent högre.......

Söndag 21 januari
Nu är det riktig vinter här. I går kväll började det snöa ordentligt och snövädret fortsatte under natten.
Felix har aldrig sett så mycket snö, han tycker att det är jättekul att leka och plumsa omkring i allt det vita.Tyvärr blir han full av stora snöklumpar och dessutom alldeles för blöt och kall, så snölekarna är begränsade.
 
Igår var Alice på sitt livs första dressyrtävling. Som tur är handlade det inte om hennes dressyr utan om hästar.
Först tyckte hon att det var lite konstigt med så många hästar, hon är ju van att se en eller två i taget. Men efter ett tag var det helt OK att ha ett gäng dressyrekipage galopperande omkrig sig.
Bra miljöträning för henne.Till all lycka träffade hon sin älskade Billy Schäfer utanför ridhuset. Jösses så'n skillnad det är på dem nu vid 9 månaders ålder. Vi som har funderat över att låta dem leka lite igen (vi har haft uppehåll p g av den stora skillnaden i vikt och storlek hos ungdomarna) såg nu att Billy är ungefär "dubbelt så mycket" som Alice.Så vi får allt se hur det blir med lekandet framöver.......
 
Felix har även han varit i ridhus i veckan.Han fick vara åskådare under en lektion.Tack snälla Ann för att du tog hand om  honom åt mig.
Det var bra träning för honom.erkligen allt! Det kan 

Måndag  15 januari
Idag har jag varit riktigt flitig med mina hundar och får.
Svea har övat "hämt", jätteduktig var hon.
 
Asta har bl a övat på höger respektive vänster.
 
Lilla Alice ska ju egentligen inte "öva" alls, men jag kunde inte låta bli. Hon och jag har flyttat fåren en sväng i hagen. Alice blir som berusad av lycka när hon får vara med bland fåren.
 
Felix har miljötränat en hel del. Bl a var han på besök hos Johanssons El här i Heby.Han har ett roligt sätt att "landa" i nya miljöer. Inte överdrivet intresserad av människor, hälsar visserligen men är inte klängig . I stället vandrar han omkring i lugn och ro och undersöker ALLT, jag menar verkligen allt! Det kan medföra både det ena och andra när han blir lössläppt i en butik med bl annat mängder av lampor......som tur var gick inget sönder idag, bortsett från några tomma förpackningar.
Har fått bilder från både Månstråle och Nisse Månljus, de ser jättehärliga ut!
Vi får se när jag lyckas få till någon bra bild på Felix.erkligen allt! Det kan 

Lördag 13 januari
Ni som känner mig vet hur jag ivrar för det här med vallande. Idag har jag varit på
ett möte om just det ämnet.Det var ett antal rasklubbar ur SBK representerade på mötet. Vi enades om att försöka få använda AKCs regler i Sverige när det gäller regler för tävlingar och tester. Eftersom FCI godkänner dessa regler så hoppas vi att det inte ska bli allt för svårt att få dem officiella i Sverige.Hoppas kan man ju alltid!
 
Valparna ja. Månstråle var först att flytta. Hon bor numera hos Ann-Kristin med familj i Hudiksvall.
Brorsan Nisse Månljus har flyttat hem till Maria med familj i Uppsala.
Jag önskar er ett hjärtinnerligt lycka till!
 
Kvar här i Molnebo är Felix, han verkar klara sig rätt bra utan sina syskon för han har en stand-in-syster kallad Alice! Gulliga, rara Alice gillar sin yngsta kamrat väldigt mycket.
 


Dagbok 2006
 

Lördag 25 november
Idag har vi varit på vall-kurs igen.
Jättekul!
Eftersom Asta har mamma-ledigt för närvarande så var det återigen Alice och Svea som fick vara med.
Alice gläder mig verkligen med sitt frimodiga lynne och goda självförtroende! Hon är helt  säker på att fåren kommer att springa när hon "jagar" dem, hon tvekar inte det minsta i kontakten m dem. Idag fick vi öva att "longera", ni som håller på m hästar vet vad jag menar, men utan lina. Allt för att få lite kontroll på Alice, utan att dämpa henne.Det fungerade utmärkt!
Vi har en sådan otroligt kunnig och erfaren och trevlig kursledare i Karin Dahlin, att det är en ren fröjd.Där finns  lösningar på eventuella problem och goda träningsideer!
Svea kändes lite småtrög idag, hon fjantade sig lite över leran och vattnet och gick dessutom på en liten flört-turne' till några hanhundar mitt under pågående arbete! Men hon jobbade alldeles strålande när det behövdes, vi kunde förflytta fåren i önskad riktning,genom grindar och genom tratten.Härligt stolt är jag!
Det finns nog några bilder från dagens övningar att se om ni är intresserade.
Själv har jag drabbats av ngn otäck bacill, så kroppen värker liksom halsen.... måtte det ha gått över till imorgon!

Onsdag 22 november
Idag har jag varit på en föreläsning och lyssnat på Eva Bodfält. SÅ BRA! Hon är så kunnig, rutinerad och dessutom mycket roande att lyssna på. Man blir mycket inspirerad av henne.
Helst skulle jag tillbringa hela morgondagen med att öva, men tyvärr går det åt några timmar till arbete. Tänk att arbetet så ofta inkräktar på fritid och nöjen!
 
I morse mådde jag fantastiskt bra, kändes som om min kropp var i topptrim, smidig som en panter efter gårdagens övningar.
Redan vid nio-tiden, när jag skulle sitta upp på en häst, märktes det en viss stelhet.....efter ridning och hundpromenader så hade en viss känsla spridit sig. En diskret känsla av stelhet i varenda muskel i hela kroppen. Inte smärtsamt eller alltför obehagligt, men ovant. En tydlig reaktion på tisdagens träning.....
 
Valparna har just ätit sitt kvällsmål (nötfärs) och lekt en stund. Nu har de krupit ihop på en fäll och somnat igen. De har ett par sovplatser att välja på, föredrar att sova på fällen före den i mitt tycke härliga lådan med kudde stoppad med fårull.
 
Nu står Gittan i köket och påpekar ljudligt att det är sovdags för oss andra också. Hon ser till att det blir kväller i skaplig tid för det mesta....
Tisdag
21 november
Idag har jag blivit en erfarenhet rikare. En god vän tog nämligen med mig på sk Power Yoga.
Det var otroligt nyttigt och glädjefullt, så jag kan rekommendera alla att prova!
Valparna har flyttat in i sin Hage. Nu övar de på att knalla omkring i den. Faktiskt övar de mycket på att vifta på svansen också! De leker och brottas lite då och då, men ännu består en stor del av deras liv av att sova.
Mamma Asta ser till att de är rena och har rent omkring sig. Jag hjälper till en del med det också. Asta matar dem givetvis, men de serveras även nötfärs och majsvälling.
Söndag
19 november
En kaotisk dag med massor av aktiviteter.
Maureen från Australien ringde i morse och pratade om eventuellt besök ....... hos dem alltså. En STOR collie-show hålls i juli i Victoria-området med hundar från NSW, Tasmanien, Victoria m fl. Jag som ville åka dit och sola......men å andra sidan har hon rätt, vattenbrist och ozonskikt gör det nog bäst att återbesöka landet på vintern.....
 
Hur som helst, domare var någon från Israel , uppfödare med både Engelska och Amerikanska hundar i sin avel. Därför skulle "alla" anmäla, trots att NZW numera anses ha amerikanska hundar, vissa  andra "delstater" ha engelska hundar och vissa blandat....alla borde ha samma chans att vinna anses det tydligen!
 
Vi har haft årsmöte i Lokalområdet för SCK Uppland idag. Jättekul och trevligt, gott fika, snabbt avklarat möte, underbara människor, många skratt..... men var farao var alla människor? vi var inte ens tio pers på mötet! Några var sjuka, ngn hann inte, osv. Men varför inte visa lite intresse??? Vi har medlemmar i området som utnyttjar ALLA fördelar, men som inte bidrar med ens en lillfingernagel i form av intresse.....hur tänker man då?
 
Jag vet att en del av mina allra bästa och mest kunniga och mest uppskattade collie-vänner inte är med i SCK längre, för de är så besvikna på klubben....Men snälla ni alla, oavsett åsikt, hur ska ni kunna påverka om ni inte är med???? I vårt lokalområde har vi jättekul!!!! Passar på att ge alla en eloge genom denna dagbok, alla som engagerar sig i lokalområdet, ni vet vilka jag menar! Vi har kanske så här roligt och trevligt för att vi har så många åsikter gemensamt? Ser fram mot att träffa er här i Molnebo i december.....
Lördag
18 november
I kväll har vi varit på fest på Heby Brukshundsklubb. Välordnat, glatt och trevligt!
Dessutom roligt och givande med prat om avel, uppfödning Mh osv.... Jag är glad över att få respons när jag för fram min åsikt om mentalitet..... glad åt att få berätta att jag INTE föder upp för att få vissa siffror på Mh.....Väldigt glad över att anses ha BRA mentalitet på mina SNYGGA collies!!! Tack snälla ni för det, sådant värmer en frusen uppfödare.........
 
Innan festen har det varit en mycken upptagen dag, Svea har övat vallning, med ganska gott resultat. Tyvärr fick vi förhinder mitt i träningen, eftersom Alice lyckades öppna en dörr och smita ut i fårhagen. Det blev lite krångligt på något sätt. Just när Svea föst ut alla stöddiga tackor från deras inneplats och lagt sig på mitt kommando, vände alla får och panikskenade in igen. Med en jagande Alice i hasorna! En rackarns unge den där Alice... Hon har ingen respekt för stygga Eva och Fanny, men hon är fullständigt i extas när skenande Anna drar iväg i karriär över stock o sten....Undrar vad vår stackars kursledare ska säga på lördag? Jag kommer att få bassning, vet att jag förtjänar det!
 
Förutom fest, får och de vanliga ridlektionerna (som var jättetrevliga!) samt långa hundpromenader så har dagen inneburit kontakt med valparna! Det är så härligt att man blir fullständigt lyrisk! De är för närvarande feta och nöjda barn, med massor av päls och härlig benstomme. Mamma Asta har gott om mat, dessutom äter valparna nötfärs med stor glädje. Nu är det tid att göra valphage, för de börjar klänga på lådkanten!
Fredag
17 november
Nu är det länge sedan jag skrev här!
Det har fallit tårar här kan jag berätta. Stora tårar av glädje när Asta valpade!
Det är en sådan lycka att ta emot eller hjälpa fram en frisk välskapt valp, som är högt efterlängtad!
Just nu är ungarna precis matade av både mig (nötfärs) o Asta. De fyller tre veckor i morgon och är ganska försigkomna. Speciellt när det gäller att vifta på svansen! I morgon ska de nog få flytta från Lådan till Hagen......
Apropå hage...... Bert och Arna ska inte gå i hagen något mer. De ska slaktas imorgon..... så jag har gråtit lite över dem också. De är lammen som föddes i maj om ni minns....
Har missat att berätta om "odågan" Alice som ställdes ut i september ytterligare en gång. Arrangör var Strängnäs Lokala KK, dömde gjorde Jan Stääf. Resultaten var gott, Hp, BIR o BIS 4 a valp.
 
Vallningen:
Vi har börjat på kurs, Svea, Alice och jag. Nåja, vi är inte ensamma, vi har sällskap av ett antal collies....
Svea är mycket duktigare än jag trodde. Hon behöver utmaningar! Vi har övat lite på "läxan" här hemma så nu går det jättebra att ta ut fåren från deras inneplats, något som varit lite knöligt tidigare.
Alice är, tja vad ska jag säga, hon är På kanske man kan uttrycka det som. Ännu har hon inte blivit skrämd, ej heller utbildad på något sätt, utan bara "tänd". Hon lever för tillfället i tron att alla får springer FORT om man jagar dem, hur kul som helst för henne men inte för fåren. Men onekligen en god början, intresset finns verkligen.
Nu ska jag försöka få några bilder till valpsidan på de kära barnen.
Måndag
25 september
Hoppsan! Idag när jag var på hundpromenad möttes jag av några av grannens får som var på rymmen......Typiskt den här årstiden. När fåren kom närmare tyckte jag att de såg bekanta ut......
Ja ni förstår resten, mina rackare var på rymmen.
Asta såg till att de kom hem som de skulle, men ska jag vara ärlig så var Svea mycket lydigare och duktigare egentligen. Ibland blir det ju "allvar" med vallandet, då ser man på ett annat sätt hur hundarna fungerar.
Söndag
24 september
Idag är det dags för hemresa, men innan dess har Blossa visat sig i Eckeröhallen....... Så nu åker vi hem med TVÅ certvinnande hundar, Blossa med titeln SUCH, NUCH o FINSK CHAMPION, Asta visserligen utan någon titel alls p g a våra svenska SBK-regler, men ändå meriterad "över öronen"
En sådan lyckad helg!
Lördag
23 september
Åland! Vilken underbar dag!
Igår kom vi hit till Eckerö: Blossa, Per, Asta och jag. Resan gick fint och huset vi bokat för helgen är helt fantastiskt! 500 meter till närmsta granne, omgivna av skog och havet i närheten, vad mer kan man begära......

Ytterdörren står öppen, så Asta kan gå ut och in efter behag, som hon är van vid hemifrån Molnebo.
 
Vi har varit på utställning idag!
Eckerö-hallen var en mycket bra arena att visa hund i, arrangemanget var perfekt och framgången härlig!

Asta blev BT 2:a efter en Championtik, så vi kunde stolta ta emot hennes 6:e (!) CERTIFIKAT. Nu har hon Cert i tre länder av tre möjliga. Roligt.JAG ÄR SÅ GLAD!!!!

På väg till Åland!

Blossa, Asta och Per i Grisslehamn

Söndag
10 september
Åhh, en sådan trevlig dag. Gav några lektioner på fm, dömde ett litet KM på em. (nu handlar det om mitt arbete : hästar).
Senare på em kom det ett par underbara människor, f d valpköpare och hälsade på.
Kerstin och Gunnar: Det var så roligt att träffa er!!!!
I kväll har jag och Asta övat på detta evinnerliga vallandet igen. Jag är så glad och stolt över min envisa hund! Hon ser och vet så mycket mer än jag när det gäller vallning. Vilken ära att få dela livet med en sådan hund.......
Lördag
9 september
Idag har jag INTE arbetat, fantastiskt! Hundarna och jag har haft en dag för oss själva till stora delar, som omväxling.

MEN..... ett väldigt trevligt inslag i denna dag var ett möte: SCKs arbetsgrupp för vallning har haft sitt första möte. Jag ingår  i den gruppen.
Det var ett väldigt givande möte, tycker jag. Det ska bli väldigt spännande och roligt att jobba vidare med detta.......
Passade givetvis på att träna Asta och Svea på fåren, denna lediga dag....
Lördag
2 september
Nu har Alice hunnit med två utställningar i sitt liv.
Förra lördagen hade lokalområdet av SCK inofficiell utställning i Uppsala. Områdets Vackraste Collie skulle utses.

Alice hade sällskap av sin snygga och trevliga kullsyster Sasha i valp-klass tikar (ägare Mia Jansson).
Den här gången vann Alice med Hp, men nästa gång kan det bli precis tvärt om! Broder Douglas vann bland hanvalparna (ägare Annika Strömquist-Tarrodi) han blev BIR och även BIS-valp, Alice blev alltså BIM-valp. Väldigt roligt!!!!

För övrigt så var det många Gatefields-framgångar den dagen, klassvinnare var bl a Gatefields Gigolo i ÖKL (äg Merja Runeklev), Gatefields GAY RETURN vann veteranklass och blev BIR veteran och BIS veteran, samt bästa Hanhund och BIM. Bästa tik, BIR o BIS blev ASTA, dvs Gatefields My Goldmine. Upplands Lokalområdes vackraste collie!!!! BIS-tvåa blev snygga och framgångsrika kortisen OneWays Cassandra, ägare Karin D.
 
Senare den dagen hade vi uppfödarträff här hemma. Jättekul! ..även om köttet som grillades var lite väl segt......sorry! Nästa gång ska jag kolla vad jag tagit upp ur frysen....
 
Idag hade Gävle KK utställning i Högbo, Sandviken. Till glädje för både Alice och mig hade vi sällskap med Billy Schäfer och Lisa-Marie, båda ovana vid utställning, men jätteduktiga!!!
Alice blev BIR, jättekul, men nästan ännu roligare: Lisa-Marie lotsade Billy till BIR!!

Inte nog med det, efter en lång väntan (som vi använde rätt bra, bl a till shopping) blev Billy BiG 4a!!!! ALICE, prinsessan, blev BIG 2a!!!! Jippie!!!

Visst, valpklass är alltid inofficiell, domarna inte alltid kunniga på rasen, men ofta anatomi-pålästa och förhoppningsvis tar man bara åt sig raser som man studerat lite extra. Men visst 17 är det roligt med valp-framgångar!!! Den här utställningen hade lockat ca 130 hundar, så det fanns ju lite konkurrens, trots låg status.
Jag är nöjd och glad i alla fall!!
Måndag
14 augusti
I helgen som varit har Asta, "pinnen" Blossa, Per o jag varit i Norge, närmare bestämt Oslo.
Vi har haft några härliga dagar, kombinerade semester/utställning.
Blossa, som är SUCH kan numera även titulera sig NUCH, då hon fick sitt Norska Cert i lördags.
GRATTIS!!!
 
Asta, som behöver ett cert till för sin NUCH-titel, lyckades bli 4e tik i segrarklassen och tilldelades CK, ett riktigt gott resultat eftersom hon är urfälld och ser lite maläten ut!! Dessutom hade hon en riktigt busig dag och ville göra allt annat än att visa sig väl i ringen!  I Bästa Tik-klassen blev hon placerad som nr 6, slog bl a fem champions, så jag känner mig riktigt stolt över henne.
Hon har haft en fantastisk helg, eftersom hon älskar människor. På hotellet fanns det gott om folk att hälsa på, för att inte tala om alla som man träffar under promenaderna! Här hemma på landet kanske vi inte möter en människa när vi promenerar!
 
Nu väntar den vanliga vardagen ett tag igen, den är rätt bra den också....
Onsdag
9 augusti
Idag har Alice och jag varit och hälsat på Syster Sasha!! Jättekul att träffa både henne och hennes familj! Sasha var glad över besöket, Alice såg mest ut att undra över var Billy möjligen gömde sig...
Men de kom snart igång med lekandet, hej och hå över hela tomten. Nämnas bör att Sasha har en mycket väl tilltagen yta att röra sig på, så det blev mycket springande och brottande och bitande...
 
Själv har jag just stoppat i mig årets första nyplockade kantareller, gräddstuvade utan tillbehör.....tillräckligt många för att mätta! Plockade dem igår under kvällspromenaden med hundarna.
Livet är härligt ibland!
Javisst ja, tandfen har varit hos Alice....flera gånger! Eller så beror det på de tunga märgbenen hon släpat omkring på.....
Hur som helst är det glest mellan tänderna hos nämnda lilla dam!
Lördag
5 augusti
Idag har jag jobbat på Clumberspaniel-klubbens Club show i Västerås. Ett otroligt soligt väder gjorde det varmt och lite omtumlande att skriva kritiker "in English" på 75 hundar och ( som det verkade) ett oändligt antal avels- o uppfödargrupper, samt dessutom vara "nice" mot Engelskspråkiga gäster under tiden.
Jag smet faktiskt hem innan det var helt klart med grupperna, klockan var då över 18.00.
 
Ni skulle se prisborden, de fullkomligt dignade. Jag har jobbat på många special-utställningar, men denna tog priset, överlägset!!! När det gäller priser alltså. TRE BORD fulla med skänkta priser, PLUS alla provpåsar, plus Magnusson hundkex, samt special gjorda "torka nosen-tvättlappar" som ALLA deltagare fick, dessutom ett kort specialgjort av en konstnär inom klubben.
Allt detta på en inofficiell utställning, som drar utställare från hela Norden.
Anmärkningsvärt!
 
Dessutom var det en underbar stämning, alla pratade med alla och ingen klagade på att utställningen drog ut på tiden, trots värmen. Troligen för att ALLA skulle vara kvar på den STORA FESTEN i kväll.
En STOR eloge till Lotta, som bär det övergripande ansvaret för denna fantastiska club-show! Maken till människa att vara klar i huvudet o samtidigt jättetrevlig har jag aldrig träffat.
 
För mig blev det inget festande,
jag måste ju hem till hundarna! De verkar ha haft en bra dag, av rapporten att döma. Alice har lekt med "pinnen" Gaja, samt flitigt övat sig på att bära omkring tunga märgben till platser där de inte borde vara.
Åldringarna är helt slutkörda av ungdomarnas hallå och värmen, Svea och Asta ägnar sig mest åt att gnaga märgben, så kvällen verkar lugn ännu så länge. Tack för det, jag är trött!!
Ska försöka få tag på något foto från prisborden och "terra" coliieklubben med.....
Måndag
31 juli
Jaha, nu är det sista dagen i juli för det här året. Det har varit en härlig månad!
Idag när jag tittade lite extra på Gittan slog det mig att hon har åldrats väldigt sista tiden. Värmen gör ju sitt till när det gäller så gamla hundar som hon. Jag såg att hon haltade lite, tyvärr gör hon det ibland, samt att ett annat ben än det halta var väldigt stelt. Hela hunden ser lite tilltufsad ut på något sätt. Hennes päls har inte alls samma kvalitet nu som förr, dessutom har hon blivit sådär hår öm som äldre hundar blir.
Mitt hjärta är tungt, men inget kan hindra tidens gång. Jag känner tacksamhet för att fått ha Gittan hos mig så länge ändå, tänk vilka upplevelser hon gett mig. De är väldigt blandade, men starka! Återkommer till det någon annan gång.
 
Jag stod där och klappade om Gittan och funderade på om det inte vore hög tid att ordna inför begravningen, så att allt sådant är klart när tiden är kommen att ta adjö.
Då flög en skata förbi, borta var Gittan, som vanligt. Skatan satte sig i ett träd, Gittan rusade runt trädet vilt skällande som vanligt. Hältan var glömd och stelheten som bortblåst.
 
Efter att ha skrämt skatan från tomten ägnade Gittan sig åt att leka med sitt (bortskämda) barnbarn Alice. Leken bestod i att jaga varandra på hela tomten, full galopp fram och tillbaka med avbrott för lite tumlande, full galopp igen...4000 m2 är inhägnat för sådana övningar, hela ytan användes.....
Jaaa.... Jag får nog uppleva några fler glada dagar med Gittan, verkar det som. Tack och lov för det!
Men jag vet inombords att det närmar sig......
....forever young....
Onsdag
26 juli
Igår höll Alice på att skrämma slaget på mig. Hon försökte fånga en huggorm! Hela hennes uppsyn visade på att den där ringlande figuren var bland det roligaste hon någonsin träffat! Hon blev som hypnotiserad av ormen och galopperade efter, helt omöjlig att stoppa .Med jämna mellanrum försökte hon greppa den flyende ormens stjärt.
Gissa om jag galopperade efter! Jag hade bättre jaktlycka än Alice, för jag fick tag i mitt byte och kunde bära iväg en besviken, olydig liten collie. Oj vad mitt hjärta klappade, vill jag lova!
 
Idag har jag haft en sådan där härlig dag med bara några timmars arbete o massor med tid för hundarna.
Alice har lekt med polaren Billy, Svea och Asta har övat sig på momentet "gå runt" med fåren, alla har promenerat och umgåtts med vänner. Vad mer kan man önska? 
Lördag
22 juli
Asta och jag har övat oss på att valla får idag med ovanligt bra resultat. Ibland går det så där förvånansvärt bra.
 
På em har vi haft styrelsemöte här. Styrelsen för Upplands Lokalområde av SCK handlar det om. Vi började med att klappa hundar och fika, gick sedan igenom mötet på 1,5 timme och sedan ÅT vi.
Knytkalas med de mest fantastiska sallader, pajer och bakverk. Vi hade en härlig eftermiddag och kväll.
Nu är det sent, klockan är 23.00 och jag har just kommit in efter en rejäl långpromenad med Asta, Svea och Göte.
Lilla Alice, som älskar människor, är totalt utmattad efter sin underbara dag med mycket kel och lek. Hon ligger intill min stol här och SNARKAR!
En härlig dag för hela flocken.
Dessutom har en av mina elever vunnit SM i dressyr för fjordhästar idag, det är också väldigt glädjande.
Om du läser det här Ingrid: Jag är STOLT över er!!!
Onsdag
19 juli
Oj vad sommaren går fort!
Inte en enda utställning har jag varit på, trots att jag så gärna ville. Men.... det är ju bra att ha lite päls på hunden när man visar upp den...
Ska åka i augusti, men eftersom hunden i fråga har pinsamt dålig päls nu  också, så är det inget jag skryter m precis.
 
Ikväll har jag arbetat med Asta och Svea på fåren. Svea är så lydig, samtidigt som hon är mindre tuff på fåren. Asta har nu blivit så olydig att jag skäms, stackars hon som har en sådan mesig matte som inte kan träna rätt. Hon kastar sig efter fåren med sådan fart att stackars tackan Anna rymde i rena förskräckelsen ikväll när vi skulle byta hage! Visserligen fick Asta tackan att återkomma till flocken efter mycket "jagande", men inte var det på mina villkor inte.
 
Inte nog med det, vi var hos grannen och beundrade border-Vicky in action, hon är LYDIG hon!
Intressant är det dock att se att Vicky är väldigt "tänkande" när hon arbetar på avstånd, precis som Asta och Svea faktiskt är. Det är svårt för mig som novis att läsa rätt i alla lägen, medan Vickys husse har full koll på läget. Tror jag. Är det så Staffan?
 
"Den feta babyn" Alice är väldigt intresserad av fåren. Hon skuttar omkring utanför staketet och vill nosa på dem. Tackan Fanny svarar alltid med att stånga efter Alice, som inte uppfattar något hot, utan bjuder upp till lek.
 
Jaa, så har vi det idag.
Alla hundarna mår bra och springer just nu omkring och leker här hemma på tomten, precis som det ska vara.
Onsdag
5 juli
Idag har Asta och Alice simmat. Vi skulle visa Pudeln Maja, som är knäopererad, var hon kan träna sig att simma. Naturligtvis måste mattar och hussar bada också. Då kände Asta sig kallad till ett långvarigt dopp. Lilla Alice tyckte att det verkade så kul i vattnet att hon traskade ut. När hon inte bottnade längre började hon simma, som naturligt är. Hon blev dock hejdad av mig, som vände henne. Då simmade hon snällt till land. Men efter någon minut såg jag henne åka kana på en sten ner i vattnet. Efter det sprang hon och Asta ett "vi har badat race"  längs stranden. Jag tyckte det var bäst att åka hem med mina våta hundar, men innan jag hann upp ur vattnet hade Alice ramlat i från bryggan en gång också. Som tur är har bryggan en höjd av 1 dm över vattnet, så det är inte så våldsamt.
 
Svea nöjde sig med att bada till magen, de andra drack bara vatten, de hade möjligen badat fötterna lite.
Men Pudeln Maja var duktig och simmade mycket, precis som hon skulle.
En varm och lite ovanlig dag, en dag värd att minnas.
Måndag
3 juli
Vilken härligt varm dag! riktigt sommar, synd bara att jag tillbringar så många timmar av dagen i en bil utan ac! Men jag gläder mig åt de timmar jag inte kör bil.
Ikväll ringde min rara hundvakt Lisa-Marie och frågade om hon fick låna Alice en stund. Schäfervalpen Billy var leksugen nu igen och ville träffa sin kompis. Det passade ju bra, eftersom jag hade ganska många lektioner i kväll och hade samvetskval för att Alice skulle få för lite stimulans idag.
 
När jag körde hem från mitt kvällsarbete plockade jag upp en tilltufsad och lite trött Alice hos Lisa-Maries familj. Hon hade lekt flitigt i mer än en timme tills hon tröttnade på stackars Billy och "klappade på honom" så att munnen blev full av schäferhår och leklusten mattades hos kompisen. Därefter badade de i vattenskålen och var goda vänner igen, men på ett stillsamt sätt.
 
Nästa vecka ska vi kanske ut och öva oss att åka buss. Ja, Billys matte och jag är någorlunda rutinerade och behöver inte öva så mycket, men valparna har aldrig sett en buss, än mindre åkt i en.
Alice är fortfarande inte så där otroligt snygg, men hon är väldigt aktiv och orädd och trevlig. Hon är även mycket populär bland alla bekanta, så charmig är hon i alla fall. 
Fredag
30 juni
Idag har Alice varit ocg hälsat på brorsan Douglas! Han har sommarstuga i närheten, så vi for dit på ett besök. Efter  mer än en timmes intensivt lekande i sommarvärmen, samt varm bilresa ett par mil på det, somnade Alice totalt utmattad så fort vi kom hem! Nu har hon vaknat och ätit kvällsmaten, men det blev en lång och välbehövlig siesta för henne.
Jag fotade lite, men det blev bara suddiga bilder på valpar som brottas, vi får se om någon kommer med på hemsidan...
Alice måste ju få en egen rubrik nu.
Torsdag
29 juni
Asta och Svea har övat sig på fåren idag.
Svea fick flytta tre får från en hage till en annan, men vi fuskade lite, jag hjälpte till med en hink! Hur som helst, det gick fint.
Asta fick mer att ta itu med, fem får varav en var den beryktade "skenande Anna" Asta gjorde mig häpen genom att på eget initiativ springa ut 200 m och hämta den besvärliga tackan till flocken! Det gick lätt som en plätt att driva fåren till deras nya hage, inga hinkar med havre eller pellets behövdes. Asta fixade det här enkelt. Jag är häpen och imponerad!
Lördag
24 juni
Midsommardagen
Igår var det midsommarafton. Som jag hoppades blev det en härlig dag , ägnad till hundar och goda vänner samt massor av god mat!
Idag har "firandet" fortsatt, massor med mat och glada hundar.
Svea och Asta har övar sig lite med fåren, Alice har idkat koppelträning utan katten Oskar.
Vi var inte lika många till lunchen idag som igår, men hade det väldigt trevligt och avkopplande, vi som var här.

I morgon är det dags för ridlektioner igen, på måndag startar ARBETET i full skala. Tack och lov för de här två lediga och slappa dagarna, de behövs ibland........
Ett STORT TACK till er som var här och bidrog till en härlig helg!
Undrar vad Alice ska tro den dagen det INTE förekommer någon besökare här.... Hon har aldrig upplevt det ännu.
Torsdag
22 juni
Jaha, imorgon är det midsommar!
Den här dagen har jag ägnat mig åt att STÄDA, nu är valphagen undanröjd, kontoret ser imponerande välstädat ut!
För övrigt ser huset allmänt rörigt ut, men det blir så när jag är mitt i städandet.
Kvällen har jag ägnat åt ridlektioner och matlagning, två trevliga sysslor.
 
Alice har övar sig på att gå i koppel. det fungerar mycket bra, speciellt m hjälp av Tant Lisen. MEN..... katten Oscar är ett stort bekymmer i koppelträningen. Han stör koncentrationen hos Alice, så att hon har trillat i diket två gånger under våra övningar!!!!Man blir så full i skratt.......
 
Ser fram mot en härlig morgondag som jag ska tillbringa med mina hundar, andras hundar och goda vänner....samt massor m god mat, härliga promenader och om allt är perfekt får vi soligt väder......
Lördag
17 juni
Varm dag! Jag har jobbat i Avesta på Sheltieklubbens utställning där. Det var roligt.
Eftersom hundarna skulle bli ensamma hemma i nästan fem timmar, efter att de rara "hundpassarna" åkt, lämnade jag Alice hos mamma i morse. Där har hon varit hela dagen, snäll som få.
Jag minns att när Asta var liten och vi försökte samma sak så gick det åt fanderns.Asta jagade mammas stackars shihtzues och drog dem i pälsen. Tur att Alice sköter sig bättre!
 
Enligt rapporter från valpköparna så fungerar allt utmärkt, det gläder mig så!
 
Nu känns det som om jag gjort min plikt som ringsekreterare i år. Eventuellt blir det ytterligare en tjänstgöring i augusti, men efter 20 års erfarenhet är man ganska "mätt" på uppgiften.
Torsdag
15 juni
Nu har de flyttat......
Douglas for sin väg i tisdags, innerligt välkomnad av sin nya familj, människor så väl som hundar..
Sascha reste igår, hon har inte varit väntad lika länge som Douglas, men säkert lika välkommen och kär.
Idag åkte min älskade Alva, även kallad Älvan. Jag vet att hon är mycket efterlängtad, är säker på att hon kommer att få det jättebra!
 
In i det sista tvekade jag på vem som skulle resa idag. Men kvar i hemmet är nu lilla Alice, en mycket ledsen lite valp som saknar sina syskon så mycket.....

ALLA hundarna har tagit väl hand om henne, alla är vänliga, mamma Svea leker med henne, men Alice vill nästan inte göra något alls. Hon har letat i valphagen, letat i bersån, letat i blomrabatten., ja hon har letat överallt! Men inga syskon finns att leka med!
Hon har besökt min mamma, träffat tre shihtzu som även de var väldigt vänliga.
Vi har varit och inhandlat en ny leksak, nya tuggsaker mm, men Alice vill inte ens ha sin mat..
Jag har alltid sagt att det är värst för den valpen som man ev behåller. Allt är sig likt, inget speciellt har hänt, men plötsligt så finns det inte ett enda syskon kvar. De som flyttar till nya hem upplever ju allt nytt. Den man behåller har inte drabbats av ngt nytt eller ovanligt, här är ju dagligen gäster och goda vänner på besök, men plötsligt är alla roliga och trygga syskon bara BORTA....
Nu har Alice somnat i valphagen här inne, mamma Svea har varit och pysslat om henne alldeles nyss. Undrar vad hon drömmer om?   
TJA; DET VAR ALLT FRÅN VALPFRONTEN DEN HÄR GÅNGEN! Vem vet vad som händer till hösten/vintern?
 
LYCKA TILL Annika, Mia o Robin med familjer!!!!!
Ta väl hand om era nya familjemedlemmar och gläd er åt dem!
kom ihåg att höra av er OFTA!
Lördag
10 juni
Åter en dag med underbar sol. Valparna har tillbringat mycket tid ute i sin hage, även långa stunder på upptäcktsfärd på hela tomten. Lilla Alva har upptäckt nöjet med att hoppa upp på bänken som står i deras hage. Står där uppe, stolt som få, för att sedan kasta sig utför, ner på marken. Själv höll jag på att dåna av fasa när jag såg henne på bänken, tänk om hon skulle hoppa ner, och det skulle hon ju naturligtvis. Tänk om hon skulle göra sig illa...  men det gjorde hon inte. Hon bara upprepade bravaden igen och igen...
sådana övningar bekräftar ju faktiskt vad alla vet: Nu är det dags att flytta till ett EGET hem och utvecklas till en alldeles speciell individ. Jag kan inte hindra utvecklingen.....
 
Jag har glömt att uppmärksamma Valle och hans familj!
GRATTIS till gk i apellklass!! Jag är övertygad om att ni ordnar uppflyttningen galant!! Ni gör mig stolt och glad!
 
Någon frågade hur det går med vallningen.
Jo, Asta o jag jobbar på. Svea är lite igångsatt också, efter alla mammabestyr. Asta och jag flyttade tackorna Eva, Anna o Beda härifrån till By, där de andra fåren är, i veckan. Ingen lina, ingen hjälp. DET GICK STRÅLANDE!!!! En kilometers förflyttning över åkrar, genom skog och på grusväg förflöt nästan problemfritt!!! Det känns som en liten milstolpe. Asta var lite för ivrig i början, men lugnade sig fint.
Ibland känns det verkligen som en ära att vara hundägare.....
Fredag
9 juni
En underbar dag vädermässigt. Valparna har varit ute mycket. De använder sin presenning - ämnad som solskydd - till campingtält/agilitytunnel som vanligt, men för första gången även som svalkande plats.
Idag blir de ÅTTA veckor! Det är med blandade känslor jag konstaterar det. Tillsammans med goda vänner/tidigare valpköpare hade vi mingelparty i valphagen, alkoholfri cider och salta tilltugg serverades, samt tuggben. Men det känns lite som en smärre tragedi: Nu kommer de att flytta till sina nya hem snart!Jag kommer att sakna dem så!
Tisdag
6 juni
Idag har det varit en verkligt hundaktiv dag.
Efter en tidig morgon, lämnade jag mina rastade och mätta valpar och vuxna hundar och åkte till Huddunge. Där har Heby Brukshundsklubb sina aktiviteter. Idag hölls ett MH som jag var en av figuranterna på. Jag spökade och drog i snören och träffade trevliga hundar och människor. Pga andra aktiviteter kunde jag bara vara med på fyra hundar, men det var ganska lagom.

Korthårsvännerna Lotta o Karin kom o hälsade på, för fika o valptitt. Vi njöt av hundar och solsken!
Det är alltid intressant att prata om hundar, valpar och valpköpare! Det är verkligen ett dilemma att avgöra vilka man kan tänka sig att sälja en valp till, det var vi överens om.

Senare kom två andra uppfödarvänner och hälsade på för att känna och klämma på valparna. Marita=sheltie, Per = dvärgpinscher. Det är så roligt att jämföra åsikter om byggnad och mentalitet.
Man lär sig alltid något nytt av varandra. Har man raser av helt olika typ, tittar man ju efter helt olika detaljer.
Vi avslutade med grillning och hundprat till sena kvällen, härligt!

Valparna får så mycket social träning av alla besökare, det är mycket nyttigt.
Varje dag får de minst ett nytt föremål i sin ute-hage att undersöka och leka med. En presenning blev succé häromdagen. Den användes som agility-tunnel, campingtält och till dragkamp. Det kan se lite rörigt ut i "hagen", men jag lovar att ungarna utvecklas!
Numera använder vi en stor del av tomten till upptäcktspromenader ett par gånger per dag också. Där kan finnas vedhögar, andra hundar, får, cyklar och liknande. Maskrosor höga som träd och grus som man gärna skulle vilja provsmaka, märgben och en massa annat.
Valparna är rätt självständiga och följer inte alltid med mamma Svea eller mig, utan tar egna turer också.
Svea ja, hon är verkligen en fantastisk mamma! 
Måndag
5 juni
Idag har valparna varit till Strömsholms Djursjukhus. Det har varit en lång dag ,vi var resklara 06.30, gjorde en snabb visit hos mina arbetskamrater, anlände Strömsholm vid åtta slaget.
Jag har den åsikten att har valparna kört i sig en rejäl frukost, lekt o rasat ordentligt och därmed även rastat sig väl, så brukar de vara lätta att hantera vid "lysningen".
Så var det idag också. Djursjukvårdarna var lyriska över "barnen" när de chipsmärktes, inte ens ett pip hördes från de sociala och proppmätta, småsömniga valparna. En valp visades upp för publik som praktexempel (de frågade först) till stor glädje för alla inblandade.
Ögonlysningen gick lika bra, alla var samarbetsvilliga och lugna.
Resultatet  var jag mycket nöjd med, samtliga hade LINDRIG CRD, hade jag väntat en vecka till hade jag förmodligen haft en helt "fri" kull! 
Mamma Svea var med som moraliskt stöd, hon tog så väl hand om sina barn i bilen, knappt ett litet pip hördes, trots att de aldrig åkt bil tidigare!
Det finns bilder från vår resa på valpsidan.....  
Lördag
3 juni
En dag m underbart väder innan hagel o åska kom. Valparna har varit ute MYCKET idag, så de sover gott just nu. Tillsammans med några "collievänner" har jag försökt få till några bra bilder på ungarna, men resultatet är inte helt lysande. Några bilder är jag ganska stolt över, det går att se både skapliga o mindre bra foton på valpsidan.
Igår fyllde de små hela sju veckor, så fort det går! Nu brottas jag med våndan av att alla snart är skingrade för vinden. Det var ju alldeles nyss som de föddes.
De här snälla, gulliga valparna med sin duktiga mamma har gjort att jag faktiskt redan nu planerar nästa valpkull..... Kanske... Undrar om nästa kull blir nummer 25? Tror det, men jag kan ha fel, måste kolla upp det.
På tisdag ska jag vara figurant på ett MH. Undrar vad det blir för hundar som deltar.
Snart kommer kursen i vallningslydnad att starta, det ser jag fram mot!!!!
Torsdag
25 maj
Idag har vi haft tre olika besök här, samtliga av hundägande goda vänner. Astas två bröder kom först, tillsammans med sina mattar. Jag har inte träffat dem på länge, så det var med STOR GLÄDJE de hälsades välkomna! Man blir stolt när man ser era vackra och glada hundar, Ylva o Siv!!!!
 
Medan vi fikade o pratade passade Asta på att släppa ut fåren ur deras lilla hage, så att de fick springa fritt på hela inhägnade "baksidan" av tomten, ivrigt påhejade av Asta. Jag hade inte märkt det, om inte tackan Eva galopperat förbi köksfönstret i racerfart helt plötsligt......Man kan ju sätta rabarberpajen i halsen för mindre!
 
Lite senare kom några "gamla" träningskamrater på besök. Nämnas kan att de beryktade valparna som skulle betittas, SOV och SOV, liksom sövda av vårt pratande. Jag fick diskret väcka dem, så att de fick sitta i famnen på gästerna och vara bedårande lugna barn......
 
Senare kom Lotta o Karin, goda vänner som har korthårscollie. Valparna var fortfarande som drogade, sömniga o stillsamma.
Hurra, vi passar på att fota dem!!!! Ofta är de för livliga för att låta sig plåtas på ett bord, men idag.....!!!!!
Tja, resultaten kan beskådas på valpsidan nu,
Inte var de trötta o stillsamma inte! Vi fick ge upp och försöka få till någon form av huvudbilder, inte ens de speciellt lätta, eftersom odågorna galopperade när man minst av allt önskade det.
Hur som helst, TACK för hjälpen Lotta o Karin!!!!
Väl inomhus igen somnade valparna direkt.
 
När alla besökare åkt var jag bjuden till bror med familj på fika. Snabbt var jag beredd att åka, men DÅ VAKNADE VALPARNA! Jag känner igen det från varenda kull i den här åldern. sova sig igenom "besökstiden" för att starta full cirkus så fort ytterdörren slagit igen bakom gästerna.
Det var bara att låta dem busa lite innan jag åkte, vad gör man inte?
Nu sover de som änglar igen, måtte de drömma ljuva drömmar!
Onsdag
24 maj
Idag har Svea o Asta övat sig på att valla. Svea är så bedårande lydig att man blir alldeles rörd, hon växlar hur snabbt som helst från full rulle till svansviftande väntande!
Asta är inte bedårande lydig, men hon är bedårande idog, kan man säga. Men om hon får göra av med lite överskottsenergi så brukar hon sansa sig och lyssna på vad man säger, det var så idag också.
Tisdag
23 maj
Igår ringde en granne och frågade om jag ville hjälpa honom att ta hans får till en sommarhage idag.
" För du har ju vallhundar " sa han.
Jag lovade att komma och göra ett försök, lova något bra resultat kan jag inte med så otränade hundar.
Hur som helst, får-förflyttandet gick hur lätt som helst, nästan snopet. Det handlade bara om några hundra meters förflyttning av 20-talet får. Asta hade en uppgift som hon lätt klarade.....
Hurra vad vi är bra! (OK då, hurra vad Asta är bra!)
Lördag
13 maj
Vilken storm det har blåst idag! Valparna har bara varit ute korta stunder, det har helt enkelt varit för kallt. Ungarna fyllde fyra veckor igår, så de är inte så tåliga ännu.
Asta har hjälpt till att flytta tackorna Anna, Beda och Eva från gården där de normalt bor, till Molnebo! En promenad på dryga kilometern. Promenad är kanske inte rätta ordet precis. Hur som helst var alla inblandade jätteduktiga, tack för hjälpen Maria o Monika!
Intressant att se att Asta utvecklas för varje gång hon får göra en seriös insats som vallhund.
Det kanske finns några nya valpbilder på valp-sidan, vi får se hur lyckade de blev.
Tisdag
9 maj
Idag har valparna varit ute för första gången. Jag gjorde en hage till dem häromdagen, så det var dags för invigning. Det var lite väl varmt, annars toppen.
Såg i Gästboken att Charlie och Marie nu är uppflyttade en klass i agility. Väldigt roligt! Det är så glädjande att mina uppfödningar får chansen att visa sig "på styva linan" inom så många grenar! Intressant att Gittans valpar är så duktiga / har fått så bra köpare. Spännande att nu se Gittans barnbarn, dvs Sveas valpar växa och utvecklas
Lördag
6 maj
Fick telefonsamtal från en glad valpköpare. Ewa Kjellberg ( som f ö jobbat så duktigt och meriterat sin
CH G Going Places) Simon kallad, har varit på utställning och han blev BIR veteran samt BIS 4 veteran. Dömde gjorde Rudi Hubental. Roligt, GRATTIS Ewa!
Lammen Arne o Bert har varit ute idag. Det blev många hopp och skutt!
Valparna har jag försökt fotografera, men det går inte bra. De försvinner "ut ur bild".........
Ska försöka igen i morgon.
Torsdag
4 maj
Idag har valparna flyttat från LÅDAN till en HAGE.
Förstfödda tiken, som är MYCKET försigkommen, har tagit sig ur lådan ett antal gånger. Det tyder på att tiden är inne att byta boendeform!
Jag håller på att byta staketet runt tomten. Rätt jobbigt på sitt sätt, men skönt att vara utomhus en sådan här dag som idag.
De bägge lammen äter och växer, ser ut att må bra, liksom mamma Fanny.
Tisdag
2 maj
I natt har tackan Fanny fött två lamm! Ännu så länge är allt bra, båda har ätit och vilar sig just nu.
Vad gäller valparna så är de mycket försigkomna. Nu börjar de visa olika personligheter ganska tydligt.
Lördag
29 april
Idag har Asta hjälpt mig att flytta Göran (bagge) 1 km. Det gick fint! Vi hade hjälp av en lina och syster Monika, det var en givande tur.
Valparna har börjat äta köttfärs med äggula och olja. Idag är de mer rörliga än någonsin.
För några dagar sedan viftade den förstfödda på svansen (trefärgad utan bläs), nu viftar alla när de känner för det.
Marie Å ringde för en stund sedan och berättade att hon och Charlie - LP1 Gatefields Svarte Petter - tagit ytterligare två pinnar i agility idag. Hurra vad bra ni är!!!! Jag är STOLT över er!
Lördag
22 april
Idag har Asta gjort debut i öppen klass. Det gick fint, hon fick sitt 5e CERT.
Roligt också att valparnas farmor blev BIR.
Det blir bara en kort rapport idag, jag är upptagen med att stänga nya hagar till fåren.
Det finns ett foto från utställningen under "aktiviteter"
Fredag
14 april
Idag har de kommit!
Svea födde i kväll FYRA valpar, två trefärgade tikar, en sobel hanhund o en sobel tik.
Jag är så GLAD!
Torsdag
13 april
En bra dag i allmänhet, en pirrig dag i synnerhet...
Sveas temp hade på kvällen sjunkit till 36,8!!!!!!!!!!
Det blir smått imorgon!
Jag tror jag kräks av förväntan, glädje o skräck! Det är 2,5 år sedan senaste valpkullen, jag tror att jag glömt hur man gör.
Jag som inte ens vågat "se" att Svea är dräktig, utan halvt som halvt misstänkt en rejäl skendräktighet.
Men någon stor kull är det inte, kan jag lova. En eller två, gissar jag. Måtte det vara två, det blir så mycket lättare då för alla.
Nu kommer jag att vara vaken var o varannan timme i natt o kolla Sveas eventuella "förarbete".
Onsdag
12 april
Idag har vi varit och lyssnat på Ann-Marie Hammarlunds föreläsning om utfodring av hund.
Det tog emot lite att ge sig iväg, men jag ångrar inte att jag åkte. En sådan välkänd dam med sådant erkänt kunnande är väl värd att lyssna på. Man känner sig nästan lite privilegierad som har fått chansen.
I kaffepausen satt vi i grupper och pratade tyst och lite dystert om vilka förfärliga näringsbrister våra hundar nog kunde lida av....    

Många hade funderingar på att byta foder, och i stort sett alla planerade inköp av diverse tillskott.
 
I andra timmens halvtid kände i alla fall jag mig som en hjälte, jodå, maten mina hundar får innehåller Omega 3 och Omega 6.....  Kanske inte så tokigt i alla fall!!!!!
Sammanfattningsvis kan jag säga att jag personligen tog till mig detta med A och E vitaminerna, jag som alltid varit lite rädd att överdosera dem. A vitaminets betydelse för undvikande av pyometra, förhudskatarr mm hade jag faktiskt ingen aning om tidigare! Det är härligt att lära sig mer om allt!
Lördag
8 april
Har jobbat som ringsekreterare i Avesta idag. Det var dags för den årliga valp-junior och  veteranutställningen. Nu har jag ett ringsekreterar uppdrag kvar i år, har lovat sheltieklubben, sedan får det vara nog. Två gånger per år är lagom tycker jag, då är det fortfarande roligt att arbeta i ringen.
Sverre, om du råkar läsa detta: heder åt allt arbete du/ni lägger ner på att vi funktionärer blir väl omhändertagna och känner oss uppskattade i Dalarnas KK!!!!!!! 
Söndag
26 mars
Nu är jag B-figurant. Har haft ytterligare en härlig dag med allehanda äventyr bland pappfigurer och släden.
Lördag
25 mars
Idag har jag varit vid Heby Brukshundsklubb och övat på att bygga testbanor och dra i snören!
De flesta av kursdeltagarna har hundar av raser utanför SBK.
Några är uppfödare, några vanliga hundägare och några är hårt satsande tävlingsmänniskor, så vi är verkligen en blandad skara.
Det innebär att vi kan prata om allt från valpningar, utställningar och bruksprov till om snöret till skramlet ska gå till höger el vänster om trädet....VI HAR SÅ ROLIGT!
Det hade jag inte väntat mig, måste jag erkänna.
 
Några hade hundar med sig, vi använde dem som försöksobjekt för att kolla om vi drog tillräckligt snabbt och tillräckligt långsamt i respektive linor. Spöken har vi också agerat, liksom testledare.
Dessutom har vi lekt hund och tramsat i största allmänhet.

I morgon bör jag alltså vara färdig figurant, om inget konstigt händer....
Jag önskar att det var lika lätt att skaffa sig kunskap om anatomi! Det är ett ämne som jag gillar skarpt och som jag jobbar för att lära mig så mycket som möjligt om och har så gjort under MÅNGA år.
Senast var det väl en tvådagars kurs för Kenneth Edh, men det är ju länge sedan nu.

Ska fundera på vad vårt lokalområde kan göra åt den saken......Som tur är finns det ju uppfödarkollegor att lära sig av o tillsammans med.
Återkommer....
Onsdag
22 mars
Var i Uppsala o lyssnade på Göran Have' som föreläste om MH. Jag har faktiskt lyssnat på Göran tidigare, men det är alltid något nytt att lära av en sådan kunnig o erfaren föreläsare.
Att Astas bror Valle visas på video under kvällen gör mig så STOLT!
Det känns ju roligt att veta att jag inte är ensam om att vara nöjd med min uppfödning o mina valpköpare.(Hi-hi).
 
För ett par veckor sedan föreläste Patric Ragnarson om anatomi o bedömning. Det var intressant att höra, även om jag lyssnat på Patric tidigare också. Han är en medryckande föreläsare, jag kan rekommendera er som får chansen att lyssna till de här bägge herrarna.
Söndag
19 februari		 En dag med många ridlektioner. Våren känns i luften, om man är optimist som jag.

Svea och Asta har övat sig på fåren ikväll. Jag tycker att jag har varit så nitisk med hundarnas lydnad bland fåren att jag kanske tagit bort lite av optimismen hos hundarna. Beslöt att peppa upp dem lite mer i kväll. Svea blev mycket energisk och försökte med stor energi få tackan Eva att "rätta sig i ledet". Eva svarade med att knuffa omkull Svea så att Svea rullade som en boll över marken. Det var precis vad som behövdes, Svea hoppade upp med nya friska tag och sa till Eva att nu var det allvar! Heja Svea!

Asta jobbade och slet, hade bra fart och energi och verkade ha en rolig stund.
Själv funderar jag alltid om jag kommer att "komma någonstans" med mitt vallande. MEN.... jag fick i alla fall lön för "lydnadsmödan" när vi i mörkret gick hem från fåren. Plötsligt skenade hundarna in på en avtagsväg, sådär okontrollerat som bara berättar en sak: JAKT!!!!! Förbaskat och åter förbaskat! Jag hävde mig på tå och vrålade som en otäck militär STANNA .Det blev alldeles tyst. Då pep jag fram en liten inkallningsvissling.... och ur mörkret dök det genast upp några svansande glada hundar. Så underbart det känns. Jag vet att det är "fårträningen" som åstadkommit den här reaktionen hos mina hundar.

Har just pratat med min goda vän Per. Vi planerar utställningsresor för vårterminen. Det ska bli så roligt
Lördag
18 februari		 Idag har jag varit på Heby Brukshundsklubb i flera timmar. Har deltagit i M1, dvs första delen av figurant-utbildning. Jag har gått den delen för flera år sedan, men fick förhinder när det gällde fortsatt utbildning. Därför börjar jag om nu. Det är Gunnel Ferm som är utbildare, en mycket sympatisk o kunnig dam,
framför allt: hon verkligen ÄLSKAR hundar.
På em var det styrelsemöte här. Upplands Lokalområde av SCK handlar det om, jag är ordförande där.
vi hade ett trevligt möte m gott kaffebröd (alla bidrog) o inga större frågor att avhandla. Hundarna blev matade m kaffebröd av mötesdeltagare o tyckte nog det var lika trevligt som vanligt m gäster.
Lördag
4 februari
Vacker, kall dag.
Har fått hjälp med vallningsträningen idag, av Gunnar o Marianne. Det var mycket nyttigt o väldigt roligt. Jag känner mig mycket stolt över att få beröm för mina hundars lydnad (!!?) Det var som vanligt Asta o Svea som tränade.
Marianne o Gunnar hade med sig några av sina Aussie och tränade m dem.
Roligt att se o lära av olika hundar o deras beteende.

 Fredag
3 februari
Här har jag mycket att fundera på.
Nr 1:Asta o Svea löper. KANSKE ska Svea paras! Om det bara fanns en lämplig hanhund... Tror att jag har en lämplig kavaljer, men det är så LÅNGT att åka.....
Nr 2 Ska jag ta emot den erbjudna baggen? Vill jag verkligen ha lamm, jag som inte sover under flera nätter innan beräknad valpkull.......????
Annars har det varit en bra dag, så här långt. Härlig promenad i vackert väder m hundarna, god lunch hos grannen o duktiga elever med fantastiska hästar.
 
Jag längtar efter att åka på hundutställning